En riktigt ruskig sak

Min instruktörskollega råkade ut för en riktigt ruskig sak. Egentligen var det hans elev som drabbades, men det blev ganska obehagligt för Simon också. De stod ute i midjedjupt vatten och skulle öva start och landning. Eleven drar till sig kajten lite för kraftigt så att den börjar dra. Då får han panik och krampar tag i bommen ännu hårdare. Han flyger upp och iväg. Inför landningen sträcker han ut benet som om han var på väg att ta ett jättekliv. Foten slår i backen och går av. Det brutna benet fortsätter ut genom huden och ner i sanden. Foten hänger och dinglar. Det är så illa att när han kommer till sjukhuset 45 min senare, överväger läkarna att amputera foten helt.

Jag skulle säga att den viktigaste lärdomen av detta är att om man ska instruera i starka vindar, bör man koppla en leash från sig själv, till en punkt som helt tar ur kraften ur draken, t.ex. den femte linan. Om eleven krampar och flyger iväg, kommer den femte linan att utlösas och kajten förlorar all sin kraft. Men hur gick det med foten då? Jo, killen hade en kompis med sig som inte gick med på att de skulle amputera. Istället skickade de iväg honom till Kapstaden, där de lyckades rädda foten.

Hans får polletten att trilla ned

Jag har gått ett dussintal förstahjälpenutbildningar. På samtliga ska lära sig att lägga ett tryckförband. När man övar att sätta på förbandet gör man det alltid på en fiktiv skada på handleden. Jag har alltid funderat över hur sjutton man kan skada sig så rejält på handleden. Men så idag tog vi oss för att utforska några av öns läckra klippblock. Hans imponerar med en strålande teknik på ett överhäng.

Plötsligt hör jag ett knäpp. Greppet där han håller handen släpper från klippan. Sen ser jag honom falla vertikalt. Sen ser jag honom likt en katt vända sig om i luften. Sen ser jag honom landa på händerna för att bara studsa till och landa på fötterna. Hans fall var ju en bedrift i sig. Men den största bedriften var ändå att han praktiskt tog på sig att demonstrera hur man i verkligheten får den klassiska tryckförbandsskadan på handleden. Tack Hans.


Andra bloggar om: surfliv, klättring, bouldering, sardinien, skador, 1:a hjälpen, första hjälpen, tryckförband, fall

En ondskefull snäcka från Stenungsund.

"Akta dig för sandhajarna! Vanligtvis hoppar du bara till, men du kan skära dig på fenorna när de simmar iväg." lät det i Sydafrika.

"Akta dig för sjöborrarna! Om du trampar på en sjöborre brister taggarna och det går inte att får ut dem. Akta dig också för rakbladssnäckorna! De ligger i gräset och om du trampar på dem kan de skära upp hela foten." lät det på Mauritius.

"Ha det gött!" lät det i Göteborg.

Så när jag kommer till Stora Höga, en av kitespotsen kring Stenungsund utanför Göteborg, tänker jag inte ens på att jag borde ha skor ... eller borde vara försiktig för något ... jag är ju hemma i lugna trygga Svedala ... liksom. Nu sitter jag här i Robsportrobbans lägenhet, stirrandes på ett djupt och vattnigt skärsår under foten, från en ondskefull snäcka från Stenungsund.

Andra bloggar om: surfliv, kultur, sverige, göteborg, skador, sandhaj, sjöborre, snäcka, stränder

Sårvård med Compeed

När man kajtar får man ofta små sår. Oftast brukar jag inte bry mig. Men ibland är de små såren lite större, typ skrubbsår eller skärsår från korall eller en fena. Men skitsamma var de kommer ifrån, när man är i vatten hela tiden är det förbaskat knepiga att läka. Vatten löser ju varenda försök till bildning av sårskorpa. Det finns någon slags myt om att man ska ha sår luftigt, men det tycker jag bara är skitsnack. Jag har haft sår som inte läkt på en hel sommar för att jag varit i vatten hela tiden. Nu struntar jag i den luftiga myten och slänger på en compeed på alla sår. Det blir som en artificiell blåsa eller sårskorpa där mina småsår kan läka fort som tusan. Bra va? Hurra för Compeed. Den enda nackdelen är att Elin tycker att mina små compeedblåsor ser äckliga ut. Då skulle hon se hur det ser ut utan …

Andra bloggar om: surfliv, hälsa, sårvård, sår, skador, compeed

Vad då, törs inte jag?

