Intimhygien med Barbalurv

Det var här det hände. Upplevelsen som jag helst skulle vara utan. Jag kommer ut från toaletten och ska tvätta händerna. Då möts jag av en syn som lättast kan beskrivas som om Barbapappas son Barbalurv skulle stå och tvätta sin gentialier i handfatet. Helt öppet. Helt ogenerat. Alldeles bredvid duschen. Han gnider och gnider, som om hela paketet var mycket smutsigt. Jag försöker verka oberörd. Jag vill ju ändå fram och tvätta händerna. Men jag tror att jag struntar i att borsta tänderna ikväll. I alla fall i just det handfatet.


Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, hygien, sardinien, barbalurv, barbapappa, intimhygien

Snart egen lägenhet ...

Har precis pratat med Jason, min partner på Sardinien. Han hade förstås alldeles nyss varit ute och kajtat. Ja, ja rub it in bara! Men allt ser bara bättre för varje dag som går. Jason har fixat en liten lägenhet till mig en bit utanför Porto Pollo. Schysst! Jag ska få en lägenhet igen. Hurra! Det kommer nog klart förbättra min image. Fast det beror ju på förstås. Vilket låter ju egentligen bäst?

"Hej, jag heter Johan. Jag är 36 år och bor i Porto Pollo på Sardinien. Där går jag mest i bar överkropp och kajtar jag varje dag i den vackra Maddalenaskärgården."

eller

"Hej jag heter Johan. Jag är 36 år och bor hos mina föräldrar i ett parhus i Viksjö. Vi har garage, diskmaskin och för att ta mig in till stan utnyttjar jag SL:s finfina lokaltrafik."

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, surfglamour, kitesurfing, sardinien, maddalenaskärgården, maddalenaarkepilagen, porto pollo, boende, sl, viksjö

Om att vara posh

”You guys are just so posh.” Säger Phillip till mig och Fiffi, när vi intar vår nyårssupé i solnedgången på en filt på Mykonos strand. Vi kunde inte urskilja den minsta gnutta ironi i hans uttalande, men vi skrattar och undrar hur han kunde komma upp med just posh. Förvisso duschar jag och borstar tänderna varje dag, jag använder deodorant, jag har rena och oftast hela kläder på mig. Men när vår nyårsfest inte ens lyckas flytta sig in från bakluckan på White Wonder och parkeringsplatsen ovanför stranden, till Tropicana Beach Bar alldeles intill, känner jag mig inte så värst posh. Fast å andra sidan drack vi vårt nyårsbubbel i medhavda plastmuggar istället för direkt ur flaskan. Det kanske är just denna typ av små detaljer som gör en till posh.

Andra bloggar om: surfliv, fest, surfsunk, surfglamour, posh, nyår, nyårsbubbel, detaljer

Surfromantikens baksida

Oftast gillar jag surfromantiken. Jag gillar friheten, att inte bry sig om något annat surfliv. Jag gillar äventyret, att allt kan hända och jag inte vet vad som väntar runt hörnet. Jag gillar att glida runt i baggyshorts och flipflops året runt. Jag gillar att ha mindre än 100 m till stranden. Jag gillar att kajta och att pressa gränserna för vad jag kan utföra. Jag gillar att dela med mig mig och lära ut kitesurfing till andra som vill lära sig. Jag gillar att se hur uppeggade de blir och hur mycket de gillar det. Jag gillar att glida ner i soffan och äta min middagslåda från SPAR, helst oduschad sandig och neoprenluktande. Surföversten i filmen Apocalypse now skulle nog ha uttryckt det: ”I just love the smell of neopren in the morning.”

Men det finns en baksida. Fattigdom må vara romantiskt, men det är ganska tröttsamt att ständigt leva under existensminimum. Jag vill ha lite mer glamour i mitt liv. Jag kanske skulle bli rockstjärna.



Andra bloggar om: surfliv, surfglamour, surfsunk, kitesurfing, frihet, romantik, apocalypse now, neopren, existensminimum, rockstjärna

Die motherfucker, die!

Självklart beklagade vi oss över alla husdjuren. Bossen Anthony sa bara: ”We’re in Africa”, men efter ett tag kom Bev från vår mäklare upp för att kolla hur det såg ut. Hon försåg oss med spray att köra varenda morgon. Jag gick lös med sprayen, men de ville inte liksom dö. De små kackerlackorna låg och sprattlade i flera minuter innan de till slut gav upp och föll ihop. Jag tyckte nästan synd om dem.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, ohyra, kackerlackor

Kulinariskt dilemma

Det låg en mycket trött stämning över Casa de Kelby & Johan. Efter två dagars intensivt kajtande , undervisande och festande, var energinivån långt under existensminimum. Jag ålade mig upp ur soffan och kollade kylen. Den var så tom att man i princip kan kalla det vakuum. I skafferiet hittade jag spagetti och varma koppen. Det borde gå att skapa en pastarätt av det, så började koka vatten. "What you're up to?", hörde jag från soffan. "Making a pasta", svarade jag. Kelby såg mycket fundersam ut och utbrast: "Of what?". Jag berättade om min plan, vilket inte gjorde honom mindre fundersam. Efter ett tag sken han upp igen och sa: "Hey, why don't we order a take away pizza?"

