Artikeln om Mauritius

Ju mer jag skriver desto mer gillar jag det. Fast när jag skriver dagboken och kåserande researtiklar, känner jag att jag har tappat annat skrivande. Jag borde egentligen skriva en ny affärsplan för Chohoo, men det tar emot. Trots att jag kan använda den till att plocka ut lite innestående medel från Trygghetssstiftelsen. Däremot njuter jag varenda sekund jag skriver en artikel om mitt senaste äventyr. Antingen har jag tappat mitt akademiska analytikerspråk, eller så har jag gått och blivit så oerhört imponerad av mig själv och mina egna upplevelser. Jag undrar vad som är värst. Här är i alla fall artikeln om Mauritius.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, chohoo, researtiklar, skrivande, artikel, reseberättelse

Godtycklig rättvisa

Resan hem blev ganska lång, men 35 timmar senare är jag nu hemma i Sverige. Allt gick löjligt smidigt. Det var superenkelt att fa tillbaka taxfreepengarna på Mauritius. Inte ens British Airways vill krångla något om att jag hade en surfbräda med mig hem. När jag skulle hämta ut bagaget kom det fram en kille och frågade: "Hur tusan fick du med dig en surfbräda på British Airways?"
"Jag bara tog med den. " Sa jag. "Och så checkade jag in i automatincheckningen."
"Det gjorde jag också." Berättade han. "Men vid bagageinlämningen vägrade de att ta emot brädan. Jag fick ställa den på busshållplatsen och be syrran hämta den."
Själv har jag fortfarande aldrig ens betalat övervikt. Det kanske inte är så dumt ändå att vara världens gulligaste kitesurfare.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, resa, mauritius, brädor, brittish airways, flygbolag, surfbräda

A bientôt Le Morne

Det var tänkt att bli en stämningsfull avslutningssession på Le Morne. Det var tänkt att fotografera några sista bilder i solnedgången och berätta om ett lätt sentimentalt avsked. Så blev det inte riktigt …

Först tänkte jag att jag bara skulle ta mig en sista freestylesesion med Elin och Kelby och de andra från Blue Bay. I passet in till revet finns ju några snällare nybörjarvågor. De har inte varit tillräckligt stora när jag varit ute tidigare så jag bara måste ut och testa. Dessvärre var de ganska choppiga på grund av den starka strömmen. Nere vid One Eye såg vågorna så oerhört lockande ut … som vanligt.

Jag faller av ner mot One Eye och leker runt bland de stora och alldeles släta vågorna. Efter några vågor fastnar jag i det luftfyllda vitvattnet och får därför inte upp någon riktig fart. En stor rackare kommer emot mig och jag måste göra något. Eftersom jag inte lyckas hopp över den tänker jag försöka åka igenom den. Jag spänner kroppen … och brädan … och kör på. När vågen börjar stänga sig, pressar jag till lite extra. Det knakar till och jag känner hur brädan slås bort från mina fötter. Efter en stund i tvättmaskinen får jag syn på brädan. Jag vet inte om den är så pass hel att den går att åka på, men jag försöker bodydragga till den. Strömmen går mot vinden. Jag driver nedåt. Samtidigt slår stora vågor över mig och kastar runt mig i tvättmaskinen. Beslutet är lätt att fatta. Jag överger brädan och försöker ta mig ur vågorna och in mot land.

Allt är frid och fröjd. Utan brädan driver jag in mot stranden, men så börjar draken fladdra ganska konstigt. Jag tittar upp och ser att jag är bakom den udde där vinden alltid dör. ”Fan vad jobbigt!” hinner jag tänka innan draken har kraschat i vattnet, och det blir till att linda upp linorna. Med ett rätt kraftigt linslack, lyckas en lina fastna i revet. Linorna spänns upp och draken börjar dra igen. Jag ligger och plaskar emot. Kämpar för att få loss linan. Jag dras nedåt. Mot botten. Kastar mig upp för att få luft. Dyker ner och försöker rucka loss linan. Kämpar. Orkar snart inte längre. Beredd att ge upp … Så jag sätter ner fötterna, ställer mig på korallen och lyfter bort stenen som linan fastnat i. Elin har kanske berättat att jag inte gärna ställer mig barfota på korallen?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, mauritius, vågor, korall, tvättmaskin

