Ur hand i mun

När man hänger med folk från andra kulturer får man lite perspektiv på tillvaron. Nej, jag menar inte norrmän, tyskar, engelsmän och australiensare … jag menar helt andra kulturer … som Xhosa och Zulu. När jag var yngre och pluggade en massa olika saker, kändes det som om jag väntade på att livet skulle börja. Det var alltid en massa planerande kring vad man skulle bli när man blev stor och vilken väg som var lämpligast dit. Jag har blivit mycket bättre på att leva i nuet. Det kanske har till viss del med kajtingen att göra. Då måste man ju ge sig hän när det blåser … för det kanske inte är vind imorgon. Men i jämförelse med Cas, en riktig Xhosaman och min townshipguide, är jag en hel byråkrati full av planer och struktur. När han hade fickorna fyllda av de pengar han tjänade på vår tur, hamnade på krogen och bjöd laget runt. Detta trots att han var utan el, för att han inte haft tillräckligt med pengar att köpa ny. Jag är inte ett dugg avundsjuk när han, utjagad av sin flickvän, dyker upp dagen efter vår tur, för att be om hjälp. Men jag kan ändå inte låta bli att bli imponerad över hur bekymmerslöst han lever sitt liv, till 100 % i nuet.

Andra bloggar om: surfliv, reflektion, kultur, sydafrika, nuet, perspektiv, xhosa, zulu, livet, township, afrika

Sexualkunskap på amerikanska

På kvällen blir Buccaneers i Chintsa översvämmat av amerikanska collegetjejer. En av dem håller på att tramsa sig med att sträcka ut tungan och luftslicka i ett V-tecken. Jag frågar varför hon gör så varpå hon börjar berätta att det är ett mycket obscent tecken om killar gör det, men för tjejer är det bara kul. Jag låtsas inte alls förstå vad hon menar och hon vräker på ännu mer: ”Det handlar om sex, oralsex.”
Hon tycker det är mycket konstigt att jag fortfarande inte fattar vad hon pratar om och undrar varför. Jag fortsätter att hitta på att jag är 36 år och fortfarande oskuld. När hon frågar om vad det beror på, berättar jag att jag är från Sverige och där har man inte sex innan man gifter sig, oftast inte före man fyllt 40. Men eftersom jag nu börjar närma mig och hon verkar så erfaren frågar jag om hon inte kan lära mig hur man gör. Samtidigt börjar ett helt gäng av mina reskompisar (européer och australier) att flockas runt. De blir så fascinerade av denna 21-årige motsvarighet till Dr Ruth att även de låtsas att vara oskulder, för att få vara med och lyssna. För en allt större åhörarskara berättar hon allt om sex, jag får även lära mig hur jag ska onanera. Jag smiter iväg för att gå på toaletten och när jag kommer tillbaka berättar jag: ”jag gick på toaletten och gjorde exakt som du sa, men det enda som kom ut var kiss.”
Runt omkring mig ser jag hela hennes nya fanclub kämpa med att inte dö av skratt. Endast 21-årige Dr Ruth lägger pannan i djupa veck och går igenom tekniken en gång till. Helt plötsligt känns det glasklart hur Filip och Fredrik kunde göra TV-underhållning, genom att ta bara ta med lite filmprylar och åka till USA.

Andra bloggar om: surfliv, fest, resa, usa, sex, sexualkunskap, oskuld, amerikanskor, collegetjejer, onani, dr ruth, filip och fredrik,

In da township

Township kallas de kåkstäder där bara svarta bor. Lite här och var arrangeras turistturer till dessa områden. Jag hade inte tänkt mig att jag skulle göra någon tur till något township, dels är de dyra och dels kan jag tycka att det är lite pinsamt att stövla in någonstans där jag inte hör hemma … och det är t.o.m. helt uppenbart att jag inte hör hemma in da township.

