Vad då, törs inte jag?

Om man är 36 år, och leker de flesta fysiska lekar med lekkamrater som är betydligt yngre, och dessutom har en vad-då-törs-inte-jag-attityd, då ska man passa sig. Jag stämmer ju helt fullt in på beskrivningen. Förutom den lilla detaljen att jag inte passar mig. Så trots att jag inte var helt utvilad sedan den förra squashmatchen med Kelby, ställde jag upp på en ny. Jag leder och känner att jag spelar ut honom. Plötsligt känns det som om jag blir träffad av en hård squashboll på vaden. Något går av. Och så står jag mitt på banan med en sträckning i vaden. Elin har fått byta ut sina surfpaltor mot en vit sjuksköterskeuniform och en liten mössa med rött kors på. Hon har också sprungit och hämtat kryckor, lagat mat, kokat te och gett mig choklad. Allt för att jag ska kunna fokusera fullt ut på att tycka synd om mig själv. Alla andra som vill tycka synd om mig är förstås välkomna. Jag uppskattar främst fysiska bevis på
omtanke, som t.ex. choklad.

Andra bloggar om: surfliv, träning, skador, squash, lekkamrater, choklad, omtanke, kryckor