Och så de där romarna

Alla andra killar stannade och lät ta ett porträtt poserandes framför den så kallade flygmaskinen. When in Rome, do as the Romans …

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, flygmaskin, flygplan, romare, rom

Liftaren

Att aldrig ta upp liftare är ju ett generellt råd som man får höra i många sammanhang. På Rodrigues fungerar det inte riktigt så. Det finns nästan inga bilar så bussar och liftning är de vanliga färdmedlena. På vägen mot flygplatsen viftar en man åt oss och Elin stannar för att kolla vad han vill. Han pratar bara kreol och vi berättar på engelskfranska att vi ska till Plaine Corail, flygplaten. Han säger ”Ah bon!” och hoppar in.

Det visar sig vara en full fiskare och vi har ingen aning om var han ska, men vi ränkar med att ha vet själv. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Efter bara några minuters försök till samtal inser jag att jag endast förstår fragment av vad han säger. Till synes utan anledning börjar han skrika ”Caverne Patate a gauche!”
Caverne Patate är någon slags turistrfälla och vi svänger av för att vi tror att han vill dit. Men icke. Han ser lika frågande ut som vi. Vi kör vidare mot flygplatsen. Men han verkar inte vilja hoppa av någonstans. Till slut är vi framme, men det är ännu långt tills vårt plan till Mauritius avgår. ’Vad gör vi nu?” frågar jag.
”Gå in och låtsas att du har ett ärende.” säger Elin och jag stövlar iväg med vår kreolske liftare hack i häl. Efter ett tag hittar jag någon att fråga något dumt och är klar med mitt låtsade ärende. När den kreolske liftaren står och pratar med några andra filurer, smiter jag tillbaka till bilen. ”Kör!” Ropar jag till Elin.
I backspegeln ser vi hur liftaren kommer springande efter oss. Även om han blev ganska obehaglig känner mig ändå som ett elakt barn som försöker lura bort en mindre önskad kompis.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, liftare, liftning, kreol

Om ölivet

Även om det inte skulle vara några som helst problem att bara kajta på varenda ny spot jag besöker, känner jag att det är kul att få lite koll på hur det ser ut runt omkring också. Eller vad sjutton svamlar jag om … det är minst lika viktigt som själva kajtandet. Några dagar på raken känns ju alltid i kroppen, så igår kajtade vi bara fram till lunch för att sen kolla in ön ordentligt. Vi testade hur snabbt man kunde åka på vägarna utan att det blev obekvämt (40 km/h). Vi kollade in de fashionabla affärerna i huvudstaden (gjorda i korrugerad plåt). Vi tankade på öns enda mack. Vi spanade i leende människor var vi än åkte. Jag tror att jag är på den plats på jorden med högst antal leenden per capita. Det kan bero på min taffliga franska. Men för att inte tro för mycket om mig själv och min påverkan på världen, tror jag att den egentliga orsaken är det oerhört softa ölivet.

