fredag 18 januari 2008

Ett land fullt av secret spots

Även om det blåser jämt, går det faktiskt inte att kajta jämt. Kroppen håller inte. Man måste vila. Jag och Katarina tog en kajtfri förmiddag för att utforska nationalparken och kanske kolla in viken där man åker wakeboard – Kraal Bay. Vi hittade den azurblå viken, men åkte sedan vidare, över den lilla landtungan som stänger av Langebaanlagunen från Atlanten. Vi kom fram till vita sandstränder, vackra klippor, brutala vågor och en lagom pumpande sideshore vind … alldeles lagom för en niokvadratare. Nu ska smidas planer för hur jag ska kunna få till en downwinder längs nationalparkens kust för hitta och kajta på fler secret spots.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

onsdag 16 januari 2008

Jag och min våtdräkt

Kära dagbok, jag och min våtdräkt har ett väldigt intimt förhållande. Vi hänger ihop nästan hela dagarna och under natten försöker jag få den att torka. Det går ganska sällan. Nu på senare tid har jag märkt att när jag tar av mig den tycker jag att det luktar Gorgonzola. Jag tycker förvisso mycket om Gorgonzola, men blir ändå orolig. Eftersom det här är helt nytt för mig undrar jag förstås: ”Är jag normal?”

Andra bloggar om: , , , , ,

Inte hela sanningen

Under vår downwinder i Table View, lämnade jag och Viktor kvar Fiffi och Maria utanför Bestbutiken. Sedan kajtade vi ner den sista biten till Doodles och packade ihop våra kajtar på parkeringen nedanför. En annan kajtare kom upp från vattnet och frågade om lift. Viktor tyckte vi kunde köra honom så att han också kunde stanna på Northbutiken och köpa en Vegas sjua. Jag kände att det inte var helt rätt, men kom inte riktigt på vad som var fel. När vi kom tillbaka insåg jag vad som var fel: Fiffi och Maria hade fått vänta kalla och trötta, utan ombyte och utan pengar, i över en timme. Jag beslutade mig för att inte berätta var vi varit.

Viktor var ganska nöjd med sin nya drake och berättade dagen därpå att han skulle ta oskulden på sin nya sjua. Tjejerna pusslade förstås ihop vad som hänt, frontade Viktor och därefter mig: ”Så ni åkte alltså och shoppade när vi stod och frös i Bestbutiken?”
”Hmm, jo.” Svarade jag.
”Visst att Viktor kunde göra så, men du Johan? Du kan vänta dig en gruvlig hämnd.”
Förvisso tycker jag inte om att ljuga, men ibland behöver man kanske inte berätta hela sanningen. Då får man nämligen invänta den gruvliga hämnden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag 14 januari 2008

Tävla och vinn boardshorts

Jag drog ihop en tävling för att få hjälp att hitta min sommardestination. Den som hittar den bästa destinatinen för att arrangera Chohoocamps under juni, juli och augusti kommer att belönas med ett par grymma boardshorts från Quiksilver/Roxy, Rip Curl, Fox eller Rusty. Tävlingen hittar du på Kitenation eller Steffo

Andra bloggar om: , , , , ,

Gult smör

Jag äter frukost på Black Velvet med Fiffi, Maria och min nya elev Katarina.

Fiffi: Vad gult smöret är här.
Jag: Naeij, det vet jag väl inte ... men du har ju solglasögon på dig.
Fiffi: Ja, just det ja.

Andra bloggar om: , , ,

Unik powernap utan power

Först undervisade jag Lukas, sen hade jag en ordentlig kitesession själv, sen hade vi brai med alla i Chohoo Posse, slutligen var det dags åka ner till Kapstaden och hämta Katarina. Vid den tidpunkten var det mörkt, rejält mörkt. Jag laddade upp med Coca Cola och Red Bull för att vara pigg och alert. Katarinas bagage var försenat så vi lämnade flygplatsen först vid midnatt. Det gick bra att ta sig ut från flygplatsen och Kapstadens förorter, men när vi lämnade Table View för den becksvarta R27, fanns det inte längre något att fästa blicken på så ögonen började flimra. Jag hade alltså inte känt Katarina mer än ungefär en timme, när jag svängde av vägen, stängde av motorn, släckte lyset och sa: ”Dags för en powernap, väck mig om fem minuter.”
Efter fem minuter väckte hon mig och vi körde vidare. Jag hann med att köra ytterligare 15 min när ögonen började flimra igen. Uppenbarligen gjorde jag något fel i min tidigare powernap eftersom den helt och hållet saknade kräm. Det var bara att göra ett nytt försök, så jag fortsatte att powernappa mig hem till Langebaan. Vid första anblicken kanske det hela kan verka som en ganska udda transfer, men eftersom jag numer är en del av upplevelseindustrin gör jag allt för att bjuda på nya och unika upplevelser. De kanske inte alltid är så värst roliga, men de är garanterat unika.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Drygt på läktaren

