Den sista manliga initiationsriten

Jag är kille. Alltså ska jag gilla att grilla. Jag förmodas kunna konsten bara genom min genetiska sammansättning. Nu kommer ett erkännande som gör att hela min manliga könstillhörighet kan ifrågasättas: Jag har aldrig gillat att grilla.

Men så plötsligt hände något. Jag landade i Australien och ställdes framför en gasoldriven grillbänk: Jag kände direkt något possessivt med min plats bakom grillen. Ville liksom inte släppa den från mig. Med grillbänken framför mig och de rejäla grillbesticken i händerna byttes grillförlägenhet till grillsjälvförtroende. Med gasvreden byttes grilluppgivenhet till grillkontroll. Och med de stora ytorna byttes grillkaos till grillogistik.

Nu känner jag mig mer komplett. Jag har inte bara passerat den sista manliga initiationsriten. Jag har fått en ny hobby ... och en ny pryl på önskelistan ... äh, jag skoja bara, jag vet ändå inte var jag skulle förvara den.

S.O.S på Rödkobbsfjärden

Pingstnordan var egentligen över. Vi skulle bara ut och myssegla, Sara, mina föräldrar och jag. Ute på Rödkobbsfjärden flockades de vita gässen. Som av en händelse låg både en drake och en bräda i båten. Det var perfekt för att testa en annan idé - att köra kitekurs med segelbåten som bas. Vi la till på baksidan av Stångskär och pumpade upp den lilla gummibåten. Med den åkte jag och Sara till en grynna mitt på Rödkobben för att starta. Jag fick chansen att testa om vår lilla gummijolle med en 1,5 hk Yamaha fungerade att undervisa med. Det gick förvånansvärt bra. Ända tills Sara seglade in i sundet öster om S:t Kargrundet. Där dog vinden helt. Med enbart en 4/3 våtdräkt tröttnade Sara ganska snart på att bada.

Jag tömde draken på luft och packade in den i båten. In sköljde en hel del vatten. Sen drog jag upp Sara ur vattnet. In följde en hel del vatten. Sen åkte vi väldigt tungt lastade upp mot vinden. In stänkte en hel del vatten. Mitt ute på Rödkobbsfjärden satt jag och Sara i en till bredden full gummibåt. Det kändes inte så bra. Något måste göras. Jag signalerade S.O.S. till mina föräldrar i båten. När vi kom fram var bordet i sittbrunnen dukat med Sill Och Snaps. De hade fått mitt meddelande. Kitesurfing, skärgård, sill och snaps ... det är då man ser fördelarna med Sverige. Så ska nationaldagen firas.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, nationaldagen, mat,

McDonalds ger mer

Någon gång emellanåt hamnar jag på McDonalds. De gångerna brukar aldrig kvala in på någon topplista över höjdpunkterna i mitt liv. Idag var en av de gångerna. Sen fortsatte jag ner till Les Salines för dagens kitesession. Det blåste för min sjua och jag hade en av mina bästa freestylesessioner på länge. Men det var en liten sak som förstörde det hela - en lätt illamåendekänsla och ständiga uppstötningar som smakade McRoyal DeLuxe med pommes. Äntligen förstår jag innebörden av "Kom till McDonalds vi ger mer ..."

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, sardinien, mat, mcdonalds, snabbmat

Curry des Illgröna bananer

Elin har inte ätit banan på tjugo år. Hon tycker det är jätteäckligt. Med lite tips från min förra indiska husjungfru, lyckades jag igår att ändra på det. Så här gjorde jag:

Jag hackade lök och vitlök och fräste tillsammans med lite curry. Sedan skivade jag några illgröna bananer som smakar trä om du skulle äta dem råa. Tillsammans med en hackad tomat och en skvätt vatten, hällde jag ner dem i grytan. Sen piffade jag upp alltihop med några räkor och serverade med basmatiris.

Och bananerna? De smakade som kyckling. Eller … jag bara skojade. De smakade mer som potatis, eller kanske sötpotatis.

Andra bloggar om: surfliv, mat, banan, curry, gröna bananer, indisk mat

Popcornmannen goes Japan

Viktor är ju känd hos Svenska folket (nåja, i alla fall den svenska kitevärlden, eller åtminstonje en del av den svenska kitevärlden) som Made of Popcorn, killen som äter popcorn varje dag. Han har nu skaffat sig en ny vana, han har blivit besatt av sushi. Varenda kväll på Sand en See, Big Bay, Bloubergstrand, Table View, Kapstaden, Sydafrika. ser numer ut så här:


Gårdagens sushifrossa var nog den första då vi lyckades få till det hela ganska bra. Vi fick helt rätt konsistens på riset, nu är det bara till att trimma dess smak. Och helt otroligt men sant erkände Viktor, efter tre dagar i rad, att han faktiskt inte är så sugen på sushi längre.

