Dagens lyxproblem

Att cabba ned en Peugeot 307 är inte så lätt som man tror vid första anblicken. Men med fem kajtare löstes problemet förstås elegant. Det krävdes dock en chaufför, två ingenjörer med erfarenhet från fordonsindustrin, en med flytande kunskaper i italienska och så jag … som mest dokumenterar företeelsen och då och då sparkar lite grann på däcken.

Andra bloggar om: surfliv, kitecamp, bilar, peugeot 307, cab, cabriolet, kajtare

Hans får polletten att trilla ned

Jag har gått ett dussintal förstahjälpenutbildningar. På samtliga ska lära sig att lägga ett tryckförband. När man övar att sätta på förbandet gör man det alltid på en fiktiv skada på handleden. Jag har alltid funderat över hur sjutton man kan skada sig så rejält på handleden. Men så idag tog vi oss för att utforska några av öns läckra klippblock. Hans imponerar med en strålande teknik på ett överhäng.

Plötsligt hör jag ett knäpp. Greppet där han håller handen släpper från klippan. Sen ser jag honom falla vertikalt. Sen ser jag honom likt en katt vända sig om i luften. Sen ser jag honom landa på händerna för att bara studsa till och landa på fötterna. Hans fall var ju en bedrift i sig. Men den största bedriften var ändå att han praktiskt tog på sig att demonstrera hur man i verkligheten får den klassiska tryckförbandsskadan på handleden. Tack Hans.


Andra bloggar om: surfliv, klättring, bouldering, sardinien, skador, 1:a hjälpen, första hjälpen, tryckförband, fall

Sardinian Kitesurfari

Jag blir mer och mer imponerad av Sardinien. Nu har jag undervisat i sju dagar och testat 5 spots. Det blåser ju inte alltid i Porto Pollo, men genom att välja spot efter vindriktning har det nästan gått att kajta varenda dag. Hittills har vi missat en enda dag och testat:

Porto Pollo


Funkar bäst vid NV till V. I juli och augusti blir det stark vind ibland byigt, ibland chopp men alltid plattvatten bakom Isola dei Gabbiani.

Marina delle Rose


Är en vågspot där det driver upp ganska ordentligt svall när det blåser riktigt starkt i Porto Pollo. Vinden blåser cross-on mot ett helt ok beachbreak. Stranden är magisk.

Les Salines


När det blåser O till SO åker man till ner till Olbia där vinden både drivs på termiskt och accelereras genom bergen till ganska stark vind. I havsbassängen bildas smått chop och innanför ligger en plattvattenlagun … men det råder oklara förhållanden kring om man får kajta på den eller inte.

Valledoria


Hit åker man på SV. Här finns en plattvattenlagun med havet utanför. Egentligen finns det gott om plats i lagunen, men de flesta trängs helst närmast parkeringen. Åker man en bit downwind finns det gott om utrymme … och plattvatten. I havet bryter vågor, men det känns som om beachbreakets sandbankar flyttar på sig allt för mycket för att skapa någon form av regularitet så att det är värt att köra vågorna.

Vignola


Vid nordlig vind skapar den bakomliggande landmassan en tillräcklig sjöbris. Det är ofta trångt på stranden, men om man håller en bit ut finns det gott om utrymme. Vinden blåser sideshore och vattnet blir småchoppigt.

Andra bloggar om: kitesurfing, sardinien, porto pollo, kitekurs, kitestränder, marina delle rose, vignola, valledoria, les salines, kitesurfari

Vid middagsbordet

Hans: Fan vad gott. Du skulle ju lätt kunna få ett jobb på Fredsgatan.
Jag: Visst blev det gott, men jag tror ändå inte att jag skulle kunna få jobb på Fredsgatan.
Eric: Dom behöver ju alltid diskare.

Andra bloggar om: surfliv, kitecamp, fredsgatan, diskare, middagsdiskussion

På vägen till Valledoria

När det blåser medelvind på drygt trettio knop och topparna är på över femti, lämnar man Porto Pollo. För dagen satsade vi på Valledoria, som ligger en bit längre västerut från Marina delle Rose. Förra gången visade min instruktörskollega Patrick mig en genväg genom den sardinska vildmarken. Den ville jag förstås imponera på mina gäster Eric och Hans med att känna till. När vi börjar inse att vi är vilse och kör i cirklar, tror jag allt mer från min baksäteskartläsarposition att kartan har gått sönder. Av någon outgrundlig anledning glider samtalet in på rally och kartläsarens oerhört viktiga position. ”Naeeej, det är ju kartläsaren som gör det mesta jobbet va.” Säger jag som om jag skulle ha någon som helst aning om vad jag pratade om. Samtidigt som jag hör att jag låter precis som Sudden från Nilecity.
”Jo, vi märker det.” Kontrar Eric.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, sardinien, porto pollo, valledoria, san pietro, genväg, vilse, nilecity, sudden, rally

