Sverige är fantastiskt.

Jag skulle ut till Täby Kyrkby för att hälsa på kompisar. Efter all tid i U-landstrafiken förberedde mig noga. Jag tog med mig en karta. Jag skrev ner en vägbeskrivning. Jag försökte memorera de grundläggande dragen i resan. När jag kände mig mentalt förberedd, hoppade jag in i bilen och stack iväg. Under vägens gång tittade jag inte på kartan en endaste gång. Jag plockade inte ens fram vägbeskrivningen ur backfickan. Det enda jag gjorde var att följa trafikskyltarna. Så lätt det kan vara ibland. Tänka sig, skyltar som pekar ut var man ska ta vägen, vilken fantastisk idé. Sverige är fantastiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om sverige, trafik, trafikskyltar, vägmärken, resa, karta, vägbeskrivning, täby kyrkby

Trafikkultur på Mauritius

Vägarna är smala, kurviga och ofta ser de ut att bara vara utlagda på marken. På dessa varierar trafikrytmen mellan 40 och 110 km/h. Jag sitter i passagerarsätet på väg hem från dagens session i Le Morne. Jag tittar på naturen, samhällen och allt annat som händer runt omkring, men jag uppfattar inte riktigt situationen förrän en vit bil kastar sig förbi oss. Kelby hivar upp ett finger. De slänger upp ett finger tillbaka, saktar in och lägger sig framför oss. Plötsligt sträcker han ut handen genom fönstret, i den håller han en yxa. De försöker blockera oss och stannar till, men med uppvevade rutor och låsta dörrar smiter vi förbi. De ser inte ett dugg glada ut och det ser ut som om de skriker något till oss. När vi på kvällens braai berättar om dagens anekdot för de andra, berättar Natasha att hennes pappa alltid har ett baseballträ liggandes i bilen. Jag som är uppväxt med ”Krama varandra i trafiken!” kan bara konstatera att trafikkulturen är ganska annorlunda här.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, trafik, kultur, trafikkultur, le morne, yxa, baseballträ