En kitesurfare gör karriär som stjärnsäljare

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna bli en bra säljare. Nu tränar jag mina säljaregenskaper varje dag och tycker det är roligt. Igår skulle jag hjälpa en kvinna att hitta en halvlång, varm vinterjacka, som absolut inte fick vara dun. "Det är ju så läskigt, med hur den industrin hanterar djuren. Jag vill absolut inte ha en jacka som riskerar att innehålla den minsta fjäder från en levande fågel." Berättade hon övertygat. När hon gick hem hade hon köpt en dunjacka från Patagonia.

Jag började med att berätta om hur Patatgonia enbart använde dun från livsmedelsindustrin och från döda fåglar. Sen berättade jag historien om hur dess grundare Yvon Chouinard skapade och byggde upp företaget, mycket för att kunna ge en stor del av vinsten till miljöorganisationer. Detta berättade jag framförallt för kvinnans mor. När jag gick undan fortsatte modern försäljningen utan min hjälp. När jag tillslut drog kvinnans VISA-kort kände jag mig oslagbar. En dunjacka till en dunvägrare kändes lika stort som att sälja kylskåp till eskimåer. Min säljarkarriär såg lysande ut.

Idag lämnade hon tillbaka jackan.

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, jobb, försäljning, säljare, patagonia, dun, dunjacka

När kitesurfing blev en familjesport

Nu börjar ett nytt kapitel i En kitesurfares dagbok. Eller det kanske redan har börjat. Eller så börjar det när Signe kommer i mars. Oavsett så blir Signe inte ensam kitebaby i Stockholm. Efter lite minglande runt på stränder och kitepubar, kan jag bara konstatera att det är närmare tio av Stockholms kitefamiljer som väntar tillökning i januari till mars. Nu när kitesurfing kommer att kombineras med barnpassning, då är det väl dags att skrota myten om kitesurfing som extremsport. Sen kan man nog misstänka att det verkligen stämmer att det blåser mindre och mindre i Sverige. I vart fall ser det ut som om våren 2009 var extremt vindfattig i Stockholmstrakten.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, vind, stockholm, kitebaby, kitefamilj, extremsport

Kompletterande kiteutrustning

Efter nästan fyra år som kiteinstruktör tycker jag mig vara rutinerad. Jag har hållt kurser över stora delar av världen och är förberedd på det mesta ... trodde jag. När kitebeach inte längre består av en vit sandstrand med svajande palmer, utan istället av en svensk sommaräng med knähögt gräs, då måste man tänka till. Då räcker det inte bara med att ta med drakar, selar och säkerhetsutrustning till "stranden". Då måste kitesurfingutrustningen kompletteras med ett paket Clarityn.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, kitekurs, stockholm, allergi, pollen, hösnuva

Ja, fröken ordförande!

I onsdags var det kitepub och årsmöte för Stockholm kiteboard. Jag anmälde mitt intresse som ledamot till styrelsen och Sara anmälde sitt intresse som ordförande. Det slutade förstås med att hon blev ordförande och jag blev ledamot. För er innebär detta att man kan komma till oss med förslag på frågor som föreningen ska driva. Det är bara att höra av sig. För mig personligen innebär detta att jag har fått byta ut "Javisst älskling!" mot "Ja, fröken ordförande!" eller "Ja, fru ordförande!"

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, stockholm, stockholm kiteboardklubb, årsmöte, kitepub

Smakprov på skärgårdskänslan

Väntar fortfarande på leveransen av drakar. Annars är väl egentligen det mesta klart för att sparka igång skolan på Sandhamn. Kommer de inte snart, kör jag igång ändå. Det går ju att köra med min tidigare utrustning. Det har jag ju gjort förr. Fast nu är det snart helg. Dags att packa ihop grejorna och ta sig ut till skärgården. Jag gillar verkligen känslan av att segla där ute, att få vara ensam med vinden, klipporna, brädan och draken. Man behöver inte göra något avancerat. Bara att glida runt bland smågrynnorna skapar en pionjärskänsla. Här är några av Björn Rasmussens bilder från förra helgen. Hoppas ni förstår vad jag menar. Trevlig helg!






Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, stockholm, stockholms skärgård, sandhamn,

Kan man inte kajta kan man uppdatera hemsidan

Det var tänkt att det skulle kajtas i helgen. Även om plattvattenseglande i byiga förhållanden inte lockar så värst, känner jag att jag vill bekanta mig lite med de vanligaste stockholmsspotsen. Jag har ju inte kajtat på Dalarö sedan den första gången jag kom upp på brädan, midsommarafton 2004. Jag har inte inte heller kajtat på Torö sedan jag gjorde ett vansinnesrace, tokvurpade och tappade drake och bräda. Jag blev drivandes i en halvtimme och brädan återkom på posten, i form av ett utbetalningskort från Folksam.

