Nationaldagsbeachpartyshopping

Martin och jag har varit och handlat. Det var igår. Idag ska vi ha vårt Nationaldagsbeachparty. Det kan vara så att vi har blandat ihop det här med Nationaldagsbeachparty och midsommarbeachparty, för maten blev ganska lika. Det gör nog inte så mycket. De flesta av de som kommer vet nog inte heller vad man äter på ett midsommarbeachparty. Men vi hade det väldigt gemytligt jag och Martin när vi var och handlade. Det blev t.o.m lite kvalitetstid i IKEAs svenskeshop, med svenska lantchips och Kopparbergs päroncider. Så där liksom män-gör-saker-tillsammans.

Andra bloggar om: nationaldagen, surfliv

Hurra för Sverige!

Sedan vi flyttade hit har jag ju kommit på hur mycket jag tycker om vissa saker som man levt med så länge att man inte vetat att det är typiskt svenskt... Eller att det iallafall inte är lättillgängligt i surfbyn.

Det här är det jag saknar mest från Sverige just nu:

Tystnaden. Jag har läst att Spanien och Sverige befinner sig i olika ändor av ljudskalan. Jag kan intyga att det är så.

Språket. Svenskan är rik. Vi hittar på roliga sammansättningar och bildar långa ord. Vi importerar, helst från engelskan och behåller gärna ett engelskt uttal. Vi kan göra verb av de flesta substantiv, med lite god vilja. Vi har långa och korta vokaler vilket gör att det låter kul. Dessutom så både talar, läser och skriver jag på svenska utan ansträngning.

Ljusa nätter. (tänker alltid på när Monica Z sjunger "sakta vi gå genom stan" och minns hur det känns)

Mörka nätter. När det bara är sådär innerligt mörkt att man bara vill kura i ett hörn och dricka glögg.

Snö såklart! Jag trodde inte det var möjligt att sakna snö så mycket! Men du vet hur det känns när det inte blivit någon riktig vinter. Man känner sig lite lurad. Det är den känslan jag har nu.

Musiken. Jag saknar exempelvis Kent. Inte kan man sitta på en liten ö under solen och lyssna på Kent. Det där lite deppiga funkar inte här. Jag kan ju faktiskt lägga på mer kultur; Norén, Bergman, Moodysson etc. Det går inte att vara melankolisk här. Jag saknar granar eller vad det nu kan vara som gjorde att det kändes ok att vara lite miserabel och svår emellanåt i Sverige.

Naturen. Det är så fint i Sverige!

Människorna. (Bortsett från några elaka. Äh, de har nog sina poänger också förresten.)

Nu är det dag att sova.

Andra bloggar om: surfliv, nationaldagen, spanien, sverige

Det är ju jag som är konstig

När vi sist var hos segelreparatören Mike med Evelins drake, årets modell av Best Waroo (Evelin körde på samma modell även förra året), hoppade Carlos på mig och började fråga mig en massa om hur 07:an var i jämförelse med 06:an. Jag blev lite förvånad och började svamla ganska generellt, ända tills jag kom på mig själv: varför frågar han inte Evelin? Jag bad honom prata med Evelin istället, men kunde inte släppa tanken på själva beteendet. Det är alltså jag som är mannen och således den man pratar med. Min spontana reflektion blev att de är allt bra konstiga här ändå. Idag insåg jag att det är ju jag som är konstig, eller extrem. Det normala är ju att tjejer ska ha en underordnad position, att man slår sina barn, att man slår ihjäl sina fruar (sex hustrumord i Spanien senaste veckan), att man slänger sopor genom bilrutan ... eller? För mig är det mer normalt med jämställdhet, att inte använda våld mot någon, att man slänger sopor i papperskorgen och papper i pappersinsamlingen, och att Evelin vet bäst om sina kajtar

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, spanien, jämställdhet

Arbete, en konstig känsla

Efter en slackermånad i maj har det helt plötsligt hänt något. Jag sitter och svarar mail, skriver blogginlägg, planerar semestrar (inte mina egna förstås), ringer samtal och rusar runt med papper (i sann spansk byråkratisk anda). Det känns lite konstigt, men jag känner igen det hela. Det är ju så här det känns att arbeta. Vi som blev så influerade av vår förre statsminister (Tack SVT för SVT Play) och hans "Alltid ensam, aldrig ensam", att vi blev tvungna att mynta ett liknande om hur det är att vara kitesurfare. Det löd: "Alltid jobba, aldrig jobba". Så det är klart att det känns lite konstigt, men eftersom vi har surfgäster från och med torsdag och resten av sommaren, måste vi hinna med all administration innnan. Så att resten av sommaren kan genomsyras av samma gamla vanliga surfiga slackerkänlsa - som egentligen alltid råder i en spansk surfby.

