Hajar och andra stora fiskar

Donna gör tecknet för Get-the-hell-out-of-the-water-as-quick-as-you-can och jag tar första bästa våg in. ”I just saw some big fish in the water, so we take a break for a while.” Säger hon medan hela det engelska surfcamp de kör samtidigt som de undervisar mig, hoppar upp ur vattnet. John och Vian, den tredje surfinstruktören, ligger kvar i vattnet. Jag förstår inte riktigt vad de håller på med, men sätter mig på stranden och väntar.

För drygt tio år sedan var jag på Pulau Weh utanför Sumatra och snorklade. Jag började följa efter en jättesköldpadda och efter ett tag var jag ute på djupt vatten. Då såg jag plötsligt en mörk skugga komma emot mig. Jag försökte meddela min dåvarande flickvän att vi hade en haj framför oss, men såg bara mitt skräckslagna ansikte och krampade sig fast runt mig. Som en stor heffaklump simmade vi baklänges mot stranden, samtidigt som hajen simmade ut igen. Jag slutade inte simma förrän jag var väl uppe på land. Sedan dess har jag tyckt att det var ganska olusigt med vatten, eller rättare sagt vatten som innehåller hajar.

Det verkar som om drygt tio år, statistik och ganska frekvent vattenplaskande har botat min hajfobi. Jag kände inte den minsta förnimmelse av olust när Donna skickade ner min i vattnet igen, trots att jag var först av alla. Jag kände mig inte ens lättad när John kommer fram och säger att han såg en delfin och att det var den som Donna också såg. Jag tror jag är botad från min hajfobi. Han berättade också att man brukar se att det är en haj på att de brukar ligga i framkant på de brytande vågorna. Det känns ändå som ganska bra information eftersom trots min avslutade fobi, gillar jag alla mina kroppsdelar väldigt väldigt mycket.

Andra bloggar om: surfliv, vågsurfing, sydafrika, surfing, surfkurs, surfskola, plettenberg bay, surfinstruktör, sumatra, haj, hajar, hajfobi, delfin, delfiner

Vågsurfing i Plettenberg Bay

För att inte bara ligga en dag och paddla, paddla och paddla utan att någonsin fatta grejen, hängde jag på Donna och John från International Surf School. De flyttade upp till varmvattnet i Plettenberg Bay för nio år sen och har drivit surfskolan tillsammans i åtta år. Donna tog tag i mig på direkten och började exercisen i ett chopp chopptempo. Ner i vattnet och plaska. Upp en kort stund för solkräm och dricka. När jag precis hämtat andan säger Donna: ”Ready for another round?”
Det var bara att kasta sig i spat igen. Efter ett tag började jag gå från att bada med bräda till att faktiskt komma upp. Donna fortsatte att jaga mig och korrigera min position, så väl att jag började komma upp på nästan varje försök. Mot slutet var jag så slut i kroppen att jag knappt orka pressa mig upp. ”Put everything together and make one last perfect go!” Ropade Donna från stranden och det var bara att paddla ut igen och göra som hon sa. Jag red vågen hela vägen in till stranden. Jag orkade le, men var för trött för att verkligen njuta av känslan.

Efter att ha ätit, druckit och sovit en stund på stranden, började jag känna en euforisk känsla sprida sig i kroppen … förstås tillsammans med känslan från värkande muskler. Jag har gått fler surfkurser och haft fler surfinstruktörer, men inga så drivna och resultatorienterade som Donna och John. Ta kontakt med dem om du verkligen vill lära dig vågsurfa i Sydafrika. Du hittar dem på:

Tel: +27 (0) 44 533 15 92
Donna: +27 (0) 826 36 84 31
John: +27 (0) 731 81 86 39
Mail: fun@surfschool.za.net

Andra bloggar om: surfliv, vågsurfing, sydafrika, surfing, surfkurs, surfskola, plettenberg bay, surfinstruktör

Here we go again

Första gången var i Bidart utanför Biarritz. Det gick sådär. Sen försökte jag något år senare på Nias, utanför Sumatra. Det gick inte så bra det heller. Så dåligt att det hela fick ligga i träda i drygt tio år. För ungefär ett år sedan hjälpte vi redaktion till tidningen Edge att få ihop ett schysst reportage om Teneriffa och då var det dags igen. Det gick bättre än tidigare, men fortfarande var det en lång bit kvar … men så befann jag mig helt plötsligt på historisk mark. När Bruce Brown spelade in The Endless Summer cruisade de upp längs Garden Route. Och nu är jag här. Det är dags att ta tag i våsurfandet igen.


