Och så de där romarna

Alla andra killar stannade och lät ta ett porträtt poserandes framför den så kallade flygmaskinen. When in Rome, do as the Romans …

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, flygmaskin, flygplan, romare, rom

Liftaren

Att aldrig ta upp liftare är ju ett generellt råd som man får höra i många sammanhang. På Rodrigues fungerar det inte riktigt så. Det finns nästan inga bilar så bussar och liftning är de vanliga färdmedlena. På vägen mot flygplatsen viftar en man åt oss och Elin stannar för att kolla vad han vill. Han pratar bara kreol och vi berättar på engelskfranska att vi ska till Plaine Corail, flygplaten. Han säger ”Ah bon!” och hoppar in.

Det visar sig vara en full fiskare och vi har ingen aning om var han ska, men vi ränkar med att ha vet själv. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Efter bara några minuters försök till samtal inser jag att jag endast förstår fragment av vad han säger. Till synes utan anledning börjar han skrika ”Caverne Patate a gauche!”
Caverne Patate är någon slags turistrfälla och vi svänger av för att vi tror att han vill dit. Men icke. Han ser lika frågande ut som vi. Vi kör vidare mot flygplatsen. Men han verkar inte vilja hoppa av någonstans. Till slut är vi framme, men det är ännu långt tills vårt plan till Mauritius avgår. ’Vad gör vi nu?” frågar jag.
”Gå in och låtsas att du har ett ärende.” säger Elin och jag stövlar iväg med vår kreolske liftare hack i häl. Efter ett tag hittar jag någon att fråga något dumt och är klar med mitt låtsade ärende. När den kreolske liftaren står och pratar med några andra filurer, smiter jag tillbaka till bilen. ”Kör!” Ropar jag till Elin.
I backspegeln ser vi hur liftaren kommer springande efter oss. Även om han blev ganska obehaglig känner mig ändå som ett elakt barn som försöker lura bort en mindre önskad kompis.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, liftare, liftning, kreol

Om ölivet

Även om det inte skulle vara några som helst problem att bara kajta på varenda ny spot jag besöker, känner jag att det är kul att få lite koll på hur det ser ut runt omkring också. Eller vad sjutton svamlar jag om … det är minst lika viktigt som själva kajtandet. Några dagar på raken känns ju alltid i kroppen, så igår kajtade vi bara fram till lunch för att sen kolla in ön ordentligt. Vi testade hur snabbt man kunde åka på vägarna utan att det blev obekvämt (40 km/h). Vi kollade in de fashionabla affärerna i huvudstaden (gjorda i korrugerad plåt). Vi tankade på öns enda mack. Vi spanade i leende människor var vi än åkte. Jag tror att jag är på den plats på jorden med högst antal leenden per capita. Det kan bero på min taffliga franska. Men för att inte tro för mycket om mig själv och min påverkan på världen, tror jag att den egentliga orsaken är det oerhört softa ölivet.

Andra bloggar om: surfliv, resa, kitesurfing, mauritius, rodrigues, öliv,

Kitesurfing på Rodrigues

Det enklaste och mest tillgängliga kitestället på Rodrigues är vid hotellet Morouk Ebony, på den östra delen av Rodrigues långa sydkust. Här finns ett kitecentret Osmowings med uthyrning, skola, säkerhetsbåtar, launch- och landningspojkar, barfaciliteter. Allt hålls samman av expatfransosen Jérôme, som också arrangera olika typer av downwindäventyr i den otroligt stora lagunen utanför. Vi hängde med Jérôme på downwindern ner till Ile aux Chats och började med att bränna ut mot revet. Här fanns en liten vågspot med småvågor som rullade in i vindens riktning. Småvågor är ju inte min absoluta favorit, så jag började kryssa runt och leta de lite större bryten. Efter en stund bland småvågorna upptäcker jag något stort som rullar in en bit upp. Jag bryter ut från grupppen för att undersöka saken lite närmare, och kommer fram till ett point break, inte helt rent, men dock ett point break med vinden snett mot vågorna. Så jag hoppar ut i en glad vågsession och får några grymma bryt, aningen större än jag själv. Av någon underlig anledning börja jag känna av min sträckta vadmuskel när jag tar höjd för att komma upp till nästa våg – i vågorna kändes allt bara bra. Jag åker ner till gruppen igen och far vidare mot Ile aux Chats, där en picknick väntar. Vis av min förra öpicknick hoppade jag den här gången över punchen.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitespots, mauritius, rodrigues, kitecenter, downwinder, vågor, surfing, ile aux chats

Mot Rodrigues

Varenda gång det har varit stiltje brukar jag stirra mig blind på Windfinder meteorologiska kartor. Några mil österut från Mauritius verkar det ligga ett konstant ljusgrönt (vindstyrkor på omkring 20 knop) område. Mitt i detta blåsfält ligger en annan del av Republiken Mauritius, ön Rodrigues. Jag har sneglat avundsjukt på den förmodade vinden och Elin har ett begär att åka till oceanernas mest avlägsna öar. Så vi bokade helt enkelt ett flyg till Rodrigues. På söndag åker vi. Äventyr!

Andra bloggar om: surfliv, vind, mauritius, rodrigues, resa, äventyr, windfinder, meteorologiska kartor