Andra bloggar om: surfliv

Kitesurfing är inte livets mening

Kitesurfing är inte livets mening, men det känns bra tomt när det inte blåser. Fast sådana här dagar behövs. Idag gjorde jag och John service på vår Seat Surfista, egentligen en vanlig Seat Ibiza men gul och med klistermärken. Så vid 35-års ålder har jag äntligen fått lära mig hur man gör basservice på en bil, med oljebyte, bromskoll och allt. Men det hade varit najs med lite vind, livet blir ju liksom mer meningsfullt då. Men att kalla det livets mening är att ta i. Och vi kan nog säga ajöss till klimatet som vi känner det, eftersom att köra motorcykel ligger etta på en webbundersökning om vad livets mening egentligen är. Världen skulle nog må bättre om de istället ansåg surfing vara livets mening. Fast så långt vill jag inte gå. Jag tycker snarare som Surflasse säger:
- Man måste inte surfa, det är bara att livet blir så mycket bättre då.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, filosofi

Nationaldagsfirande med surfkänlsa

Martin kom att det är nationaldag på onsdag. Det borde firas. På något sätt åtminstone. Vi satt och klurade ett tag och landade på ett beachparty. Just det! Vad kan vara mer rätt än att fira Sveriges nationaldag med ett beachparty på en sandstrand på en liten atlantö ungefär 1000 mil bort? Inte mycket tänkte vi och började skissa på en shoppinglista. Det blir förmodligen ett mer sparsmakat kalas än vad som sker hemmavid, men det kommer förmodligen att bli roligare ... och helt garanterat surfigare. Fortsättning följer ...

Andra bloggar om: surfliv, nationaldagen

Knutpunkt för surfkultur

Vårt sista uppgift på Handelshögskolans MBA-program var att skriva en bok om ledarskap. Jag och min grupp skrev kapitlet om entreprenörens ledarskap som kom att handlade mycket om att kuna visualisera idéer och befinna sig i ett händelsecentrum. Även om jag ibland kan känna att jag lever i bubbla, fjärran från den "riktiga" världen, så är El Médano ett sådant händelsecentrum. Här handlar entreprenörskapet om allt kopplat till surfing - surfkultur helt enkelt. Många har idéer att förverkliga, projekt på gång och fantastiska internationella nätverk för förverkliga dem. Senaste tillskottet bland surfbusinessprojekt är John och Martin som är på väg bli solskyddentreprenörer. De ska importera det sydafrikanska märket Island Tribe och sälja effektiv och kosmetiskt funktionell solkräm för surfare. En helt rätt satsning tycker jag, eftersom det inte går att köpa solskydd i en enda av byns surfaffärer ... ännu ... och vanlig solkräm svider i ögonen när man är ute och kajtar. Vi hoppas det går riktigt bra för dem och lär hjälpa till där vi kan.

Andra bloggar om: företagande, entreprenörskap, surfliv

Tekniska hjälpmedel

På vägen till stranden såg jag att mobilen varit avlagen hela morgonen. Vår gamla Ericsson från 1982 tenderar att göra det ibland. När jag slog på den såg jag att Justin hade ringt. Jag övervägde att ringa tillbaka och fortsätta med hans lektioner. Han har varit en ganska krävande elev och velat haft mig simmandes bakom honom hela tiden. Med lördagens fest i ryggen insåg jag att även om det är helt otroligt bra fysisk träning, var min kropp värd en lugnare dag. Justin fick bli utan lektion och jag åkte till stranden. På vattnet blev det ännu mer tydligt att jag gjorde rätt beslut. Jag orkade helt enkelt inte satsa. Istället lånade jag Johns nya Cyclone-vågis. Jag har testat några gånger tidigare att köra en liten kitevågbräda, men aldrig fått till gipparna. Twintipbrädan, den som ser ut ungefär som en wakeboard, kan ju fastna i vågorna ibland. Dessutom måste man köra mer med draken och surfa vågen mindre. Och det är ju inte riktigt det som är finessen med att kajta i vågor. Med några tips från John gick det allt bättre. Det blev en rolig session med mycket bad och det får nog bli en egen vågbräda framöver. Ibland är det riktigt skönt när tekniken, eller snarare brister i tekniken, hjälper till att forma dagsplaneringen.

