På surffronten intet nytt

Ingen vind. Inga vågor. Mina vattenlevande surfkompisar, delfinerna, verkar ha gett upp och ägnar sig bara åt freestyle och wakesurfing. Själv fick jag snorkla/fridyka med en leopardhaj. Det var ett bra kitesurfingsurrogat.

Så smilar du på R27

Ingo hade hyrt en Stand Up Paddlebräda och frågade om jag inte ville komma och testa. Jag fick ju en liten kurs förra året, men hann aldrig komma så värst långt. Klart jag var sugen. Det var svårt att hitta balansen initialt och jag testade att ta några vågor ståendes på knä. Efter några gånger fick jag till tekniken och började kunna ställa mig upp. På slutet fick jag till tekniken ordentligt och kunde glida in på surfbrädan med ett leende. Det var ett leende som satt kvar längs hela R27, hela den timme det tar att köra tillbaka till Langebaan. Normalt sett en av världens tråkigaste vägar.

Min idol

Precis när vi anlände till Muizenberg, kom han upp ur vattnet. Alla andra hade senaste modellen av våtdräkt i stretchneopren. Han hade basketshorts, t-shirt och en olle. Alla andra hade nya shejpade brädor med cool design. Han hade en grön bräda, i en lustig form som han förmodligen gjort själv … för trettio år sen. Alla andra var mellan tio och femtio år gamla. Han måste ha varit en bra bit över sjuttio. Han är min nya idol, men jag vet inte ens vad han heter.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, surfing, sydafrika, idol

Bli av med din hajskräck

En gång i tiden hade brukade jag säga att jag var rädd för hajar, ormar och lejon. Nu har jag tagit bort hajar från den listan … lejon också för den delen, men lejon brukar inte så ofta vara i närheten när man kajtar. Min hajskräck har säkert sin rot i Hajenfilmerna. Jävla Steven Spielberg! Men eftersom Hajenfilmerna bara är fiction så har jag lyckats bota min skräck med fakta.

Vi börjar med statistiken. Tittar man på Sydafrika dör varje år 15 personer av giftormar, 200 av blixten, 408 av drunkning, 871 i bränder, 10 000 i trafiken, 20 000 i mord, 29 000 av rökning, 370 000 av AIDS och … under 25 års tid, har 7 människor dött i hajattacker. Tittar man på hela världen, dör omkring 10 personer varje år av hajattacker. Det är alltså betydligt större risk att dö i trafiken, men det kanske inte hjälper oss så mycket. Trafiken känns van och hemtam. Vi tycker att vi förstår och bemästrar den. Är man bara försiktig finns således inget att frukta. Havet däremot. Det är blött och innehåller hur mycket okänt som helst. Hamnar vi under ytan kan vi inte ens andas och … så finns där haj. Genom att lära sig mer om hajen och dess beteende kan den kännas lika hemtam som trafiken. Då behövs inte längre fruktan. Det räcker med respekt.

Hajen har funnits i flera miljoner år. Långt innan människan började existera. Människan hör inte hemma i havet och är inte ens med på hajens matlista. De flesta hajar är kräsna med maten och håller sig till ganska specifik föda. Vithajen äter främst säl, tonfisk, annan haj och marina däggdjur. Dessutom äter de bara motsvarande två procent av sin kroppsvikt varje dag. Det är mindre än vad den normale människan äter. Hajar är skygga, men nyfikna djur. Om de får syn på en människa, vänder de oftast om. De vet ju inte riktigt vad det är för något. Om vi nu skulle ligga och paddla på en surfbräda, påminner vi om en säl underifrån. Ibland får de för sig att undersöka närmare. Oftast vänder de när de inser att de gjort ett misstag. Dessvärre kan ju även deras undersökning få dödlig utgång.

Denna fakta är oftast framtagen med vågsurfaren som målgrupp. Kitesurfaren spenderar ännu mindre tid i vattnet och är mer olik än säl, än vad vågsurfaren är. För att ändå kunna kitesurfa/surfa utan att ge hajarna den minsta anledning att bli nyfikna, gör så här:

- Undvik grumligt vatten nära flodmynningar
- Undvik flodmynningar när det är högvatten eller om dammluckor är öppna
- Undvik att befinna dig i närheten av skadade eller döda sälar
- Undvik att kissa i våtdräkten
- Undvik att vara i vatten med ett blödande sår eller under menstruation
- Undvik att vara i vattnet före soluppgång eller efter solnedgång
- Undvik att vara ensam
- Undvik att vistas nära sportfiskare
- Undvik att vistas nära avloppsmynningar
- Undvik att bete dig byte. Alltså ta det lugnt om du får syn på en haj, sitt still, stirra på den, simma mot den, behandla den som en jämlike och visa att du inte är rädd. Om du beter dig som byte, alltså skriker, sprattlar, får panik, kissar på dig, kan hajen få för sig att bete sig som ett rovdjur.

