Hitta vind och plats att kitesurfa på

För att ta sig ut och kitesurfa krävs en hel del planering, framför allt om man bor i Stockholm. Här är det knappast någonsin lönt att bara åka till stranden och vänta på vind. Innan man kan ge sig ut och segla, bör man alltså kunna förstå väderprognoserna. Det finns en uppsjö av olika prognosverktyg att använda, men efter snart en säsong med kurser i Stockholm har jag tyckt mig märka att det är Windguru som fungerar klart bäst, förutsatt att man använder PRO-versionen. Men likaväl som alla andra meteorologitjänster är detta ingen exakt vetenskap. Det är enbart matematiska modeller som gjorts begripliga. Ofta är en prognos som ligger längre bort än fem dagar fram i tiden lika värdefull som en prognos gjord i kaffesump, därefter börjar de bli intressanta. Två dagar fram i tiden är ofta prognosen tillförlitlig, men det är fortfarande bara en prognos.

När man öppnar Windguru kommer man till prognossidan. Det är denna sida man använder mest. Visst är prognoskartan bra. Där kan man se hur vinden beter sig i geografin, men den finns bara i PRO-versionen (i.o.f.s. gratis på Windfinder)


I den översta rutan väljer man sin plats. Har man inte några favoriter inlagda, söker man i platsmenyn. Sen får man upp GFS-prognosen överst. Den är inte superdetaljerad men täcker hela världen. Jag brukar börja med att titta på den. Överst står dag, datum och klockslag. Man får inte ta allt för allvarligt på klockslaget utan se det mest som en ledtråd. Sedan kommer vindstyrkan. Jag brukar alltid ha den i knop eftersom det är den enhet man använder i resten av världen. Om man tycker det är svårt med vindar i knop räcker det att dela knopvinden med två för att få styrkan i m/s. Pilen pekar ut vindriktningen, om den pekar snett upp till höger betyder det att det blåser sydväst (och att det blåser sydväst betyder att det blåser från sydväst mot nordost). Nästa punkt handlar om temperatur och den spelar inte så stor roll. Molntäcke spelar däremot en viss roll, vinden är alltid jämnast och finast när det inte är moln. Nu ser man ju inte på Windguru om det är Cumulonimbusmoln, men i så fall ska man passa sig. Regnet spelar ju inte heller så stor roll förutom att efter en regnfront brukar vinden mojna en stund. Stjärnan är Windgurus betyg på prognosen. Betyget är baserat på windsurfare så det är inte så mycket att bry sig om. Det räcker med att veta att tolvan är bra från sju till ungefär tio m/s, nian är bra från tio till femton m/s och sjuan är bra från fjorton till kanske tjugo m/s (om man är i 75-kilosklassen). Nedanför GFS hittar man prognoser från WRF-modellen.

WRF har en mer detaljerad prognos än GFS, men är å andra sidan inte världstäckande. Den sträcker sig kortare fram i tiden och ger möjlighet att följa vinden bättre under dagen. Dessutom finns också med en post om vindbyarnas hastighet. Vill man få en mer exakt uppfattning om vindstyrkan, har jag upplevt att WRF är bättre.

Skulle det vara så att prognosen inte passar för ens lokala spot, kan man ta en titt på spotguiden. Den har filter för region och vindriktning, vilket gör att den är ett bra verktyg för att hitta den närmsta lämpliga spot för aktuell vind. Sen är det bara att ta sig till platsen. Har man ingen egen bil kan man hitta någon att samåka med på Kitenations stockholmsforum, annars finns ju alltid SL.

Recept på stenhård skärgårdskajtning

Ingredienser:

1 Kite (storlek efter vindstyrka)
1 Bom
1 Bräda (valfri)
1 Sele
1 Våtdräkt
1 Båt
1 Kitebitch (om du har hemma)

Gör så här:

Lasta båt med samtliga ingredienser och kör ut till läsidan av en klippö. Ön bör ligga i anslutning till en öppen yta, där vinden kan blåsa på obehindrat. Se till att ön har en hyffsat plan, hyffsat slät och hyffsat lång yta där man kan lägga ut linorna och rigga kajten.

Pumpa upp kajten och lägg den i lä. Rulla ut linorna nedvind på riggningsytan. Fäst upp linorna som vanligt. Sätt på dig våtdräkt och sele. Lyft sedan kajten och om du har en kitebitch kan du använda den till att snirkla in linorna, medan du bär ner kajten till vattnet. Släng sedan ut draken i vattnet och låt den driva nedvind. Koppla fast dig i selen och låt draken driva till dess att linorna är sträckta. Sen startar du draken som vid vanlig start från vattnet.

Kajta och ha kul till dess att du tröttnar. När du ska landa kajten har du åter nytta av din kitebitch. Enklast är att precisionsstyra draken till startklippan och låta en kitebitch ta emot. Har du ingen kitebitch rekommenderas istället att landa och göra en self rescue. Att försöka landa draken själv på stenhårda klippor rekommenderas inte. Mycket nöje!