Andra bloggar om: kitesurfing, surfing, surfliv

Surffest med surfmormor

Igår var det fest hos Chris och Margot. Två österrikiska vindsurfare som skaffat ett radhus precis ovanför Tejitasstranden. Passade alldeles utmärkt, eftersom vi kunde kombinera deras house warming party med Evelins tentaöl. Jag hamnade bredvid Sue, en brittisk vindsurftant som varit pensionär sen ett antal år tillbaka. Nu satsar hon stenhårt på att: "surf my brain's out, smoke my brain's out and drink my brain's out". Sue är verkligen är supercool tant som nu bara surfar och lever surfliv. Hon spenderar sommaren på Teneriffa och vintern i Langebaan i Sydafrika för att kombinera det bästa av två världar. Jag tycker Sue har en störtskön inställning och vi har numer en stående inbjudan till att komma och bo i hennes hus där nere. Ser vi fram emot.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vindsurfing

På vägen från stranden

Det tar alltid lång tid att gå mellan stranden och lägenheten. Inte för att det är långt, utan för att man alltid fikar eller hänger omkring lite på vägen.

Idag träffade jag först Pascale och hennes gulliga hund Paulina. Hon bjöd på en cortado (som är den kanariska motsvarigheten till kaffe latte, fast pytteliten) på Flashpoint. Eftersom Johan inte var med så kunde vi ha tjejsnack sa Pascale, sen satt vi tysta tillsammans en stund.

Sen träffade jag Sparky ständigt leende den vindsurfkillen från OTC, som precis kommit tillbaka från England och en knäoperation. Sparky är känd för att skada sig på osannolika sätt. I vintras hoppade han på kryckor efter att han hade fått en fisk genom foten. Jag vet, det låter ju helt sjukt och osannolikt. Det är det också, men det är också helt sant. Jag har sett bilderna. Hela sjukhuspersonalen samlades när de såg honom. Det är inte var dag läkare får dra ut fiskar ur fötter. Dessutom var det en djuphavsfisk som inte ens finns här. Jag ska försöka övertala honom om att få en bild för att publicera här.

Sista stoppet blev med Sergio som på fullaste allvar kallar sig "Autentisk proffs". Han började givetvis (jag visste det redan innan) tjafsa om min krasch igår (han har alltid koll på vad jag gör) och jag sa att det gick bra och att kiten mår bra (det gör den nu, hurra för Mike). Men han kunde inte nöja sig med det, utan var tvungen att komma med det där sista tjuvnypet "denna gången var det bara kajten, nästa gång är det du!" Då blev jag lack och svarade "Bah!". Då svarade han "Bah!" tillbaka. Sedan skildes vi åt. Men det kommer mer om honom och hans gäng i den här bloggen, var så säker...

Andra bloggar om: kitesurfing, vindsurfing, surfliv

Tillbaka till normalt

I morse harklade sig Johan och sa "Jag tror jag har fått en halsINFLATION". Jag tycker det är skönt att makrotentan är över, det verkar som min närmsta krets blivit påverkad. Dags att hämta kajten hos Mike och sticka ut och leka så vi kan bli normala igen.

Andra bloggar om: kitesurfing, studier

Solskydd för vattensport

Hur man skyddar sig mot solen är superviktigt. Och Svenskan har lagt ut Apotekets tips om hur man ska bete sig. Men om man ska vara ute på vattnet en hel dag behöver man ta i ännu mer. Vi kör högsta möjliga faktor och är ändå som pepparkakor. Billigt solskydd försvinner så snabbt att man inte ens behöver bekymra sig om vilken faktor den har. Dessutom rinner det ner i ögonen och svider. Fruktansvärt irriterande. För vattensporter tror jag faktiskt man kan köra rakt på devisen: ju dyrare, desto bättre. Dessutom bör man satsa på märken från länder med andra solfaktorstandarder än den Europeiska, då slipper man bränna sig.

