lördag 28 juni 2008

Det andra Sydafrika


Härom dagen träffade jag Anna. Hon har också hängt en del i Sydafrika, men som voluntär har hon rört sig lite mer i det svarta Sydafrika. Hon berättar för mig om en misshandlad flicka som dog i hennes armar. Hon berättar om en narkotikapåverkad pojke som fick snedtändning. Och hon berättar om en man som hängde vid fel soppkök och hade hängt med fel flicka. Han blev avrättad mitt framför ögonen på henne. Hon blev nedstänkt. Anna såg det våldsamma Sydafrika man läser om i dagspressen. Det såg aldrig jag. Jag gjorde som man ska. Körde bil i städerna med låsta dörrar. Stannade inte för rött ljus på natten. Det är jag ganska glad för. Men det kändes lite ytligt att prata kitesurfing efter hennes historier ...

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Första gången med Ryan

Jag har ju inte hört någon göra stående ovationer till Ryan Air, förutom när man pratar pris då förstås. Så med mitt som vanligt överladdade bagage har jag varit lite nervös. På Sydafrika-Mauritiustrippen hade jag ju 50 kg. Jag har nog pressat ner vikten sen dess, men jag är fortfarande lite spänd. Men Ryan Air har ändå imponerat så här långt. Det var helt löjligt enkelt och smärtfritt att boka om min resa. Credd där Ryan! Än så länge ligger du på plus. Att resan sedan helt plötsligt kostade 2000:- mer är väl smällar man får ta ...

Andra bloggar om: , , , , ,

Nytt kapitel i alla fall

Behöver jag verkligen ha en skjorta? Är två par långa byxor för mycket? Med 14 par kalsonger, klarar man sig två månader utan att tvätta? Spar jag vikt om jag filar av skaftet på tandborsten? Golfbag och endast twintip, eller stora bamseväskan med både twintip och vågbräda? Helt enkelt en hop viktiga frågor som jag hade tänkt att avhandla ända tills på torsdag. Men nu är det klart. Och jag ska flyga Ryan Air för första gången i mitt liv. Ikväll landar jag på Alghero på Sardinien och det är dags för ett nytt kapitel i En kitesurfares dagbok. Kapitel tre ... eller är det förresten kapitel fyra? Eller fem? Fan, jag har tappat räkningen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag 27 juni 2008

En kitesurfare tipsar om vin

Champagne är världens mest överskattade vinprodukt. Så det var med en förväntad besvikelse jag korkade upp en Pommery brut rosé på gårdagens picknick i Vita bergsparken. Efter första skålen blev jag förvånad. Jag fann en arom och bouquet, nästan i klass med äkta Pommac.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

torsdag 26 juni 2008

Slarvig logik

Kom på varför jag lyckades glömma mitt pass på landet. Hade ju hängt in jackan i garderoben. Det var en så oväntad aktion att jag inte trodde det om mig själv. Därför tittade jag helt enkelt inte i garderoben innan jag åkte hem. Det är alltså dåligt att hålla sig till den konventionella ordningen med att hänga i kläderna i en garderob. Och således är det bra att hålla sig till sin egen ordning, där man slänger jackan i en hög på golvet.

Andra bloggar om: , , , , ,

Förgäves uppfostran

Till vår passhämtningsexpedition till landet i Stockholms skärgård, har jag tagit med rökt makrill och potatissallad som proviant. Men varken jag eller pappa orkar krypa under huset för att sätta på vattnet. Eftersom vi inte kan diska efter maten bestämmer jag mig för att slicka av tallriken, så att man kan spara den tills nästa gång någon kommer ut. "Så här var det länge sen man fick göra." Säger jag till pappa.
"Eeehhh?"
"Nä just det, så här har man ju aldrig fått göra."

Andra bloggar om: , , , ,

Först gör det lite ont, sen är det bara skönt

Först gör det lite ont ...

Jag hade ju vant mig vid mitt slackerliv. Jag skulle åka ner till Sardinien om en vecka. Hur lugnt som helst. Men ... Så hör Expressen av sig. De vill skriva om kitesurfing på Sardinien. Nu i helgen. Mitt pass är kvarglömt på landet. Och jag är en slapp soffpotatis. Börjar med att skruva på flödet av stresshormoner. Göra en plan. Eller rättare sagt: försöka komma ihåg hur man planerar. Ut till landet. Hämta passet. Hinner inte ens skriva dagboken. Boka om resa. Se till att alla grejor är på plats. Snabbfixa allt annat. Shit vad ont det gör att stressa när man inte är van.

Sen är det bara skönt ...