Inte heller denna gång blev någon succé. När vi kom kämpade en trettonkvadratare för att plana, bakom spakarna stod en nätt flicka. Vi åkte och fikade. När vi kom tillbaka hade någon lite närmare min viktklass just kommit in från vattnet ... med en tjugokvadratare. Vi åkte hem. Helt plötsligt fanns tid att börja uppdatera hemsidan med kiteskolan i Sandhamn. Vad tycks?

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, stockholm, stockholms skärgård, dalarö, sandhamn, kiteskola, torö, kiteboarding

Det händer aldrig mig

Det händer aldrig mig brukade jag tänka. Var det inte exeptionellt bra förhållanden, struntande jag hellre i att kitesurfa. Det blir ju ändå bra imorgon brukade jag tänka. Och så blev det alltid. Men efter att inte fått ens en gnutta vind i Thailand ... och efter att få lite underättelser från Sara, som stannade kvar, att nu minsann är hon ute och kajtar ... och efter att ha avslutat Sydafrika med så grymt sköna sessioner ... och efter att det mest spännande som hänt sen jag kom hem, är att det var fullt med poliser vid S:t Eriksplans tunnelbanestation igår kväll (har dock ingen aning om varför) ... så har det till sist drabbat också mig - jag har kiteabstinens.

Delade hushållssysslor

När man ska bo i Sverige som en vanlig man, utan tjänstefolk, gäller det att man anpassar sig. En viktig anpassning är att dela på hushållssysslorna. Vi gjorde som så att Sara fick på sin lott att ta hand om städning, matlagning och disk. Jag fick på min lott att ta hand om alla kontakter med Telias support. Det känns som om jag drog det kortaste strået.

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, städning, internet, hushållssysslor, disk, support, kundtjänst, telia

Februarioskuld

Om man lever utan vinter på fyra år tror jag att man blir vinteroskuld på nytt. Därför frågade jag en betydligt mer erfaren Sara, hur man ska hantera kylan. "Om du tar en T-shirt, din WCT-jacka och din bruna* så borde du klara dig."
Först tog jag inte henne på allvar. När jag insåg att hon faktiskt var allvarlig, berättade jag att så brukar jag klä mig för en s o m m a r k v ä l l i Sydafrika. Sen klädde jag på mig en T-shirt, en collegetröja, en WCT-jacka och en halvtjock höst-vinter-vårrock, toppad med mössa, handskar och halsduk. Jag frös bara lite grann, men det var uthärdligt.

*En tunn vår-sommar-höstjacka

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, stockholm, kyla, vinter, februari, kläder

Hemma igen ...

Klockan 08.00 i morse kammade jag in lite extra pomada så att min sidobena låg alldeles perfekt. Jag putsade upp mina sångochdansskor alldeles högblanka, rättade till slipsknuten och åkte till kontoret ... eller ... äh ... riktigt så var det kanske inte ... Det var i en cityanpassad surfstil jag tog mig till mitt första möte på mitt nya jobb, måndagsmöte på en skönt anpassad surfig tidpunkt - klockan 11.00. Från och med nu ska jag alltså kombinera att arrangera kitesurfcamps med Chohoo, med ett till jobb, som Affärsutvecklingschef på PR-byrån Goodybag. Nu ska jag alltså hjälpa de tvåfaldiga pristagarna i PR-branschens egen effekttävling Spinn, att skapa ännu mer affärer. Så om ni känner att ni vill ha hjälp att skapa ännu mer PR med silvermedaljören i 2008 års B2B-kampanj och guldmedaljören i 2007 års B2C-kampanj ... just det ja, ring eller mejla mig!

Det blir alltså inget vårcamp med Chohoo, men däremot kommer en hel del annat spännande att ske. Håll ögonen öppna helt enkelt.

Platon på de sju haven

Det roligaste med att hänga i Stockholm är att man får chansen att träffa andra människor än vad man brukar träffa. Känns förstås ganska underligt att samtala med människor som varken är intresserade av kitesurfing, vindsurfing eller vågsurfing. Helt plötsligt står jag alltså i en diskussion om nyttan av att kunna gammalgrekiska. "Det är bra om man vill läsa de grekiska filsoferna på orginalspråk." Får jag förklarat.
"Men är inte allt redan översatt?" Undrar jag.
"Av Platon, jo."
"Men varför bara Platon?" Undrar jag igen.
"Platon är ju den grekiska filosofins Astrid Lindgren."

