När kitesurfing blev en familjesport

Nu börjar ett nytt kapitel i En kitesurfares dagbok. Eller det kanske redan har börjat. Eller så börjar det när Signe kommer i mars. Oavsett så blir Signe inte ensam kitebaby i Stockholm. Efter lite minglande runt på stränder och kitepubar, kan jag bara konstatera att det är närmare tio av Stockholms kitefamiljer som väntar tillökning i januari till mars. Nu när kitesurfing kommer att kombineras med barnpassning, då är det väl dags att skrota myten om kitesurfing som extremsport. Sen kan man nog misstänka att det verkligen stämmer att det blåser mindre och mindre i Sverige. I vart fall ser det ut som om våren 2009 var extremt vindfattig i Stockholmstrakten.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, vind, stockholm, kitebaby, kitefamilj, extremsport

Vinden ändrar sig och jag med

En ny check på vindprognosen och den var ändrad. För bara en dag av scirroco kom vi fram till att det inte var värt att kuska ner till Baia Chia. Nu finns det risk att morgondagen ser ut lite som dagen:

06.00 Vaknar och läser fånig bok om Amerikaner som jagar terrorister
08.30 Somnar om
11.00 Vaknar igen och gör frukost
11.30 Går och gör lite internetpill
13.00 Går och gör lite annat pill eller om det blåser drar och kajtar
16.00 Tar en till siesta
17.00 Läser mer fånig bok eller åker hem från stranden
18.00 Äter luddag (en kombo av lunch och middag)
19.00 Går och gör lite mer internetpill
23.00 Går och lägger mig alldeles utmattad efter en hård arbetsdag

Andra bloggar om: surfliv, vind, slackerliv

Vindar i medelhavet

I Porto Pollo finns en pizzeria som heter Rosa di Venti. Idag har jag lärt mig att det betyder vindros, vilken samlar medelhavets olika vindriktningar. Vindarnas namn i hela medelhavet utgår från Malta och heter:

N - Tramontana
NO - Grecale
O - Levante
SO - Scirroco
S - Mezzogiorno
SV - Libeccio
V - Ponente
NV - Maestrale

Det här får man förstås böja och bända till lämpligt medelhavsspråk ... om man nu känner för att briljera med lite medelhavlig vindkunskap.

Andra bloggar om: vind, vindar, medelhavet, mistral, levante, poniente, scirroco, malta

En överbeskyddande vindansvarig målsman

Som kitesurfinginstruktör har jag ett förhållande till vinden ungefär som förälder till sina barn ... eller rättare sagt som förälder till sina olydiga eller skrikiga barn. Föräldrar som säger "Ursäkta mig, men han håller precis att få tänder." eller "Ursäkta, men han har suttit still hela dagen."
Det blåser ju inte alltid som man tänker sig och jag hamnar då direkt i försvarsposition. Fast för min del blir det lite mer "Ursäkta, men hon har ju inte fått blåsa på ett tag. Det är därför hon är så ryckig och busig just nu." eller "Ursäkta, men hon har ju blåst så hårt de senaste veckorna och nu är hon lite trött. Hon kommer nog igen imorgon."
Det är kanske dags att sluta vara så överbeskyddande, att jag låter vinden växa upp och ta ansvar för sina egna handlingar.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vind, kitekurs, kiteinstruktör, kitecamp, föräldrar, barn, uppfostran, försvar,

Den enda förutsättningen för planering

Telefonsamtal med Robsportrobban för att styra upp detaljerna så DHL kan komma och hämta min nya twintip, en Aboards X-series 134*39,5.

Jag: Tjenare! Var är du imorgon mellan 13-16?
Robban: Ujjj! Sånna dära frågor vettu!
Jag: Eller på torsdag? Då är du i butiken väl?
Robban: Jorå ... vänta lite bara ... jag ska bara kolla ... vinden först.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vind, utrustning, planering, dhl, robsport, aboards, telefonsamtal

Mot Rodrigues

Varenda gång det har varit stiltje brukar jag stirra mig blind på Windfinder meteorologiska kartor. Några mil österut från Mauritius verkar det ligga ett konstant ljusgrönt (vindstyrkor på omkring 20 knop) område. Mitt i detta blåsfält ligger en annan del av Republiken Mauritius, ön Rodrigues. Jag har sneglat avundsjukt på den förmodade vinden och Elin har ett begär att åka till oceanernas mest avlägsna öar. Så vi bokade helt enkelt ett flyg till Rodrigues. På söndag åker vi. Äventyr!