Om man är 36 år, och leker de flesta fysiska lekar med lekkamrater som är betydligt yngre, och dessutom har en vad-då-törs-inte-jag-attityd, då ska man passa sig. Jag stämmer ju helt fullt in på beskrivningen. Förutom den lilla detaljen att jag inte passar mig. Så trots att jag inte var helt utvilad sedan den förra squashmatchen med Kelby, ställde jag upp på en ny. Jag leder och känner att jag spelar ut honom. Plötsligt känns det som om jag blir träffad av en hård squashboll på vaden. Något går av. Och så står jag mitt på banan med en sträckning i vaden. Elin har fått byta ut sina surfpaltor mot en vit sjuksköterskeuniform och en liten mössa med rött kors på. Hon har också sprungit och hämtat kryckor, lagat mat, kokat te och gett mig choklad. Allt för att jag ska kunna fokusera fullt ut på att tycka synd om mig själv. Alla andra som vill tycka synd om mig är förstås välkomna. Jag uppskattar främst fysiska bevis på
omtanke, som t.ex. choklad.

Andra bloggar om: surfliv, träning, skador, squash, lekkamrater, choklad, omtanke, kryckor

Om att köpa sig ett liv

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag känt mig lite ledsen och desillusionerad det senaste. Jag har ju insett att jag ska låta bli att kajta tills det att foten är riktigt bra igen, men vad händer när man tar kitesurfingen från en kitesurfare? Svaret är att det blir någon slags identitetskris. Jag valde direkt att ta tjuren vid hornen. Alltså gick jag och shoppade mig en ny identitet. Det gick förstås inte riktigt så lätt som jag tänkte mig. Att köpa en surfbräda var kanske inte så svårt, men för att bli surfare bör man ju kunna hantera den också. Jag var ute och tragglade lite igår, men det var inte någon riktig kräm i vågorna, så jag tror faktiskt att jag får ta och ändra min plan genom att inte stanna i Table View utan att åka till Muizenberg redan på måndag. Nu känner jag mig inte så ledsen och dessillusionerad längre.

Andra bloggar om: surfliv, skador, surfing, sydafrika, muizenberg, table view, kapstaden, identitet

Så vad hittar jag på nu?

Det är onekligen lite knepigt att vara kajtare med en skadad fot. Det funkar bra att undervisa och det funkar bra att göra det mesta annat. Men så fort jag ger mig ut för att lattjolajbankajta så p.g.a. murphys lag, fastnar alltid min trasiga fot i fotstroppen, vrider till sig och min gamla skada går upp igen. Nu funderar jag helt enkelt lägga ner det här med kitesurfing (bara tillfälligt förvisso), skaffa en surfbräda och börja paddla istället. Men så var det här med resan hem. Jag köpte min flygbiljett med British Airways, vilka under tiden jag varit borta infört ett totalförbud på just surfbrädor. Jag kan förvisso anlita en shippingagent och få hem brädan med samma flyg, men det går på några hundra mer än vad själva brädan kostar. Surfbutiken hade ett annat alternativ för omkring 1500 Rand (1250 SEK), vilket är knappt halva priset för brädan. Allt känns onödigt dyrt och besvärligt, så vad hittar jag på nu? Förutom att aldrig mer boka en biljett med British Airwys … jävla skitbolag!

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, skador, surfing, vågsurfing, resa, flygbolag, british airways, frakt

Ge mig en teckentolk!

Ibland börjar jag faktiskt fundera på om någon håller på att skicka mig en massa tecken som jag bara väljer att inte förstå. Först skulle jag ut och kajta i Big Bay för någon dag sedan. Jag hade riggat nästan allt klart och skulle bara rulla ut linorna, då jag inser att min bom är puts väck. Det var bara att packa ihop igen.

Med en lånad bom skulle jag försöka igen dagen därpå. Jag hade också lånat en ny drake eftersom jag ville testa en sjukvadrats Waroo av 2008 års modell. Jag riggade allt och sprang upp med pumpen till lägenheten. När jag kommer ner är draken alldeles mjuk. Jag lånade en pump, pumpade upp den igen och stack ut. Efter bara någon vända började draken att fladdra och tappa formen. Det var bara att packa ihop igen.

