Världens bästa säsongsavslutning

Vågprognosen lovade väldigt gott, fyra och en halv meters svall med 14 sekunders intervall. Utfallet blev inte riktigt så bra, men väl tillräckligt bra. Tillräckligt för att få tre dagars skön vågridning i Blouberg. Tror det är svårt att få till en bättre säsongsavslutning.

Bara slit

Tre dagar med vågor, vind och fest är slitsamt. Jag orkar faktiskt inte skriva just nu. Håll tillgodo med lite bilder istället ...





... och imorgon är det är den Langebaan Downwind Dash. Bara slit. Aldrig vila.

Johan får pisk

Jag kände på mig att det här inlägget har jag skrivit förut. Jag har ju berättat om hur jag går i bland vågor som kanske inte är helt surfbara. I vågor som kanske är för stora och bryter helt ohämmat. Jag har ju berättat om hur jag tumlar runt i tvättmaskinen. Om hur vågorna trashar min kajt. Om hur blåslagen jag blivit. Jag kände på mig att jag bara höll på att upprepa mig. Men så kom jag på att jag fick ju brädan i huvudet och slog upp ett litet jack. Och att jag numer går omkring med ett Compeed skavsårsplåster i bakhuvudet. Det kanske inte gör denna dagboksanteckning intressantare, men det tillför åtminstonen något nytt till storyn "Johan får pisk bland vågorna."

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vågor, sardinien, tvättmaskin, compeed,

En kitesurfares huskur mot bakfylla

Somliga säger att man ska dricka massor av vatten, andra säger att man slänga i sig en näve med salt ... och dricka vatten. Själv satt jag på stranden och mådde riktigt risigt, medan jag tänkte på allt jag enligt somliga borde gjort ... eller kanske snarare inte borde gjort (läs: druckit). Men så tog jag mig i kragen och kastade mig ut bland vågorna. Och vips så släppte bakfyllan. Nu kanske ni tror att det beror på frisk luft och fysisk aktivitet? Det tror inte jag ... jag tror det är som somliga säger ... att man ska hälla i sig massor av vatten ... och salt ... saltvatten ...

Andra bloggar om: fest, surfliv, kitesurfing, bakis, vågor, bakfylla, bakfyllebot

Mera vågor i Marina delle Rose

Och så gör vi som i tidningarna ...

Rider: Johan Vastero
Kite: North Vegas 10 m
Board: Exelerator Epic 5'8"
Harness: Ion Hummer
Shorts: Ripcurl
Rash: Unknown
Speedos: Triboard
Sunlotion: Island Tribe

Photo: Sara Fäldt

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vågor, sardinien, marina delle rose, surfbilder,

Hand upp om du helst kajtar i vågor!

Andra bloggar om: kitesurfing, surfliv, sardinien, vågor, marina delle rose, italien, surfing

Vågor i Marina della Rosa

Om det blåser för starkt i Porto Pollo åker man till Marina della Rosa. Det ligger runt hörnet på västkusten. Igår blåste det för starkt. Det sa åtminstone mina Italienska skolpartners. Martin och jag hade i och för sig våra tvivel. Det kan faktiskt vara så att de ställde in alla lektioner för att de ville kajta själva. Spelar oavsett inte så stor roll. Vi packade kajtar, vågbräda och lite undervisningsprylar och stack iväg. Det blev en skön dag med växelvis undervisning och vågkajting. Och just det, det var ju första gången jag provade min Xelerator Epic 5’8” i riktiga vågor. Jag säger ”Epic!” och Patrick som fick testa den säger ”It was the most beatiful waveboard I’ve ever tried.”. Jag tror i.o.f.s. inte att han tyckte att dess vita surfbrädefinish med plåklistrade stickers var så märkvärdig. Jag tror att han gillade brädans egenskaper. Men vad vet jag?










Andra bloggar om: surfliv, surfing, vågor, sardinien, marina della rosa, kitevågor

A bientôt Le Morne

Det var tänkt att bli en stämningsfull avslutningssession på Le Morne. Det var tänkt att fotografera några sista bilder i solnedgången och berätta om ett lätt sentimentalt avsked. Så blev det inte riktigt …

Först tänkte jag att jag bara skulle ta mig en sista freestylesesion med Elin och Kelby och de andra från Blue Bay. I passet in till revet finns ju några snällare nybörjarvågor. De har inte varit tillräckligt stora när jag varit ute tidigare så jag bara måste ut och testa. Dessvärre var de ganska choppiga på grund av den starka strömmen. Nere vid One Eye såg vågorna så oerhört lockande ut … som vanligt.

Jag faller av ner mot One Eye och leker runt bland de stora och alldeles släta vågorna. Efter några vågor fastnar jag i det luftfyllda vitvattnet och får därför inte upp någon riktig fart. En stor rackare kommer emot mig och jag måste göra något. Eftersom jag inte lyckas hopp över den tänker jag försöka åka igenom den. Jag spänner kroppen … och brädan … och kör på. När vågen börjar stänga sig, pressar jag till lite extra. Det knakar till och jag känner hur brädan slås bort från mina fötter. Efter en stund i tvättmaskinen får jag syn på brädan. Jag vet inte om den är så pass hel att den går att åka på, men jag försöker bodydragga till den. Strömmen går mot vinden. Jag driver nedåt. Samtidigt slår stora vågor över mig och kastar runt mig i tvättmaskinen. Beslutet är lätt att fatta. Jag överger brädan och försöker ta mig ur vågorna och in mot land.