Andra bloggar om: surfliv, vind, mauritius, rodrigues, resa, äventyr, windfinder, meteorologiska kartor

Svensk flicka räddad från jättesjögurka

Vi anländer Le Morne vid lunch. Kajtarna pumpas och vi köper en panini av Cyril (som har träffat Kungen och säger att han är en trevlig prick) och hans rullande deli. Precis när det är dags att launcha, dör vinden. Vi tittar på alla drakar som faller ner i vattnet och kajtare som börjar simma in eller blir hämtade av båten. Efter lite diskussion kommer vi på att vi borde testa La Prairie. Kajtarna packas ihop, bilen packas och förflyttar oss till nästa spot, där de pumpas upp igen. Precis när det är dags att launcha, dör vinden. Kajtarna packas ihop, bilen packas och förflyttar oss till nästa spot, en bit nedanför Baie du Cap, där de pumpas upp igen. Vinden håller i sig. Kelby kommer ut. Elin får upp sin drake. Men så hör jag ett gallskrik. ”Det är ett djur på mig.” ropar Elin, samtidigt som hon skriker till igen och tappar kajten.
Jag kastar mig i vattnet och börjar en rafflande brottningsmatch med den jättesjögurka som slingrat sig runt Elins fot. När jag tillsist lyckats oskadligöra sjögurkan, så … just det … dör vinden. Nu tror ni förstås att jag är missnöjd med dagen? Men icke! Det var länge sedan jag hade en så bra pumpsession. Jag fick pumpa min drake på två helt nya spots. Episkt!

Andra bloggar om: kitesurfing, surfliv, mauritius, djur, vind, kompisar, kungen, lunch, drakar, kajtar, sjögurka

Efter en cyklon

Morgonen efter cyklonen åkte vi för att hämta Chohoos första gäst till Mauritius. Vår taxichaufför berättade att fem personer dött, varav tre skolbarn, så nu är det massa ministrar på nedgång. I sann hinduisk anda så hänger all förstörelse ihop med skapande. Så efter gårdagens cyklonförintelse steg Elin fram. Hon är en gammal elev från Teneriffatiden som ska vara här en månad för att fortsätta utvecklas till en riktig kitesurfare. Vi packade upp, packade in och packade bilen full med kajtar för att åka över de översvämmade floderna till Le Morne. Det var första gången jag undervisade i Le Morne, men det var en helt otrolig spot för att både lära sig och att utbilda – varmt vatten, platt vatten, midjedjupt vatten, jämn tolvavind. Vi körde en snabb repetition och mot slutet var Elin uppe och åkte. Hurra hurra hurra!

Andra bloggar om: surfliv, vind, kitesurfing, kitekurs, mauritius, väder, le morne, kitespots, hinduism, cyklon, tropisk cyklon

Mitt i en cyklon

Det är verkligen inte meningen att mitt liv ska vara tråkigt. Just nu är det trots allt ganska trist. En ganska kraftfull tropisk cyklon dundrar på utanför. Regnet öser ner och vinden är helt galen. Det enda som går att göra är att kolla på film. Kelbys filmsmak är lite annorlunda från min och hans dvd-bibliotek består mest av surffilmer (kan vara kul), tecknat (kan vara kul), hårdkokta actionrullar (kan vara kul om man är bakis) och amerikanska collegefilmer (är sällan kul ens om man är bakis). Ja ja, det är inte så mycket annat att göra, men jag är ruskigt uttråkad. Till och med surffilmer blir långtråkiga efter ett tag.

