Klättring i Railey Beach, Thailand

När Chohoo körde klättring på Teneriffa var den största konkurrenten Railey Beach i Thailand. I rent studiesyfte var jag förstås tvungen att testa på klättringen där. Nu förstår jag varför det var svårt att få igång klättercamps på Teneriffa. Okej att Thailand ligger långt borta. Okej Railey ligger ännu längre bort. Men när man väl kommer fram till en skön hippieby, där det inte finns bilar eller ens vägar, där man gör anmarschen barfota, där man kan käka billig thaimat till lunch, då är det svårt att inte fatta varför Railey är ett grymt skönt klätterplejs.

Hans får polletten att trilla ned

Jag har gått ett dussintal förstahjälpenutbildningar. På samtliga ska lära sig att lägga ett tryckförband. När man övar att sätta på förbandet gör man det alltid på en fiktiv skada på handleden. Jag har alltid funderat över hur sjutton man kan skada sig så rejält på handleden. Men så idag tog vi oss för att utforska några av öns läckra klippblock. Hans imponerar med en strålande teknik på ett överhäng.

Plötsligt hör jag ett knäpp. Greppet där han håller handen släpper från klippan. Sen ser jag honom falla vertikalt. Sen ser jag honom likt en katt vända sig om i luften. Sen ser jag honom landa på händerna för att bara studsa till och landa på fötterna. Hans fall var ju en bedrift i sig. Men den största bedriften var ändå att han praktiskt tog på sig att demonstrera hur man i verkligheten får den klassiska tryckförbandsskadan på handleden. Tack Hans.


Andra bloggar om: surfliv, klättring, bouldering, sardinien, skador, 1:a hjälpen, första hjälpen, tryckförband, fall

Lokala hjältar inspirerar

Inatt vaknade jag och kom på att jag var sugen på att klättra. I höstas efter att ha klättrat flera gånger i veckan under ett års tid, tappade jag helt motivationen och den kom inte tillbaka. Förrän inatt vill säga. Varför? Jag gjorde en snabb analys och kom fram till att det hänger på alla lokala hjältar:

• Daniel som är här och lär sig kajta har berättat sköna klätterhistorier.


• Jag var inne på klätterrankingsajten 8a och kunde helt väntat konstatera att jag tappat min uppåtgående kurva och en hedrande femtonde placering till tjugofjärde plats på 8a och att Cecilia som var här i våras och klättrade med oss snart klättrar förbi mig.


• Läste en artikel av och om Erik Massish och Said Belhajs klättring i Marocco. Inspirerande.

Jag vet ju också att jag alltid har en skön replagspartner och det känns ju bra. Jag tror att det kan bli lite nytändning på klätterfronten när jag kommer tillbaka från Fuerte...

På bilden klättrar jag "Gurito Santo" en lång skön 6c i Arico.

Andra bloggar om: klättring, motivation, teneriffa, hjältar, said belhaj, erik massish, marocco, ranking, arico

Ner med respekten

Respekt. Jag avskyr det ordet. Åtminstone när det används i någon slags hederssammanhang som gangstarespekt. Första gången vi stötte på fenomenet var när vi höll på med klättring. Efter ett tag fick vi ett mail från Teneriffas självutnämnda klätterkung, Javier Martin-Carbajal, med titeln "Respect" som berättade vad guiris (vi utlänningar) hade för rättigheter på klipporna, vilka klippor vi inte fick klättra på samt att vi inte hade rätt att skriva eller ens berätta om klättringen på ön. Även Mike har pratat massor om respekt. Om hur det är viktigt att respektera locals och veta sin plats i den lokala hierarkin, så att man kan hålla undan för högre rang.

Med detta i bakhuvudet funderar jag över dagens nära-döden-upplevelse. Jag är nere i vågorna och har euforiskt kul tillsammans med Viktor och El Médanos male model James. Plötsligt dyker Alex upp. Han är en annan local som kajtat här betydligt längre än jag och enligt devisen om respekt, alltså har högre rang än jag. Han åker lite högre upp vind än jag när han plötsligt laddar för ett hopp och skjuter ifrån. Jag inser direkt att han är på väg att landa rakt på mig, överväger möjliga alternativ, tills jag väljer att falla av och klarar mig med ungefär två meter. Enligt gangstamodellens respekt skulle jag kanske bett om ursäkt för att jag var i vägen. Samtidigt ser jag lokale male model James görandes stora grimaser åt en turist som håller på att lära sig och ofrivilligt hamnat utan bräda bland vågorna. En turist som enligt gangstarespekten är längst ner på skalan.

Jag avskyr denna form av respekt. I min värld saknar Alex omdöme och Javier Martin vett. Det förtjänar definitivt inte respekt.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, respekt, locals, klättring

Twingly
Intressant