När man får träffa andra människor än vad man brukar träffa, får man direkt nya idéer. Framöver kommer en liten sagostund med högläsning ur Platons samlade verk att hållas klockan 21.00 på varje kitecamp.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, filosofi, platon, astrid lindgren, grekiska filosofer, gammalgrekiska

Andreas och Lindas framgångar

Andreas och Linda lyckades i helgen som gick, med något som ingen annan har lyckats med på säkert fyra år. De lyckades få på mig en kostym. De klarade det helt utan våld eller tvång. Bara genom att skriva Klädsel: Kavaj i ett inbjudningskort, ställde jag glatt upp. Till råga på allt tyckte jag att jag var ruskigt snygg i kostym. Det kanske behövs lite variation till solblekta surfpaltor ... åtminstone någon gång emellanåt.

Andreas och Linda lyckades också med en helt annan sak i helgen som gick. De lyckades med att gifta sig och ha en riktigt schysst bröllopsfest. Tack! Det var hyperkul.

Andra bloggar om: stockholm, fest, kläder, kostym, bröllop, giftemål, bröllopsfest, klädsel

Det är roligare att bo på Söder

Igår cyklade det förbi en alldeles knallgul transvestit. Sånt piggar upp. Knallgula transvestiter ser man inte så ofta i förorten. Därför är förorten inte lika rolig.

Andra bloggar om: stockholm, söder, södermalm, transvestit, cyklande transvestiter

När jag pryade som bänkalkis

I morse skulle jag träffa AlohaMikael, killen som har startat upp den kiteresebyrå som inte får heta Mahalo Travel. Vi skulle klämma lite på varandra för att diskutera lite samarbetsmöjligheter. Men eftersom jag var lite tidig, satte jag mig i Vasaparken på en ledig bänk. Jag plockade upp min medhavda Metro och började läsa. Efter fem minuter, fem över tio, alltså fem minuter efter det att Systemet på Odengatan öppnat, kommer ett gäng glada killar gående mot mig. "Vikken fräkkhet, han haar taagit vår pänk! Du grappen! Du har taagit vår pänk!" Sade mannen som kom att bli min pryohandledare.
"Oj, förlåt." Sa jag. "Men det finns plats åt er också."
"Det plir inte samma saak. Men det är lunkt grappen. Vi skojja paara. Hur är läket?"
"Jorå, själv då?"
"Inte så praa, inte ännu."

Med min finlandssvenske pryohandledare som ciceron, fick jag sitta med och detaljstudera hur proffsen betedde sig. Och hur de sakta men säkert kom iform igen. Först dricker man lite öl. Sen hånar man varandra i gänget under ganska hjärtliga former, kallar varandra "Jävla alkis!". Sen försöker man få kontakt med varenda kvinna som går förbi, "Vad vacker du är!". På något sätt kände jag igen mönstret. Det kändes ungefär som att hänga med vilket grabbgäng som helst. Jag är övertygad om att jag skulle kunna börja jobba som bänkalkis vilken dag som helst. Så ett stort tack till gänget på Västra Vasaparkens parkbänkar. Jag hade både en trevlig och lärorik morgonstund.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, alkis, karriär, alternativ karriär, bänkalkis, alkoholist, alohamikael, pryo, prao, prya

Vardagsfascism

När jag ska in på kitepuben på Kvarnen stoppas jag av skallig man. "Jackan tack!"
"Men."
"Inga men."
"Men kan jag bara hänga in paraplyet och tröjan, så jag kan få ha jackan på?"
"Nej. Det är jackan vi vill åt."

Sen läser jag en krönika av en människa som är upprörd över att folk äter på andra ställen än sittandes på restaurang.

Sen vet jag hur upprörda en del människor kan bli om man har på sig mössa inomhus.

Sen tänker jag på hur förnedrande och påfrestande det är att flyga nuförtiden. Allra helst om man har något att göra på Heathrow.

Överallt finns de. Vardagsfascisterna. Som så fort de får en chans att hunsa andra människor, självklart tar den. Som på grund av att några galningar har sprängt lite bomber här och var i världen, ser sin chans att under säkerhetsförevändningar, hunsa resenärer helt utan pardon. Som under någon slags ordningsparoll, ska bestämma vad jag ska ha på mig inne på krogen. Eftersom jag inte gillar att hunsas, hunsade jag alltså den otrevlige garderobiären tillbaka.

"Ja ha då, här är jackan. Och så vill jag ha ett kvitto tack."