Andra bloggar om: surfliv, resa, kitesurfing, mauritius, rodrigues, öliv,

Kitesurfing på Rodrigues

Det enklaste och mest tillgängliga kitestället på Rodrigues är vid hotellet Morouk Ebony, på den östra delen av Rodrigues långa sydkust. Här finns ett kitecentret Osmowings med uthyrning, skola, säkerhetsbåtar, launch- och landningspojkar, barfaciliteter. Allt hålls samman av expatfransosen Jérôme, som också arrangera olika typer av downwindäventyr i den otroligt stora lagunen utanför. Vi hängde med Jérôme på downwindern ner till Ile aux Chats och började med att bränna ut mot revet. Här fanns en liten vågspot med småvågor som rullade in i vindens riktning. Småvågor är ju inte min absoluta favorit, så jag började kryssa runt och leta de lite större bryten. Efter en stund bland småvågorna upptäcker jag något stort som rullar in en bit upp. Jag bryter ut från grupppen för att undersöka saken lite närmare, och kommer fram till ett point break, inte helt rent, men dock ett point break med vinden snett mot vågorna. Så jag hoppar ut i en glad vågsession och får några grymma bryt, aningen större än jag själv. Av någon underlig anledning börja jag känna av min sträckta vadmuskel när jag tar höjd för att komma upp till nästa våg – i vågorna kändes allt bara bra. Jag åker ner till gruppen igen och far vidare mot Ile aux Chats, där en picknick väntar. Vis av min förra öpicknick hoppade jag den här gången över punchen.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitespots, mauritius, rodrigues, kitecenter, downwinder, vågor, surfing, ile aux chats

Språksvårigheter

När jag flyttade till Spanien började jag med att direkt att tala spanska (franska med spansk accent). Jag pratade flytande men det var färre som förstod mig. Trots att engelskan är offentligt språk i republiken Mauritius är engelskan måttligt användbar på Rodrigues. Åter igen har jag fått försöka rota fram mina gamla franskakunskaper. Skillnaden mellan nu och då, då jag flyttade till Spanien, är att nu är det franskan som ska remobiliseras. Hör och häpna går det alldeles strålande. Det låter ungefär som spanska med fransk accent och det är åter igen inte så många som förstår mig. Jag börjar tro att mitt huvud har en begränsad språklig förmåga. Vid tre språk passeras gränsen och ett måste bort.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, franska, spanska, språk, engelska, rodrigues

Skillnaden mellan kossor och tjurar

Rodrigues är en ganska lantlig ö. Precis utanför vår bungalow är vägen blockerad av en flock nötkreatur. ”Kossor är jag inte rädd för!” Utbrister Elin och hoppar ur bilen för att fösa undan två gulliga kalvar och … den tjur som står precis bakom.
”Men den stora är ju en tjur.” Ropar jag precis samtidigt som tjuren blänger ilsket på Elin. Lika snabbt som hon studsade ut framför bilen, lika snabbt försvann hon bakom den.

Tjuren på bilden har inget med tjuren i historien att göra, förutom att han också bor på Rodrigues.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, rodrigues, lantliv, kossor, tjurar, kalvar

Rodrigues – en studie i avslappnad attityd

På flygplatsen möter Mr. Hung upp, Air Mauritius chef på Rodrigues och tillika vår värd. Han säger välkommen och ber oss vänta några minuter innan deras chaufför kommer för att hämta oss. Han kör oss över knöliga asfaltsvägar, genom ett getbetat, kulligt gräslandskap, till vår bungalow med utsikt över kitespoten i Morouk Bay. En knapp timme senare kommer Mr. Hung och lämnar oss en pick up, vår transport. Vi har fortfarande inte visat en endaste legitimation, lagt någon handpenning eller dragit den endaste kreditkortslip.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, air mauritius, mouruk bay

Mot Rodrigues II

Kära dagbok! Imorgon bitti drar vi till Rodrigues. Det blev väldigt stressigt nu så jag berättar mer sen ...

Mot Rodrigues

Varenda gång det har varit stiltje brukar jag stirra mig blind på Windfinder meteorologiska kartor. Några mil österut från Mauritius verkar det ligga ett konstant ljusgrönt (vindstyrkor på omkring 20 knop) område. Mitt i detta blåsfält ligger en annan del av Republiken Mauritius, ön Rodrigues. Jag har sneglat avundsjukt på den förmodade vinden och Elin har ett begär att åka till oceanernas mest avlägsna öar. Så vi bokade helt enkelt ett flyg till Rodrigues. På söndag åker vi. Äventyr!