Sicken bräda

Nu har jag kört in mig på min nya bräda, den Aboards X-Series 134*39,5 som jag skaffat genom Robsportrobban. Sicken bräda. Den är är inte helt enkel i choppet eftersom den är ganska styv. Men jag brallade ut en bit, och alldeles bakom Isola dei Gabbiani hittade jag en alldeles egen plattvattenspot. Där lekte jag urkrokad wakestajlare tills min biceps bara bad mig om att sluta. Jag har nog inte kört någon bräda med sådant distinkt pop, så jag kände att vi har en enorm utvecklingspotential tillsammans. Trots de små fenorna var den löjligt lätt att ta höjd med. Men fenornas storlek gjorde att brädan var lätt att få med sig när man glider runt på vattenytan. Sen är det ju också den snyggaste bräda jag haft. Sicken bräda alltså.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, brädor, aboards, test, x-series

Nästa års surfmode

Italien må vara ett av de stora länderna när det gäller mode, eller i vart fall haute couture. När det gäller surfmode tror jag att de ligger efter. Fast vad vet jag? Det kanske är så att nästa år kommer alla att kajta i boxershorts. Och vips har den italienska modeinjdustrin löst kajtarens största kosmetiska problem – kritvita lår. Själv tillhör jag ju kategorin konservativa surgubbar, nej, inte surfgubbar, som aldrig skulle låta shortsen passera knäna och gladeligen låter låren vara äggskalsvita.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mode, italien, haute couture, surfmode, vita lår

Jetsetkitesurfing… eller ja, kanske inte kitesurfing egentligen

Sardinien är ju aningen jetset. Utanför kitebeachen trängs miljardärernas yachter som bilar på IKEA:s kundparkering en söndageftermiddag (okej, det är möjligt att jag överdriver en aning). Phi Beach är den nordöstra kustens jetsetklubb numero uno. Jag och Martin anlände omkring 23-snåret och slogs av den uppsluppna stämningen och dansen som redan var igång. Efter ett par år i Spanien trodde jag liksom inte att det gick att gå ut och ha kul före tolv. Men jag hade fel. Eller kanske inte ändå. När jag ska beställa i baren och de vill ha 30 euro för två flasköl, känner jag att den uppsluppna stämningen och allt kul rinner av mig. Jag är ju inte så värst jetset. Eller så får jag helt enkelt vänta med mitt jetsettande till Sydafrika. Där kan man vara jetset om man har en bil och har råd att betala det mer facila priset av 3 euro för två flasköl.

Andra bloggar om: surfliv, fest, sardinien, jetset, yachter, IKEA, jetsetklubb

Platt lokalism

Om det blåser ostligt, eller t.o.m. sydost, och vinden inte riktigt bär i Porto Pollo, åker man ner till Olbia. Där skapar de omkringliggande bergen en schysst venturieffekt som gör att det brallar på ordentligt. När vi kom dit var alla och kajtade i havet, men den intilliggande lagunen, med ett förföriskt plattvatten, låg helt orörd. Här var tidigare en kicker och en slajder uppställd och med en glupande aptit launchade jag draken, satte på mig brädan och stack ut på ett perfekt plattvatten. Jag har inte lekt på så platt yta sen Mauritius och Sydafrika så det var en grym känsla. Men efter ett par vändor hör jag en vissling. En lokal instruktör viftar avvisande. Jag frågar vad det handlar om och han mumlar något om naturreservat. Ibland önskar jag att jag bara var turist och bara kunde skita i sådana tillsägelser. Nu är jag här för att reka en ny spot och för att undervisa. Då vill jag inte skapa några ovänner. Det brukar inte bli så bra för verksamheten. Men när jag senare på kvällen berättar för den lokala kiteprofilen Simone, att jag blev utkastad från lagunen, skakar han bara på huvudet och muttrar ”localism”. Ibland önskar jag att jag bara var turist.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, respekt, locals, sardinien, olbia, plattvatten, lokalism, locals only