Andra bloggar om: surfliv, vind, film, väder, surffilm, mauritius, amerikansk collegefilm. cyklon, tropisk cyklon

Kitesurfvardag

Tidigt en morgon stack Kelby iväg för att åka wakeboard. När han kom tillbaka var hans knä trasigt. Nu är vi två stycken kitesurfare som inte kan kajta. Och vinden bara fortsätter och fortsätter att blåsa. Det positiva i det hela är att jag kan köra lektioner hela tiden. Efter ett åttatimmarspass med undervisning är jag oftast så slut att jag somnar i soffan framför TV:n, så fort jag ätit upp middagen. Kelby är ju tonåring och behöver därför mycket sömn. Han somnar således i andra ändan av soffan. Partystämningen i Casa de Johan & Kelby en ordinär vardagskväll, är långt under existensminimum.

Andra bloggar om: surfliv, skador, kitesurfing, kitekurs, wakeboard, tonåringar, sömn

Mycket väsen för ingenting

Fönstrena dallrar av vindtrycket och regnet smattrar mot rutorna, men jag klär ändå på mig allt jag har för att gå till F.r.i.e.n.d.s. Mitt kall är att uppdatera bloggen med de senaste historierna i livet som kitesurfare. När jag kommer fram möts jag av ett: ”Sorry dude! We’ve reached our cap, no internet today.”. I Afrika köper man inte en bredbands eller ADSL-uppkoppling. I Afrika köper man ett antal megabytes trafik. I Afrika fungerar inte saker som man väntar sig. Istället får jag gå hem och titta på ett TV-program om hur man bygger pyramider. Det kan säkert komma till nytta när jag känner för att bygga en egen pyramid en dag.

Andra bloggar om: surfliv, blogga, vind, internet, sydafrika, pyramider

Ibland blir det inte så mycket alls

Jag blir väckt av Nicole som tycker att jag ska ta mig ner till centret för att hon ev. har en elev åt mig klockan 12. Jag glider ner till centret, men där finns ingen elev. Istället börjar jag och mina andra instruktörkollegor planera att åka till den cable park som ligger en bit utanför Kapstaden, men det hela rinner ut i sanden. Jag behöver egentligen komma tillbaka hem för att fortsätta med uppdateringen av webben, men eftersom det är uppförsbacke för att komma hem tänkte jag vänta in vinden och sticka ut och kajta. Men vinden kommer inte riktigt igång. Så dagens höjdpunkt blir att sitta uppe på terrassen och titta på när JD, en kul surfhunk men kanske inte världens bästa instruktör, försöker rädda en av sina elever som drivit ut, långt ut. Jodå, han lyckades.

Andra bloggar om: surfliv, kitekurs, vind, kitesurfing, wake, wakeboard, cable park, kapstaden

På en balkong i ett surfhus

Under förmiddagen har jag, Sjoukje och Taro suttit på hennes balkong och uppdaterat varandra om vad som hänt sen Fuerteventura, där vi träffades sist. Jag har fått lite förhandsinfo om vilka helger jag måste ta ledigt för att kunna vara med på några lokala tävlingar, och vi har sett till att jag har internet. Min nya arbetsplats är nu antingen i sängen eller på Sjoukjes balkong. Det är bra för då ser man direkt när det blåser.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, vind, tävling, balkong, fuerteventura, utsikt, surfhus

Jag är hoppet för klimatet

Inte nog med att jag med minituös noggrannhet slängde allt på rätt på plats i grovsoprummet, jag (eller vi) måste ju vara hoppet för klimatet personifierad(e). Först och främst lägger jag ingen energi på uppvärmning utan nyttjar solenergi till allt. Klär mig därför alltid shorts och t-shirt för att kunna suga i mig så mycket det går. Sen ägnar jag resten av dagarna till att omsätta vindkraft, och dessutom lära ut till andra hur de ska utnyttja vinden till hopp och lek, själslig och kroppslig nytta. Jag tror att fler borde bli kitesurfare, då skulle vi inte behöva orora oss så mycket för klimatet - bara det blåser så.