Nu när jag efter ett tag insett att allt kommer att ordna sig, kan jag slappna av igen. Bara att följa min planering, så kan jag lugnt åka iväg på lördag. Allt bara klaffar helt plötsligt. Nu känns allt väldigt skönt. En spark i ändan gör kanske ont, men det var precis vad jag behövde. Tack Expressen.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

tisdag 24 juni 2008

Den enda förutsättningen för planering


Telefonsamtal med Robsportrobban för att styra upp detaljerna så DHL kan komma och hämta min nya twintip, en Aboards X-series 134*39,5.

Jag: Tjenare! Var är du imorgon mellan 13-16?
Robban: Ujjj! Sånna dära frågor vettu!
Jag: Eller på torsdag? Då är du i butiken väl?
Robban: Jorå ... vänta lite bara ... jag ska bara kolla ... vinden först.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Barnsligheter med byxorna nere

Det hela kan kanske te sig ganska barnsligt, men av någon anledning som jag redan glömt börjar jag och Sara göra fula grimaser till varandra. Sara lipar. Jag kontrar med att peka finger. Sara pekar finger ännu fulare. Jag bestämmer mig för att göra den allra fulaste grimasen. Knäpper upp gylfen. Hoppar upp från trappan. Landar framåtböjd. Drar ner byxorna. Blottar ett par kritvita skinkor. Och reser mig upp igen ... men så hör jag en kraftig duns ... det svartnar en aning framför ögonen ... jag vacklar till ... men återfår balansen ... backar ... och stirrar in i hennes snedtak.

En bit bort hör jag ett skratt som liksom aldrig vill ta slut. Jag väntar och väntar på någon slags sarkasm. När fnittret så småningom upphör kommer den. "Vad roligt att du ... med din längd ... slog huvudet i taket." säger den sex centimeter längre Sara.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Säkerhetsfrågan - Mitt inlägg i debatten

Det har varit väl mycket incidenter och olyckor på sistone. På Steffo pågår debatten för fullt om vad vi ska göra åt detta. Själv tror jag att det hela beror på att de flesta är lite för kåta på att komma ut och börja köra, innan de behärskar utrustningen och tekniken. Okunskap helt enkelt. Kulturen i kitevärlden är förvisso trimmad på att alla bör gå en kurs. Men jag uppfattar att många går en kurs på 6-8 timmar, för att sedan låta den klassiska gör-det-själv-mentaliteten ta vid. Jag hade själv inte kunnat tillräckligt för att sticka ut på egen hand efter 6-8 timmar.

För att komma till rätta med problemen kan man ju titta på hur andra sporter agerar. De har ofta någon form av organisation och samarbete. Några exempel på vad vi i kitevärlden skulle kunna göra är att:

1) Initiera ett samarbete mellan skolor och utbildare som jobbar mot den svenska marknaden. Då skulle kitevärlden kunna kommunicera med en gemensam röst om att det kanske inte räcker med en enkel kurs för att börja själv. Vissa kanske behöver mer kurser innan de kan sticka ut själv. Vi skulle kunna komma överens om någon form av nivå som krävs innan man rekommenderad att köpa utrustning. Det skulle vara bra för kitevärlden som både får en ökad säkerhet och en större möjlighet att nära dem som vill jobba med kitesurfing.

2) Ta fram en kitesurfingguide eller spotguide där generella regler för kitesurfing finns. Men också unika regler och beskrivning av olika förhållanden för varje spot. Denna kan också finnas i skyltformat på respektive spot.

3) Uppföra en haveri- och skadekommission, dit man rapporterar olyckor. Där kan man samlat ta reda på varför, hur och vem. Det här ger oss möjligheten att svara på medias frågor ur ett kitesurfarperspektiv och kan seriöst möta krav på förbud ur ett olycksperspektiv.

4) Införa ett faddersystem där man första gången/erna på en ny spot följer med någon mer erfaren kitesurfare. Detta kanske kräver ett forum där ”faddrar finnes” kan möta ”faddrar sökes”.

5) Ta fram ett kitekörkort som man sen kan hänga på selen. Detta skulle certifiera en minimumnivå som krävs för att få köra utan instruktör på en officiell spot. Det här är kanske inte något som går att följa upp till 100 % men det borde i alla fall få en nybörjare att kanske inte rusa ut i onödan.

6) Med ett numrerat kitekörkort borde man också kunna bygga in funktioner för att registrera sitt nummer för att få köpa såväl begagnat som nytt.

Det här är endast idéer på vad man skulle kunna göra. Allt kanske tiden inte är riktigt mogen för ännu och en del kanske kräver onödigt mycket jobb. Och även om jag själv ryser vid tanken på ett svenskt kitekörkort är det är åt det organiserade hållet vi måste ta oss. Och gör vi inte det själva kommer nog någon annan organiserad struktur göra det åt oss.