När vi lämnade Capetown sa Shannon att vi syns på söndag. Så igår dök han och hans Bestcrew upp på mainbeach. Själva har Chohoo posse paus och hänger på stranden. Shannon riggar draken, launchar och gör en vattenstart. Vi möter upp med ett unisont: ”Wow, vattenstart, det kan jag också.”
Sen börjar han ta höjd och han tar ordenligt med höjd. Efter ett tag säger vi: ”shit vad duktig han är på att åka uppvind … men det kan jag också.”
När han laddar sitt alldeles egna trick, S-bend (Shannon’s bend), ler vi nöjt mot varandra och säger: ”Visst, jag kan göra den också.”
Så tar han ordentlig sats, poppar till och laddar en frontmobe (framåtvolt med avslutande handlepass), men han missar bommen, plumsar i vattnet och kraschar draken. Nu är vi extra nöjda: ”Jajjemän, det där kan jag också göra, fast måste säga att mina kraschar är betydligt mer spektakulära.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

söndag 13 januari 2008

Chohookänslan

Just nu känner jag en betydligt större föraning av känslan jag vill skapa med Chohoo. Jag skapade ju inte Chohoo för att tjäna pengar, utan för att kunna leva livet som jag ville leva det. Jag ville leva ett lite roligare liv, som var lite mer fyllt av signalsubstanser och fysisk aktivitet än normalt, och som utspelade sig på lite coolare platser än normalt. Men allt det här blir ju ganska platt och intetsägande om man inte fyller på med andra sköna människor. Förutom alla de lokala förmågor som förgyller min vardag, är det just nu en ganska stor ansamling av svenskar här. De flesta har varit mina tidigare campgäster. Nu är de här och kajtar vidare på egen hand. Jag gillar verkligen atmosfären och communitykänslan av en grupp människor som samlas på en plats, runt ett och samma intresse. Så tack Fiffi, Viktor, Maria, Lukas, Johan och Niklas för att ni är här och skapar Chohookänslan.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Inte bara kiteinstruktör utan också …

För att inte ge hela min arbetsbeskrivning när jag träffar nya människor brukar jag säga att jag är kitesurfinginstruktör. Det skulle ju ta sån tid att berätta att jag också är affärsman, chaufför, cheerleader, coach, entreprenör, guide, marknadschef, personlig tränare, personlig shoppare, PR-strateg, resebyråbiträde, reseledare, säljare, VD och webbpulare. Men då har jag nog ändå glömt något.

Men nu äntligen har jag hittat en titel som är övergripande och gör alla subtitlar onödiga. Hädanefter ska jag kalla mig för Kitesurfingstylist. Jag hjälper helt enkelt folk att styla om sin livsstil till en mer kitesurfingorienterad sådan. Det handlar inte om att göra om människor utan snarare om att plocka fram kitesurfaren i dem. När det är gjort behöver de flesta hjälp att svara på frågan: vilken sorts kitesurfare är jag egentligen? För att kunna hitta utrustning och varumärken som matchar deras personlighet. Jag menar, ingen blivande kitesurfingrockstjärna vill väl göra misstaget att köpa en gubbkite?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

fredag 11 januari 2008

Downwinder i Table View

Syftet med hela resan till Cape town var att också göra en downwinder längs stranden. Vi bokade hämtning av Downwind shuttle. De kom och hämtade oss utanför Doodles och körde oss upp till Sunset beach. Sen bar det av nedåt i vind. Jag hade nästan glömt bort hur kul det är att bränna på ordentligt i vågor. Ungefär halvvägs har Viktor stannat till. Inte bara Viktor för den delen. Hela stranden är helt stilla och alla stirrar åt samma håll, inklusive ett team av filmare och fotograf som står på stranden. Ute på vattnet flyger en Slingshotdrake runt i stora kotrollerade loopar. Bakom den laddar en linblond kille trick på trick med en stil och grace som man annars bara ser på film, men där är det ju klippt så det är svårt att se vilket flow Ruben Lenten har när han åker. Trots att Ruben är Ruben är det ändå roligare att kajta själv än att titta på andra som kajtar, så vi cruisar vidare och bränner vågorna hela vägen ner till Doodles. Sen tar vi bilen upp till Bestaffären för att lämna tillbaka våra demokajtar. I butiken träffar vi Shannon Best som höll sig till att filma idag. ”Hey dude, I got you on film toady. It looked really nice when you we’re cruisning down the waves, working the kite all the time.”
”Oh yeah?” Svarar jag.
”Yeah, it will come in a Bestfilm later.” Säger Shannon och får mig att känna mig lite som Ruben Lenten … och jag tycker nog att min kameraman är flera steg coolare än Rubens.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Uteblivet kuddkrig

