Stora Ozonedagen

David kommer fram, presenterar sig och säger att han har ett testcenter för Ozone. Han frågar om jag inte vill testa så mycket jag vill … och det vill jag. Så jag strandar min egen drake och sätter igång. Först fick jag en Ozone Instinct Light 9 m2. Den kändes trög. Som en nybörjardrake ungefär. Jag fick den liksom inte med mig. Jag tror däremot den passar för någon som precis har börjat. Som bara behöver en drake som flyger. Som behöver en drake som inte följer med i alla nervösa nycker. Light var inte designad för mig i alla fall.

David blev lite ledsen när jag sa att jag inte tyckte om draken och började försvara sig. ”Det är lugnt.” sa jag, ”Jag tror att nästa kommer att passa mig bättre.” Och glatt plockade David fram en Instinct Sport 7 m2. Helt plötsligt kom känslan av en kajt tillbaka. Sporten var kvick och lekfull. Vi kom direkt överens och trots att den är designad för wakestajl kände jag att denna skulle jag trivas med också bland vågor. Visst hade jag bara en sjua, men jag kunde skoja och busa som vanligt.

Nu såg David nöjd ut. Och det var med en ännu nöjdare min han sa: ”Därute har du ditt nästa testobjekt, en Hedge 9:a” (han menade Instinct Edge 9 m2) ”Det är en …” Medan David inte riktigt hittade orden, fyllde jag i:
”En puta madre.” Och tänkte att en hormor borde fungera som kraftfullt kraftuttryck även i Italien.
Med ett mycket belåtet flin, nickade David instämmande. Jag förstår varför. Jag launchade draken, gav mig ut, hoppade till lite lätt på första vågen … jag lyfte … och lyfte … och lyfte … och funderade på om det aldrig var dags att börja sjunka … någon gång under tiden hörde jag mig alldeles spontant ropa chohoo. Och jag insåg att jag hade rätt, kajten är en puta madre. En fantastiskt kul kajt om man vill hoppa högt. Men min favorit under dagen blev ändå …

… Ozone Instinct Sport … som faktiskt var ganska puta madre den också.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kiteboarding, test, ozone, ozone instinct light, ozone instinct sport, ozone instinct edge, puta madre

Sänglinne som marknadskommunikation

När jag var färdig med Martins säng, var jag tvungen att stanna upp. Vilket mästerverk! Kameran måste hämtas och ögonblicket förevigas. Jag tänker på vad jag fick lära mig på Handelshögskolan: You cannot not communicate. Här i betydelsen att allt ett företag gör, kommunicerar dess värderingar och laddar dess varumärke. Jag kan inte låta bli att försöka beskriva vad Chohoos val av sänglinne kommunicerar till marknaden:

Med ett genomtänkt utstuderat sätt att blanda stilar, färger och mönster inom heminredning i allmänhet och sänglinne i synnerhet, flörtar man med allt från hippiekultur till den ironiska generationen. Det här handlar inte om en säng, det är en attityd. En attityd som utstrålar självförtroende och styrka, förmodligen inte ens jämförbar med andra företag inom upplevelseindustrin. På detta vis kittlar man fantasin och retar smaklökarna hos den moderna människan. Människan som sett allt och är van vid stilren skandinavisk design. Allt signalerar att med Chohoo är det kitesurfingen som betyder något. Och man lockar med något lite fräckare, lite vassare, lite nonchalantare, lite roligare … något lite mer chohoo helt enkelt.

Det var som tusan! Vad bra det blev. Bara av att bädda sängen. Undrar vad det skulle signalerat om jag dessutom hade bäddat säck?

Andra bloggar om: surfliv, entreprenörskap, marknadsföring, marknadskommunikation, bädda sängen, sänglinne, kommunikation

Kitesurfing i Porto Pollo

Om ni undrar så var det kul. Om jag ska klaga på något, så är det att på slutet blåste det lite väl mycket för min Vegas 10 m2. Om jag får hälsa så hälsar jag till Sara, mamma och pappa. Om jag får önska en låt så blir det If you’re into it, med Flight of the Conchords. Om jag kunde sluta tramsa så får bilderna tala för sig själva …









Om ni undrar vem som plåtat så är det den australiske fotografen Matt Walker.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, sardinien, porto pollo, trams, bilder, kitebilder, surfbilder

Jag ägnar mig åt självömkan … och slutar med det

Jag är lika intelligent som en tröglori på majja, en fiskmås på hemkört eller en chimpans på crack. Fast när tröglorin för logiska resonemang, har jag svårt att hänga med. Men tröglorin skulle ändå aldrig hitta på något så dumt som att försöka bygga en global bizniz helt på distans och i helt utan pengar …

Precis så känns det just nu. Och när det känns så här brukar jag trösta mig med att det inte är så lätt att bygga en global bizniz helt på distans och i helt utan pengar. Jättesvårt faktiskt. Men vad svamlar jag egentligen om?

