Presentation av juryn

Då har vi fastställt jurymedlemmarna till Chohoo Kiteboarding Photo Award 2008. Juryn som ska utse bästa svenska kitebild 2008 består av:

Jonas Hollander från äventyrstidningen Outside

Eric Elm från svenska O’Neill

Mark Shinn, PKRA & KPWT-mästare 2002 och teamrider för Nobile och O’Neill

Henrik Lagerberg, fotograf och retuschör

Erik Fernholm, Instruktörsutbildare KSA & Kiteentreprenör

Johan Vastero från Chohoo Kitesurfing


(Nästa år ser det ut som om det måste till någon form av könskvotering typ varannan damernas ...)

Andra bloggar om: kiteboarding, kitesurfing, foto, tävling, outside, o'neill, CKPA

Jurymedlemmar till Chohoo Kiteboarding Photo Award

Tillsammans med äventyrstidningen Outside och svenska O'Neill, tänkte jag dra ihop tävlingen Chohoo Kiteboarding Photo Award, för att utse årets kitebild 2008. Än så länge är vi bara tre personer i juryn, men jag skulle önska minst en person till. Om någon sitter inne med bra förslag på en person med kvalitetskänsla, som dessutom helst inte själv fotograferar kite och kommer ha med bilder i tävlingen, tipsa mig jättegärna.

Andra bloggar om: kitesurfing, kiteboarding, foto, tävling, outside, o'neill, chohoo kiteboarding photo award

Finbesök från Team Kiteloose

Framme vid Les Salines i Olbia ser jag något fladdra till i ögonvrån, precis innan jag hör ett smack. ”Wow, did you see that?” Säger Jason imponerat.
”I saw something.” Säger jag som misstänkte att jag bara sett århundradets krash.
”It was a 313 with a kiteloop.”
Team Kiteloose med Daniel Cha och Silvio Villarim smackar på de fetaste moves jag sett på länge. Så istället för att direkt rigga kajten, riggar jag istället kameran …









Men efter ett tag kommer jag på att jag kanske borde kajta lite själv också. Det känns helt plötsligt mer uppenbart att jag ligger efter med freestajlandet.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitesurfare, kiteboarding, foto, sardinien, kiteloose, olbia, les salines

Stora Ozonedagen

David kommer fram, presenterar sig och säger att han har ett testcenter för Ozone. Han frågar om jag inte vill testa så mycket jag vill … och det vill jag. Så jag strandar min egen drake och sätter igång. Först fick jag en Ozone Instinct Light 9 m2. Den kändes trög. Som en nybörjardrake ungefär. Jag fick den liksom inte med mig. Jag tror däremot den passar för någon som precis har börjat. Som bara behöver en drake som flyger. Som behöver en drake som inte följer med i alla nervösa nycker. Light var inte designad för mig i alla fall.

David blev lite ledsen när jag sa att jag inte tyckte om draken och började försvara sig. ”Det är lugnt.” sa jag, ”Jag tror att nästa kommer att passa mig bättre.” Och glatt plockade David fram en Instinct Sport 7 m2. Helt plötsligt kom känslan av en kajt tillbaka. Sporten var kvick och lekfull. Vi kom direkt överens och trots att den är designad för wakestajl kände jag att denna skulle jag trivas med också bland vågor. Visst hade jag bara en sjua, men jag kunde skoja och busa som vanligt.

Nu såg David nöjd ut. Och det var med en ännu nöjdare min han sa: ”Därute har du ditt nästa testobjekt, en Hedge 9:a” (han menade Instinct Edge 9 m2) ”Det är en …” Medan David inte riktigt hittade orden, fyllde jag i:
”En puta madre.” Och tänkte att en hormor borde fungera som kraftfullt kraftuttryck även i Italien.
Med ett mycket belåtet flin, nickade David instämmande. Jag förstår varför. Jag launchade draken, gav mig ut, hoppade till lite lätt på första vågen … jag lyfte … och lyfte … och lyfte … och funderade på om det aldrig var dags att börja sjunka … någon gång under tiden hörde jag mig alldeles spontant ropa chohoo. Och jag insåg att jag hade rätt, kajten är en puta madre. En fantastiskt kul kajt om man vill hoppa högt. Men min favorit under dagen blev ändå …

… Ozone Instinct Sport … som faktiskt var ganska puta madre den också.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kiteboarding, test, ozone, ozone instinct light, ozone instinct sport, ozone instinct edge, puta madre