Den uppluckrade tiden

På fullaste allvar undrar jag hur jag en gång i tiden hade tid att ha ett riktigt jobb. Ni vet ett sånt där då man ska passa tider och sitta bakom ett skrivbord till dess att klockan är fem. Idag låg jag och läste Berättelsen om Pi fram till klockan var kring elva. Sen stack jag ut och surfade i två tre timmar. Efter det var jag så trött att jag somnade ett tag. När jag vaknade var klockan förmodligen sex och jag gick iväg för att kolla mailen och blogga. De saker jag inte hann med idag var att limma fotpadden på min surfbräda, samt köpa en ny kitesele och kiteväska. Hur skulle jag dessutom kunna klämma in ett riktigt jobb mitt i detta? Om någon nu skulle ha ett bra erbjudande kanske jag ändå skulle kunna vara intresserad ... förutsatt att det skulle passa med min relativa tid där alla exakta klockslag luckras upp med ord som omkring, ett tag, förmodligen och ungefär.

Andra bloggar om: surfliv, reflektion, böcker, surfing, tid, jobb,

Om att läsa böcker

När jag började på universitetet överöstes jag med mängder av böcker, kompendier och papper – massor av nyttig textmassa. Eftersom det alltid var så mycket att läsa och jag skulle förmodligen inte hinna igenom alltihop, kändes det helt plötsligt väldigt okynnigt att läsa skönlitteratur. Likadant var det när jag senare började jobba som byråkrat. Då fanns det alltid en uppsjö av rapporter, branschtidningar och facklitteratur att ta sig igenom, att det fortfarande kändes okynnigt att läsa skönlitteratur. Nu är jag inte riktigt i den positionen längre, helt plötsligt känns det kul och avkopplande att läsa. Dessutom är jag glatt överraskad över att jag efter tolv år i skönlitterärt celibat, fortfarande förstår att läsa annat språk än akademiska och byråkratiska.

Andra bloggar om: reflektion, surfliv, böcker, läsa, skönlitteratur, byråkratiska, akademiska

Om att förlora sin goda lycka

En av mina absoluta favoritböcker är Röde Orm, ni vet den om den rödhjårige Göingeynglingen som kidnappas ombord på ett långskepp och reser ut i världen. Det absolut värsta som kan hända i Orms värld, är att förlora sin goda lycka. Jag tror att det är just det som har hänt mig. Eftersom mina öron inte blir bättre var jag hos doktorn igen. Hon tog en titt, såg bekymrad ut och berättade att jag sprängt trumhinnan. Om det inte skulle bli bättre med min nya masslast av konstiga droger, kunde det bli aktuellt med operation á 8 000 pix. Som om inte detta skulle räcka så har jag dessutom tappat mina Quiksilver Dinerosolisar. Jag vet inte vilket som är värst, men jag tror att jag går på Orms linje: att det värsta är min förlorade goda lycka. Röde Orm löste det hela genom att byta gudar till dem som var starkast lokalt, men som ateist känns det onekligen lite krystat.

Andra bloggar om: surfliv, böcker, röde orm, vikingar, lycka, quiksilver, skador, trumhinnan, infektion, sjukdomar