Men så träffar jag Cas på Island Vibe. Han berättar om sina townshipturer som känns lite mer underground. Dessutom kostar de bara 80 Rand. Helt plötsligt blir jag hans ”brother from another mother, with different color” och han ska visa mig sitt township. Jag lockar med mig min norske kompis Skjalg och dessutom dyker Vince och Nike upp, två svarta killar från East Londons mer välbärgade förorter.

Vi vandrar runt bland skjulen medan Cas berättar hur saker hänger ihop. I ett av skjulen bor en sangoma, den traditionella häxdoktorn. I ett annat skjul hittar vi det lokala bryggeriet och får in en kanna umqombothi (det är Xhosa, så glöm inte att klicka med tungan från gommen samtidigt som du säger q och från kinden för x), som är ofiltrerad färsköl som smakar och ser ut som jäst välling. I ett tredje skjul bor Cas syster där vi får mat och öl. Sen ska vi till kyrkan.

Kyrkan är ett stenhus en bit bort. När vi kommer in vi sexsnåret, spelas det hög musik ur en knastrande högtalaranläggning, folk dansar spontant lite här och var, runt borden dricks det öl och allting påminner ganska mycket om vilken bar som helst … runt midnatt. Nike och Vince visar sig vara grymma rappare som får vårt bord att lyfta. Rappandet fortsätter när vi går hem genom den nu kolsvarta kåkstaden. Plötsligt dyker några andra killar upp ur mörkret och börjar utmana våra förortsrappare. Själv känner jag ungefär som mitt i filmen 8 Miles.

Innan vi kommer ut ur kåkstaden helt och hållet, säger Cas att vi är på väg in i ett område där vi kan behöva springa. De flesta av oss tänker att det är bäst att besöka en buske innan och rappandet fortsätter. Ett par stenar kommer farande genom luften och en träffar mig på låret. Vi skyndar oss bort och när vi kommit till lite lugnare kvarter frågar jag om stenarna kom för att vi var vitingar. Cas svarar: ”I don’t see any white people around here. You’re my brother from another mother.”


Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, kultur, resa, xhosa, township, jeffreys bay, island vibe, sangoma, umqombothi, rap, hip hop, 8 miles, kåkstad, skjul

Mina storsta problem just nu

Eftersom jag befinner mig i det ar borjan pa Wild Coast, och det som tidigare var det homeland som kallades for Ciskei, ar det lite si och sa med internettillgangen. I ovrigt ar mina storsta problem just nu:

1. Eftersom kontinentkanten gar nara kusten kan det vara lite kallare i vattnet. Efter tva timmars surfing var jag for nedkyld for att ha lust att fortsatta utan vatdrakt.

2. Jag far en kraftig backlogg pa mitt bloggande som kommer ut som en ketchupklick nagon gang till helgen.

3. I taket pa min bungalow, med miljondollarutsikt, kryper det omkring sma geckoodlor. Dessa kan titt som tatt fa for sig att utan konsekvenstankande, bajsa rakt ner ... dar, ja just det ja ... dar min sang star placerad.

En perfekt dag

Direkt efter frukosten plockade jag fram surfbrädan, monterade fenorna, tog brädan under armen och gick trappan ner till stranden. Vågorna kanske inte var idealiska, men jag paddlade ut och försökte. Några av vågorna var på min sida, men det var så korta intervaller så för det mesta fick jag bara stryk. Men jag höll på tills jag var helt slut. Då tog jag trappan upp till Island Vibe igen för att kolla mailen och uppdatera dagboken. Framåt eftermiddagen började det att blåsa så jag plockade fram min elvameters kite, tog trappan ner till stranden och riggade. Med samma surfbräda under fötterna kastade jag mig ut bland vågorna. Några av vågorna var åter på min sida och jag fick några riktigt sköna åk … ända tills vinden dog.

