Det har varit väl mycket incidenter och olyckor på sistone. På
Steffo pågår debatten för fullt om vad vi ska göra åt detta. Själv tror jag att det hela beror på att de flesta är lite för kåta på att komma ut och börja köra, innan de behärskar utrustningen och tekniken. Okunskap helt enkelt. Kulturen i kitevärlden är förvisso trimmad på att alla bör gå en kurs. Men jag uppfattar att många går en kurs på 6-8 timmar, för att sedan låta den klassiska gör-det-själv-mentaliteten ta vid. Jag hade själv inte kunnat tillräckligt för att sticka ut på egen hand efter 6-8 timmar.
För att komma till rätta med problemen kan man ju titta på hur andra sporter agerar. De har ofta någon form av organisation och samarbete. Några exempel på vad vi i kitevärlden skulle kunna göra är att:
1) Initiera ett samarbete mellan skolor och utbildare som jobbar mot den svenska marknaden. Då skulle kitevärlden kunna kommunicera med en gemensam röst om att det kanske inte räcker med en enkel kurs för att börja själv. Vissa kanske behöver mer kurser innan de kan sticka ut själv. Vi skulle kunna komma överens om någon form av nivå som krävs innan man rekommenderad att köpa utrustning. Det skulle vara bra för kitevärlden som både får en ökad säkerhet och en större möjlighet att nära dem som vill jobba med kitesurfing.
2) Ta fram en kitesurfingguide eller spotguide där generella regler för kitesurfing finns. Men också unika regler och beskrivning av olika förhållanden för varje spot. Denna kan också finnas i skyltformat på respektive spot.
3) Uppföra en haveri- och skadekommission, dit man rapporterar olyckor. Där kan man samlat ta reda på varför, hur och vem. Det här ger oss möjligheten att svara på medias frågor ur ett kitesurfarperspektiv och kan seriöst möta krav på förbud ur ett olycksperspektiv.
4) Införa ett faddersystem där man första gången/erna på en ny spot följer med någon mer erfaren kitesurfare. Detta kanske kräver ett forum där ”faddrar finnes” kan möta ”faddrar sökes”.
5) Ta fram ett kitekörkort som man sen kan hänga på selen. Detta skulle certifiera en minimumnivå som krävs för att få köra utan instruktör på en officiell spot. Det här är kanske inte något som går att följa upp till 100 % men det borde i alla fall få en nybörjare att kanske inte rusa ut i onödan.
6) Med ett numrerat kitekörkort borde man också kunna bygga in funktioner för att registrera sitt nummer för att få köpa såväl begagnat som nytt.
Det här är endast idéer på vad man skulle kunna göra. Allt kanske tiden inte är riktigt mogen för ännu och en del kanske kräver onödigt mycket jobb. Och även om jag själv ryser vid tanken på ett svenskt kitekörkort är det är åt det organiserade hållet vi måste ta oss. Och gör vi inte det själva kommer nog någon annan organiserad struktur göra det åt oss.
Om nu lösningen på problemen är organisation och samarbete, tror det finns tre sätt att lösa det hela. Alternativ ett är att starta ett förbund. Där löser man alla frågorna ideellt och centralt. Frågor som skulle kunna behandlas är utbildning, säkerhet, skador, försäkringar, tävlingar, access, etc. Frågan är om några har lust att avsätta tid och resurser för detta. Alternativ två är att olika lokala skolor/företag tillsammans med markägare styr upp vad som gäller på deras spot. Alternativ tre är att skita i allt, vi behåller frihetskänslan och accepterar att det blir förbud på de citynära spotsen eftersom vi låter andra bestämma åt oss.
Andra bloggar om:
kitesurfing,
surfliv,
säkerhet,
olyckor,
kiteolyckor,
förbund,
kiteförbund,
incidenter,
utbildning,
access,
kitevärlden,
steffo
Inlägg