Han såg i alla fall besvärad ut när han fick skriva ut sitt första kvitto. Och självklart hade jag på mig mössa inomhus.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, trots, säkerhet, fascism, vardagsfascism, mössa inomhus, flygplatssäkerhet, heathrow, garderobstvång, garderobiär,

Träffa Chohoo IRL

Eftersom jag verkar bli kvar i Stockholm till slutet av juni, har jag beslutat att använda tiden så produktivt som möjligt. Alltså ägnar jag mig åt kärlek och fest. Den närmsta tiden kommer jag att hänga på Robsports butiksinvigning med tillhörande fest i Majorna i Göteborg och på Stockholm Kiteboards Kitepub på Kvarnen i Stockholm. För alla som vill komma och snacka allt kiterelaterat är ni välkomna till:

Göteborg den 7 juni från 16.00 i Robsports butik på Såggatan 32. Här är inbjudan.

Stockholm den 11 juni från 18.30 på Kvarnen på Tjärhovsgatan 4. Här är inbjudan.

För att ni ska känna igen mig bland folkmassorna, har jag bifogat en bild på hur jag kan få för mig att se ut när det är fest. Jag gör en Blue Steel om någon undrar.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, göteborg, fest, robsport, invigning, kvarnen, stockholm kiteboard

En stockholmare i Göteborg

Det ringer i telefonen. Jag är på väg ut till Askimsbadet och Walléns Surfcenter, med Västtrafiks buss 80 längs Linnégatan. Jag svarar. Och på frågan "Var är du någonstans?" säger jag:

- Jag är i Göteborg, precis utanför Rumpan Bar. Men alltså, vilket typiskt ... (Här ville jag då jag säga typiskt Göteborgsskämt. Men så kommer jag på att jag sitter på en buss i Göteborgs lokaltrafik och talar högt och ljudligt på en klart stockholmsklingande dialekt. Jag känner att jag inte ska spä på min redan dryga image, suger tillbaka ett "G" i luften och säger bara:) ... skämt.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, göteborg, askimsbadet, askimsviken, linnégatan

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Ska bara packa ihop väskan och ta tunnelbanan till centralen. Sen vankas en korthelg i Göteborg med en kitekurs i Askimsviken på lördagen och förmodligen en sväng på stan i kväll. För att smälta in har jag tränat en hel vecka på att säga "É du gó ellä?". Fast sen kom jag på att jag inte hört just det uttrycket sen 1993 ... och det var ju ett tag sen. Kanske bäst ändå att inte alls låtsas eller försöka smälta in, utan att bara vara ... den dryge Stockholmare jag innerst inne är.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, göteborg,

Språket utvecklas men inte jag

Onekligen missar man en del av den språkliga utvecklingen när man oftast är på resande fort.

Jag: Blattemorsor? Va? Får man verkligen säga så? Det låter ju inte helt politiskt korrekt ...

Alla i en kör: Nej, lattemorsor ... urbana mammor som drar sina kids i märkesbarnvagnar till trendiga cafén, där de dricker caffe latte hela dagen.

Andra bloggar om: svenska, sverige, stockholm, lattemorsor, caffe latte, språklig utveckling

Den som har bäst prylar när han dör vinner

Från att ha konsumerat som vilken stockholmskille som helst, är jag numer i mitt liv som kitesurfingvagabond en oerhört sparsmakad konsument. Jag har inte så mycket pengar så jag måste tänka igenom varenda inköp jag gör. Är denna sak bra? Behöver jag den? Kommer jag att använda den? Har jag något annat som kan fungera lika bra?

Nu när jag är i Stockholm känner jag en form av subtil, nästan magnetisk dragningskraft som slår direkt på min konsumtionsnerv. Jag känner ett frö till ett groende habegär till saker som jag inte behöver, saker som jag egentligen vet att de inte kommer att ge något mer än en tillfällig tillfredställelse över att jag hade råd att köpa dem.

Nuförtiden kan jag stå emot. Jag har ju inte råd. Jag vill ju hellre överleva och fortsätta min kitesurfande livsstil, fortsätta utveckla min kitesurfingverksamhet - Chohoo Kitesurfing. För mig har handlar prylar idag till den största delen om vikt. Jag reser alltid med alldeles för tungt bagage. Fler prylar gör det ännu tyngre. Många prylar och ett stort bagage skapar faktiskt ofrihet. För mig handlar det inte längre om att "Den som har flest prylar när han dör vinner". Det handlar i så fall snarare om att "Den som har bäst prylar när han dör vinner". I detta fallet betyder bäst att jag behövde prylen, jag använde den, men jag hade inget annat som kunde fungera lika bra.

Andra bloggar om: surfliv, stockholm, prylar, konsumtion, shopping, konsumtionshets, habegär