Andra bloggar om: surfliv, vågsurfing, teneriffa, sydafrika, surfing, the endless summer, bruce brown, garden route, biarritz, nias, sumatra,

Vid Waterfront i Knysna

Mamma: Sluta le sådär snett
Jag: Jag har en sned mun, jag ler såhär.
Mamma: Vad har du gjort för att få det då?
Jag: Det ända jag gjort åt det här ansiktet är tandställningen när jag var 14, och så har jag klippt håret. Resten är er förtjänst.
Mamma: Jaha, okej då.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mamma

Garden Route etapp 1

Mossel Bay: Hann precis till Point vid solnedgången. Kollade in de naturliga bassängerna som var dolda av klipporna bakom det maffiga vågbrytet. Det fanns också vandringleder och ett stort sjöfartsmuseum som vi hoppade över.

George: Missade förstås vägen till George, Garden Routes urbana centrum, och hamnade uppe i bergen. Vi vände när vi kom till Klein Karoo (en annan känd väg uppe i bergen) för att snurra runt i Georges industriområde. Industriområdet var ganska ordinärt.

Wilderness: Brutala vågor, brutala vågor och sjukt med brutala vågor. Bakom de brutala vågorna låg en massa sjöar och grönskande kullar.

Knysna: En schysst stad med flådiga hus längs de höga och grönskande flodvallarna (se bilden). Men det är nog längst ner i dalen vid estuariet till Knysna River som jag gillar stan som bäst. Där hittar man hus och restauranger, kanaler med båtar och ett stilla spegelblankt vatten, samt någon form av känsla som man också hittar en stillsam kväll på Sandhamn (i Stockholms skärgård).

Andra bloggar om: surfliv, resa, sydafrika, garden route, mossel bay, george, wilderness, knysna, klein karoo, sandhamn

TIA, This Is Africa

Det är energibrist just nu. Det innebär att omkring två timmar någon gång under dagen stängs strömmen av. Upton brukar alldeles amerikanskt säga TIA [Tee Ajj Eyy], This Is Africa. Själv tycker jag mest det är pittoreskt. Det skapar framför allt lite extra trevnad om man skulle sitta på en restaurang när strömmen kommer tillbaka … alla börjar nämligen att applådera. Det känns som att åka på charterresa.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, TIA, charter, energibrist, ström, applåder

Havsutsikt

Från rummet har vi havsutsikt över själva viken Mossel Bay. Det låter himla läckert, men jag vet inte riktigt vad man ska göra med havsutsikt. Normala människor vill väl leka i havet, inte titta på det?

Andra bloggar om: surfliv, reflektion, havsutsikt, sjöutsikt, lek, mossel bay

På gång på Garden Route

Igår kom mina föräldrar och hämtade mig i Langebaan och idag började vi roadtrippa Garden Route. De var länge sen jag bilade med mina föräldrar. Eftersom jag inte ens hade en lillebror att bråka med i baksätet, somnade jag (får väl helt enkelt inse att jag inte kan skylla på någon påhittad narkoleptisk sjukdom, jag har helt enkelt väldigt lätt att somna). Mellan mina powernappar flimrade ett vackert landskap förbi. Plötsligt kvicknade jag till och vi var i Mossel Bay, som är typ början på Garden Route. Nu har vi checkat in på ett charmigt guesthouse i viktoriansk stil. Nu är det dags att checka ut om den franske naturalistduden François le Valliant hade rätt i att Naturen har skapat en förtrollad boning på den här underbara platsen. (Oroa er inte, jag har heller ingen aning om vem Françyboy är, men det står om honom i guideboken,) Eller är det bara ännu ett trist ställe utan vind?

Andra bloggar om: surfliv, resa, sydafrika, garden route, bila, road trip, mossel bay

Imponera med Alkonarkolepsi

Det är kul att imponera på folk. Fiffi är t.ex. väldigt imponerad över min förmåga att kunna somna. I lördags skjutsade hon hem mig, men innan jag klev ur satt vi kvar ett tag i bilen och pratade. Fiffi pratar lite. Jag pratar lite. Fiffi pratar lite till. Jag börjar med att följa en röd tråd, tappar helt konceptet, men fortsätter förstås ändå att prata, fast nu helt osammanhängande. Till slut blir jag helt tyst och sover. Antingen är det så att jag fantastiskt lätt för att somna, eller så har jag så otroligt ointressanta saker att berätta, att jag själv somnar av ren leda. Det kan också vara så att det är ett sjukdomstillstånd – Alkonarkolepsi.