Jo det var ju ganska mycket dyrare här än vad jag lyckats uppfatta … på distans … Jag har fått en enstaka gäst och behöver bil, men här på Sardinien vet man hur man kramar euro ur turister ... 400 små runda guldkantade euroslantar vill de ha för en vecka. Phuh! Och nu har jag inte ens berättat vad lägenheterna kostar. Men å andra sidan så sätter ju lite ekonomisk press igång helt nya processer i min sengångarhjärna … snacka lite här, prata lite där, internetta och entreprenöra runt lite helt enkelt. Vips så dyker en uppsjö av små intressanta erbjudanden om bilar upp. Jag behöver kanske inte trösta mig själv trots allt. Vi får se vad som händer idag.

Andra bloggar om: surfliv, entreprenörskap, affärsutveckling, djur, sardinien, bizniz, tröglori, fiskmås, chimpans

Vikten av ett brett litteraturintresse

”Bla bla bla bla gusher bla bla bla.” Hör jag killarna viska.
”What’s a gusher?” Säger jag som inte riktigt hänger med i diskussionen och bara tror att det beror på att jag missat ett enda litet ord.
Killarna förklarar att gusher är kvinnlig fontänorgasm och jag känner mig som en frågvis femåring. ”Sorry, I didn’t know. I learned my English in school, from english books.” Ursäktar jag mig oskuldfullt, varpå jag direkt möts av ett:
”Maybe you should study a wider range of literature?”

Andra bloggar om: surfliv, sex, kompisar, grabbsnack , språk, engelska, fontänorgasm

Bunkermys

Just nu bor jag i en bunker. Okej det är ingen riktig bunker, men mitt rum består inte av så mycket mer än en säng och en lampa. Det är tur att jag påmint mig själv om att inte glömma surflivet, för mitt bunkerboende uppfyller alla krav på enkelhet. Med några stearinljus kan det nog bli riktigt mysigt också …

Andra bloggar om: surfliv, boende, bunker, bunkerboende, udda boende, bunkermys

Just nu gapflabbar jag åt …

Flight of the conchords* … Och just denna måste vara den finaste kärlekssång som någonsin har skrivits ... och den roligaste. Bakgrunden är att Bret dejtar Coco, med hjälp av Jemaine … alltså fysisk hjälp … alltså han är med på varje dejt … fast han kanske inte hjälper till så mycket … oftast.

Bret har skrivit en kärlekssång till Coco. Sången blev ett två timmar långt, pretentiöst I-would-do-anything-for-you-dravel. Nu har Jemaine hjälpt till på riktigt och gjort sången mer … realistisk.



*Flight of the conchords är Jemaines och Brets ganska misslyckade Nya Zeeländska band. Flight of the conchords är också TV-serien om Jemaine och Brets ganska misslyckade försök att slå sig fram i New York. Till sin hjälp har de även Nya Zeelands ganska misslyckade vice kulturattaché som manager.

Andra bloggar om: flight of the conchords, bret, jemaine, if you're into it, humor, skoj, komedi, komik, kärlekssång, nya zeeland

Frukostmöte med Barney

Barney är en av mina nya kollegor. Han har roddat lite turister här och i Chamonix de senaste tio åren. Dessutom är han arketypen för en engelsk surf-snowboard-wake-slusk. När vi trasslar in oss bland de ungefär tusen sätt att dricka kaffe på italienska, gör Barney ett försök till att skapa lite sympati för våra taffliga kaffebeställning. ”But you’re not Italian either?” Säger han till den förtvivlade servitrisen.
”No, I’m from Antwerpen.”
”Antwerpen? Sounds like Germany?”
”No, It’s Belgium!” Säger hon aningen förorättat.
”Belgium? What the fuck is that?”

Sen fick Barney betala min kaffe också, men det berättade den belgiska servitrisen inte för honom.

Andra bloggar om: surfliv, surfkultur, surfvett och etikett, kompisar, sardinien, kaffe, italien, antwerpen, belgien

Glöm inte surflivet Johan!

Det är inte ofta, men det händer, att jag frågar mig själv varför jag håller på alltså. Men så kommer jag på. En gång i världen var det ju så att jag hade ett yrkesliv, ett privatliv, ett kärleksliv, ett familjeliv, ett studentliv, en massa liv helt enkelt. Skitjobbigt att hålla reda på. Skitjobbigt att hålla isär. För att förenkla livet tänkte jag att man bara borde ha ett liv. Där arbete, fritid, kompisar, kärlek, utveckling hänger ihop … ett surfliv helt enkelt. Det handlar alltså om att leva så enkelt som möjligt. Ibland rycks man gärna in i ett slags allmänt rådande borde, om att göra livet mer komplext. Då måste jag påminna mig om surfliv.

