Inte ens surfromantik

Alldeles nyss gjorde jag svenskans romantiktest. Jag är fortfarande chockad. Inte för att Svenskan flörtar med riktiga kvällstidningsmetoder. Inte för att jag trots detta gjorde testet. Utan för att jag trodde att jag var en cool och laid back surfer dude som levde för dagen. Kanske med en viss läggning åt surfromantik. Och så får jag detta resultat:

Du är romantiken personifierad. Du älskar rosenblad, poesi och sockersöta ömhetsbetygelser – både att få och att ge. Romantik är väldigt viktigt för dig, troligtvis ser du på det som grundstenarna i ett förhållande. Problem kan uppstå om din partner däremot inte är den romantiska typen. Om du ser fram emot att visa din kärlek på Alla hjärtans dag, medan din partner inte anser att det är en speciell dag över huvud taget så kan du känna dig osedd och ouppskattad. Men även om din partner inte är lika romantisk som du, så försök att visa uppskattning när han/hon anstränger sig. En del människor känner sig inte bekväma med att visa sina känslor på allt för uppenbara sätt, men det betyder inte att de inte bryr sig – de är bara mer lågmälda.

Rosenblad? Vad är detta för trams! Nu kommer kompisarna på stranden att reta mig. Jag ser inte att jag kan få bukt med mitt nyvunna imageproblem förrän till hösten igen ...

Andra bloggar om: surfliv, image, romantik, romatiktest, rosenblad, poesi, kärlek, media

Världens gulligaste kitesurfare

Elin har ju hållt på att snuttifiera mig hela tiden och kallat mig gullig. Har någon hört talas om en gullig surfare? Inte jag i alla fall. Jag brukar bemöta hennes påhopp med: ”Jag är inte gullig, jag är tuff.” Då brukar hon bara le lite förment. Idag kom jag på det första fungerande motmedlet. Jag började kalla hennes beteenden gulliga. Vips så får jag höra att gullig är redan paxat … men jag tror att jag är på rätt väg, bort från min dåliga image. Någon annan som vill vara världens gulligaste kitesurfare? Titeln är i vart fall ledig … Jag vill inte ha den.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfare, kompisar, gullig, snuttifiering, image

Ännu en dedikerad tandtrådsanvändare

”I’m a true believer in this flossing shit now.” Hör jag från badrummet. Jag tittar upp och ser Kelby gå lös med den tandtrådshållare han fick för ett tag sen.
”It’s not so much your front teeth as your back ones, they’re full of shit.”
Jag är mycket nöjd över att ha lärt honom denna lilla men ack så viktiga detalj för en god munhygien. Om han hade satsat på en karriär som förrådsbiträde på något mellansvenskt militärt regemente hade en dålig munhygien varit klädsamt, men som surfhunk går det inte ens att riskera att lukta apa ur munnen.

Andra bloggar om: surfliv, image, hygien, tandtråd, munhygien, surfhunk,

Strandens rockstjärna

Sen mina Quiksilverbrillor gick och försvann i samband med att jag förlorade min goda lycka, har jag känt mig naken. Stora frågor rörande min egen identitet har snurrat i mitt huvud: ”Kan man verkligen vara kajtare utan ett par riktigt läckra solglasögon?” Jag gör jämförelser i min omvärld: ”Skulle Magnus Uggla fortfarande vara Magnus Uggla utan sina solisar?” Med någon form av kanske inte helt glasklart eller ens logiskt resonemang, lyckades jag komma fram till att svaret på båda frågorna faktiskt är nej! Så jag tog hjälp av tjejerna i butiken att prova igenom det aktuella solglasögonutbudet. De börjar prata om ljusinsläpp och polariserade linser, men jag avfärdar deras snack och säger att det enda som verkligen är viktigt är de ser riktigt coola ut. De skrattar. Jag fortsätter att berätta att appearance is everything, en kitesurfare måste alltid tänka på sin image. De skrattar mer. Jag kommer att tänka på Magnus Uggla igen och säger att kitesurfaren är liksom strandens rockstjärna. Nu vet de inte om de ska skratta längre. De vet inte riktigt om jag skämtar eller inte. Fast det vet förstås inte jag heller.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfare, image, magnus uggla, rockstjärnor, stranden, identitet, solglasögon, quiksilver, logik

Potentiella imageproblem

Här finns en särskild sorts alg som flyter iland på stranden. Den ser ut som en lång brun slang. När jag rullade ut mina elevers linor i Sharks Bay höll jag på att kliva på just en sådan alg. Precis innan jag satte ner foten slingrade sig algen iväg. Själv hoppade jag upp en halvmeter i luften och skrek till i falsett: ”Oouuuiiiiiii!” Förmodligen tyckte inte mina elever att jag var världens tuffaste kiteinstruktör längre. De började nämligen leka med ormen och dra den i svansen. I vilket fall lovade de att inte berätta för någon. Förmodligen måste jag nog göra något åt mina falsettskrik. Jag tror att de definitivt inte är bra för min image.

Andra bloggar om: surfliv, image, ormar, fobier