Here we go again

Första gången var i Bidart utanför Biarritz. Det gick sådär. Sen försökte jag något år senare på Nias, utanför Sumatra. Det gick inte så bra det heller. Så dåligt att det hela fick ligga i träda i drygt tio år. För ungefär ett år sedan hjälpte vi redaktion till tidningen Edge att få ihop ett schysst reportage om Teneriffa och då var det dags igen. Det gick bättre än tidigare, men fortfarande var det en lång bit kvar … men så befann jag mig helt plötsligt på historisk mark. När Bruce Brown spelade in The Endless Summer cruisade de upp längs Garden Route. Och nu är jag här. Det är dags att ta tag i våsurfandet igen.


Andra bloggar om: surfliv, vågsurfing, teneriffa, sydafrika, surfing, the endless summer, bruce brown, garden route, biarritz, nias, sumatra,

Analys av orsaker till stor bekatskapskrets

Efter tre månader i Sydafrika har jag betydligt fler kompisar på plats än jag hade efter två år på Teneriffa. Det går ju inte att låta bli att undra vad det beror på. Jag kan komma på tre tänkbara anledningar:

Den första skulle kunna vara att sydafrikaner är oerhört öppna och gästfria. De skulle helt enkelt kunna vara födda med en bunt extra sociala gener som de låter växa och frodas i någon slags nationell trevlighetsmylla.

Den andra skulle kunna vara att jag själv förändrats sen jag blev singel. En dag vaknade jag upp från någon slags relationskoma. Plötsligt blev riktiga människor intressantare än vilken film som helst.

Den tredje skulle kunna vara att jag hängt väldigt mycket på Langebaans barer. Efter ett tag blir det helt enkelt pinsamt att inte hälsa och växla ett par ord med de andra … som har hängt lika mycket.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, sydafrika, teneriffa, öppenhet, gästfrihet, sociala gener, singel, relationskoma, barliv

Parkering med knuff

Ett kajtcamp handlar inte bara om att lära sig kajta. Det handlar mycket om att lära sig den lokala kulturens seder och bruk. På så sätt kan man plocka med sig höjdpunkterna, för att tillämpa hemma och känna sig lite mer internationell. En av våra gästers favoriter, är parkering med knuff. Gör så här:
Leta upp en lagom stor parkeringsruta, backa in tills du hör en duns och det tar stopp. Sen lägger du om ratten och svänger framåt in i rutan tills du hör en duns och det tar stopp igen. Nu kan du bara backa tillbaka och så är det klart.

Andra bloggar om: spanien, surfliv, teneriffa, kajtcamp, seder, parkering, trafik, bilar

Spansk uppvärmning ...

... eller åtminstone Kanarisk.

Börja först att rigga kajten så att allt runt omkring är klart. Ta sen på dig våtdräkten och vips, du är klar för uppvärmning. Böj dig framåt och lägg händerna på lätt böjda knäskålar. Börja sedan att snurra knäna i små cirkelrörelser parallellt med jordskorpan. Efter ett par tre varv åt ena hållet, byter du och kör ett par varv åt andra hållet. Efter detta snurrar du armarna som om du torrsimmade fjärilssim. Sen är det klart och du är redo för vilken spansk utmaning som helst.

Andra bloggar om: surfvett och etikett, trams, spanien, teneriffa, surfliv, träning, uppvärmning

On the road

Flygresan över gick bra. Det var inga problem att checka in Bestväskan som vägde 30 kg. Däremot var busschaffisen surare nar vi tryckte in väskan i bagaget. ”Är det surfbrädor? För det får man inte ha på bussen.”, sa han. ”Det är en golfväska”, sa Johan. På de flesta kiteväskor står det GOLF med enorma bokstäver eftersom att det är billigare. Planen var att stanna en natt i huvudstaden Puerto de Rosarios innan vi fortsatte till syd där tävlingarna hålls. Om den här lilla hålan är som Teneriffa var innan turismboomen på 70-talet, säger jag hurra för charter. Det finns inget här men det som finns ligger i topp på sunkskalan. Vi hittade ett litet skabbigt hostal där vi legat och sovit inatt, tills byggjobbarna började borra på andra sidan väggen. Jag fick kaffe på sängen från kaffeautomaten utanför och det smakade trots allt ganska bra. Nu är det dags att dra vidare.

Andra bloggar om: surfliv, resor, teneriffa, fuerteventura, bagage, byggjobbare, golf

Lokala hjältar inspirerar

Inatt vaknade jag och kom på att jag var sugen på att klättra. I höstas efter att ha klättrat flera gånger i veckan under ett års tid, tappade jag helt motivationen och den kom inte tillbaka. Förrän inatt vill säga. Varför? Jag gjorde en snabb analys och kom fram till att det hänger på alla lokala hjältar:

• Daniel som är här och lär sig kajta har berättat sköna klätterhistorier.


• Jag var inne på klätterrankingsajten 8a och kunde helt väntat konstatera att jag tappat min uppåtgående kurva och en hedrande femtonde placering till tjugofjärde plats på 8a och att Cecilia som var här i våras och klättrade med oss snart klättrar förbi mig.


• Läste en artikel av och om Erik Massish och Said Belhajs klättring i Marocco. Inspirerande.

Jag vet ju också att jag alltid har en skön replagspartner och det känns ju bra. Jag tror att det kan bli lite nytändning på klätterfronten när jag kommer tillbaka från Fuerte...

På bilden klättrar jag "Gurito Santo" en lång skön 6c i Arico.

Andra bloggar om: klättring, motivation, teneriffa, hjältar, said belhaj, erik massish, marocco, ranking, arico

Historier från charterghettot

Las Americas. Alla vill dit. Ingen vill prata om vad som hänt. Ingen vill tillbaka. Nu har de andra vaknat. För första gången känns det som någon vill berätta sanningen. Lidde och Kakan sammanfattar kvällen så här:
- Aldrig sett så mycket engelsmän, aldrig sett så mycket 18-åringar, aldrig sett så mycket supande, aldrig sett så mycket fylla, aldrig sett så mycket tjejer med så lite kläder och aldrig sett så mycket spyor.
Viktor har en annan historia. Han har fått nya örfilar, nått telefonnummer och sammanfattar kvällen så här:
- Det var kul.

Andra bloggar om: teneriffa, surfliv, fest, las americas, fylla, charter

Teide eller inte, eller?

Jag vet inte riktigt vad vi ska med det till, eller vad det är bra för. Men det går ju inte att låta bli att bli lite extra glad när vårt favoritklätterområde här på ön, nationalparken kring Teide, Parque Nacional de Las Cañadas, går och blir klassat som UNESCO-världsarv. Det känns inte så konstigt. Det är läckert ställe att besöka, om det nu inte skulle blåsa en dag. Men så läser jag den andra tidningen som säger att det bara blev fyra nya världsarv och där är Teide inte med på listan. Det hela känns mycket mystiskt. På tok för mycket för mycket för min trötta surfarhjärna. Jag går och tar en öl istället.

Andra bloggar om: surfliv, teneriffa, teide, världsarv, UNESCO, nationalpark