Vi tar ett bord på Doodles och samtidigt som vi sitter med varsin drink passar vi på att köra lite starspotting. För att vara en vanlig torsdagskväll på en småsunkig bar i Table View är Doodles enormt stjärnspäckat. Bland kitecelebriteterna återfanns Kevin Langaree, Jo Wilson, Shannon Best m.fl. Eftersom vi satt ner blev vi sömnigare och sömnigare. Inte ens några Jägerbombs, eller lokalbyte till mer fashionabla Cubaña fick igång sällskapet. Så det blev att ta oss till Bruce och Sharon där vi skulle sova över. Tjejerna fick sovrummet med den riktiga sängen och vi andra spred ut oss i deras hus. Stämningen var så trött att jag inte ens tror att tjejerna hade det kuddkrig som jag genom att se på TV, lärt mig är obligatoriskt när tjejer har sovaöverparty. Fast det kan jag ju inte veta förstås.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Förlåt att jag ljög

När jag kom till centret såg jag att jag helt plötsligt hade en extra lektion på kvällen. Jag hade planerat att åka ner till Table View för att gå på Doodles med hela det Swedish Posse som är här nu, och sedan köra en downwinder längs hela stranden. Jag berättar att det inte går och Nicole lovar att hon ska lösa det under dagen.

Framåt fyratiden kommer jag tillbaka till centret. ”There’s your next student.” Ropar en av killarna.
Så jag går till Nicole och berättar att jag fortfarande inte kan ta lektionen och undrar hur vi ska lösa situationen. ”Just tell her there’s not enough wind.” Säger Nicole.
Med ett tjugotal kajtar som flyger bakom min elev går jag fram till henne och säger: ”Hi, I’m Johan, your instructor, unfortunatley the wind is really bad for teaching so we can’t do your lesson today. I’m sorry.”
”There’s not enough wind.” Fyller Nicole på bakom mig, medan jag fortfarande ser samma tjugotal kajtar i horisonten och känner mig lätt generad. Medan jag hör hon börjar berätta hur långt hon åkt, avlägsnar jag mig med en klump i magen. Jag avskyr att ljuga. Jag vill verkligen aldrig ljuga. Förlåt Alicia för att jag ljög. Fast som vanligt var det ju inte mitt fel. Det var ju Nicole som trasslade till det för mig och tvingade mig att ljuga. Det bara hände sig för mig.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 10 januari 2008

Det bara hände sig för mig

Det är något speciellt med nybörjare. Ibland är det t.o.m. charmigt hur saker och ting bara kan hända … utan någon som helst erkänd egen påverkan. Igår släppte min elev både kajt och bräda. ”Chickenloopen måste vara trasig för den bara öppnade sig och flög iväg för mig.” Förklarade sig min elev efteråt.
Själv fick jag springa tillbaka till centret, pumpa lite extra luft i gummibåten och dra ner den till lagunen. I mitten av lagunen kom jag ikapp draken, men när jag skulle ta in linorna trasslade de in sig i propellern för mig. Jag hade absolut inget med saken att göra. Det var förmodligen något fel på linorna … eller propellern. Sen var det dags att bränna rakt motvind för att se om jag kunde hitta hans bräda. Det blåste hårt och choppet på lagunen var ovanligt stort, så några gånger höll båten på att blåsa över. Jag klarade mig genom att dra ner på gasen och kasta mig framåt, och sen fortsätta att långsamt kryssa upp mot vinden. Om jag nu hade blåst runt visste jag redan vad jag skulle säga: ”Båten måste vara felkonstruerad, den blåste runt helt av sig själv. Jag gjorde absolut ingenting.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

onsdag 9 januari 2008

Grattis Pappa!

Min pappa Leif fyller år idag. Som födelsdagpresent kommer här ett alldeles eget blogginlägg. Här är han som man brukar se honom, mitt i någon form av fixande på vårt sommarställe på Västerö i Stockholm skärgård. Västerö? Det är ju ungefär som mitt efternamn fast utan prickar … vilket sammanträffande. Fast strunt samma … Grattis pappsen och hoppas du får massor av andra skojjiga födelsedagspresenter.

Andra bloggar om: , , , , , ,