Källor:

Surfing South Africa av Steve Pike, ISBN 978-1-77013-114-9
Shark Life, www.sharklife.co.za
Wikipedia, sv.wikipedia.org/wiki/Hajar


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, djur, haj, hajar, hajattack, rovdjur

Vågor i Marina della Rosa

Om det blåser för starkt i Porto Pollo åker man till Marina della Rosa. Det ligger runt hörnet på västkusten. Igår blåste det för starkt. Det sa åtminstone mina Italienska skolpartners. Martin och jag hade i och för sig våra tvivel. Det kan faktiskt vara så att de ställde in alla lektioner för att de ville kajta själva. Spelar oavsett inte så stor roll. Vi packade kajtar, vågbräda och lite undervisningsprylar och stack iväg. Det blev en skön dag med växelvis undervisning och vågkajting. Och just det, det var ju första gången jag provade min Xelerator Epic 5’8” i riktiga vågor. Jag säger ”Epic!” och Patrick som fick testa den säger ”It was the most beatiful waveboard I’ve ever tried.”. Jag tror i.o.f.s. inte att han tyckte att dess vita surfbrädefinish med plåklistrade stickers var så märkvärdig. Jag tror att han gillade brädans egenskaper. Men vad vet jag?










Andra bloggar om: surfliv, surfing, vågor, sardinien, marina della rosa, kitevågor

A bientôt Le Morne

Det var tänkt att bli en stämningsfull avslutningssession på Le Morne. Det var tänkt att fotografera några sista bilder i solnedgången och berätta om ett lätt sentimentalt avsked. Så blev det inte riktigt …

Först tänkte jag att jag bara skulle ta mig en sista freestylesesion med Elin och Kelby och de andra från Blue Bay. I passet in till revet finns ju några snällare nybörjarvågor. De har inte varit tillräckligt stora när jag varit ute tidigare så jag bara måste ut och testa. Dessvärre var de ganska choppiga på grund av den starka strömmen. Nere vid One Eye såg vågorna så oerhört lockande ut … som vanligt.

Jag faller av ner mot One Eye och leker runt bland de stora och alldeles släta vågorna. Efter några vågor fastnar jag i det luftfyllda vitvattnet och får därför inte upp någon riktig fart. En stor rackare kommer emot mig och jag måste göra något. Eftersom jag inte lyckas hopp över den tänker jag försöka åka igenom den. Jag spänner kroppen … och brädan … och kör på. När vågen börjar stänga sig, pressar jag till lite extra. Det knakar till och jag känner hur brädan slås bort från mina fötter. Efter en stund i tvättmaskinen får jag syn på brädan. Jag vet inte om den är så pass hel att den går att åka på, men jag försöker bodydragga till den. Strömmen går mot vinden. Jag driver nedåt. Samtidigt slår stora vågor över mig och kastar runt mig i tvättmaskinen. Beslutet är lätt att fatta. Jag överger brädan och försöker ta mig ur vågorna och in mot land.

Allt är frid och fröjd. Utan brädan driver jag in mot stranden, men så börjar draken fladdra ganska konstigt. Jag tittar upp och ser att jag är bakom den udde där vinden alltid dör. ”Fan vad jobbigt!” hinner jag tänka innan draken har kraschat i vattnet, och det blir till att linda upp linorna. Med ett rätt kraftigt linslack, lyckas en lina fastna i revet. Linorna spänns upp och draken börjar dra igen. Jag ligger och plaskar emot. Kämpar för att få loss linan. Jag dras nedåt. Mot botten. Kastar mig upp för att få luft. Dyker ner och försöker rucka loss linan. Kämpar. Orkar snart inte längre. Beredd att ge upp … Så jag sätter ner fötterna, ställer mig på korallen och lyfter bort stenen som linan fastnat i. Elin har kanske berättat att jag inte gärna ställer mig barfota på korallen?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, mauritius, vågor, korall, tvättmaskin