Min nya kompis Kelby må vara ung, men dum det är han verkligen inte.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, mat, pasta, pizza, varma koppen

Husdjur skapar alltid det där lilla extra

Så där då, då var jag sambo igen. Igår flyttade jag och Kelby ihop i en tvåa i Flamingo Park. Vi körde sten, sax, påse om det bästa rummet och jag förlorade. Men efter lite trixande lyckades vi få undan en de två våningsängar ägarinnan tryckt in på tre kvadrat, och det blev nästan lite hemtrevligt. Ännu högre mysfaktor har vi fått med våra husdjur – en kackerlacksfamilj och två jättespindlar. Fast nu är det färdigmyst, dags att kajta.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, boende, husdjur, sambo

I brist på karaktär ...

Igår kväll efter jobbet, surfet, kajtet e.t.c var det uppsamling på Cattle Baron. Sjoukje har precis börjat servera där så stället har blivit lite av en samlingsplats. Allt känns som en stor fritidsgård där alla busar och leker hela tiden. Precis när vi skulle beställa kom restaurangchefen Jason ut med en lista på allt som är slut, och tyckte att vi skulle beställa från hans lista. När jag skulle gå stod han i baren och försökte få alla att testa det nya fatet han monterat. Jag försökte gå, men lyckades rätt dåligt, blev ihälld ett par ölshots och kände att detta inte var rätta sättet att fira att jag mådde lite bättre. Självklart började jag må illa och kände mig riktigt motiverad att gå hem ...

... i morse kom Sjoukje ner och tyckte vi skulle äta frukost på Black Velvet. Hon visade mig en massa sår i sin panna. Jag blev en aning förvånad och undrade vad som hänt. Hon berättade att de kört ett dryckesspel som på Stockholms Universitet hette Caps, här heter det något annat. I vart fall skulle de tömma en guldfiskskål med grogg. När den sedan var tom skulle den slås i bitar. Sjoukje skallade sönder skålen och jag kände att det var tur att jag hade karaktär ... eller förmodligen snarare att jag kände mig dålig ...

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, langebaan, fest, ölshots, caps, guldfiskskålar, grogg

Det ar inte bara glamour

Att internet inte fungerar ar kanske smasaker man far sta ut med i Afrika, men det ar rackarns irriterande. Jag har t.o.m. forsokt blogga fran mobilen, men helt utan framgang. Till raga pa allt har jag dessutom atit nagot olampligt och kanner mest for att sova hela tiden. Det ar inte bara glamour att vara kajtare.

En traditionell konservativ Afrikaans

Jag blir sittande kvar på baren med en av tjejerna för att hålla henne sällskap medan hon dricker upp sitt glas vin. Jag vet inte riktigt hur vi kommer in på ämnet, men av någon anledning börjar hon predika om att hon är traditionell konservativ Afrikaans, men sedan de svarta tog över har hon förlorat mer och mer av sin kultur och sitt språk. Hon fortsätter med att berätta att det som de gjorde med landet under 70- och 80-talet byggde upp det och skapade en stark nation, nu är är det bara kaos. Hon förklarade att det beror på de svarta - de har ingen hjärna. Hon pekade på några svarta runt i baren och förklarade att de är ok, de jobbar med oss och vet sin plats. Och så fortsatte hon med en retorisk fråga om vad som händer när man börjar blanda svarta och vita.

Allt eftersom hon bygger upp sin monolog blir jag mer och mer obehaglig till mods. Jag kan för lite om Sydafrikas kultur och historia för att riktigt förstå vad hon säger, men blir äcklad av resonemangen och vill bara bort.

Andra bloggar om: surfsunk, kultur, sydafrika, afrikaans, rasism, apartheid

Skiljsmässa och nya planer

För några veckor sedan skulle vi erövra världen tillsammans, nu ska vi skiljas. Ah ja, shit happens. Jag får väl erövra världen själv istället. Har precis återvänt till Stockholm för att styra upp livet och bestämma ny riktning. Min nya plan är att flytta runt efter vindsäsongerna och alltid köra Chohoocamps på en plats där det blåser ... är sol ... är 30 grader varmt. Jag är förstås grymt nöjd med planen. Nu ska den bara genomföras. Jag lurar på att dra till Sydafrika eller Brasilien, men det lutar åt Sydafrika ... eller Brasilien ... eller Sydafrika ... eller ...