Andra bloggar om: surfliv, mat, kompisar, sushi, ris, popcorn, popcornmannen

Lunch på Rooiberg

Chicken Almandite 42 SEK/tallrik
Rooiberg Pinotage 2006 25 SEK/flaska
Bonaqua 8 SEK/flaska

Ibland känns det nästan löjligt att laga mat själv.

Andra bloggar om: surfliv, mat, sydafrika, matlagning, restaurang, route 62, rooiberg

The new small

Upton är ju som sagt Amerikan. Han gillar stort. Efter våra respektive lektioner gjorde han spaghetti. Han frågade om jag ville ha och när jag gick till köket för att ta en portion såg jag en laddning som hade gett mattanterna i Jakobsbergskolan mindervärdeskomplex. ”Yeah, you’re American, you like it big, don’t you? Frågade jag.
”Big? What are talking about? That’s medium.” Sa Upton med amerikansk självsäkerhet.
”And you probably mean that medium is the new small?” Sa jag.
”Small? I don’t even know anything that’s small … except Europe.”

Andra bloggar om: surfliv, usa, mat, jakobsbergsskolan, mattanter, spaghetti

Kulinariskt dilemma

Det låg en mycket trött stämning över Casa de Kelby & Johan. Efter två dagars intensivt kajtande , undervisande och festande, var energinivån långt under existensminimum. Jag ålade mig upp ur soffan och kollade kylen. Den var så tom att man i princip kan kalla det vakuum. I skafferiet hittade jag spagetti och varma koppen. Det borde gå att skapa en pastarätt av det, så började koka vatten. "What you're up to?", hörde jag från soffan. "Making a pasta", svarade jag. Kelby såg mycket fundersam ut och utbrast: "Of what?". Jag berättade om min plan, vilket inte gjorde honom mindre fundersam. Efter ett tag sken han upp igen och sa: "Hey, why don't we order a take away pizza?"

Min nya kompis Kelby må vara ung, men dum det är han verkligen inte.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, mat, pasta, pizza, varma koppen

Uppdaterade morgonrutiner

Sen jag blev singel har min morgonrutin förändrats ganska mycket. Framför allt är det ingen rutin längre. Allt är mer avskalat och förenklat. När jag vaknar beror på vad som hände dagen innan ... eller kanske snarare kvällen innan. Ofta blir det någonstans mellan åtta och tio. Det första jag gör är att greppa i datorn för att kolla mailen och kanske skriva ett blogginlägg. Sen hasar jag mig upp, tar på mig shorts och t-shirt och drar undan gardinerna. Då är det bara att fästa blicken en bit bort och så ser jag hur dagens vindförhållanden ser ut. Har jag lektion direkt på morgonen brukar jag ta en tallrik vaniljyogurt med branflakes och nötter, för att sätta mig på cykeln och rulla ner till centret. Har jag ingen lektion kanske det blir frukost med Sjoukje och Taro nere på Black Velvet. Breakfast special är standardvalet: två skivor bacon, två stekta ägg, två toast, samt lite marmelad och ost.

Andra bloggar om: surfliv, mat, morgonrutiner, vaniljyogurt, bacon, ägg

Lingonsylten - Svenskhetens ryggrad

Jag tänkte återgälda en del av mina värdar gästfrihet genom att bjuda på middag ikväll. Borde ju förstås laga något svenskt, men det står lite still just nu. Kommer på köttbullar, men det kräver väl lingonsylt? Sen kommer jag på Biff lindström, men kräver inte det också lingonsylt? Kåldolmar? Lingonsylt! Raggmunkar? Lingonsylt! Förvisso kan jag inte komma på att jag åt så värst mycket lingonsylt när jag var i Sverige, men just nu verkar det vara den viktigaste unika produkten i svensk mat. Var det inte t.o.m. någon gammal svensk kung som myntade något i stil med "Land skall med lingonsylt byggas"? I vart fall ... lingonsylt står inte att finna ... och jag måste ha ett alternativ. Är coq au vin svenskt?

Andra bloggar om: surfliv, mat, coq au vin, köttbullar, biff lindström, lingon, lingonsylt, raggmunk, kåldolmar, svensk mat

Världens sämsta restaurang

Vrålhungriga efter gårdagens tre timmar långa session, lyckades vi hamna på McDonalds för andra gången i år. Som vanligt blev jag besviken. Det är dyrt, dåligt, och helt oflexibelt. Finns det någon värre kombination? Vad jag framför allt undrar är varför jag ändå hamnar där. Kan det vara så att det i alla fall finns en trygghet att gå dit - jag vet om att jag blir lurad.