Nu väntar jag bara på middagen och allt känns sådär perfekt. Surfingen hade säkert kunnat gå bättre om vågorna hade varit bättre. Kajtingen hade säkert kunnat gå bättre om vinden varit bättre. Men ändå känns allt helt perfekt. Perfekt kanske inte behöver vara fullständig perfektion. Det kanske räcker med en grad av harmoni och att det finns möjligheter till utveckling inom räckhåll. För vad ska man annars göra när man uppnått fullständig perfektion?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, sydafrika, reflektion, filosofi, jeffreys bay, island vibe, perfektion, perfekt, harmoni

Island Vibe i Jeffrey’s Bay

Efter 13 timmar på en buss landade jag tillsist i på Island Vibe Backpackers i Jeffrey’s Bay. Vi blir runtvisade av en av personalen som faktiskt gör en konst av att visa på hur fantastiskt laid back det är att hänga på Island Vibe. I princip är allt tillåtet bara man betalar sina räkningar. Själv går mest och fascineras över att jag förmodligen befinner mig mitt i den tätaste populationen av dreads utanför Jamaica.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, jeffreys bay, island vibe, laid back, dreads, dreadlocks,

Tips om du möter ett lejon

På bussen till Jeffreys Bay börjar jag prata med ett par som driver Nelspruit Backpackers i Mpumalanga alldeles intill Krugerparken. Killen är inte bara Backpackersföreståndare utan han är också guide, som brukar arrangera safari till fots i parken. ”Men du är väl förstås beväpnad?” Undrar jag och tänker på lejonen.
Han berättar att vapen ger en falsk känsla av trygghet. Lejonen har levt så länge med mäniskor i Afrika att de fått inpräntat i sina gener att vi är farliga. Men eftersom de inte är riktigt säkra kommer de att testa oss genom en låtsad attack. De rusar fram mot en, stannar några meter ifrån och ryter. Om man nu skulle välja att bete sig som ett byte och försöka fly, kommer lejonet att fortsätta attacken. Om man istället står kvar och visar sig orädd, inser lejonet att den har mött sin jämlike och man kan försiktigt gå därifrån. Det är också viktigt mot våra medmänniskor att inte låta sig ätas upp, eftersom lejonet kan inse hur lätta vi är att fånga och bli en Man Eater.

Mina största rädslor i livet har alltid var vilda djur, och nu äntligen vet jag hur jag ska hantera dem. Fast det vette katten, även om folk ibland kallar mig Adrenalin Junkie, känner jag att de så kallade extremsporter jag pysslar med, är små löjliga barnlekar i jämförelse med hans lejonpsykningar.

Andra bloggar om: surfliv, resa, djur, safari, lejon, man eater, vilda djur, adrenalin, adrenalin junkie, extremsport, backpacking, baz bus, jeffreys bay, nelspruit, mpumalanga, krugerparken, safari, sydafrika

Riktig utekväll på Long Street

Helt av en slump träffar jag på en kompis till Viktor på Blue Mountain. Laura är ute och reser med sin syster Linda, så vi ringer in Viktor för en riktig utekväll. Fram på småtimmarna börjar Linda bli trött och jag bestämmer mig för att försöka pigga upp henne med lite utmaningar. ”Du får 20 Rand om du går fram till han där borta och rycker honom i skägget.”
Av någon anledning lyckas Linda finta mig och plötsligt är det jag som ska gå fram och rycka honom i skägget för 20 rand. ”Hey, nice beard! Is it real?” Säger jag och rycker honom i skägget.
Nu vill jag ju låta Linda vinna tillbaka sin tjuga och hittar på en ny utmaning. ”Du vinner tillbaka dina tjugo Rand om du nyper en valfri kille i häcken.”
Av en helt outgrundlig anledning lyckas Linda finta mig igen. Nu är det jag som kan vinna en till tjuga om jag kysser en tjej på låret. Någon sekund senare går det förbi en tjej i hot pants. Jag rycker tag i henne och frågar: ”Can I kiss your thigh?”
”What?”
”Can I kiss your thigh, please?”
Yeah sure, for 20 Rand.”
Jag har ju fortfarande min tjuga handen så jag ger henne den, förvissad av att jag snart kommer att få en ny. Under tiden har Linda modifierat reglerna till att jag inte kan betala för att vinna mina utmaningar, så jag vinner ingen ny tjuga. Lätt fånget, lätt förgånget brukar man väl säga.