Om nu lösningen på problemen är organisation och samarbete, tror det finns tre sätt att lösa det hela. Alternativ ett är att starta ett förbund. Där löser man alla frågorna ideellt och centralt. Frågor som skulle kunna behandlas är utbildning, säkerhet, skador, försäkringar, tävlingar, access, etc. Frågan är om några har lust att avsätta tid och resurser för detta. Alternativ två är att olika lokala skolor/företag tillsammans med markägare styr upp vad som gäller på deras spot. Alternativ tre är att skita i allt, vi behåller frihetskänslan och accepterar att det blir förbud på de citynära spotsen eftersom vi låter andra bestämma åt oss.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

måndag 23 juni 2008

En skärgård av trånande vindsurfare

Midsommar ska ju enligt tradition vara slagsmål och fylla, men på Norra Stavsudda möts jag av något helt annat. En blond och långhårig man med aningen rödmosigt ansikte tjoar till mig ”En sån vacker man! Kom och sätt dig stumpan.”. Samtidigt presenterar han sig som Danne. Han visar sig vara gammal vindsurfare så vi kommer snabbt in på intressantare saker - kitesurfing. När vi skiljs åt säger han igen, men den här gången till Sara: ”Gu vilken vacker man du har!”

Är det så att den inneboende manliga sexismen, på grund av kvinnans allt starkare roll, numer har blivit så kuvad, att männen måste vara sexistiska mot varandra. Eller var Danne egentligen bara ytterligare en i raden av osäkra vindsurfare som suktar efter all skönhet, ungdom och glamour som tillhör kitesurfingen. Oavsett, Danne, ta och blaska av ansiktet med lite kallvatten och lägg några gurkor på ögonlocken. Då kommer rödmosigheten att försvinna. Då kommer inte du heller att se så pjåkig ut. Då är du åtminstone ett steg närmre att bli en läcker kitesurfare. För att se vad du har att vänta dig lägger jag ut en vacker och sensuell pinuppbild på mig själv.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Vad säger jag till mig själv?


Under midsommaraftonens nakenbad blev jag av någon underlig anledning fångad på bild. Men strunt samma varför. Jag är än mer nyfiken på vad jag har för konversation med mig själv. Därför kan jag inte låta bli att lägga ut en sån där tävling som de stora tidningarna brukar ha. Mitt eget förslag är "Oj lilla gubben! Var det så kallt?".

Andra bloggar om: , , , ,

Midsommarkajt


Midsommarafton packade vi en båt med sillunch och kajtprylar. Vi åkte ut till Granholmen och hittade en schysst vik, med ok möjligheter till att rigga kajten och starta. Sillunch, bad och kitesurfing, hur mycket bättre kan en midsommarafton bli egentligen?

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 19 juni 2008

Kajtarens snapsvisa

Har du också känt att det inte räcker med att bära Billabongkläder och ha flipflops som finskor, att det inte räcker med att ständigt prata kajt och kolla vindprognoser, och att det inte räcker med att hälsa på alla andra sätt än en vanlig handskakning. Känner du att folk i allmänhet fortfarande misstänker att du är hiphoppare, dj eller bara en helt vanlig slacker. Då kommer här ytterligare en produkt för att profilera din kajtarimage. Den fungerar lika bra på midsommar, som till kräftskiva och jul.

Kajtarens snapsvisa

Mel: Stolta stad, Fredmans epistel 33. Av: C. M. Bellman

Har du riggat din kajt
Gjort dig redo för fajt
Kan du vänta lugnt på vind
Föra glaset mot din kind
Rulla sedan det fram
Emot läpparnas rand
Kasta sedan nacken ner tills du glasets botten ser
Om du har något mål
Sätt en tresexti skål
Rulla sedan runt på strand och se ut som salladskål
Skrik som tupp
Drick sen upp
Vi kajtar ej förrän solen den går upp

Glad midsommar!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

onsdag 18 juni 2008

Det är roligare att bo på Söder

Igår cyklade det förbi en alldeles knallgul transvestit. Sånt piggar upp. Knallgula transvestiter ser man inte så ofta i förorten. Därför är förorten inte lika rolig.

Andra bloggar om: , , , ,

Har jag missat något?


Den senaste tiden har tillbringats en hel del med att åka pendeltåg och läsa gratistidningar. I City har jag följt Samir när han blev utkastad från krogen och spöad av dörrvakterna. Ett ganska intressant fenomen som jag fått prova själv i ett mindre smakprov.

