Min tiggarattraktion

När vi kom till Kapstaden sa jag till Frida och Sara: "Om ni bara håller er till mig, kommer ni att slippa hantera tiggare. De dras till mig som flugor till kodynga."
Jag vet inte riktigt vad det är som skapar min tiggarattraktion. Ola menade att jag utstrålade svaghet, liksom rovdjur alltid går på flockens svagaste. Själv tror jag dock lite bättre om mig själv. Jag tror att jag har en jesusliknande karisma som utstrålar empati, godhet och socialt patos. Sen kanske jag inte är riktigt lika bra på mirakel och goda gärningar som min look-a-like. Sara och Frida tycker i alla fall det ska bli skönt när jag åker hem ... så de inte ens kommer i närheten.

Riktig utekväll på Long Street

Helt av en slump träffar jag på en kompis till Viktor på Blue Mountain. Laura är ute och reser med sin syster Linda, så vi ringer in Viktor för en riktig utekväll. Fram på småtimmarna börjar Linda bli trött och jag bestämmer mig för att försöka pigga upp henne med lite utmaningar. ”Du får 20 Rand om du går fram till han där borta och rycker honom i skägget.”
Av någon anledning lyckas Linda finta mig och plötsligt är det jag som ska gå fram och rycka honom i skägget för 20 rand. ”Hey, nice beard! Is it real?” Säger jag och rycker honom i skägget.
Nu vill jag ju låta Linda vinna tillbaka sin tjuga och hittar på en ny utmaning. ”Du vinner tillbaka dina tjugo Rand om du nyper en valfri kille i häcken.”
Av en helt outgrundlig anledning lyckas Linda finta mig igen. Nu är det jag som kan vinna en till tjuga om jag kysser en tjej på låret. Någon sekund senare går det förbi en tjej i hot pants. Jag rycker tag i henne och frågar: ”Can I kiss your thigh?”
”What?”
”Can I kiss your thigh, please?”
Yeah sure, for 20 Rand.”
Jag har ju fortfarande min tjuga handen så jag ger henne den, förvissad av att jag snart kommer att få en ny. Under tiden har Linda modifierat reglerna till att jag inte kan betala för att vinna mina utmaningar, så jag vinner ingen ny tjuga. Lätt fånget, lätt förgånget brukar man väl säga.

Andra bloggar om: surfliv, fest, kapstaden, utmaningar, kyssar, nyp i häcken, ryck i skägget

Utekväll på Long Street

Mitt i Long Streets myller av barer, klubbar och butiker ligger Blue Mountain Backpackers, mitt hem för några dagar. Long Street känns ett lite mer intensivt Södermalm … varenda dag. Om man tror att man ska kunna sova i lugn och ro, eller ens vara i lugn och ro, är Long Street inte riktigt rätt plats. Måndagskvällen ska förvisso vara ganska stillsam, men jag ser ändå fram emot att testa barlivet i Kapstaden.

Utanför dörren till mitt backpackers står alltid ett gäng filurer och lurpassar. Så fort jag går utanför dörren hoppar de fram för att sälja droger, tigga eller bara följa efter och försöka bli kompis … för att sedan tigga. När jag gick ut fick jag två stalkers som försökte manipulera ut varandra, genom att berätta vilken dålig människa den andra var. Den ena försvann efter en stund, medan den andra följde mig in på restaurangen och satte sig ner vid mitt bord. Jag blev aningen spänd, tappade aptiten och gav honom halva min pizza. Han berättade att han var från Tanzania och försökte få en tillfällig legitimation för att kunna få ett jobb. Han berättade hur trött han var på att leva på gatan och efter ett tag började det komma fram vad han ville ha: 250 Rand till en legitimation.

Jag förstår hans dilemma och känner medlidande, men kan inte ge pengar till varenda människa som ber om det. Istället, med honom hack häl, skyndar jag mig tillbaka till mitt backpackers. Så istället för min planerade utekväll på Long Street, fick jag full valuta för de 90 Rand som en säng på mitt backpackers kostade. Men av någon anledning känns det ända en aning snopet.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, resa, kapstaden, long street, nattliv, uteliv, tiggeri, tiggare

Backpacker!