Allt är frid och fröjd. Utan brädan driver jag in mot stranden, men så börjar draken fladdra ganska konstigt. Jag tittar upp och ser att jag är bakom den udde där vinden alltid dör. ”Fan vad jobbigt!” hinner jag tänka innan draken har kraschat i vattnet, och det blir till att linda upp linorna. Med ett rätt kraftigt linslack, lyckas en lina fastna i revet. Linorna spänns upp och draken börjar dra igen. Jag ligger och plaskar emot. Kämpar för att få loss linan. Jag dras nedåt. Mot botten. Kastar mig upp för att få luft. Dyker ner och försöker rucka loss linan. Kämpar. Orkar snart inte längre. Beredd att ge upp … Så jag sätter ner fötterna, ställer mig på korallen och lyfter bort stenen som linan fastnat i. Elin har kanske berättat att jag inte gärna ställer mig barfota på korallen?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, mauritius, vågor, korall, tvättmaskin

Surf på One Eye, Le Morne

Det har blivit mycket plattvattenkajtande det senaste. Det har känts som om det behövts för att komma tillbaka efter min skada. Men Mauritius är ju inte framförallt kännt som en plattvattenspot. Det är vågbryten som gett Mauritius ett namn på kitevärldskartan. Jag har inte vågat mig ut till One Eye, det mest kända vågbrytet, när det har varit stora vågor tidigare. Men med några av de lokala vågrävarna på plats, var det dags att ge mig ut och ta stora vågor. På vägen ut ser jag en av rävarna ta en våg. Den är mer än dubbelt så hög som han själv och vågen skapar ett vitt forsande inferno bakom honom, precis som på film. Nervositeten börjar krypa sig på mig. Jag missar några vågor, eftersom svallet rör sig med en så hög hastighet att om det passerar, har jag ingen chans att åka ifatt till där vågen börjar bryta. Vågrävarna vänder en bit innan de ser ett svall komma, sen håller de sig på det fram tills att det bryter. Jag tittar, lär, och kopierar. Plötsligt har jag rätt position. Vågen växer under mig. En avgrund byggs upp under mig. Ett stup reser sig över mig. Mitt i står jag och pressas framåt av en massiv kraft. Jag skriker av lycka, eller kanske av rädsla. Innan vågen helt bryts sönder mot det grunda revet kör jag ur vågen. Hela kroppen skakar av adrenalin medan jag kajtar upp för nästa våg. Även om jag borde bli bättre på plattvatten och freestyle, är mitt förhållande till den typen av kitesurfing inte lika passionerat. När det gäller vågor tror jag faktiskt att man kan prata om kärlek.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, surfing, vågor, lycka, kärlek, rädsla, one eye, le morne,

Downwinder i Table View

Syftet med hela resan till Cape town var att också göra en downwinder längs stranden. Vi bokade hämtning av Downwind shuttle. De kom och hämtade oss utanför Doodles och körde oss upp till Sunset beach. Sen bar det av nedåt i vind. Jag hade nästan glömt bort hur kul det är att bränna på ordentligt i vågor. Ungefär halvvägs har Viktor stannat till. Inte bara Viktor för den delen. Hela stranden är helt stilla och alla stirrar åt samma håll, inklusive ett team av filmare och fotograf som står på stranden. Ute på vattnet flyger en Slingshotdrake runt i stora kotrollerade loopar. Bakom den laddar en linblond kille trick på trick med en stil och grace som man annars bara ser på film, men där är det ju klippt så det är svårt att se vilket flow Ruben Lenten har när han åker. Trots att Ruben är Ruben är det ändå roligare att kajta själv än att titta på andra som kajtar, så vi cruisar vidare och bränner vågorna hela vägen ner till Doodles. Sen tar vi bilen upp till Bestaffären för att lämna tillbaka våra demokajtar. I butiken träffar vi Shannon Best som höll sig till att filma idag. ”Hey dude, I got you on film toady. It looked really nice when you we’re cruisning down the waves, working the kite all the time.”
”Oh yeah?” Svarar jag.
”Yeah, it will come in a Bestfilm later.” Säger Shannon och får mig att känna mig lite som Ruben Lenten … och jag tycker nog att min kameraman är flera steg coolare än Rubens.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vågor, kapstaden, table view, ruben lenten, shannon best, downwinder, slingshot, film, best

Nästa hållplats: Mauritius

Nu har jag bestämt mig för att nästa destination blir Mauritius. Den mauritianska sommaren som börjar nu är nästan vindstilla och den riktigt blåsiga perioden är under den svenska sommaren, men då blåser det väl mycket samtidigt som det också är regnperioden. Därför blir april och maj perfekta för Mauritius. Vi har redan börjat översätta webben till engelska och börjat formulera texterna. När Kelby kommer hem börjar han direkt med att förbereda för Chohoos ankomst. Och Chohoos crew ser förstås fram emot en destination med både vågor och plattvatten. Inget ont om Langebaan, men efter ett tag börjar man faktiskt sakna vågor. Eller förresten, vad svamlar jag om egentligen? Just nu är det inte direkt så att min saknad efter vågor gör sig direkt märkbar. Den är ju onekligen underordnad min totala avsaknad av kitesurfing.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vågor, chohoo, affärsutveckling, maurititius, saknad, översättning, regnperiod, vindperiod, plattvatten