... and nothing to see

Eftersom det har varit rätt mycket folk här det senaste, har det blivit rätt lite tid för mig själv. Men nu sitter jag helt ensam, i en nystädad lägenhet, med en take awaymiddag från SPAR och tänker ha en TV-kväll för mig själv. Jag börjar zappa mig fram genom 400 kanaler på DSTV. Men vad sjutton ska man titta på? En kille som provar på att jobba som biodlare på Discovery channel? En dokusåpa (reklam- och rekryteringsfilm) om några tjejer som är playboymodeller och har such a nice time hela tiden på ETV? Någon massmördare på Crimechannel? Oprah? En usel komedi om några tonåringar som hittar en grottmännniska? Fotboll, fotboll, fotboll? Musikvideor, musikvideor, musikvideor? Nyheter, nyheter, nyheter? Ytterligare en dokumentär om WW2 på History channel? Religiösa fanatiker på någon av de kristna kanalerna? Poker? Det är för mycket. Jag kan inte fokusera. Jag går och lägger mig istället.

Andra bloggar om: surfliv, tv, zappa, tv-kväll, DSTV, dicovery channel, playboy, oprah, fotboll, musikvideo, nyheter, poker

Hjältar utan vind

Så har vi då haft ett par dagar utan vind. Även om det känns tråkigt för stunden, känns det ändå ganska bra att slappa, vila kroppen och gör lite annat småfix. Det känns också bra att krossa dessa ständiga vindmyter - som att under sommaren blåser det varenda dag på Fuerte. Det bästa har ändå varit att Sjoukje har introducerat oss till Heroes. En helt otroligt spännande TV-serie och en modernare variant av en superhjältesaga. Vi är redan på avsnitt 17 av 23 och upplösningen närmar sig. Hoppas stiltjen håller i sig.

Andra bloggar om: surfliv, vind, tv, fuerteventura, myter, heroes, superhjältar

Produktutveckling av Keanu Reeves

Evelin satte precis på Six Feet under, eller Dos metros abajo som den heter på spansk TV. Skonlöst dubbat till spanska. Det är en helt fantastisk företeelse det där med dubbade produktioner. De flesta kvinnliga roller låter som om de vore tagna hur en porrfilm och de manliga som om de voice over i en trailer för en ny amerikansk actionrulle. Barnen, som ofta görs av vuxna kvinnor i ett utpräglat falsettläge ska vi inte ens prata om. Den enda gången vi sett en film där den dubbade versionen faktiskt var bättre än V.O. var den gången vi råkade hyra en film med Keanu Reeves.