Så där ja! Nu är jag inte en Capetonian Kitesurfer längre. Nu är jag backpacker. En backpacker på väg till Durban, via Jeffreys Bay, Port Elizabeth, East London … tror jag. Det gick förstås inte så enkelt som jag räknat med eftersom jag inte lyckades få en biljett till bussen förrän på onsdag morgon. Och som av en händelse kommer jag på att jag faktiskt inte gjort Kapstaden ännu. Dagen blev vigd åt sightseeingbuss samt lite shopping av afrikanskt bling bling på torget. Jag hittade en rastaman som sålde olika typer av talismaner och investerade i en som ska ge långt liv och rikedom. Det var den mest kreativa aktivitet för Chohoos affärsutveckling jag gjort på länge. Och eftersom jag inte har någon bra olycksfallsförsäkring längre, borde ju min talisman åtminstone ge ett litet extra skydd. Om inte annat så ser jag ut som en riktig backpacker.

Andra bloggar om: surfliv, resa, sydafrika, kapstaden, talisman, bling bling, backpacker, backpacking, sightseeing,

Brandvlei dam

Det var ingen vind i Kapstaden så jag och Viktor började ta tag i lite småpyssel. Hängde ett tag i Cabrinhabutiken och pratade med Mr Cabrinha i Sydafrika. Han tipsade om Brandvleidammen och sa att den i princip alltid funkar när det är vindstilla i Table View. Jag och Fifí stack direkt iväg som en förpatrull. När vi kom fram till dammen visade det sig att Mr Cabrinha hade rätt. Vi landade på en liten sandstrand mitt i vackert bergslandskap. En lätt och småbyig vind låg på från nordväst över en platt och varm damm. Jag var förstås lite skeptisk till att kajta p.g.a min skadade fot, men kunde inte riktigt låta bli. Bara känslan av att slippa våtdräkt och öronproppar gjorde det väl värt att sticka ut. Jag fick någon timme i en ganska bra jämn vind och kunde träna på mitt paradnummer – att hoppa högt och sedan kasta av mig brädan för att inte göra illa foten i landningen. När vi gick in för att vila dök Viktor upp. Samtidigt vred vinden över till väst och blev löjligt byig. Då kunde jag sitta på en varm strand och titta på när de andra tappade sina kajtar. Ibland ska man ha lite tur också.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kiteboarding, resa, sydafrika, kapstaden, cabrinha, brandvlei dam

Turism med bus

Prognosen för dagen såg tunn ut. För att inte i onödan sitta och vänta på vind, ställde jag in dagens lektion. I samma veva kom förslaget att gå upp på Table Mountain. Så jag, Fiffi och mina lägenhetskompisar Viktor, Timo och Maria körde upp två bilar till berget. Den ena ställde vi vid kabinbanan och så trängde vi ihop oss i en bil och åkte till Kirstenbosch, baksidan av berget. Där tog vi stigen genom den botaniska trädgården och upp genom Skeleton Gorges täta och regnskogsliknande lövskog, vidare över bergsplatån till högsta toppen Maclears Beacon, sen längs bordsskivan till kabinbanan och ner igen på framsidan. Ett vanligt konventionellt turistäventyr helt enkelt … eller?

Vi är alla kitesurfare och kunde förstås inte helt och fullt följa konventionen. Vi var helt enkelt tvungna att busa till det och addera lite mer surfkänsla till vår turistaktivitet. Istället för att köpa biljett och gå in den vanliga vägen till den botaniska trädgården, gick vi helt sonika till baksidan och hoppade över grinden. Därmed sparade vi 30 Rand (25 SEK) var.

Personerna på bilden har inget alls med den okynniga handlingen att göra. Och jag, Fiffi och mina lägenhetskompisar Viktor, Timo och Maria heter i verkligheten något helt annat.

Andra bloggar om: surfliv, kapstaden, sydafrika, kitesurfare, bus, kirstenbosch, botanisk trädgård, planka, taffelberget, table mountain, maclears beacon

Hej Kapstaden!

Så vips bor jag numer i Kapstaden. Nedanför balkongen breder Big Bay ut sig och i horisonten ligger Nelson Mandelas gamla hem, fängelseön Robben Island. Min första kväll som boende på riktigt i Kapstaden inleddes förstås med torsdagstraditionen Happy Hour på Doodles. Eftersom det var S:t Valentines firades min ankomst med Table Views övriga left overs.