Vi var ute och seglade i Grekland och hade kastat ankar på partyön Ios. Hela stan var väl egentligen en fest men när vi skulle in på ett ställe var det både inträde och kö. Som lite småberusade och extra kreativa hittade vi ett öppet fönster på baksidan. Vi klättrade in och klättrade ner på dansgolvet och så fortsatte festen inomhus. Efter ett tag blev allt lite lamt och jag bestämde mig för att fortsätta mitt klättrande. Bara för att liva upp stämningen lite. Ovanpå baren fanns det ett utrymme som såg oerhört lockande ut och perfekt för lite dans. Jag klättrade upp. Hoppade runt. Men det blev förstås inte så roligt som jag tänkt mig, så jag tänkte klättra ner igen. På vägen ner kom en vakt och vinkade att jag måste ner. "Javisst", sa jag "Jag är på väg.".
När jag hivade mig ner över baren började en bartender slå mig på benen med en käpp, och precis när jag var nere på marken, slet dörrvakten tag i mig och försökte få till det så att jag skulle släpas ut. Jag ramlade inte omkull utan halvsprang bredvid honom tills vi kom utanför dörren. Då försökte han dra mig till sig och knäa mig i magen. Jag tyckte inte alls att hans knä verkade kul, så jag började springa runt honom, allt medan han höll fast mig i ena armen. Efter ett par varv hoppade några förbipasserande på den store dörrvakten, och jag lyckades smita undan.

Nervöst fnissande småsprang jag iväg och fortsatte festen på annat håll. Utan mina kompisar. Men jag undrar fortfarande varför det inte räckte med att slänga ut mig, varför han dessutom ville puckla på mig. Har jag missat något? Är jag lurad som ägnar största delen av mitt liv åt kitesurfing? Är det i själva verket roligare att spöa på busiga pojkar så fort man får chansen?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

tisdag 17 juni 2008

Om rädsla och säkerhetshysteri

Jag vet inte om man kan säga att det började innan, men åtminstone sedan den 11 september 2001 har världen befunnit sig i ett slags säkerhetshysteri. På flygplatser hunsas man runt, blir placerad i oändliga köer och blir misstänkliggjord för att försöka spränga flygplanet med en hemmagjord bomb tillverkad av Ramlösa och en nagelsax. I morgon ska Riksdagen rösta fram en ny spaningslag för att skydda mot terrorism. Det lustiga med säkerhetshysterin på flygplatserna är att jag inte känner mig en gnutta mer trygg när jag sitter på ett flygplan. Jag har också svårt att föreställa mig vara mer trygg efter att FRA scannat igenom det mesta av min kommunikation. Ska man bygga säkerhet måste det ju finnas ett hot, och jag går inte dagligen omkring och är rädd för e-postande superskurkar. Saker som gör mig rädd just nu är snarare:

- Att Sverigedemokraterna
precis fått ihop så många anhängare att de skulle komma in i Riksdagen om det var val idag.

- Att världens ledare fortfarande tror att man bäst löser våld med mer våld.

- Att FRA kommer läsa min kärleksmail till Sara och tycka att med så mycket kärlekstrams kan jag knappast vara en så tuff surfhunk som jag utger mig för.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

söndag 15 juni 2008

Recept på stenhård skärgårdskajtning


Ingredienser:

1 Kite (storlek efter vindstyrka)
1 Bom
1 Bräda (valfri)
1 Sele
1 Våtdräkt
1 Båt
1 Kitebitch (om du har hemma)

Gör så här:

Lasta båt med samtliga ingredienser och kör ut till läsidan av en klippö. Ön bör ligga i anslutning till en öppen yta, där vinden kan blåsa på obehindrat. Se till att ön har en hyffsat plan, hyffsat slät och hyffsat lång yta där man kan lägga ut linorna och rigga kajten.

Pumpa upp kajten och lägg den i lä. Rulla ut linorna nedvind på riggningsytan. Fäst upp linorna som vanligt. Sätt på dig våtdräkt och sele. Lyft sedan kajten och om du har en kitebitch kan du använda den till att snirkla in linorna, medan du bär ner kajten till vattnet. Släng sedan ut draken i vattnet och låt den driva nedvind. Koppla fast dig i selen och låt draken driva till dess att linorna är sträckta. Sen startar du draken som vid vanlig start från vattnet.

Kajta och ha kul till dess att du tröttnar. När du ska landa kajten har du åter nytta av din kitebitch. Enklast är att precisionsstyra draken till startklippan och låta en kitebitch ta emot. Har du ingen kitebitch rekommenderas istället att landa och göra en self rescue. Att försöka landa draken själv på stenhårda klippor rekommenderas inte. Mycket nöje!


Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag 13 juni 2008

Telefonsamtal från Sara

Jag: Heeej!
Sara: Heeej! Jag tänkte bara kolla status.
Jag: Hur menar du? Om jag är singel, i ett förhållande, sambo eller gift?
Sara: Nej! Gud nej! Om det nu skulle bli någon förändring där får jag ju reda på det via Facebook.