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitetips, stockholms skärgård, skärgårdssurf, kitebitch, drift launch, skärgårdskite

Skötselråd för vuxna öronbarn

Eftersom jag har haft löjligt mycket problem med mina öron det senaste halvåret, har jag empiriskt kommit fram till några sätt att hantera mina öron i vatten. På Arlanda blev jag hämtad av min bror, Öron-Näsa-Halsläkaren, och kunde verifiera och spetsa till skötselråden. Så här kommer de:

Öronvax skyddar örat. Om man låter hörselgången vara lite lagom vaxad och fin, kan inte kallt vatten lika enkelt skicka in de ondskefulla bakterierna. Använd alltså inte Topz.

Om man rensar hörselgången med Topz skapas små repor där små elaka bakterier kan krypa in. Använd alltså inte Topz igen.

Om örat ändå pluggar igen beror det oerhört sällan på en vaxpropp. Förmodligen har några små ettriga bakterier slunkit in. Gå till en läkare och greja fram lite schyssta örondroppar. Ju förr desto bättre. Men låt fortfarande bli att använda Topz.

För att kunna kajta med öroninfektion skaffar man sig öronproppar för vattenbruk. De kan man också använda till att hålla örondropparna på plats. Och tänk inte ens tanken på att använda Topz.

Och så det där med att använda leash

Jag är på väg ut för att kajta och går längs stranden till centret. Halvägs till centret möter jag en kille som är helt blodig över hela huvudet. Han hade haft en leash till brädan men inte haft hjälm. När han ramlade kom brädan likt en värmesökande missil farande efter honom. Brädans kant träffade hans huvud och drog upp ett stort öppet sår. Jag hjälpte honom till rätta och berättade att han hade kunnat undvika det hela på två sätt. Det bästa är att lära sig bodydragga tillbaka till brädan:

Håll kajten ganska lågt med en hand. Sträck sedan ut den andra handen och tillsammans med kroppen skapa en fena som styr ungefär 30 grader uppvind från kajtlinornas riktning.

Om ni nu ändå vill använda leash till brädan kan ni väl se till att skaffa åtminstone en hjälm, och gärna en impact shield också.

Skulle ni fortfarande tycka att det inte spelar någon roll och att det inte kommer hända er, kan ni väl lära er att bodydragga ordentligt eller att använda hjälm för min skull. Jag får alltid så obehagliga ilningar i kroppen när jag ser maffiga köttsår.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, skador, kitetips, board leash, bodydragging, sår, maffiga köttsår

En sedelärande historia för andra utan koll

När jag började kajta hade jag absolut ingen koll alls. En av mina första sessioner var en solig vårdag på Torö, i Stockholms södra skärgård. Vinden kom och gick utan att jag direkt förstod när det var lämplig att försöka, men till sist launchade jag draken, greppade min bräda och hoppade ner i det iskalla vattnet. Brädan gled på fötterna, jag tog sats med kajten … och så iväg. Eftersom jag inte fattade vad jag skulle göra, åkte jag bara med, varpå hela ekipaget accelererade och accelererade ännu mer. Jag kunde förstås inte hantera hastigheten … så voilá: en brutal wipeout.

En av mina åkommor är att jag lider av manlig hybris. I mitt fall betyder det en attityd som lyder: Det ska väl inte vara så svårt. Därför är jag självlärd och hade förstås missat ett och annat moment i min träning. Ett exempel var att få upp draken från vattnet. Självklart trasslade draken ihop sig och brädan försvann. Kvar blev jag och draken på väg mot Södertälje, vilket är en ganska lång resa i niogradigt vatten. Jag försökte samla ihop linor och drake och driva in i närmaste vik. Allteftersom fötterna domnade började jag fundera på hur länge man klarar sig i niogradigt vatten med våtdräkt. Tjugo minuters drivande senare landade jag till sist på den sista möjliga udden innan den stora fjärden. Brädan var spårlöst borta, men jag var ok … nedkyld men ok. Jag grämde mig ganska mycket över den förlorade brädan. Det skulle ju kosta fyra fem tusen att köpa en ny.

Men vad gjorde jag för fel? Och vad borde jag ha gjort egentligen? Jag borde:

1. Använt nyare utrustning som är lätt att vattenstarta och jag var säker på hur man använder
2. Inte ha försökt lära mig på platser där jag kan driva iväg. Det bästa förhållandet för att lära sig är med vind snett mot en långgrund strand.
3. Inte gått ut i iskallt vatten utan att veta vad jag pysslar med.
4. Lärt mig att göra self rescue – att linda upp linorna och använda draken som ett räddningssegel.
5. Trots min manliga hybris ha gått en ordentlig kurs och lärt mig det jag behövde veta.

Men gjorde jag något bra då? Japp, en drulleförsäkring gjorde att jag åtminstone fick några kronor tillbaka.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitekurs, kitetips, kajta, vind, torö, stockholms skärgård, wipeout, manlig hybris, hybris, södertälje, hypotermi, linor, resa, domna, våtdräkt, vinterbad, vattenstart, self rescue, säkerhet, drulleförsäkring