Idag hade jag alla förutsättningar rätt, hel drake, bom och vågbräda från Xelerator att testa. Jag tyckte det såg tunnt ut med vinden men valde att göra som alla sa: att rigga sjuan. Helt fruktansvärt underkrämad kastar jag mig ut bland vågorna. Vågorna är hårda här. Efter ett tag får jag förstås stryk, brädan vrider runt sig och kvar sitter förstås min redan trasiga fot. Den gör fruktansvärt ont så jag bestämmer mig för att kajta tillbaka. När jag är en bra bit utanför Big Bay ser jag något röra på sig … först hoppas jag att det är en säl … men det är en fena … jag hoppas då att det åtminstone är en delfin … men den ser inte ut som en delfin och jag saknar andningshålet på ryggen … jag bestämmer mig för att inte utforska saken vidare utan bestämmer mig helt enkelt för att bara fortsätta vidare ut. Ju längre ut jag kommer desto mer dör vinden. Jag försöker göra en ordentlig gipp och hålla kroppen ovan ytan, men eftersom det är så lite vind sjunker jag igenom. Medan jag nynnar på filmmusiken till Hajen vänder jag på brädan och börjar jobba draken upp och ner för att komma in till stranden, förstås flera hundra meter längre ner än där jag gick ut. Det var bara att packa ihop igen.

Det sista tecknet såg ut som den översta fenan …


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, djur, skador, prylar, haj, hajen, delfin, säl, tecken, fobi,

Like a pussy

Min fot är fortfarande inte riktigt bra och så fort jag landar något hopp snett, gör det så ont att jag måste sluta kajta. Jag går tillbaka till centret med ett bistert och plågat ansiktsuttryck. Där sitter Nicole och Caroline.

Nicole: What’s up dude?
Jag: I just hurt my foot again.
Caroline: Do you wanna talk about it?
Jag: No it’s allright, but maybe I can lay down with my head in your lap so you can pet me?
Caroline: That’s ok if you prrr.
Jag: Purr?
Nicole: No, no, prrrrrrrrrr, like a pussy.

Och så plötsligt var mitt plågade ansiktsuttryck borta och ersatt med en betydligt mer skrattliknande min.

Andra bloggar om: surfliv, skador, kompisar

Och så det där med att använda leash

Jag är på väg ut för att kajta och går längs stranden till centret. Halvägs till centret möter jag en kille som är helt blodig över hela huvudet. Han hade haft en leash till brädan men inte haft hjälm. När han ramlade kom brädan likt en värmesökande missil farande efter honom. Brädans kant träffade hans huvud och drog upp ett stort öppet sår. Jag hjälpte honom till rätta och berättade att han hade kunnat undvika det hela på två sätt. Det bästa är att lära sig bodydragga tillbaka till brädan:

Håll kajten ganska lågt med en hand. Sträck sedan ut den andra handen och tillsammans med kroppen skapa en fena som styr ungefär 30 grader uppvind från kajtlinornas riktning.

Om ni nu ändå vill använda leash till brädan kan ni väl se till att skaffa åtminstone en hjälm, och gärna en impact shield också.

Skulle ni fortfarande tycka att det inte spelar någon roll och att det inte kommer hända er, kan ni väl lära er att bodydragga ordentligt eller att använda hjälm för min skull. Jag får alltid så obehagliga ilningar i kroppen när jag ser maffiga köttsår.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, skador, kitetips, board leash, bodydragging, sår, maffiga köttsår

När världen rasar samman

Solen skiner och vinden blåser, men jag sitter i bilen och kör Upton till sjukhuset i Vredenburg. Jag ser hur hans ansikte vrider sig i smärta och hör hur han ältar alla möjliga alternativ och skapar nya planer utifrån dem. Jag vet inte om det är ett naturligt överlevnadsmönster, men jag agerar likadant när min värld rasat samman.

När jag jag bröt ryggen efter en klätterolycka under sommaren för snart 13 år sedan, hamnade jag på lasarettet i Norrköping. Där låg jag blickstilla, alldeles morfinstinn och ältade mina alternativ, samtidigt som tårarna flödade av rädsla för vad som eventuellt kunde bli resultatet. Efter en tid utkristalliserade sig den bästa utvägen: att börja plugga. Med taxi till universitetet och med en baden badenstol i föreläsningssalen kunde jag ligga på rygg och titta på föreläsningarna i geovetenskap. Sen blev jag geovetare inriktad på geografiska informationssystem. Det hade jag inte alls räknat med några år tidigare. Men det blev inte så dumt trots allt.

När världen rasar samman kommer den förmodligen inte se likadan ut när den återuppstår igen, men den kommer att återuppstå. Vi får se hur det går för Upton. Jag hoppas att hans värld inte rasat samman helt, utan att det istället bara vara en litet jordskalv.