Andra bloggar om: surfliv, resa, kapstaden, big bay, nelson mandela, robben island, s:t valentines, alla hjärtans dag

Packad och klar

Då så. Allt är packat. Onödiga grejor är slängda. Lånade prylar är återlämnade. Överblivna saker är bortskänkta. Alla (nåja, de flesta i alla fall) avsked är tagna. Hej då Langebaan! Hej Cape Town!

Fast det blev inte riktigt så enkelt. När allt nästan var klart ringde en gammal elev och ville ha privatlektion i Langebaans perfekta nybörjarspot, Shark Bay, nästa vecka …

Andra bloggar om: surfliv, resa, langebaan, kapstaden, kitekurs, prylar, avsked

Säsongsavslutning

Att komma tillbaka till Langebaan efter min roadtrip kändes lite snopet. De flesta har redan åkt vidare. De lektioner jag planerat för denna vecka blev jag tvungen att ställa in på grund av för lite vind. Alltså är det dags för mig att avveckla mig själv från Langebaan. Jag har ägnat de senaste dagarna åt att klara ut saker och ting, så att Chohoo är välkommen tillbaka nästa år. Och så har jag förstås tagit min personliga säsongsavslutningssession. Det blev med min elva och Theos (Cape Sports vindsurfinginstruktör) 6’5” vågbräda. Riktigt smutt att tuta runt bland småvågorna utanför centret med en riktig vågbräda. Det blir nog en ungefär likadan för vågorna nere i Table View. Med en vågbräda jag något lattjo att göra också de vindstilla dagarna, som börjar bli allt vanligare. Jag fick ju onekligen mersmak för surfing i Plettenberg Bay.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, sydafrika, kapstaden, kitesurfing, säsongsavslutning, vågbräda, surfing, plettenberg bay

Route 62

Om man startar i Kapstaden och åker Garden Route till Port Elizabeth, passar det alldeles utmärkt att ta Route 62 hem igen. Vi körde igenom ett skiftande berglandskap. Hoppade över strutsfarmarna i strutshuvudstaden Oudtshoorn (jag lockas inte så himla mycket av att få mata, klappa och rida struts, eller att prova stå på ett strutsägg). Hamnade hos lite gröna vågen-människor i Barrydale. När vi andra dagen kom in i Robertsons vindistrikt höll vi emot en … två … tre … men vid den fjärde vingården gav vi efter. Jag vet ... det var precis efter frukost ... men klockan var i alla fall elva.

Andra bloggar om: surfliv, resa, sydafrika, kapstaden, port elizabeth, garden route, oudtshoorn, struts, robertson, vin, vindistrikt, vingård, route 62

Jobba, jobba, jobba

Jag får ofta frågan om jag är i Sydafrika på semester. Jag svarar alltid att det var flera år sedan jag hade semester senast. Men … när mitt första riktiga camp i Sydafrika var över och det var dags att skjutsa Katarina till Kapstaden, packades bilen även med en vågbräda och en liten drake. Vi åkte förbi Table View och såg gott om kajtar i luften, men när jag kom tillbaka efter att ha skjutsat Katarina till stan, blåste det för mycket och inte en enda kajt syntes till. Istället åkte jag hem till Bruce från Best för att planera ett gemensamt projekt – Mocambique. Nä, nä, inte heller här pratar vi semester. Som de iskalla och hänsynslösa affärsmän vi är handlar det förstås om prospektering och exploatering av naturreurser – vind, vågor, vita sandstränder, och kanske en och annan palm. Självklart tar vi med oss en hop kajtar och brädor, för vi planerar att jobba hårt.

Andra bloggar om: surfliv, semester, kitesurfing, sydafrika, kapstaden, table view, kitecamp, mocambique, prospektering, exploatering, naturresurser, jobb, jobba, affärer, business