Kitesurfing på Rodrigues

Det enklaste och mest tillgängliga kitestället på Rodrigues är vid hotellet Morouk Ebony, på den östra delen av Rodrigues långa sydkust. Här finns ett kitecentret Osmowings med uthyrning, skola, säkerhetsbåtar, launch- och landningspojkar, barfaciliteter. Allt hålls samman av expatfransosen Jérôme, som också arrangera olika typer av downwindäventyr i den otroligt stora lagunen utanför. Vi hängde med Jérôme på downwindern ner till Ile aux Chats och började med att bränna ut mot revet. Här fanns en liten vågspot med småvågor som rullade in i vindens riktning. Småvågor är ju inte min absoluta favorit, så jag började kryssa runt och leta de lite större bryten. Efter en stund bland småvågorna upptäcker jag något stort som rullar in en bit upp. Jag bryter ut från grupppen för att undersöka saken lite närmare, och kommer fram till ett point break, inte helt rent, men dock ett point break med vinden snett mot vågorna. Så jag hoppar ut i en glad vågsession och får några grymma bryt, aningen större än jag själv. Av någon underlig anledning börja jag känna av min sträckta vadmuskel när jag tar höjd för att komma upp till nästa våg – i vågorna kändes allt bara bra. Jag åker ner till gruppen igen och far vidare mot Ile aux Chats, där en picknick väntar. Vis av min förra öpicknick hoppade jag den här gången över punchen.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitespots, mauritius, rodrigues, kitecenter, downwinder, vågor, surfing, ile aux chats

Ny tidning

Äntligen här! Nordic Surfers Mag är helt ny svensk surftidning. Längtar förstås redan till Sverige så att jag kan få tag på ett eget ex.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, nordic surfers mag, tidning, surftidning, kitetidning

Surf på One Eye, Le Morne

Det har blivit mycket plattvattenkajtande det senaste. Det har känts som om det behövts för att komma tillbaka efter min skada. Men Mauritius är ju inte framförallt kännt som en plattvattenspot. Det är vågbryten som gett Mauritius ett namn på kitevärldskartan. Jag har inte vågat mig ut till One Eye, det mest kända vågbrytet, när det har varit stora vågor tidigare. Men med några av de lokala vågrävarna på plats, var det dags att ge mig ut och ta stora vågor. På vägen ut ser jag en av rävarna ta en våg. Den är mer än dubbelt så hög som han själv och vågen skapar ett vitt forsande inferno bakom honom, precis som på film. Nervositeten börjar krypa sig på mig. Jag missar några vågor, eftersom svallet rör sig med en så hög hastighet att om det passerar, har jag ingen chans att åka ifatt till där vågen börjar bryta. Vågrävarna vänder en bit innan de ser ett svall komma, sen håller de sig på det fram tills att det bryter. Jag tittar, lär, och kopierar. Plötsligt har jag rätt position. Vågen växer under mig. En avgrund byggs upp under mig. Ett stup reser sig över mig. Mitt i står jag och pressas framåt av en massiv kraft. Jag skriker av lycka, eller kanske av rädsla. Innan vågen helt bryts sönder mot det grunda revet kör jag ur vågen. Hela kroppen skakar av adrenalin medan jag kajtar upp för nästa våg. Även om jag borde bli bättre på plattvatten och freestyle, är mitt förhållande till den typen av kitesurfing inte lika passionerat. När det gäller vågor tror jag faktiskt att man kan prata om kärlek.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, surfing, vågor, lycka, kärlek, rädsla, one eye, le morne,

Manawa – skillnaden mellan liv och död

Manawa är den vågspot som ligger ungefär två km ut, långt utanför det vanliga revet och sydväst om kitestranden i Le Morne. Igår kändes som en bra dag att bekanta oss, Manawa och jag. När jag kommer ut ser jag en drake ligga och flyta bland vågorna. Det kan vara ganska farligt att krascha draken bland stora vågor, så jag kajtar dit för att kolla om jag kan hjälpa till. Jag kommer fram till en söndertrasad kite, men ser ingen människa i närheten. Det känns klart olustigt och jag börjar titta runt omkring mig, Från toppen av en våg ser jag en kille vinka från en vågdal längre bort. Jag kajtar till honom för att sedan bogsera in honom till stranden. ”Thanks for saving my life.” Säger han när vi skiljs åt.
Det värsta är att han förmodligen hade rätt. Det är inte bara en person som har dött för att de inte lyckats ta sig igenom de starka strömmarna. Men så gör jag en insats som kanske är skillnaden mellan liv och död. Det känns fascinerade. Inte för att jag skulle kalla mig våghals, men med döden närvarande känns livet mer intressant.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, surfing, manawa, le morne, kite, liv, livet, död, döden, räddning, livräddning