Andra bloggar om: surfliv, fest, kompisar, narkolepsi, alkonarkolepsi, sömn, sova, somna

Är jag en dålig människa?

Klockan var sju och jag var ensam kvar på centret. Jag hade precis plockat ihop alla grejor och skulle just stänga, när en kille kommer springande. ”Do you have a boat? Can you do a rescue?” Frågade han med en stressad tysk brytning.
Jag skulle precis gå hem och var inte direkt laddad för att dra ut båten, pumpa, sjösätta, rädda, dra upp, tvätta av och dra in igen, och på så sätt stanna ytterligare två timmar. Jag svarade lite undfallande med att fråga vad som hänt. Det visade sig att en herre på något sätt hade tappat sin drake, vilken numer tumlade neråt i lagunen. En kanotist hade satt efter den och hade precis fått grepp om situationen när jag gick ut för att kolla. Jag har räddat alldeles för många knasbollars prylar där jag med lite tur har fått ett tack som belöning. Alltså är jag inte längre så värst motiverad att alltid vara Bussige Bosse. Nu räddar jag bara prylar jag ser, mina elevers och kompisars grejor, och självklart folk i livsfara. Alltså sa jag att jag inte hade nyckeln till båten, vilket jag inte ens vet om det var en lögn, eftersom jag bara har gjort båträddningar när den redan har legat körklar i vattnet. Men gör detta mig till en dålig människa?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, räddning, livsfara, sjöräddning, båtar

Partymålning

För att inte fredagskvällen skulle bli långtråkig kom Upton på den helt briljanta idén att vi skulle göra lite kosmetiska förbättringar på varandra. Ur fickan drar han upp en svart penna och börjar rita en tvinnad mustasch, bockskägg och små horn på mig. Fiffi gjorde vi till en katt med ihopväxta ögonbryn. Upton själv fick min egen Salvador Daliinspirerade kreation, samt löjligt buskiga ögonbryn. Vi hann bara posera lite lätt med vår nya look andra gäng tog efter och började måla vansinniga mustascher, polisonger och lustiga ögonbryn. Det var riktigt kul igår, men inte lika kul idag när jag vaknade upp och undrade vad det var för otäckt som hamnat i min säng. Det kändes inte ens bättre när jag insåg att det var jag själv.

Andra bloggar om: surfliv, fest, kosmetik, idéer, mustasch, bockskägg, ögonbryn,

Not so pretty in pink

Det är kul att sälja kajtutrustning. Det är ungefär som att undervisa – allt handlar om att hjälpa till att skapa de bästa förutsättningarna för att fortsätta kajta, och utvecklas på det mest gynnsamma sättet. Jag hade plockat ihop den optimala utrustningen för min elev, men när vi tog ut draken blev allt fel. Det var bara att börja om från början igen och plocka ihop ett nytt paket med en något mer avancerad och lite dyrare drake. Man kan tydligen inte sälja en rosa drake, till en 62-årig, nybliven gentlemannakitesurfare

Andra bloggar om: surfliv, utrustning, försäljning, sälja, gentlemän, rosa

Skillnad mellan 20 och 50

Jovisst märks det att skollovet är över. Zizis är allt som oftast tomt på kvällstid, så att istället för att kvällstid hänga med dem omkring tjugo på Zizis, så hängde vi igår istället med dem omkring femtio på Pearlys bar. För dem som inte riktigt vet skillnaden mellan sydafrikanskt barhäng med tjugoåringar och med femtioåringar, kan jag berätta att det inte är så stor skillnad. Det berättas ungefär samma fyllehistorier, det är ungefär samma sprithets, men om en ögonbedövande tjej skuttar in på baren med det lite äldre barhänget, fortsätter konversationen som vanligt.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, sydafrika, ålder, fyllehistorier, sprithets

Plötsligt så händer det …

… att jag får lite mer skrivarambition, plitar ihop en liten artikel om kitesurfing i Sydafrika, samlar in lite bilder och lägger allt samman på www.xtrm.se. Det är inte ofta, så passa på, check it out, my bruh!

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, sydafrika, reseberättelse