Unik powernap utan power

Först undervisade jag Lukas, sen hade jag en ordentlig kitesession själv, sen hade vi brai med alla i Chohoo Posse, slutligen var det dags åka ner till Kapstaden och hämta Katarina. Vid den tidpunkten var det mörkt, rejält mörkt. Jag laddade upp med Coca Cola och Red Bull för att vara pigg och alert. Katarinas bagage var försenat så vi lämnade flygplatsen först vid midnatt. Det gick bra att ta sig ut från flygplatsen och Kapstadens förorter, men när vi lämnade Table View för den becksvarta R27, fanns det inte längre något att fästa blicken på så ögonen började flimra. Jag hade alltså inte känt Katarina mer än ungefär en timme, när jag svängde av vägen, stängde av motorn, släckte lyset och sa: ”Dags för en powernap, väck mig om fem minuter.”
Efter fem minuter väckte hon mig och vi körde vidare. Jag hann med att köra ytterligare 15 min när ögonen började flimra igen. Uppenbarligen gjorde jag något fel i min tidigare powernap eftersom den helt och hållet saknade kräm. Det var bara att göra ett nytt försök, så jag fortsatte att powernappa mig hem till Langebaan. Vid första anblicken kanske det hela kan verka som en ganska udda transfer, men eftersom jag numer är en del av upplevelseindustrin gör jag allt för att bjuda på nya och unika upplevelser. De kanske inte alltid är så värst roliga, men de är garanterat unika.

Andra bloggar om: surfliv, kapstaden, entreprenörskap, transfer, powernap, bagage, upplevelseindustrin, upplevelser

Downwinder i Table View

Syftet med hela resan till Cape town var att också göra en downwinder längs stranden. Vi bokade hämtning av Downwind shuttle. De kom och hämtade oss utanför Doodles och körde oss upp till Sunset beach. Sen bar det av nedåt i vind. Jag hade nästan glömt bort hur kul det är att bränna på ordentligt i vågor. Ungefär halvvägs har Viktor stannat till. Inte bara Viktor för den delen. Hela stranden är helt stilla och alla stirrar åt samma håll, inklusive ett team av filmare och fotograf som står på stranden. Ute på vattnet flyger en Slingshotdrake runt i stora kotrollerade loopar. Bakom den laddar en linblond kille trick på trick med en stil och grace som man annars bara ser på film, men där är det ju klippt så det är svårt att se vilket flow Ruben Lenten har när han åker. Trots att Ruben är Ruben är det ändå roligare att kajta själv än att titta på andra som kajtar, så vi cruisar vidare och bränner vågorna hela vägen ner till Doodles. Sen tar vi bilen upp till Bestaffären för att lämna tillbaka våra demokajtar. I butiken träffar vi Shannon Best som höll sig till att filma idag. ”Hey dude, I got you on film toady. It looked really nice when you we’re cruisning down the waves, working the kite all the time.”
”Oh yeah?” Svarar jag.
”Yeah, it will come in a Bestfilm later.” Säger Shannon och får mig att känna mig lite som Ruben Lenten … och jag tycker nog att min kameraman är flera steg coolare än Rubens.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vågor, kapstaden, table view, ruben lenten, shannon best, downwinder, slingshot, film, best

Uteblivet kuddkrig

Vi tar ett bord på Doodles och samtidigt som vi sitter med varsin drink passar vi på att köra lite starspotting. För att vara en vanlig torsdagskväll på en småsunkig bar i Table View är Doodles enormt stjärnspäckat. Bland kitecelebriteterna återfanns Kevin Langaree, Jo Wilson, Shannon Best m.fl. Eftersom vi satt ner blev vi sömnigare och sömnigare. Inte ens några Jägerbombs, eller lokalbyte till mer fashionabla Cubaña fick igång sällskapet. Så det blev att ta oss till Bruce och Sharon där vi skulle sova över. Tjejerna fick sovrummet med den riktiga sängen och vi andra spred ut oss i deras hus. Stämningen var så trött att jag inte ens tror att tjejerna hade det kuddkrig som jag genom att se på TV, lärt mig är obligatoriskt när tjejer har sovaöverparty. Fast det kan jag ju inte veta förstås.

Andra bloggar om: surfliv, kapstaden, table view, kevin langaree, jo wilson, shannon best, jägerbombs, barliv, nattliv

Förlåt att jag ljög

När jag kom till centret såg jag att jag helt plötsligt hade en extra lektion på kvällen. Jag hade planerat att åka ner till Table View för att gå på Doodles med hela det Swedish Posse som är här nu, och sedan köra en downwinder längs hela stranden. Jag berättar att det inte går och Nicole lovar att hon ska lösa det under dagen.