Vykort i verkligheten

Jag är glad att min garderob numer innehåller fyra par shorts och två par baggies. För här på Mauritius har inte kläder någon egentlig funktion, de är mest i vägen. Men på något sätt måste man ju skyla åtminstone kroppens mest intima detaljer när man går de omkring femtio metrarna ned till den vykortsvärdiga stranden. Jag bor i Blue Bay, precis invid en marinpark med, enligt uppgift, otroligt fin snorkling och dykning. En bit utanför ligger revet för vågsurfing. Kajtingen finns runt hela ön beroende på vindriktningen, men oftast lär vi åka till Le Morne, den mest kända kitespotten på ön. Annars har dagen ägnats åt att handla, växla pengar och skaffa ett mobilnummer som är +230 428 83 90. Här känns livet löjligt bekvämt, varenda dag vid tiosnåret kommer Vinduna förbi och bäddar min säng, städar, diskar och tvättar. Jag vet inte riktigt om jag verkligen behöver/förtjänar den här sortens lyx … fast å andra sidan gör värmen mig lite för loj för att orka reflektera mer över den saken

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, kitesurfing, surfing, lyx, le morne, snorkling, dykning, blue bay, hemhjälp, städning

Backpacking och Backpackers

Efter en kort men numer åtminstone tillfälligt avslutad karriär som backpacker, går det inte att låta bli att göra några smärre iakttagelser och generaliseringar över de människor man möter. För att vara backpacker handlar ju inte värst mycket om att lära känna det aktuella landet och dess människor, att vara backpacker handlar mer om att hänga med, och ha skoj med andra backpackers. Om du någon gång funderar på att backpacka i Sydafrika kommer här några typer av karaktärer du kan vänta dig att träffa på:

Susy & Lucy Spicegirl

Susy och Lucy är två tjejer som precis fyllt tjugo. De har jobbat ett tag för att göra sin livs resa tillsammans. Resan är planerad in i minsta detalj och så även alla nödvändiga accessoarer. De har således försett sig med likadana ryggsäckar, likadana flip-flops, likadana reskuddar och likadant knallrosa nagellack. De tycker att en bra sak med att resa är att man kan få prova MacDonalds i andra länder.

Johnnie Walker

Johnnie är engelsman och är till vardags en kostymklädd man fullt upptagen med något mycket viktigt. Det är dock ganska svårt att tro när man träffar på honom som backpacker iklädd en T-shirt med trycket ’I like beer’. Frukostölen knäppas upp någon gång vid tiosnåret, och sen fortsätter det i samma takt hela dagen. Mot slutet av sin resa kan Bradley stanna upp och reflektera: ”Shit! I haven’t really done anything on my holiday, apart from being shitfaced … but what the fuck, I like being shitfaced.”

Andy Amsterdam

Andy träffar man på alla backpackers, där han jobbar i baren eller något liknande. Han har varit ute och rest i fyra fem år, och stannar till här och var för att jobba ihop mer pengar för sitt fortsatta resande. Problemet är bara att han inte får betalt i pengar för att jobba, lönen är på traditionellt 1800-tals manér … i sprit.

Lisa Woodstock

Lisa har varit ute ett tag. Det kan man se på näsringen från Indien, tatueringarna från Samoa, handväskan från Guatemala, armbanden från Malawi, örhängena från Nya Zeeland och sarongen från Bali. Lisa högsta önskan under sin resa är få uppleva det genuina riktiga Afrika, som kanske att bo i en hydda med stampat jordgolv och kanske drabbas av någon tropisk sjukdom.

Johan Kajtare

Johan vill egentligen inte alls vara backpacker, han vill bara vara surfare. Men han låtsas vara en riktig backpacker för att få kompisar. Han känns igen på en överladdad packning på omkring femtio kilo som gör att han högst motvilligt förflyttar sig mellan de olika stoppen. Ett ytterligare udda karaktärsdrag för denna typ är att han faktiskt inte tar en endaste öl förrän efter dagens surfsession.