Andra bloggar om: vattensport, solskydd

Fredagsblogg från el Médano

Jag kom precis hem från att lämna min älsklingskite hos kajtdoktorn Mike. När jag kom ner i hans källare ser jag att han kör sin fredagsöl med gänget där. "Kolla, här kommer min favoritkund och idag är det allvarligt, men jag tror hon har haft det bra. Man kan se det på henne." Så säger Mike. Jag tror att jag ärligt talat skulle vilja vara vems som helsts favoritkund, bortsett från segelreparatören. *suck*

Jag skyller alla fyra revorna på makroteori. Jag läser det på distans och eftersom skola ligger efter kajta på prioriteringslistan så var det väl mer eller mindre idag som jag kände att det var dags att lära mig det hela. Dagen innan tentan alltså. Runt lunch hör jag Johan och John prata. De håller på att anmäla mig till PKRAspeed. Inget nytt, det är jag med på, men sen hör jag att det låter som att jag ska vara med på PKRAracing också. Hmmm. Och sen bryter samtalet ut i totalt trams. Vi ska hyra ett hus för 200000 Euro och åka i olika bilar, men brevid varandra och så ska vi byta bilar som mystiska maffiosos på film. Fråga mig inte vad de menade, jag förstod inte, men det var helt plötsligt omöjligt att sitta och räkna på multiplikatorer. Det var bara att ge upp och ge sig ut och kajta.

Snart befann sig John, jag och Johan utanför de där Förbjudna Klipporna. Vågorna är oemotståndliga, men bryter brutalt och alldeles för nära klipporna. Jag verkar helt glömt bort mitt konsekvenstänkande och kör där ändå. Hepp - Johan får smisk så det står härliga till. John hjälper honom och han klarar sig oskadd. En halvtimma senare är det min tur. Som vanligt är det "sista åket". Jag skriker till John att jag tänker åka in... Men på vägen kommer Den Där Vågen inrullandes. Den är så fin. Och alldelles för nära klipporna. Jag hinner tänka "Better safe than sorry" tänker släppa den. Men så hinner jag också tänka det fruktade "Va fan..." Jag satsar, kör ner och upp och det är underbart ända tills det blir fruktansvärt. Jag rullar runt under vattnet skyddar huvudet med vänstern och rycker säkerhetsleachen med högern och tänker att jag är glad att jag tog min långa våtdräkt. Jag har lär mig av surfLasse på K16 att när man fastnar under vattnet är det bra att räkna "Ettusenett, ettusentvå, ettusentre...etc." För då inser man att man inte är där under så länge som det känns. Jag kommer upp hel och John är på väg in till mig och ser riktigt skärrad ut. Sen följer ett kaotiskt spektakel, Johan som sedan länge varit på väg hem har sett allt och springer hela vägen tillbaka, John och jag försöker få koll på kajten. sedan bommen som försvunnit, linorna, brädan. Vi får så småningom koll på grejerna, jag grymtar missnöjt över revorna, de andra verkar glada att jag lever. Johan är alldeles kärleksfull och jag undrar om det beror på att han trodde han skulle bli änkling eller om att han tyckte det var bra inställning att riskera livet för en fin våg. John trodde på det förra.

De tyckte att vi skulle dricka öl sen, men jag måste nog börja plugga till min tenta nu.

Andra bloggar om: kitesurfing, studier

På väg mot ett proffskontrakt

Innan vi stack ut och surfade gjorde jag en liten arbetsuppgift i mitt jobb som Kitepro-manager. Jag registrerade Evelin till PKRAs världscuptävlingarna på Fuerteventura. Det ska bli skoj. Upptäcka Fuerte ett par dagar och sen ner till Sotavento och tävlingarna. Då kommer förstås ännu fler arbetsuppgifter. Evelin ska först tävla, sätta rekord och förmodligen vinna. Jag ska fota, filma och dokumentera, för att sen ta rygg på John och se till att vi har en kitesponsor och bana väg för hela utvecklingen av Evelin som professionell kitesurfare. Vi är ju förvisso båda två professionella kitesurfare redan. Men planen är att kunna fortsätta, och också tävla ännu mer utan att behöva vända på varenda Euro. Så att Evelin kan bli en lite mer glamorös kiteprinsessa.

Andra bloggar om: kitesurfing, kiteprinsessor