Andra bloggar om: surfliv, fest, kapstaden, utmaningar, kyssar, nyp i häcken, ryck i skägget

124 000 rosor i böter

I dagens Sydafrikanska tidningar berättas om en iransk man som tilldömts att köpa sin fru 124 000 rosor, för att han varit för snål under deras tioåriga äkteskap. Jag vet att man inte ska skratta åt andras olycka, men det är ju onekligen aningen underhållande.

Andra bloggar om: allmänt, nyheter, iran, teheran, rosor, blommor, böter, snålhet, äktenskap

Fråga kitesurfinginstruktören IV

Som:
1. barnmorska,
2. distriktssköterska, och
3. "en av dina numera trogna bloggläsare"
undrar jag i mitt stilla sinne: skyddar du inte huvudet mot solen? Och, har du inte hjälm när du kit:ar? Bilderna är jättefina men som den fackidiot inom hälsa jag är, kan jag inte låta bli att undra???:-):-).

/Anna

Hej Anna!

Du behöver inte vara ett dugg orolig. Jag har inga planer på att se ut som en russingubbe med potentiella cancerhärdar här och var. Hela huvudet är insmort med spf 30 eller 40, läpparna med spf 40, armarna med spf 30. Fötterna är däremot helt oskyddade, men jag har aldrig lyckats bränna en endaste tå, så jag låter dem vara. När jag undervisar toppar jag dessutom solskyddet med keps och solglasögon.

Jag använder inte hjälm när jag kajtar eftersom jag inte använder leash till brädan. Eftersom vattnet är hyffsat mjukt, och så länge man håller sig borta från land, slår man aldrig huvudet tillräckligt hårt mot vattenytan. Däremot är det ganska vanligt med revbens-, knä- och fotskador. Knä och fotleder vet jag inte riktigt hur man borde skydda annat än att landa rätt, men revbenen kan man skydda genom en impact shield. Jag har ingen sådan för att resa lite lättare.

Men jag undrar, varför du undrar över mitt skydd i rollen som barnmorska? Jag vet att jag inte är som alla andra 36 åringar, men jag har i alla fall anlagt någon slags skäggväxt för att åtminstone verka mindre barnslig.

Andra bloggar om: surfliv, solskydd, skydd, kitesurfing, hjälm, skador

Utekväll på Long Street

Mitt i Long Streets myller av barer, klubbar och butiker ligger Blue Mountain Backpackers, mitt hem för några dagar. Long Street känns ett lite mer intensivt Södermalm … varenda dag. Om man tror att man ska kunna sova i lugn och ro, eller ens vara i lugn och ro, är Long Street inte riktigt rätt plats. Måndagskvällen ska förvisso vara ganska stillsam, men jag ser ändå fram emot att testa barlivet i Kapstaden.

Utanför dörren till mitt backpackers står alltid ett gäng filurer och lurpassar. Så fort jag går utanför dörren hoppar de fram för att sälja droger, tigga eller bara följa efter och försöka bli kompis … för att sedan tigga. När jag gick ut fick jag två stalkers som försökte manipulera ut varandra, genom att berätta vilken dålig människa den andra var. Den ena försvann efter en stund, medan den andra följde mig in på restaurangen och satte sig ner vid mitt bord. Jag blev aningen spänd, tappade aptiten och gav honom halva min pizza. Han berättade att han var från Tanzania och försökte få en tillfällig legitimation för att kunna få ett jobb. Han berättade hur trött han var på att leva på gatan och efter ett tag började det komma fram vad han ville ha: 250 Rand till en legitimation.

Jag förstår hans dilemma och känner medlidande, men kan inte ge pengar till varenda människa som ber om det. Istället, med honom hack häl, skyndar jag mig tillbaka till mitt backpackers. Så istället för min planerade utekväll på Long Street, fick jag full valuta för de 90 Rand som en säng på mitt backpackers kostade. Men av någon anledning känns det ända en aning snopet.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, resa, kapstaden, long street, nattliv, uteliv, tiggeri, tiggare

Backpacker!