Tänkaren II

En gång för drygt hundra år sedan skapade Auguste Rodin ett klassiskt konstverk. Verket heter Tänkaren och föreställer en tänkande herre i en tänkande pose. Kraftigt inspirerad av Auguste ville jag skapa en modern version av klassikern. Jag använde modernt fotografi istället för brons. Jag tog en modern kille i en modern vardaglig situation. I modern tid kan man ju inte tänka utan hjälpmedel. Men man måste ju också ha uppkoppling. När Martin inte haft lyft blick och full fokus på draken, har han hängt framåtböjd över sin mobila kommunikationsplattform. Tankarna då? Har det kommit ut något storslaget? Ärligt talat så vet jag inte. Det jag har hört har mest varit svordomar över radioskugga och bristande nätteckning. Själv är jag ju lite mer lowtech och har mest funderat över om det blåser lagom, för starkt eller för svagt. Och för det krävs inga framåtlutande, grubblande poser, som kan ge upphov till stor konst.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kommunikation, konst, tänkaren, auguste rodin,

En kitesurfare råkar blotta italienska fördomar

Italien är alltid Italien. Och italienska idrottsmän är alltid italienska idrottsmän. Det spelar ingen roll vilken sport de utövar, de drar sig aldrig för att ställa till en scen. På den nästan helt tomma spoten råkar två italienska atleter komma lite nära varandra. Det blir känslosamt. Det blir högljudd konversation. Det gås ned på knä. Det blir obscena gester. Det var nästan så att jag väntade mig att någon av atleterna skulle ta sig för smalbenet och rulla runt på stranden, men så kom jag på att det aldrig kommer att hända … det finns ju inget straffområde, inga röda kort och inte ens någon vettig domare i kitesurfing

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, sardinien, italien, fördomar, idrottsmän, atleter, italienska idrottsmän, italienska atleter,

Vågor i Marina della Rosa

Om det blåser för starkt i Porto Pollo åker man till Marina della Rosa. Det ligger runt hörnet på västkusten. Igår blåste det för starkt. Det sa åtminstone mina Italienska skolpartners. Martin och jag hade i och för sig våra tvivel. Det kan faktiskt vara så att de ställde in alla lektioner för att de ville kajta själva. Spelar oavsett inte så stor roll. Vi packade kajtar, vågbräda och lite undervisningsprylar och stack iväg. Det blev en skön dag med växelvis undervisning och vågkajting. Och just det, det var ju första gången jag provade min Xelerator Epic 5’8” i riktiga vågor. Jag säger ”Epic!” och Patrick som fick testa den säger ”It was the most beatiful waveboard I’ve ever tried.”. Jag tror i.o.f.s. inte att han tyckte att dess vita surfbrädefinish med plåklistrade stickers var så märkvärdig. Jag tror att han gillade brädans egenskaper. Men vad vet jag?










Andra bloggar om: surfliv, surfing, vågor, sardinien, marina della rosa, kitevågor

Surfbilen FIAT

När jag var liten tyckte jag att FIAT var den löjligaste bil man kunde ha. Det var mycket baserat på denna bilen. En original FIAT 500.


När jag var liten tyckte jag att den tuffaste bilen man kunde ha var en svart bil, med eldsflammor på sidorna och stora fenor baktill (läs raggarbil). Nu kör jag omkring i en modern FIAT 500 och känner mig ganska tuff. Det kan bero på att jag är surfare och tycker inte längre att det är så värst tufft med raggarbilar med eldsflammor på sidorna. Fast det kanske inte är så mycket surf över FIAT:ens påminnelsepling, när man glömt att ta på sig bilbältet.


Andra bloggar om: surfliv, bilar, FIAT, FIAT 500, raggarbil, bilbälte

Kitesurfare skall med flipflops byggas

En del människor menar att man slappnar av så enormt när man är på semester, att små enkla beslut kan bli svåra att ta. Så menar Martin att det låg till, när vi efter en dag med kiteträning begav oss till surfshopen för att skaffa honom ett par flipflops, och han efter en halvtimmes provande fortfarande inte lyckats bestämma sig vilket par han ska ha. Jag tror inte att det handlar om det. Jag tror att det handlar om att flipflops kanske ser oansenliga ut, men de är liksom plattformen på vilken kitesurfaren ska byggas. Och slarvar man med grunden kan ju hela konstruktionen rasa samman.

Andra bloggar om: surfliv, surfkultur, kitekurs, kitecamp, kitesurfare, flipflops,