Backpacking och Backpackers

Efter en kort men numer åtminstone tillfälligt avslutad karriär som backpacker, går det inte att låta bli att göra några smärre iakttagelser och generaliseringar över de människor man möter. För att vara backpacker handlar ju inte värst mycket om att lära känna det aktuella landet och dess människor, att vara backpacker handlar mer om att hänga med, och ha skoj med andra backpackers. Om du någon gång funderar på att backpacka i Sydafrika kommer här några typer av karaktärer du kan vänta dig att träffa på:

Susy & Lucy Spicegirl

Susy och Lucy är två tjejer som precis fyllt tjugo. De har jobbat ett tag för att göra sin livs resa tillsammans. Resan är planerad in i minsta detalj och så även alla nödvändiga accessoarer. De har således försett sig med likadana ryggsäckar, likadana flip-flops, likadana reskuddar och likadant knallrosa nagellack. De tycker att en bra sak med att resa är att man kan få prova MacDonalds i andra länder.

Johnnie Walker

Johnnie är engelsman och är till vardags en kostymklädd man fullt upptagen med något mycket viktigt. Det är dock ganska svårt att tro när man träffar på honom som backpacker iklädd en T-shirt med trycket ’I like beer’. Frukostölen knäppas upp någon gång vid tiosnåret, och sen fortsätter det i samma takt hela dagen. Mot slutet av sin resa kan Bradley stanna upp och reflektera: ”Shit! I haven’t really done anything on my holiday, apart from being shitfaced … but what the fuck, I like being shitfaced.”

Andy Amsterdam

Andy träffar man på alla backpackers, där han jobbar i baren eller något liknande. Han har varit ute och rest i fyra fem år, och stannar till här och var för att jobba ihop mer pengar för sitt fortsatta resande. Problemet är bara att han inte får betalt i pengar för att jobba, lönen är på traditionellt 1800-tals manér … i sprit.

Lisa Woodstock

Lisa har varit ute ett tag. Det kan man se på näsringen från Indien, tatueringarna från Samoa, handväskan från Guatemala, armbanden från Malawi, örhängena från Nya Zeeland och sarongen från Bali. Lisa högsta önskan under sin resa är få uppleva det genuina riktiga Afrika, som kanske att bo i en hydda med stampat jordgolv och kanske drabbas av någon tropisk sjukdom.

Johan Kajtare

Johan vill egentligen inte alls vara backpacker, han vill bara vara surfare. Men han låtsas vara en riktig backpacker för att få kompisar. Han känns igen på en överladdad packning på omkring femtio kilo som gör att han högst motvilligt förflyttar sig mellan de olika stoppen. Ett ytterligare udda karaktärsdrag för denna typ är att han faktiskt inte tar en endaste öl förrän efter dagens surfsession.

Andra bloggar om: surfliv, surfing, kitesurfing, resa, sydafrika, karaktärer, engelsmän, backpacking, backpackers, kitesurfare

Anarkist? Ja kanske det!

Min kitepimp Nicole har fått för sig att hon är min chef. Själv ser jag henne som min sekreterare och kanske ordermottagare. Hon svarar i telefon och tar emot bokningar, för att sedan sätta upp dem på mitt schema. Hon är själv inte kajtare men försöker införa en massa system för att hålla koll på utrustningen. När vi träffades första gången gav hon mig ett papper med sina regler. Sen berättade hon att den som inte följer hennes regler får böter i form av löneavdrag. Allt sedan har jag gjort det mesta för att tramsa bort och strunta i hennes regler. Det känns t.o.m. som om jag har något slags undertryckt behov av att obstruera mot konstiga regler. När jag hade min födelsedagsfest, klotterfesten, skrev jag mitt namn med inringat A, liksom ett anarki-A. Nu blev mitt anarki-A mer likt ett snabel-A, men ändå, kan det vara så att jag har gått och blivit anarkist?



Andra bloggar om: surfliv, kitepimp, sekreterare, ordermottagare, bokningar, schema, regler, system, böter, löneavdrag, protest, anarki, anarkist, födelsedagsfest, klotterfest,

Två dagar med Calypso Kiteboarding Event

Med klarblå himmel, sol och värme finns grundförutsättningarna. Då spelar det mindre roll att vinden inte riktigt har levererat 100 %-igt. Det är rätt soft att bara chilla på en gräsmatta, lyssna på lite skön partymusik, vänta på vind och ibland få se på riktigt bra kajting. När man dessutom får vara domare och bestämma vilka som får fortsätta vara med och leka, blir det faktiskt ännu mer intressant. Min dolda, men ack så sluga baktanke med att hjälpa Lighty att rodda hans event, var att lära känna så många av Sydafrikas kiteprofiler som möjligt. Efter bara två dagar har jag bekantat mig med större delen av det Kitesydafrika man ser utåt och läser om i GUST magazine. Inte helt oväntat kom världstjärnorna Aaron Hadlow och Ruben Lenten upp för att hänga, träffa kompisar och förstås gå på kvällens massiva fest på Flamingos.