Framåt fyratiden kommer jag tillbaka till centret. ”There’s your next student.” Ropar en av killarna.
Så jag går till Nicole och berättar att jag fortfarande inte kan ta lektionen och undrar hur vi ska lösa situationen. ”Just tell her there’s not enough wind.” Säger Nicole.
Med ett tjugotal kajtar som flyger bakom min elev går jag fram till henne och säger: ”Hi, I’m Johan, your instructor, unfortunatley the wind is really bad for teaching so we can’t do your lesson today. I’m sorry.”
”There’s not enough wind.” Fyller Nicole på bakom mig, medan jag fortfarande ser samma tjugotal kajtar i horisonten och känner mig lätt generad. Medan jag hör hon börjar berätta hur långt hon åkt, avlägsnar jag mig med en klump i magen. Jag avskyr att ljuga. Jag vill verkligen aldrig ljuga. Förlåt Alicia för att jag ljög. Fast som vanligt var det ju inte mitt fel. Det var ju Nicole som trasslade till det för mig och tvingade mig att ljuga. Det bara hände sig för mig.

Andra bloggar om: surfliv, kitekurs, kitesurfing, lektion, kapstaden, table view, doodles, swedish posse, downwinder, problemlösning, problem, lögn, ljuga, ursäkter

Får det lov att vara en parkering och lite knark?

På julafton åkte jag, Fiffi och Upton till Kapstaden för att få lite nya intryck och kanske lite julkänsla. Det blev kanske inte så mycket julkänsla men desto fler nya intryck. Vi tog lunch och strosade runt någonstans i Waterfront, tog en drink någonstans i Camps Bay, käkade middag någonstans i stan och tog en öl någonstans på Long Street. Så fort vi ville parkera bilen var någon slags frilansande parkeringsvakter framme för att visa oss till rätta. Det som gjorde att jag märkte skillnad på dem och vanliga svenka lapplisor var inte deras dricksbaserade affärsmodell, utan det var istället deras kompletterande försäljning: ”Sir, do you wanna buy some shit sir? I’ve got cocaine for 250, kat for 300 and extacy for 50. It’s very god shit sir.”
Knark känns inte så mycket som traditionell julstämning så vi nöjde oss med bara parkering.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, kapstaden, jul, julafton, parkeringsvakter, lapplisor, parkering, dricks, affärsmodell, narkotika, knark

Brutal gästfrihet

Jag har inte sett Zelvin sen vi gjorde IKO-kursen tillsammans i oktober, men han poppade upp som gubben i lådan när det vankades kiteboarding event i Langebaan. Han bor nere i Table View, Kapstaden och var ivrig med att jag skulle komma och hälsa på redan när vi sist sågs. Nu utryckte han det med ännu större iver: ”You really have to come down to Cape town, and if you come and don’t stay at my place, I’ll promise I’ll smack you.”

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, cape town, gästfrihet, sydafrika

Sightseeing i Cape town

Jag har tröttnat på att försöka föregå med något slags gott exempel med avseende på vilken sida av vägen som är den rätta att köra på. Nu har jag ställt in mig i ledet och tuffar på på vänstersidan som vilken sydafrikansk svenne som helst. Nu är jag trafikfähig. Så efter att ha skjutsat Kelby till flygplatsen tog jag en sightseeing runt Cape town. Kollade in de milslånga stränderna, kollade in de kitespotsen Dolphin beach, Blouberg och Big Bay, samt kollade in Waterfront. Waterfront är något slags kombinerat shopping, restaurang och upplevelsecentrum beläget i hamnen. För en kitesurfare boendes i den lilla surfhålan Langebaan var det mest intressant att se folk i riktiga kläder och riktiga skor, som satt och drack vin eller öl utan det annars så ädla syftet att bli dyngfull. Fast det är klart, det var ju bara eftermiddag.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, kapstaden, langebaan, vänstertrafik, trafikfähig, kitespots, waterfront

Imorgon är det examen

Idag har vi haft våra övningselever och imorgon är det examen. Har också hunnit med att se till att jag har tillräckligt med lokalt jobb här i Langebaan. Min kurskompis Zelvin tyckte att jag skulle satsa på Kapstaden istället, där det finns vågor och ett helt annat uteliv. Men efter att ha undervisat i knädjupt plattvatten och gjort en riktig utekväll med Sjoukje och Taro, inser jag hur bra det här stället är för att köra kitecamps. Det är ju bara att ta några dagar i Kapstaden och slagga hos Zelvin, när jag behöver vågor och urban puls. Nu ska jag hem och plugga.

Andra bloggar om: surfliv, langebaan, kapstaden, sydafrika, plattvatten, urban puls