Andra bloggar om: surfliv, surfing, kitesurfing, resa, sydafrika, karaktärer, engelsmän, backpacking, backpackers, kitesurfare

En perfekt dag

Direkt efter frukosten plockade jag fram surfbrädan, monterade fenorna, tog brädan under armen och gick trappan ner till stranden. Vågorna kanske inte var idealiska, men jag paddlade ut och försökte. Några av vågorna var på min sida, men det var så korta intervaller så för det mesta fick jag bara stryk. Men jag höll på tills jag var helt slut. Då tog jag trappan upp till Island Vibe igen för att kolla mailen och uppdatera dagboken. Framåt eftermiddagen började det att blåsa så jag plockade fram min elvameters kite, tog trappan ner till stranden och riggade. Med samma surfbräda under fötterna kastade jag mig ut bland vågorna. Några av vågorna var åter på min sida och jag fick några riktigt sköna åk … ända tills vinden dog.

Nu väntar jag bara på middagen och allt känns sådär perfekt. Surfingen hade säkert kunnat gå bättre om vågorna hade varit bättre. Kajtingen hade säkert kunnat gå bättre om vinden varit bättre. Men ändå känns allt helt perfekt. Perfekt kanske inte behöver vara fullständig perfektion. Det kanske räcker med en grad av harmoni och att det finns möjligheter till utveckling inom räckhåll. För vad ska man annars göra när man uppnått fullständig perfektion?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, sydafrika, reflektion, filosofi, jeffreys bay, island vibe, perfektion, perfekt, harmoni

Den uppluckrade tiden

På fullaste allvar undrar jag hur jag en gång i tiden hade tid att ha ett riktigt jobb. Ni vet ett sånt där då man ska passa tider och sitta bakom ett skrivbord till dess att klockan är fem. Idag låg jag och läste Berättelsen om Pi fram till klockan var kring elva. Sen stack jag ut och surfade i två tre timmar. Efter det var jag så trött att jag somnade ett tag. När jag vaknade var klockan förmodligen sex och jag gick iväg för att kolla mailen och blogga. De saker jag inte hann med idag var att limma fotpadden på min surfbräda, samt köpa en ny kitesele och kiteväska. Hur skulle jag dessutom kunna klämma in ett riktigt jobb mitt i detta? Om någon nu skulle ha ett bra erbjudande kanske jag ändå skulle kunna vara intresserad ... förutsatt att det skulle passa med min relativa tid där alla exakta klockslag luckras upp med ord som omkring, ett tag, förmodligen och ungefär.

Andra bloggar om: surfliv, reflektion, böcker, surfing, tid, jobb,

Min nya förälskelse

Jag känner mig nästan nyförälskad. Magen pirrar och jag vill springa. Jag hoppar i våtdräkten, tar brädan under armen och springer ner till stranden. Där letar jag en plats där inte de allra bästa surfarna håller till, men vågorna ändå ser bra ut. Jag hoppar på brädan och börjar paddla. Väntar en stund och så kommer min våg. Paddla paddla paddla. Vågen tar tag i mig och så smack! Jag blir omkullsvept, runtsnurrad och kringkastad. Och så fortsätter det, hela resten av eftermiddagen. Det är nästan så att jag tror att min kärlek är obesvarad. Eller så har min nya förälskelse bara ett mycket busigt och lekfullt sätt att visa känslor på.

Andra bloggar om: surfliv, surfing, förälskelse, kärlek, passion, vågsurfing, vågor

Om att köpa sig ett liv

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag känt mig lite ledsen och desillusionerad det senaste. Jag har ju insett att jag ska låta bli att kajta tills det att foten är riktigt bra igen, men vad händer när man tar kitesurfingen från en kitesurfare? Svaret är att det blir någon slags identitetskris. Jag valde direkt att ta tjuren vid hornen. Alltså gick jag och shoppade mig en ny identitet. Det gick förstås inte riktigt så lätt som jag tänkte mig. Att köpa en surfbräda var kanske inte så svårt, men för att bli surfare bör man ju kunna hantera den också. Jag var ute och tragglade lite igår, men det var inte någon riktig kräm i vågorna, så jag tror faktiskt att jag får ta och ändra min plan genom att inte stanna i Table View utan att åka till Muizenberg redan på måndag. Nu känner jag mig inte så ledsen och dessillusionerad längre.