Andra bloggar om: , , , ,

"Jag är skeptisk!"

Brukade figuren Dr. Dängroth slänga sig med i alla möjliga sammanhang. När det pratas om matbrist i världen, och kanske framför allt matbrist förorsakad av biobränsleproduktion, känner jag ungefär samma sak. Nu har jag förvisso slutat vara vegetarian, men det är ändå uppfriskande att se att köttproduktionen, som man ju kan ifrågasätta en hel del kring, är en betydligt större nyttjare av jordbruksareal än biobränsleproduktionen. Jag tror ju förstås att det är någon tung lobbygrupp som företräder mycket kapitalstarka intressen som har dragit igång hela matbristdebatten.

Så den dagen när Fredrik Reinfeldt talar om vikten av att det finns fler kitesurfare i Sverige, när Gudrun Schyman förespråkar att varannan kitesurfare ska vara kvinna och när George Bush förklarar Irakkriget med "Vi ville öppna fler stränder för Persiska vikens fantastiska vindar", då kan du börja ana att jag haft egna framgångar som lobbyist och att Chohoo Kitesurfings kapitalstarka stämma fått ett internationellt öra. Den dagen kan också du säga "Jag är skeptisk!".

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Jag säger ifrån på skarpen

Till helgen ska jag till skärgården. Eftersom jag är ganska nyfiken på att prova kajta därute tänkte jag ta med drake och bräda. Det är helt enkelt dags att testa den Xeleratorvågis på 5'8" jag bara snodde med mig hem från Robsportrobban. Redan nu börjar logistikplaneringen för att få detta enorma projekt i hamn. "Men hur lång är brädan då?" Undrar därför min pappa oroligt.
"Den är väl som jag ungefär."
"Jaha, kort alltså."

Men nu är det faktiskt jag som tröttnar. Jag må vara någon cm under medellängd här i Sverige och så även i Holland. Jag skulle nog få gå på någon slags albinokvot om jag någosin skulle söka jobb som masaikrigare. Men i den övriga världen är jag över medellängd. Faktiskt. Va? Vad säger du? Är det ingen som hör eller ser något? Men om jag ställer mig på en stol då? Kan alla se mig nu?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

torsdag 12 juni 2008

När jag pryade som bänkalkis

I morse skulle jag träffa AlohaMikael, killen som har startat upp den kiteresebyrå som inte får heta Mahalo Travel. Vi skulle klämma lite på varandra för att diskutera lite samarbetsmöjligheter. Men eftersom jag var lite tidig, satte jag mig i Vasaparken på en ledig bänk. Jag plockade upp min medhavda Metro och började läsa. Efter fem minuter, fem över tio, alltså fem minuter efter det att Systemet på Odengatan öppnat, kommer ett gäng glada killar gående mot mig. "Vikken fräkkhet, han haar taagit vår pänk! Du grappen! Du har taagit vår pänk!" Sade mannen som kom att bli min pryohandledare.
"Oj, förlåt." Sa jag. "Men det finns plats åt er också."
"Det plir inte samma saak. Men det är lunkt grappen. Vi skojja paara. Hur är läket?"
"Jorå, själv då?"
"Inte så praa, inte ännu."

Med min finlandssvenske pryohandledare som ciceron, fick jag sitta med och detaljstudera hur proffsen betedde sig. Och hur de sakta men säkert kom iform igen. Först dricker man lite öl. Sen hånar man varandra i gänget under ganska hjärtliga former, kallar varandra "Jävla alkis!". Sen försöker man få kontakt med varenda kvinna som går förbi, "Vad vacker du är!". På något sätt kände jag igen mönstret. Det kändes ungefär som att hänga med vilket grabbgäng som helst. Jag är övertygad om att jag skulle kunna börja jobba som bänkalkis vilken dag som helst. Så ett stort tack till gänget på Västra Vasaparkens parkbänkar. Jag hade både en trevlig och lärorik morgonstund.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Vardagsfascism

När jag ska in på kitepuben på Kvarnen stoppas jag av skallig man. "Jackan tack!"
"Men."
"Inga men."
"Men kan jag bara hänga in paraplyet och tröjan, så jag kan få ha jackan på?"
"Nej. Det är jackan vi vill åt."

Sen läser jag en krönika av en människa som är upprörd över att folk äter på andra ställen än sittandes på restaurang.

Sen vet jag hur upprörda en del människor kan bli om man har på sig mössa inomhus.

Sen tänker jag på hur förnedrande och påfrestande det är att flyga nuförtiden. Allra helst om man har något att göra på Heathrow.