Så där ja! Nu är jag inte en Capetonian Kitesurfer längre. Nu är jag backpacker. En backpacker på väg till Durban, via Jeffreys Bay, Port Elizabeth, East London … tror jag. Det gick förstås inte så enkelt som jag räknat med eftersom jag inte lyckades få en biljett till bussen förrän på onsdag morgon. Och som av en händelse kommer jag på att jag faktiskt inte gjort Kapstaden ännu. Dagen blev vigd åt sightseeingbuss samt lite shopping av afrikanskt bling bling på torget. Jag hittade en rastaman som sålde olika typer av talismaner och investerade i en som ska ge långt liv och rikedom. Det var den mest kreativa aktivitet för Chohoos affärsutveckling jag gjort på länge. Och eftersom jag inte har någon bra olycksfallsförsäkring längre, borde ju min talisman åtminstone ge ett litet extra skydd. Om inte annat så ser jag ut som en riktig backpacker.

Andra bloggar om: surfliv, resa, sydafrika, kapstaden, talisman, bling bling, backpacker, backpacking, sightseeing,

Sydligast!

När vi nu var vid Cape Agulhas, Afrikas sydligaste punkt, var vi bara tvungna att klämma in lite störst-minst-längst-kortast-högst-lägst-nordligast-sydligast-turism. Jag är ju inte mannen som frivilligt okynnesbadar, i synnerhet inte i närheten av en hajmatningsstation. Så eftersom jag också såg en hammarhaj dagen innan, valde jag att hoppa (istället för att simma) från Atlanten till Indiska Oceanen på det obligatoriska störst-minst-längst-kortast-högst-lägst-nordligast-sydligast-fotot.

Andra bloggar om: surfliv, resa, sydafrika, cape agulhas, atlanten, indiska oceanen

Struisbaai

Struisbaai Geelstert festival är egentligen ett slags fiskefestival, men så har man klämt in lite kitetävlingar för att blanda in lite pittoreska inslag med laxkonsumtionen och afrikaansmusiken. Allt äger rum nästan så långt söderut det går att komma om man är i Afrika, på uppenbarligen något som är Sydafrikas längsta sandstrand (25 km).


Vinden låg inte riktigt rätt under lördagen så vi åkte till Arniston, där det arrangerades en jeepkaravan ner till en helt öde och folktom strand. Vinden låg på från höger, vilket är mina ovana riktning så det kändes superknasigt att sticka ut och köra. Vinden bara ökade och ökade, samtidigt som vågorna bröt helt oregelbundet så tävlingsledningen uteslöt racing, vågor och freestajlande, och kvar blev endast en hangtimetävling. Jag hade ju bara tänkt att delta i racingen och vågorna eftersom jag verkligen inte vill skada min fot, men som vanligt tänkte jag äh vaffan och stack ut för att under två minuter hoppa så högt och länge som möjligt. Helt plötsligt hade jag vant mig vid riktningen och hade en av mina roligaste sessioner på länge. Jag fortsatte t.o.m. ett bra tag efter mina två minuter med att leka i vågorna och skrämma livet ur en hammarhaj.


Trots mitt tjatande blev det inget pris för bästa svensk (då hade jag ju åtminstone kommit tvåa). Istället fick jag nöja mig med att försöka vinna festen. När jag tittade mig runt omkring vid halvsextiden såg jag inte till en enda vaken kitesurfare. Därmed korar jag mig själv till vinnare av själva festen … och jag vet att jag borde ha medalj, men jag nöjer mig med äran …


Och för alla er som undrar om jag är den rakade skallen med brun t-shirt mitt i festbilden och den rakade skallen i ganska vit outfit i åskådarbilden, så har ni helt rätt.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitesurfare, kompisar, fest, djur, sydafrika, struisbaai, arniston, tävling, haj, hammarhaj, hangtime