Evelin stannar kvar i El Médano. Hon kommer nog att börja blogga igen, men på en annan sida. Jag återkommer om vilken. Hej hopp nu bär det av! Till Sydafrika ... eller Brasilien ... eller Sydafrika ... eller ...

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, resor, skiljsmässa, skiljas, barsilien, sydafrika, el médano

Sanden och jag

Som kajtare måste man lära sig att älska sand. Den följer en liksom överallt. Jag får med mig ett stort sjok runt ben och fötter varenda dag när jag går hem från stranden. Oavsett hur mycket vi städar så ligger den ändå utspridd här och var i Casa de Chohoo. Även om jag duschar på kvällen för att kunna gå och lägga mig ren, får jag alltid börja med att sopa ur sängen innan jag hoppar i. Det kan t.o.m gå flera dagar utan att man är på stranden, men när man topzar öronen så finns den där ändå ... härligt! För jag är ju kajtare ... och jag älskar sand.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, sand, casa de chohoo, städning, topz

Jag är Hästenskillen

Just nu känner jag mig som killen i den där gamla Hästensreklamen. Ni vet den där då allt bara poffar upp i rök och bara Hästenssängen finns kvar. Först vägrade, den iofs redan trasiga, kameran att gå på. Sen igår slutade min dator att ladda och nu är helt kall och död. Och alldels nyss la bildskärmen på vår mobiltelefon av. Kajtreparationerna har jag förstås slutat räkna. Men om någon är intresserad av att testa teknisk apparatur i en kraftfullt slitsam miljö, är jag idel öra.

... och just det ja, sängen står kvar och fungerar klockrent - även fast den är från IKEA.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, hästens, hästensreklam, dator, mobil, test, produktplacering, ikea, sponsring

Kajtbitchtyper

Det finns såklart olika sorters kitebitchar. Här är några av de vanligaste:

Den överbeskyddande äkta mannen/pojkvännen som förmodligen själv är kajtare. Han är oerhört mån om att sin partner ska lära sig kajta. Därför raderar han bort alla jobbiga moment som att bära och pumpa genom at helt enkelt ta hand om det själv. Sen står han kvar på stranden med korsade armar och hökblick, alltid redo att hugga in - om det behövs.

Den snygga och ointresserade flickvännen till machokillen som precis håller på att lära sig att kajta. Hon vill mest vara på stranden och jobba på brännan, men ganska missnöjd över att behöva släpa och pumpa. När det sedan är dags att launcha brukar hennes kille (som inte har en aning om vad han håller på med) skrika kommandon till henne, vilka hon oftast inte förstår. Oftast är det tur. Till sist brukar kajten slå omkull henne. Så småningom går de tillbaka till bilen - mycket sura.

Den gulliga tanten har en ibland gullig och ibland tysk gubbe. Hon har servat sin gubbe i ett helt liv och fortsätter såklart på stranden. De agerar som ett samspelt gift par och kommunicerar med telepati. Hon har alltid med sig en pick-nickkorg med smörgåsar och kaffe på thermos.

Till sist har vi Monica. Hon dök upp i viken häromdagen och gjorde att Ulrika och Sara helt tappade fokus på hur man balanserar kajten i sweetspot. Istället började de fokusera på hur de skulle få tag i lika många kitebitchar som Monica. Monica har en bräda som det står Monica på undersidan. Dessutom har hon tre till fyra olika kitebitchar. En som launchar och landar, en som kommer med smörgåsar en som fotograferar och en som ropar "Hurra!"

Andra bloggar om: kitesurfing, karaktärer, surfglamour, surfsunk, surfliv, pick-nick, kaffe, telepati, machoman

Kom igen! Fatta! Det finns inget att ta.

Under den lilla stund vi inte hade uppsikt över väskor, var en kanalje framme vid dem. Plockade bilnycklarna och genomsökte bilen. De fanns förstås inget att ta ... som vanligt. Jag fattar inte, vi har den fulaste bilen på Teneriffa, den utstrålar local och att vi definitivt inte lämnar något i bilen, och ändå verkar den ha en magisk attraktionskraft på puckade tjuvar. Så resultat blev bara att vi blev av med hemnycklar, bilnycklar och fick en massa problem att lösa. Tack så jävla mycket!

Andra bloggar om: surfsunk, tjuvar, bilnycklar, hemnycklar, problem

Eat, Sleep, Teach & Snyta sig

På min T-shirt står det skrivet "Surf, Sun, Sex & Rock'n'roll". Det är ju förstås så livet ter sig till vardags. Men nu när jag bara vägrar att bli ordentligt frisk, är det mer "Eat, Sleep, Teach & Snyta sig". Inte ens solen ville titta fram och den vardagliga surfglamouren känns långt borta.

Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, surfglamour, trams, surf, vardag