Andra bloggar om: surfliv, liv, borde, måste, yrkesliv, privatliv, kärleksliv

Världens hetaste vattensporttrender

Kommer nog inte från Italien.

Andra bloggar om: vattensport, vindsurfing, sardinien, vattensporttrender, trender, porto pollo

Ibland går det som man tänkt sig

Jag hade inte tänkt mig att ha Expressen här en dag utan vind. Vi försökte flyga en tvålinors foilkite, men t.o.m. en sån liten rackare trillade ur skyn hela tiden. Efter att ha kört lite allmänt kitesnack bestämde vi oss för att köra lite wakeboard, men så visar det sig att generatorn inte laddar batteriet. Båten är död. Det hade jag verkligen inte tänkt mig.

Men så frågar jag journalisten Annika hur de hittat mig. Hon sa att när de bestämde sig för att skriva om Sardinien, kom redaktören på att de hade fått något mail från mig. Och så hörde Annika av sig. Det var ju precis vad jag hade tänkt mig.

Ibland går det inte som man tänkt sig och ibland går det som man tänkt sig. Förmodligen är det så att om man bara tänker sig tillräckligt mycket, kommer en massa saker att inte gå som man tänkt sig. Men en massa saker kommer också att gå just precis som man tänkt sig. Så vill man ha det som man tänkt sig gäller det att tänka sig lite mer än man tänkt sig från början.

Andra bloggar om: surfliv, affärsutveckling, kitesurfing, wakeboard, expressen, sardinien

En tribut till surfarsnubbar

Efter en kanske onödigt lång resa med Sardiniens lokalbuss (inget fel på bussen i sig, de går bara lite oregelbundet och väldigt sällan), med risig mage och lätt illamåendekänsla, utan att ha ätit på 36 timmar, då var det dags att träffa Jason, Barney och Attila. Samtliga är mina partners på Sardinien med avseende på boende och kiteskola. Man kanske kan tro att några helt nya partners, som bara bestämt att de ska samarbeta via mail och ombud, kanske skulle bemöta varandra lite stelt och konstlat. I vilket fall gäller inte det surfarsnubbar. Det var idel glada miner. Det var ”Hey man, great to meet you dude!”. Det var surfhälsningar i gangstastil. Det var ”No problemo”. Det var ”Multi bene!”. Och när vi hade ryggdunkat varandra en liten stund stack vi alla ut och åkte wakeboard på ett helt ok plattvatten precis utanför centret. Sen stack vi och kollade på fotbollen … så viva Italia (jo, jag vet att det var Spanien som vann)! Viva surfkulturen! Och viva surfarsnubbarna!

Och för er som undrar … jo, visst finns det kvinnliga surfarsnubbar också, även om de dessvärre inte är lika vanliga … och jo, visst är jag själv surfarsnubbe. Det är inte alls förmätet att skriva en tribut till sig själv, det är ju min blogg.

Andra bloggar om: surfliv, sardinien, surfare, surfkultur, wakeboard, surfarsnubbar, kiteskola, fotboll

Intimhygien med Barbalurv

Det var här det hände. Upplevelsen som jag helst skulle vara utan. Jag kommer ut från toaletten och ska tvätta händerna. Då möts jag av en syn som lättast kan beskrivas som om Barbapappas son Barbalurv skulle stå och tvätta sin gentialier i handfatet. Helt öppet. Helt ogenerat. Alldeles bredvid duschen. Han gnider och gnider, som om hela paketet var mycket smutsigt. Jag försöker verka oberörd. Jag vill ju ändå fram och tvätta händerna. Men jag tror att jag struntar i att borsta tänderna ikväll. I alla fall i just det handfatet.


Andra bloggar om: surfliv, surfsunk, hygien, sardinien, barbalurv, barbapappa, intimhygien

Första gången med Ryan II

Det gick ju grymt bra att flyga med Ryan. Smidig incheckning. Jag behövde inte ens väga min stora boardbag. Lugna och sansade säkerhetskontroller. På en lugn och sansad flygplats. Även om stolarna inte gick att fälla bakåt och det inte var några gratis drinkar på planet, fick jag en mer komfortabel resa än vanligt. Jag som normalt avskyr att resa hittar faktiskt inget att klaga på. Känns nästan lite tråkigt nu när jag laddat så.

Att det sen är jäkligt knepigt att ta sig från Alghero till Porto Pollo, utan att hyra bil eller betala 200 euro för taxi, det är ett helt annat problem. Det innebär ju bara att man får en extra natt i en sovsal, där man precis som man förväntar sig, kan lyssna på O Sole Mio från gatan. Och O Sole Mio kan man ju inte heller klaga på. Det är ju bara pittoreskt.

Andra bloggar om: surfliv, resa, sardinien, porto pollo, ryan air, alghero, opera