Andra bloggar om: surfliv, skador, sjukhus, href="http://bloggar.se/om/kitesurfing" rel="tag">kitesurfing, kompisar, överlevnad, överlevnadsmönster, jordskalv, klätterolycka, ryggfraktur, plugga, studera, baden baden, geovetenskap, geovetare, geografiska informationssystem, gis

Ibland är det farligt att kajta

Det är mycket skador just nu. Först var det jag. Sen var det min flatmate Kelby som drog två ligament i knäet. Sen var det det min instruktörskollega Steve som drog baksidan på låret. Men igår var den kletigaste av alla dagar hittills. Först skadar sig min nya flatmate Upton och sen skaffar sig två nybörjare rejäla köttsår eftersom de inte kan launcha kajten. Okej för Steves och Uptons skador. De är liksom olycksfall i arbetet. Ganska dumt är de nybörjare som får för sig att de kan det mesta efter en tiotimmarskurs. Det krävs en hel del rutin för att ge sig ut i starka och byiga vindar, framförallt om man inte kan launcha kajten ordentligt. Bägge nybörjare som drog upp djupa sår, gjorde det vid starten. Ganska dumt om jag får säga det själv. Fast om jag får säga det själv var nog ändå mina skador dummast. De handlade ju inte ens om kitesurfing.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, skador, ligament, knäskador, kollegor, olycksfall

Så skyddar du dina öron

Ju mer jag har pratat med folk härnere, desto mer har jag förstått hur vanligt det är med öronproblem hos alla slags surfare. Kallt vatten och hård vind verkar skapa en perfekt grogrund för öroninfektioner, svampar och annat läskigt som man definitivt inte vill ha i öronen. Nu känner jag mig som en halvsjaskig reklamfilm för typ ... tandkräm ... men det bjuder jag på. Det finns ett ganska enkelt sätt att skydda sig – använd vattentäta öronproppar.

Själv ser jag fram emot att träda in i en helt egen värld och äntligen få praktisk användning för alla coola tecken jag lärt mig.

Andra bloggar om: surfliv, skador, kitesurfing, öron, öroninfektion, öronsvamp, öronproppar, öronproblem

Det är inte mycket kite just nu

”Johan, you’ve got to see this” Säger Kelby när han kommer in till mig på morgonen.
Jag ålar mig upp, hoppar på ett ben in till Kelbys rum.
”Somebody must sneaked in to my room and puked in my bed when I was sleeping.” Säger han helt oskyldigt. Från att ha varit ansvarslösa Johan var det dags att skifta mood. Vår lägenhet är till salu och det var visning under dagen. En snabb attgöralista designades:

1) få Kelby att ta tag i sitt rum
2) ta oss ut ur lägenheten
3) omorganisera mina lektioner
4) kolla upp min fot.

En timme senare var vi på centret och jag fick ett första utlåtande om vad jag borde göra: is och högläge. När min fot senare bytte storlek från 42 till 45 och färg från brons till rosa och lila, ändrades utlåtandet: besök en läkare. Efter skjuts till Vredenburg, rullstol till röntgen och ett konstaterande att inget var brutet, kunde jag äntligen åka hem till en upphetsande TV-kväll. Självklart somnade både jag och Kelby framför TV:n.

Andra bloggar om: surfliv, skador, bortförklaringar, visning, lägenhet, röntgen, tv-kväll, skostorlekar

Slutet på en epok

Alla stormakter och större kulturer har förr eller senare brakat samman. Orsaken har oftast varit en kombination av inre slitningar och attacker utifrån. När nu går epoken Casa de Johan & Kelby går i graven är det också slutet på en stormakt och en surfkulturens Alohaakademi. I detta fall beror det varken på inre slitningar eller attacker utifrån. Det beror bara på benhårt surfliv. Jag har min skadade fot och min förlorade trumhinna, men räknar åtminstone med att kunna undervisa igen om ett par dagar. Med sitt skadade knä kan Kelby varken undervisa eller kajta på åtminstone två månader, så min rumskompis åker alltså hem till Mauritius igen. Men jag kan redan nu avslöja några superkonfidentiella affärshemligheter från Chohoosfären. Det ryktas nämligen om att Kelby kommer att jobba tajtare med Chohoo i framtiden. Dessutom går rykten om att en av framtida Chohoodestinationerna kommer att vara Mauritius. Om jag hade varit Humphrey Bogart hade jag säkert sagt: ”Kelby, I think this is the beginning of a beautiful friendship.”