Överallt finns de. Vardagsfascisterna. Som så fort de får en chans att hunsa andra människor, självklart tar den. Som på grund av att några galningar har sprängt lite bomber här och var i världen, ser sin chans att under säkerhetsförevändningar, hunsa resenärer helt utan pardon. Som under någon slags ordningsparoll, ska bestämma vad jag ska ha på mig inne på krogen. Eftersom jag inte gillar att hunsas, hunsade jag alltså den otrevlige garderobiären tillbaka.

"Ja ha då, här är jackan. Och så vill jag ha ett kvitto tack."

Han såg i alla fall besvärad ut när han fick skriva ut sitt första kvitto. Och självklart hade jag på mig mössa inomhus.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Grabbsnack med snoppdoktor Håkan

Som en mogen och ansvarsfull individ, bör man ju göra vissa kontroller när man går in i ett nytt förhållande. Jag blir alltid förvånad när jag finner mig själv inom kategorin mogen och ansvarsfull individ. Trots detta är jag och Sara på besök hos snoppdoktor Håkan på RFSU-kliniken på Medborgarplatsen. Vår första riktiga pargrej.

Sara: Vad hände? Vad fick du göra?
Jag: Först klämde han runt lite grann. Sen frågade han när jag hade oskyddat sex senast och hur många jag legat med det senaste halvåret.
Sara: Och då frågade du honom samma sak förstås?

Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag 10 juni 2008

Kära staten!

Jag har hört att ni visst vill läsa min mail. Jag skulle skulle rekommendera er att läsa min blogg En kitesurfares dagbok istället. Den är både roligare, intressantare och med mer matnyttigt innehåll än det torftiga pladdret i min mail. Då kan ju ni ägna er åt en mer meningsfull aktivitet. Fast det är ju ändå så att det finns saker som jag inte skriver ut på varken blogg eller mail. Ett exempel är information om hemliga kiteställen, så kallade secret spots, i världen. Om ni nu är intresserade av denna typ av information gör ni nog bättre i att fråga mig direkt istället. Jag ska nog kunna bli medgörlig.

Med vänliga hälsningar

Johan Vastero

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Vad säger du nu då, Magdalena Ribbing?

Istället för att ta med med blommor, choklad eller en charmig present, när jag skulle träffa Saras föräldrar för första gången, hade jag med mig en min nyinköpta Xeleratorvågbräda, en fuktig och lerig våtdräkt, samt min drypande våta rash guard och dito boardshorts. De drypande artiklarna lämnade förstås små saltvattenpölar på ekparketten. Av någon underlig anledning verkade Saras föräldrar ändå att tycka det var (åtminstone hyffsat) trevligt att träffa mig. De blev t.o.m. glada över saltvattenfläckarna som gjorde att de fick en anledning att torka golvet. Så vett och etikett i all ära, Magdalena, men det verkar ju faktiskt gå bra ändå.

Andra bloggar om: , , , , , ,

måndag 9 juni 2008

Varningstext för flip-flops

Som en av världens mest erfarna flip-flopflanörer måste jag omedelbums komma in och rätta ut några frågetecken. Allting är farligt när man inte behärskar det till fullo. När amerikanska forskare varnar för flips flops, är det för att de inte behärskar redskapet alls. För att kunna bära flip-flops måste man vara ruskigt avslappnad, aldrig vara stressad och gå mycket långsamt. Föräldrar bör till exempel på ett tidigt stadium lära barnen att dra benen efter sig.

Alla amerikanska prylar med någon form av extremt innehåll brukar ju ha en varningstext. Den här har jag klistrat på mina flip-flops så att ingen obehörig flanör skulle råka ta fel och skada sig:

VARNING! Flip-flops är ett slackerattribut och bör således endast bäras av slackerproffs. Har du den minsta känning till stress eller om du känner att du skulle vilja prestera något, bör omedelbart byta till ett mer prestationsinriktat skodon som sång-och-dans-skor eller pumps.
.

SMS till Sara (från hennes chef)

08-jun-2008 18:25

Tja! Glömde säga att surfarsnubben inte verkade helt kass. Inte superful heller.
.

söndag 8 juni 2008

Reclaim the streets


Även kallat "Gatupartyt".

Även kallat "Robsports premiärfest".

När vi kom ner på fredagskvällen såg Robsports butik ut som vilken arbetsplats som helst. Men på något underligt sätt lyckades bygget att förvandlas till en butik under lördagen. Mede tre dagar från nyckel i handen till en färdig butik har Robban nog satt hastighetsrekord i butiksöppning. Mot kvällen gled butiken över till att bli en grillfest på såggatans trottoar. Sjukt skön stämning. Sjukt kul att få ansikten på ytterligare några nicks från Steffo. Stämningen under hela dagen var så schysst att jag kände att att jag vill också starta en butik ... nån gång ... kanske ... men just nu vill jag bara säga:

Grattis Robban! Och lycka till!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

En ondskefull snäcka från Stenungsund.

