Blodad tand för wake

Jag har aldrig tänkt på wakeboarding som riktigt min grej. Och inom kitesurfingen har jag definitivt aldrig lockats av wakestyle. Det är mer kitesurfingens lilla suffix surfing som får mig att gå i gång. Men under mina tio dagar i Thailand blev det ju aldrig någon vind. Inte heller blev det några vågor. Däremot rullade vajern i cable parken på, outtröttligt varje dag. Trots att det varken är kite eller surf, blev jag bara mer och mer taggad. Konceptet cable park är ju rent av genialt. Dessutom var anläggningen i Phuket riktigt bra. En helt artificiell rundbana, gjorde att det blev minimalt med vågskvalp. En soft cafeteriadel skapade ett bra häng. Lite kickers, rails och ramper gjorde att det ständigt fanns nya utmaningar. Tänk er en precis likadan bana … i Stockholm … inomhus … kanske t.o.m. med att tak som går att rulla av under sköna sommardagar …

Born to be wild

Jag behövde bara gränsla vespan för att signaturmelodin från ”Easy Rider” skulle börja ringa i öronen. Så med min virtuella stereo på full volym, cruisades det längs Phukets västkust, ända till vi hittade cable parken. Där kunde jag stänga av musiken, kitta upp mig i en kiteliknande outfit, för att sedan ramla runt i ständiga försök att bemästra parkens kickers och slajders.

På surffronten intet nytt

Ingen vind. Inga vågor. Mina vattenlevande surfkompisar, delfinerna, verkar ha gett upp och ägnar sig bara åt freestyle och wakesurfing. Själv fick jag snorkla/fridyka med en leopardhaj. Det var ett bra kitesurfingsurrogat.

Klättring i Railey Beach, Thailand

När Chohoo körde klättring på Teneriffa var den största konkurrenten Railey Beach i Thailand. I rent studiesyfte var jag förstås tvungen att testa på klättringen där. Nu förstår jag varför det var svårt att få igång klättercamps på Teneriffa. Okej att Thailand ligger långt borta. Okej Railey ligger ännu längre bort. Men när man väl kommer fram till en skön hippieby, där det inte finns bilar eller ens vägar, där man gör anmarschen barfota, där man kan käka billig thaimat till lunch, då är det svårt att inte fatta varför Railey är ett grymt skönt klätterplejs.