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, affärsutveckling, chohoo, skador, kpwt, humphrey bogart, casablanca, mauritius

Slut på vuxenpoäng

Ett tag trodde jag faktiskt att jag höll på att bli mogen och förståndig. Men nu sitter jag här med fysiska bevis på att så inte är fallet. Bevis som dessutom är enormt svåra att argumentera emot. Bevis som också förmodligen indikerar att jag har en mycket lång väg kvar.

Vi kör lite för långsamt till Kaktus. Bilen kryper fram i kanske fem eller tio km/h. Jag har ingen aning om varför, men tänker att det går så långsamt att jag nog kan hoppa av i farten. Jag öppnar dörren, känner lite på hastigheten och bestämmer mig för att det nog går för fort. Men så hör jag Kelby bredvid mig: ”Yeah man, you can do it!”
Av någon underlig anledning räcker det för att ändra mitt beslut, jag tar sats, glider ut, men mina fötter glider in igen. Jag hör en duns, jag ser hur bilen hoppar till och jag känner en brutal smärta i min vänstra fot. Inne på Kaktus blir jag sittande med en ispåse runt foten. Till slut tröttnar jag på att sitta och bli serverad drinkar, men eftersom jag känner mig lite generad över det inträffade, så frågar jag inte någon om skjuts utan går hem.

När jag vaknade i mors låg bevisen för min bristande mognad och förståndighet serverade längst ner i sängen. Där låg en röd och svullen fot som helt saknade något slags funktionell förmåga. Om jag mot förmodan hade några vuxenpoäng kvar, är de definitivt förbrukade nu.

Andra bloggar om: surfliv, fest, skador, vuxenpoäng, överkörd, omognad, hoppa av, ispåse

Kitesurfvardag

Tidigt en morgon stack Kelby iväg för att åka wakeboard. När han kom tillbaka var hans knä trasigt. Nu är vi två stycken kitesurfare som inte kan kajta. Och vinden bara fortsätter och fortsätter att blåsa. Det positiva i det hela är att jag kan köra lektioner hela tiden. Efter ett åttatimmarspass med undervisning är jag oftast så slut att jag somnar i soffan framför TV:n, så fort jag ätit upp middagen. Kelby är ju tonåring och behöver därför mycket sömn. Han somnar således i andra ändan av soffan. Partystämningen i Casa de Johan & Kelby en ordinär vardagskväll, är långt under existensminimum.

Andra bloggar om: surfliv, skador, kitesurfing, kitekurs, wakeboard, tonåringar, sömn

Om att förlora sin goda lycka

En av mina absoluta favoritböcker är Röde Orm, ni vet den om den rödhjårige Göingeynglingen som kidnappas ombord på ett långskepp och reser ut i världen. Det absolut värsta som kan hända i Orms värld, är att förlora sin goda lycka. Jag tror att det är just det som har hänt mig. Eftersom mina öron inte blir bättre var jag hos doktorn igen. Hon tog en titt, såg bekymrad ut och berättade att jag sprängt trumhinnan. Om det inte skulle bli bättre med min nya masslast av konstiga droger, kunde det bli aktuellt med operation á 8 000 pix. Som om inte detta skulle räcka så har jag dessutom tappat mina Quiksilver Dinerosolisar. Jag vet inte vilket som är värst, men jag tror att jag går på Orms linje: att det värsta är min förlorade goda lycka. Röde Orm löste det hela genom att byta gudar till dem som var starkast lokalt, men som ateist känns det onekligen lite krystat.

Andra bloggar om: surfliv, böcker, röde orm, vikingar, lycka, quiksilver, skador, trumhinnan, infektion, sjukdomar

Min blåtira

Johan som är så tuff säger att jag inte har någon blåtira. Men det har jag. Kolla själv.

Andra bloggar om: surfliv, skador, blåtira, bevis

Nackdelen med surflivet

Igår kväll var det utekväll i Costa Calma, den närmsta byn. Först var det lite förfest hos Jacob och hans rumskompisar Hans och Vim, alla från Procentret. Sen hamnade vi på en ovanligt fräsch surfbar och till sist avslutade vi något mer klubbliknande. Hela tiden kände jag att det var något som irriterade i ögat. I morse hittade jag ett litet sandkorn som satt fast i utkanten av iris. Den gick inte att skölja bort, men genom att peta med nageln i ögat släppte den. Detta måste nog anses som en av surflivets största nackdel - små vassa sandkorn som blåser fast i ögat.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, fest, skador,