"Akta dig för sandhajarna! Vanligtvis hoppar du bara till, men du kan skära dig på fenorna när de simmar iväg." lät det i Sydafrika.

"Akta dig för sjöborrarna! Om du trampar på en sjöborre brister taggarna och det går inte att får ut dem. Akta dig också för rakbladssnäckorna! De ligger i gräset och om du trampar på dem kan de skära upp hela foten." lät det på Mauritius.

"Ha det gött!" lät det i Göteborg.

Så när jag kommer till Stora Höga, en av kitespotsen kring Stenungsund utanför Göteborg, tänker jag inte ens på att jag borde ha skor ... eller borde vara försiktig för något ... jag är ju hemma i lugna trygga Svedala ... liksom. Nu sitter jag här i Robsportrobbans lägenhet, stirrandes på ett djupt och vattnigt skärsår under foten, från en ondskefull snäcka från Stenungsund.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Hur man skapar ett bra första intryck

Jag har bara träffat Robsportrobban och Pia två gånger tidigare. För Sara var det första gången. På morgonen, eller snarare mitt i natten vaknar vi upp på deras en gång 50 cm höga, dubbeldeluxluftmadrass med lite pyspunka. Vi ligger i en hög i mitten av madrassen, med rumpkontakt med golvet, med fötter och huvud fortfarande 50 cm över golvet.

Jag: Jaaa, här ligger vi alltså. Vad gör vi nu?
Sara: Phuuh!
Jag: Vi kan gå hoppa i Roberts och Pias säng.
Sara: Eller så möblerar vi om deras lägenhet. Och sen bara drar. Tänk vad förvånade de kommer att bli när de vaknar.

Andra bloggar om: , , , , ,

fredag 6 juni 2008

Grattis på Nationaldagen!

En kitesurfare går ju som vanligt mot strömmen. Trots svenskens måttliga intresse för Nationaldagen så väljer En kitesurfare att både gratulera på nationaldagen och ånjuta nationaldagen genom att insupa nationellt landskap genom en nationellt producerad (eller åtminstone monterad) bilruta (SAAB). Eventuellt kommer det att nynnas lite nationella visor på nationellt språk under den nationella bilresan också.

Andra bloggar om: , , , , ,

Göteborg igen

Sol, värme och skön försommar. Det är inte direkt de tre bästa komponenterna för att få besöksstatistiken på En kitesurfares dagbok att slå i taket. Så ... om ingen läser ... finns det ju ingen anledning att skriva ... alltså ger jag upp ... skiter i bloggen ... följer med strömmen ... ut i solen ... packar bilen och far iväg till Göteborg. Om det blåser blir det till att skoja runt med den nya Flexifoildraken Hadlow Pro och skaka liv i Saras gamla kitekunskaper. Om det inte blåser blir det till att fokusera än mer på Robsports fest i brassetema. Jag har laddat upp med att skaffa mig ett brassenamn på Brazilname. Numer heter jag Vasterinhosa. Framåt kvällen när jag druckit mig lite snyggare och lite läckrare, kommer jag dock att göra ett kvickt namnbyte. Med hjälp av Sexy Brazilian Name Generator, kommer jag att gå in i en telfonkiosk och byta om till hot ... sexy ... steamin' ... Frangao Menezes.

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 5 juni 2008

Träffa Chohoo IRL


Eftersom jag verkar bli kvar i Stockholm till slutet av juni, har jag beslutat att använda tiden så produktivt som möjligt. Alltså ägnar jag mig åt kärlek och fest. Den närmsta tiden kommer jag att hänga på Robsports butiksinvigning med tillhörande fest i Majorna i Göteborg och på Stockholm Kiteboards Kitepub på Kvarnen i Stockholm. För alla som vill komma och snacka allt kiterelaterat är ni välkomna till:

Göteborg den 7 juni från 16.00 i Robsports butik på Såggatan 32. Här är inbjudan.

Stockholm den 11 juni från 18.30 på Kvarnen på Tjärhovsgatan 4. Här är inbjudan.

För att ni ska känna igen mig bland folkmassorna, har jag bifogat en bild på hur jag kan få för mig att se ut när det är fest. Jag gör en Blue Steel om någon undrar.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Självintroducerad sprithets


Igår var jag och Sara på IPG:s sommarfest och fick oss en släng av glamouren. Mingel. Bubbel. Fotografer från Resumé. Se sig själv rippa vågor på helsidor i glassiga resemagasin. Helt nya situationer för en kitesurfare. Blir av någon anledning lite smånervös av situationen. Äter gratismaten lite fortare. Dricker gratisdrinkarna lite fortare. Pratar lite fortare. Plötsligt frågar Sara: "Vilken drink är min?"
Ja, vad tror ni?

