Inga tveksamheter

Efter en kväll på Pearlys, där vi försökt planera vår kiteutflykt till Kapstaden, sitter jag, Kalle och Ola i bilen på väg hem.
Ola: Kom vi fram till hur vi skulle sova egentligen?
Kalle: Jag tycker att vi gör precis som vanligt, du sover i din säng och jag sover i min.

Grattis Sara!

Idag fyller min flickvän Sara år. Grattis Sara! Hoppas du får en superduperfödelsedag. Jag tänkte fira din dag med att kajta, surfa eller undervisa ... jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Födelsedagskramar

/Johan

Vandrande Sensodyne

Jag kommer in i badrummet och saknar min tandkräm. Eftersom jag inte kan påminna mig om att jag har lagt den på någon annan plats frågar jag Kalle: ”Kalle, du har möjligtvis inte lånat min tandkräm?”
”Nej, det har jag verkligen inte, men du kan kolla i min necessär. Oavsett så är jag oskyldig.”
Vad jag inte förstår är hur min tandkräm, helt av sig själv, har kunnat vandra upp till Kalles necessär … en våning upp.

Så smilar du på R27

Ingo hade hyrt en Stand Up Paddlebräda och frågade om jag inte ville komma och testa. Jag fick ju en liten kurs förra året, men hann aldrig komma så värst långt. Klart jag var sugen. Det var svårt att hitta balansen initialt och jag testade att ta några vågor ståendes på knä. Efter några gånger fick jag till tekniken och började kunna ställa mig upp. På slutet fick jag till tekniken ordentligt och kunde glida in på surfbrädan med ett leende. Det var ett leende som satt kvar längs hela R27, hela den timme det tar att köra tillbaka till Langebaan. Normalt sett en av världens tråkigaste vägar.

Så liten

På Kaktus kommer en mastodontkvinna jag lärde känna förra året upp och vill dansa. Minst 185 cm och 100 kg kvinna frågar Sara om det är ok. ”You know I met him last summer and I really like him.”
Jag reser mig och går mot dansgolvet. Mastodontkvinnan står kvar och bara stirrar. ”But … Boy his so small.”

Blue Rock Cablepark

Under ännu en vindfri dag var det dags att testa Blue Rock Cablepark i Somerset West. Världseliten i kiteboarding var också på plats och visade hur det hela skulle gå till. Här är PKRA-mästaren Aaron Hadlow:

Här är kiteloopkungen Ruben Lenten:

Här är vindsurfesset Kevin Meevissen:

Och här är jag:

Witsand

Några dagar efter jul började vindprognosen se dyster ut. Men inte i Witsand. Jag kollade boende, kollade upp vilka som ville med och så begav sig sju glada svenskar av mot Witsand - ett plattvattenparadis jag varit nyfiken på sedan förra året. Man kajtar på mynningen av Breede River och bakom en stor sandbank som tar bort varje tillstymmelse till vågor, men det gjorde inget eftersom vågorna ändå inte var mycket för världen. Plattvattnet däremot. Det var inget att leka med. Eller just det … det var ju just det det var.

Potjiekos

När Björn och Claudia kom upp och hälsade på, hade de ett gäng locals med sig. Då behöver man inte oroa sig för det inte blir mat. När vi kom hem var braaien riggad och en järngryta stod och puttrade på elden. Sydafrikanske Rob berättar historien om varför potjiekos är en nationalrätt. Det var något om nybyggare med stora vagnar som reste runt i landet och letade nya marker. På kvällen slängde man ihop vad man hade i den stora järngrytan, lät det koka och sedan var det bara att äta, när man kände för det, tills grytan var tom. Enligt Rob smakar inget i grytan gott … men när det får koka ihop i fyra timmar så … då händer det grejor. Receptet var förstås hemligt, men här finns lite liknande ...

Vid frukostbordet

Danny: Jag började undra varför jag fick ketchupfläckar lite här och var, men jag måste ha haft ketchup på näsan.
Anneli: Jo, jag vet. Jag såg det för ett tag sen, men glömde bort att säga något.

Hávamál på Afrikaans

Jag har länge undrat över genesen till de starka Cape Doctor-vindarna. Jag tycker att det är fascinerande att det kan vara stiltje på morgonen för att sedan omkring lunch gasa på till vindstyrkor över 30 knop, vilka sedan fortsätter långt in på natten. Det känns inte som de system för sjöbris jag känner till. Inte heller är det passadvindar.

André är lokal fiskare och vindsurfare. Jag tänker att han borde ha bra koll på vindarna. Jag börjar med att fråga om han känner till hur det hela hänger ihop. Han svarar på något annat. Jag spetsar till frågan och ställer den igen. Han gör en lång utläggning om något annat. Jag tänker till, formulerar om frågan och ställer den igen. Han gör en bestialiskt lång utläggning … om något helt annat.

Jag misstänker att den gamla fornnordiska litteraturen inte är översatt till afrikaans ännu. Jag misstänker att André aldrig hört talas om Hávamál. Men om jag kunde översätta en av dikterna skulle det vara:

Om en ovis man kommer ut bland folk,
Helst bör han då hålla tyst;
Ingen vet att han ingenting kan,
Om han inte mäler för mycket.

Spara knappt 14 miljoner!

Danny berättar att om man skaffar en Mercedes AMG CLK GTR för 14 miljoner, har man helikopterassistans inom senast 24 timmar över hela världen. Här i Sydafrika räcker det att hyra en Mercedes 230 från 1983 för betydligt mindre pengar, för att få samma service. På lite drygt en timme var Rent-a-Mercedes mekanikerteam på plats. En halvtimme senare kunde vi rulla vidare med ett nytt, icke läckande, bränslesystem. Så om du vill spara omkring 13 990 000 kr – anlita Rent-a-Mercedes i Kapstaden istället.

Ett gyllene tillfälle

Ibland får man helt enkelt ett gyllene tillfälle. Som nu t.ex. Jag har misstänkt att min pimpade surfmerscha också är aningen sänkt, eftersom underredet skrapar i vartenda fartgupp vi passerat. Nu har den också börjat läcka bensin ... och det känns ju lite taskigt mot miljön. Alltså sitter vi och väntar på jouren - helt enkelt ett gyllene tillfälle att testa på att blogga mobilt. Ni undrar förstås hur det känns?
- Fantastiskt!

Städa själv? Inte en chans!

På frågan om när jag ville ha städningen svarade jag: fredag. Fredagen kom, men inte städarna. Jag fick ett nytt löfte om måndag, men när jag kom hem var det inte städat. På onsdagen kom de till sist. När jag blev kitesurfare trodde jag inte att jag skulle behöva beklaga mig över slarvigt tjänstefolk, men ack så fel jag hade. Det är så svårt att få tag i bra tjänstefolk nuförtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, städning, städhjälp, tjänstefolk

Min idol

Precis när vi anlände till Muizenberg, kom han upp ur vattnet. Alla andra hade senaste modellen av våtdräkt i stretchneopren. Han hade basketshorts, t-shirt och en olle. Alla andra hade nya shejpade brädor med cool design. Han hade en grön bräda, i en lustig form som han förmodligen gjort själv … för trettio år sen. Alla andra var mellan tio och femtio år gamla. Han måste ha varit en bra bit över sjuttio. Han är min nya idol, men jag vet inte ens vad han heter.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, surfing, sydafrika, idol