Andra bloggar om: surfliv, flytt, stockholm, klimat, vind, hopp, källsortering, vindkraft

Regn som motivator

Vi håller på att tömma det allra sista ur lägenheten och det känns jobbigt, bökigt och besvärligt. Tänker att det skulle vara så enkelt att bara strunta i det, att istället bo kvar, att skaffa ett riktigt jobb, att satsa på karriären, att tycka det är viktigt att tjäna mycket pengar, att börja intressera mig för vin och heminredning, att börja spela innebandy och köpa lite snygga och trendiga kläder. Helt enkelt att skaffa mig stockholmskoll och börja passa in ... men så tittar jag ut genom fönstret. Det regnar. Det blåser inte. Det är långt till stranden. Helt plötsligt känns det inte så besvärligt längre.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, flytt, regn, vind, lägenhet, jobb, karriär, pengar, kläder, stockholmskoll Twingly Intressant

Imorgon blåser det som vanligt

Det finns en skön förutsägbarhet och monotoni med att bo på Teneriffa. Jag behöver inte chansa och hoppas att det blir bra väder, för att sen försöka övertyga sig själv om att det blev ju inte så tokigt. Här blev det 25 grader i maj och vinden började blåsa kontinuerligt i juni. Det har inte slutat än. Det finns så många som säger att det är så skönt med årstider, med omväxling och variation. Jag tycker inte det. Jag tycker det är skönt att bestämma själv vad jag vill ha för väder, och att inte behöva planera mitt liv efter enstaka skurar. Så imorgon kan jag kajta igen, för det kommer att blåsa och vara 25 grader ... som vanligt.

Att vänta på vind

Den ska komma, vilken minut som helst. Att vänta på vind är olidligt, men ändå en utav de viktigaste sysselsättningarna. Jag checkar vindstationen på D'light med femminutersintervaller. Det gör förstås ingen skillnad ... det blåser inte ännu ... men snart ...

Andra bloggar om: surfliv, vind, kitesurfing

Sydafrikanska planer

Det har pratats mycket om Sydafrika på sistone. Sjoukje har lobbat stenhårt på att vi ska komma ner till Langebaan i vinter. Nu pratade vi en hel del med Jens från resetidningen Escape, som berättade hur hett det var med Sydafrika. Vi börjar alltså bli mer och mer övertygade på att vintern ska spenderas i Sydafrika. Det känns helt rätt att åka till sommar och vind varje dag, när vindchansen här i El Médano blir endast 50 %. Vi har förstås en hel del planering att få till, men det känns inte som det gör något att vårt kitecamp flyttar runt efter vind och sommar. Det känns snarare helt rätt, lite åt den gamla surfklassikern "The endless summer".

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, el médano, vind, sommar, vinter

Onormalt varmt

Det är calima. Det betyder att varma siroccovindar från sahara blåser över kanarieöarna. Idag har jag undervisat Jens och Niklas i kitesurfing. Med vindstyrkor på 30-40 knop och en temperatur på 40 grader har det känts som att undervisa i en hårfön. Det har inte gått att dricka alls tillräckligt och efter ett tag på stranden började det att snurra. Nu sitter vi i lägenheten med stängda fönster och neddragna persinner - det enda sättet att få lite svalka. Alla sitter och sippar på något kallt och diskuterar normalitet. Evelin har just insett, trots 30-års flitiga försök, att hon inte är normal.

Andra bloggar om: surfliv, vind, normalitet, värme, calima, siroccovind, sahara, kanarieöarna

Hjältar utan vind

Så har vi då haft ett par dagar utan vind. Även om det känns tråkigt för stunden, känns det ändå ganska bra att slappa, vila kroppen och gör lite annat småfix. Det känns också bra att krossa dessa ständiga vindmyter - som att under sommaren blåser det varenda dag på Fuerte. Det bästa har ändå varit att Sjoukje har introducerat oss till Heroes. En helt otroligt spännande TV-serie och en modernare variant av en superhjältesaga. Vi är redan på avsnitt 17 av 23 och upplösningen närmar sig. Hoppas stiltjen håller i sig.

Andra bloggar om: surfliv, vind, tv, fuerteventura, myter, heroes, superhjältar