Andra bloggar om: surfliv, vind, mauritius, rodrigues, resa, äventyr, windfinder, meteorologiska kartor

Svensk flicka räddad från jättesjögurka

Vi anländer Le Morne vid lunch. Kajtarna pumpas och vi köper en panini av Cyril (som har träffat Kungen och säger att han är en trevlig prick) och hans rullande deli. Precis när det är dags att launcha, dör vinden. Vi tittar på alla drakar som faller ner i vattnet och kajtare som börjar simma in eller blir hämtade av båten. Efter lite diskussion kommer vi på att vi borde testa La Prairie. Kajtarna packas ihop, bilen packas och förflyttar oss till nästa spot, där de pumpas upp igen. Precis när det är dags att launcha, dör vinden. Kajtarna packas ihop, bilen packas och förflyttar oss till nästa spot, en bit nedanför Baie du Cap, där de pumpas upp igen. Vinden håller i sig. Kelby kommer ut. Elin får upp sin drake. Men så hör jag ett gallskrik. ”Det är ett djur på mig.” ropar Elin, samtidigt som hon skriker till igen och tappar kajten.
Jag kastar mig i vattnet och börjar en rafflande brottningsmatch med den jättesjögurka som slingrat sig runt Elins fot. När jag tillsist lyckats oskadligöra sjögurkan, så … just det … dör vinden. Nu tror ni förstås att jag är missnöjd med dagen? Men icke! Det var länge sedan jag hade en så bra pumpsession. Jag fick pumpa min drake på två helt nya spots. Episkt!

Andra bloggar om: kitesurfing, surfliv, mauritius, djur, vind, kompisar, kungen, lunch, drakar, kajtar, sjögurka

Hur var det nu?

Hände det något kul igår? Något värt att skriva om? Vi var på marknaden, vi köpte lite bling, en varsinn halmhatt … Gäsp! Det här blir så trist att jag somnar innan jag hinner trycka på publicera. Varsågod en bild istället ... från marknaden i Mahebourg.


Andra bloggar om: surfliv, mauritius, marknad, mahebourg

Dagens U-landsproblem

Jag må vara så avslappnad och laidback att Elin, hrrm förlåt, Mathilda tycker att jag är en slöfock. Men helt går tydligen inte ränderna ur från den stressade storstadsmänniskan. För när den ursprunglige I-landskillen Johan Vastero ska uppdatera I-ländska webbsidor, med U-landsinternet, slår det slint. Det går så långsamt, så lååångsamt, låååååångsamt. Jag la alltså en hel dag på lite små uppdateringar, som ens knappt syns. Under tiden börjar jag trumma, kolla mailen, stretcha och slita mitt hår … men så kommer jag på att jag inte längre har något hår att slita i.

Andra bloggar om: surfliv, internet, mauritius, Johan Vastero, avslappnad, u-landsproblem, storstadsmänniskan

En heldag i Le Morne

När jag skrev Restips för kitesurfare missade jag några viktiga detaljer. För en riktigt bra heldag på stranden i Le Morne behövs två saker till – en liten strandstol var och en kylväska för den kalla ölen. Men allt kan fungera ganska bra ändå. Här är några bilder från vår senaste heldag.








Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, foto, bilder, le morne, freestyle, kiteboarding