Andra bloggar om: , , , , , ,

Kite, Love & Rock'n'Roll?

I min garderob har jag en T-shirt från Ocean & Earth med texten Surf, Sun, Sex & Rock'n'Roll. Det är en av mina favvotröjor eftersom jag känt att den ramar in livet som en kitesurfare rätt bra. Men nu funderar jag på om jag inte växt ur den. Jag har ju gått och blivit så där tokkär. Som en tonåring ungefär. I Sara. Jag kanske borde ha en T-shirt med texten Kite, Love & Rock'n'Roll. Fast å andra sidan är det inte så jättemycket Kite just nu. Fast å tredje sidan är det inte heller så mycket Rock'n'Roll just nu. Kvar blir bara Love. I överflöd. Och ett överflöd av Love känns ganska mycket som Surf, Sun, Sex & Rock'n'Roll. Jag kan nog fortsätta att bära min gamla favvotröja ändå.

Andra bloggar om: , , , , , ,

onsdag 4 juni 2008

Jag är IKO instructor level 2


Hurra vad jag är bra! Nu har jag tagit mig i kragen och gjort testet för att bli IKO instructor level 2. Och självklart passerade jag galant. Nu kan jag samtidigt kan träna fyra elever med varsin drake. Och även utbilda och certifiera assisterande instruktörer. Dags att släppa datorn för ett litet tag och åka in på IPG:s sommarfest. Det blir väl det roligaste som händer idag ... eller?

Alla vägar bär till Göteborg

Jag brukar ju inte göra för mycket planer, men har jag visst planerat att jag ska till Göteborg även helgen som kommer. Den här gången är orsaken enbart av festlig karaktär. Den 7 juni öppnar ju Robsport en butik i Majorna i Göteborg och det vankas fest på såggatan 32 i hjärtat av Göteborg. Så titta förbi kalaset vettja!

Inte för att jag egentligen har råd att shoppa men det ryktas att det är 20% öppningsrabatt på allt i butiken ... och jag har ju inte ens en bräda längre. Hmmm intressant!

Andra bloggar om: , , , ,

måndag 2 juni 2008

Filippa Reinfeldt är feminist

En rolig sak med att resa är att man får tid till massa saker som man normalt inte skulle göra. Jag själv får tid till att läsa Kupé och en intervju med Filippa Reinfeldt. Hon betonar i intervjun att hon absolut inte är feminist. Man får inte kalla henne det eftersom feminist som begrepp, enligt Filippa, är kidnappat av vänsterrörelsen. Vips så transporteras jag tillbaka till när jag var tonåring och medlem i MUF. Då skulle man åka iväg på helgkurser och lära sig bl.a. kommunistskräck. Sedan dess har jag nog kommit över min vänsterrädsla och tycker att politik mest påminner om Stjärnornas krig. Det handlar om att välja mellan den mörka och den ljusa sidan, där den mörka sidan alltid är den andra sidan. Men en sak jag inte kommit över är min lust att retas ... Filippa Reinfeldt är feminist!


Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Ingredienser för en lyckad kiteresa

Förutom att det var riktigt skoj att göra en utflykt, träffa Robsportrobban, kolla in Walléns surfcenter, dricka öl i Linnéstan, undervisa med några sköna kajtelever, dricka öl på Avenyn och åka tåg, så blev det inte mycket kajtande i under min kajthelg i Göteborg. Men när jag summerar resultatet har jag haft en schysst helg. Just på grund av utflykten, Robsportrobban, Walléns, Linné, kajteleverna och Avenyn. Man behöver tydligen inte kajta för att ha en lyckad kajtresa.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

söndag 1 juni 2008

En stockholmare i Göteborg

Det ringer i telefonen. Jag är på väg ut till Askimsbadet och Walléns Surfcenter, med Västtrafiks buss 80 längs Linnégatan. Jag svarar. Och på frågan "Var är du någonstans?" säger jag:

- Jag är i Göteborg, precis utanför Rumpan Bar. Men alltså, vilket typiskt ... (Här ville jag då jag säga typiskt Göteborgsskämt. Men så kommer jag på att jag sitter på en buss i Göteborgs lokaltrafik och talar högt och ljudligt på en klart stockholmsklingande dialekt. Jag känner att jag inte ska spä på min redan dryga image, suger tillbaka ett "G" i luften och säger bara:) ... skämt.

Andra bloggar om: , , , , ,