Andra bloggar om: surfliv, skador, surfing, sydafrika, muizenberg, table view, kapstaden, identitet

Mästerplaneraren mästerplanerar

Jag är fortfarande aningen villrådig, men det börjar klarna en aning. För att få det ännu ljusare är tänker jag formera en plan. Då kör vi:

Jag stannar kvar här i Table View fram till nästa helg. Då är det Nobile Struisbaai Kitesurfing Festival i Struisbaai, precis vid Cape Agulhas, Afrikas sydligaste udde. Det verkar bli ett superskönt jippo, eftersom varenda enda en faktiskt verkar ta ledigt för att ta sig dit. Därifrån tar jag mig sedan till Swellendam och skaffar en biljett till Baz Bus, som kör backpackerbussar längs några av huvudvägarna. Jag fortsätter med den upp till Durban med all kiteutrustning och en surfbräda. Längs vägen hoppas jag att jag hittar ett gäng sköna spots med vind och/eller vågor. Har jag tur kan jag säkert hitta några elever längs vägen för att dryga ut kassan. Från Durban tar jag sen flyget till Mauritius och stannar där under april och mot slutet av april åker jag tillbaka till Kapstaden för att ta flyget tillbaka till Sverige.

Så där ja! Det var ju inte så svårt. Nu har jag i all fall en plan. Det kommer säkert att bli något helt annat, men det ju åtminstone inte så dumt att ha något att avvika från.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, resa, sydafrika, cape agulhas, afrika, planering, plan, baz bus, backpacking

Så vad hittar jag på nu?

Det är onekligen lite knepigt att vara kajtare med en skadad fot. Det funkar bra att undervisa och det funkar bra att göra det mesta annat. Men så fort jag ger mig ut för att lattjolajbankajta så p.g.a. murphys lag, fastnar alltid min trasiga fot i fotstroppen, vrider till sig och min gamla skada går upp igen. Nu funderar jag helt enkelt lägga ner det här med kitesurfing (bara tillfälligt förvisso), skaffa en surfbräda och börja paddla istället. Men så var det här med resan hem. Jag köpte min flygbiljett med British Airways, vilka under tiden jag varit borta infört ett totalförbud på just surfbrädor. Jag kan förvisso anlita en shippingagent och få hem brädan med samma flyg, men det går på några hundra mer än vad själva brädan kostar. Surfbutiken hade ett annat alternativ för omkring 1500 Rand (1250 SEK), vilket är knappt halva priset för brädan. Allt känns onödigt dyrt och besvärligt, så vad hittar jag på nu? Förutom att aldrig mer boka en biljett med British Airwys … jävla skitbolag!

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, skador, surfing, vågsurfing, resa, flygbolag, british airways, frakt

Säsongsavslutning

Att komma tillbaka till Langebaan efter min roadtrip kändes lite snopet. De flesta har redan åkt vidare. De lektioner jag planerat för denna vecka blev jag tvungen att ställa in på grund av för lite vind. Alltså är det dags för mig att avveckla mig själv från Langebaan. Jag har ägnat de senaste dagarna åt att klara ut saker och ting, så att Chohoo är välkommen tillbaka nästa år. Och så har jag förstås tagit min personliga säsongsavslutningssession. Det blev med min elva och Theos (Cape Sports vindsurfinginstruktör) 6’5” vågbräda. Riktigt smutt att tuta runt bland småvågorna utanför centret med en riktig vågbräda. Det blir nog en ungefär likadan för vågorna nere i Table View. Med en vågbräda jag något lattjo att göra också de vindstilla dagarna, som börjar bli allt vanligare. Jag fick ju onekligen mersmak för surfing i Plettenberg Bay.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, sydafrika, kapstaden, kitesurfing, säsongsavslutning, vågbräda, surfing, plettenberg bay

Garden Route etapp 2

Plettenberg bay: Här blev det mest bara surf på stranden som kallades The Wreck eller The Corner. Själva huvudstranden var en lite softare sol-och-bad-strand som passade utmärkt att ta en tupplur på om man är helt söndersurfad.

Jeffrey's Bay: Surffilmsklassikern The Endless Summer avslutas med ”We’ve found the perfect wave”, vilket syftande på just Jeffrey’s Bay’s pointbreak (se bilden). Idag är det en av världens mest kända vänstervågor. Filmen tog surfingen till Sydafrika på sextiotalet och kan nog till och med tillskrivas äran till grundandet av själva byn. När vi kom det regnade det och var rejält trist väder, vilket passade utmärkt för att fynda löjligt billiga kläder från Billabong, Quiksilver och Rip Curl på stans factory outlets.

Andra bloggar om: surfliv, surfing, surfkultur, sydafrika, plettenberg bay, jeffreys bay, the endless summer, pointbreak, vågsurfing, billabong, quiksilver, rip curl