Surf på One Eye, Le Morne

Det har blivit mycket plattvattenkajtande det senaste. Det har känts som om det behövts för att komma tillbaka efter min skada. Men Mauritius är ju inte framförallt kännt som en plattvattenspot. Det är vågbryten som gett Mauritius ett namn på kitevärldskartan. Jag har inte vågat mig ut till One Eye, det mest kända vågbrytet, när det har varit stora vågor tidigare. Men med några av de lokala vågrävarna på plats, var det dags att ge mig ut och ta stora vågor. På vägen ut ser jag en av rävarna ta en våg. Den är mer än dubbelt så hög som han själv och vågen skapar ett vitt forsande inferno bakom honom, precis som på film. Nervositeten börjar krypa sig på mig. Jag missar några vågor, eftersom svallet rör sig med en så hög hastighet att om det passerar, har jag ingen chans att åka ifatt till där vågen börjar bryta. Vågrävarna vänder en bit innan de ser ett svall komma, sen håller de sig på det fram tills att det bryter. Jag tittar, lär, och kopierar. Plötsligt har jag rätt position. Vågen växer under mig. En avgrund byggs upp under mig. Ett stup reser sig över mig. Mitt i står jag och pressas framåt av en massiv kraft. Jag skriker av lycka, eller kanske av rädsla. Innan vågen helt bryts sönder mot det grunda revet kör jag ur vågen. Hela kroppen skakar av adrenalin medan jag kajtar upp för nästa våg. Även om jag borde bli bättre på plattvatten och freestyle, är mitt förhållande till den typen av kitesurfing inte lika passionerat. När det gäller vågor tror jag faktiskt att man kan prata om kärlek.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, surfing, vågor, lycka, kärlek, rädsla, one eye, le morne,

Manawa – skillnaden mellan liv och död

Manawa är den vågspot som ligger ungefär två km ut, långt utanför det vanliga revet och sydväst om kitestranden i Le Morne. Igår kändes som en bra dag att bekanta oss, Manawa och jag. När jag kommer ut ser jag en drake ligga och flyta bland vågorna. Det kan vara ganska farligt att krascha draken bland stora vågor, så jag kajtar dit för att kolla om jag kan hjälpa till. Jag kommer fram till en söndertrasad kite, men ser ingen människa i närheten. Det känns klart olustigt och jag börjar titta runt omkring mig, Från toppen av en våg ser jag en kille vinka från en vågdal längre bort. Jag kajtar till honom för att sedan bogsera in honom till stranden. ”Thanks for saving my life.” Säger han när vi skiljs åt.
Det värsta är att han förmodligen hade rätt. Det är inte bara en person som har dött för att de inte lyckats ta sig igenom de starka strömmarna. Men så gör jag en insats som kanske är skillnaden mellan liv och död. Det känns fascinerade. Inte för att jag skulle kalla mig våghals, men med döden närvarande känns livet mer intressant.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, surfing, manawa, le morne, kite, liv, livet, död, döden, räddning, livräddning

Det riktiga Mauritius

Nattlivet på Mauritius är kanske inte det mest hektiska. Fredagarna på Zanzibar i Grand Baie är najs, men under övriga delen av veckan blir det inte mycket barrumlande. För att åtminstone göra ett mittiveckanförsök, tog vi oss till en av de otaliga femstjärniga resorts med all-inclusive, som finns på ön. Vi satte oss i baren och tittade på alla par som såg ut att ha det mycket mycket tråkigt, så jag frågade Shayne om det är så här att vara turist på Mauritius.
”Pretty much.” Svarade han. ”But they never see the real Mauritius. For that you need to hang out on the beach and play drums with the Creoles. And later during the night, walk in to Mahébourg and get more booze.”
Jag varit här i ungefär tre veckor och tycker att jag hunnit med en hel del. Men jag har alltså fortfarande inte upplevt det riktiga Mauritius. Det verkar som om det kommer att bli stressigt de här sista veckorna.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, fest, kompisar, kreoler, resorts, all-inclusive, barrumlande, nattliv

Kul utan vind

Som alla andra semesterställen med någon som helst dignitet, har också Mauritius en vattenpark. Det kanske inte är den absolut bästa vattenpark jag har varit i, men nu är det ju kanske inte parken i sig som är själva attraktionen. Receptet för en kul dag i en vattenpark är istället att samla ihop ett sällskap bestående av oerhört barnsliga och lekfulla individer. En beskrivning som både stämmer på kitesurfare, surfare och Mauritius locals. Och därmed finner jag det bevisat att man kan ha kul även utan vind … och kite. Men imorgon blåser det igen.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, kitesurfare, surfare, vattenpark, barnslig, locals