Det var förstås inte bara glamour att vara domare. Efter en hel dag i stekande sol blir man väldigt trött och t.o.m lite yr. Det blev mycket sent igår och det kommer att bli ännu senare ikväll. Trots att jag har arbetat ideellt, för den goda sakens skull: för att skapa en kitesurfigare värld, kommer Lighty att vilja bjuda tillbaka. Och när Lighty bjuder till, vet man att det definitivt inte kommer att bli hälsosamt och det definitivt kommer att bli en tung morgondag.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, tävling, kompisar, karaktärer, Aaron Hadlow, Ruben Lenten, fest, surfglamour, kiteprofiler, domare, solsting, ideellt arbete

Om att prata med fel flicka

Internet är fortfarande dött i hela stan, så jag går tillbaka från F.r.i.e.n.d.s. med outrättat ärende. När jag passerar Zizis skuttar en kille ut och vinkar, ”Hey, haven’t seen you for ages”. Nåja, det var nog senast i måndags, men whatever. Han fortsätter att tuppa sig och berätta om sina kontakter och pengar och sen säger han: ”Do you remember when I warned you about the girl in green top last Saturday? Just stay away from her, I’m madly in love with her.”. Jag är här för att kajta och sätta upp Chohoo, så jag vill verkligen inte skaffa mig några ovänner och svarar: ”Sure, no problem, just didn’t know”. Men jag vet i alla fall att jag ska undvika att prata mer med tjejen i grön top, han var nämligen inte den ända som blängde surt på mig …

Andra bloggar om: surfliv, karaktärer, intriger

Det här är Smart … Kelby Smart

Min nya rumskompis Kelby är arketypen för en äkta surferdude. Hela han utstrålar genuin surfkultur och inleder varje konversation med ett släpigt ”Yeaaah”, ”Maaan” eller ”Heeey”. Det kanske är helt naturligt när man kommer från Mauritius, är uppvuxen med vågor av kaliber och det enda jobb han haft i livet är vindsurf- och kiteinstruktör. Han har egentligen bara kajtat i ett och halvt år, men är redan en grym kajtare. Det kan bero på att han vindsurfat, skejtat och åkt wakeboard sen han var hur liten som helst. Det är väldigt inspirerande att kajta med honom. Han laddar ett nytt trick precis hela tiden och landar det mesta. Även om jag inte riktigt hänger på och landar ens en bråkdel så många tricks som han, så har jag blivit ännu mer taggad att utveckla min freestylesida. I våras var han med på North youngblood camp och sedan dess är Northåkare på nationell nivå. Han satsar på att börja tävla internationellt i KPWT för att se om det går tillräckligt bra för att utmana Aaron och killarna i PKRA. Och så en film med Kelby m.fl. från North youngblood camp.



Andra bloggar om: surfliv, kompisar, karaktärer, kitesurfing, kelby smart, frestyle, mauritius, surfdude

Låt mig presentera: Taro Niiiiiehaaaaus

Tillsammans med Sjoukje är Taro, även kallad Lighty, en av Langebaans största kiteprofiler. Det beror förstås till stor del på hans internationella framgångar. Han tävlar i både freestyle och speed. I årets speedtour kom han femma och nu har han skrivit på för Bests internationella team. Han har de mest slumpmässiga dreads jag någonsin sett och försörjer sig lika slumpmässigt genom att kajta lite, tävla lite, skriva lite, arrangera events lite, meka lite … Han är ett partydjur utan like och med en flaska brandy i ena handen gjorde han entré:

- Hey bro, give me a glass I cannot break dude.

Sen lärde han mig och Sjoukje några beats och så var det förfest och bongojam. Efter trummande, kraschade glas, baren Kaktus, efterfest och några timmars slumpmässig sömn stapplade han ut till bilen och sa:

- Bro, I really need some sleep, bro. Cause tonight we’re gonna have a massive party, bro.

Andra bloggar om: surfliv, karaktärer, kompisar, fest, partydjur, taro niehaus, brandy, bongotrumma

Tröst till Ebba

Som kitesurfare är det inte lätt att hänga med vad som händer i den riktiga världen. Men när jag då och då kollar senaste nytt, brukar jag oftast kunna konstatera att jag inte har missat något väsentligt. Men de allra viktigaste nyheterna, som att Ebba von Sydow blivit portad från krogen, lyckas jag inte undkomma. Så Ebba, om det känns bättre kan jag bara säga att jag har också blivit portad från krogen. För några år sedan var jag full som ett ägg på Gutekällaren på Gotland. När jag gick ut för att hämta luft lyckades jag kräkas på mig själv, och i någon form av tillstånd helt utan självinsikt tänkte jag förstås gå in och fortsätta festen. Dörrvakten var inte lika imponerad av min uppenbarelse och sa bara:

- Naei, deu kuommer inte ien igen, deu ha'ju mat på hele ärmerna.

Men nästa dag var jag välkommen igen, kanske något mer skamsen. Så Ebba, jag kan bara trösta dig med att inget varar för evigt.

Andra bloggar om: trams, fest, karaktärer, ebba von sydow, krogen, dörrvakter, gotland

Min tuffa äldre kompis

Efter kursen gick jag, kurskompis Travis och examinator Steve ut för att äta. Initialt upplevde jag examinator Steve som aningen reserverad och stiff. Men efter att ha skjutit på med 1000 frågor, började han slappna av och berätta att han lämnade sin fru för 15 år sedan. Sedan dess har han försökt leva surfliv, mer och mer på heltid. Trots att han knappt alls fått träffa sin numer 17-årige son under hans uppväxt (någon form av engelsk lagstiftning), ångrar han ändå ingenting. Det kändes kul att snacka med någon som valt samma livstil som jag själv och dessutom är 10 år äldre. När jag var yngre var det oerhört tufft med äldre kompisar. Nuförtiden tenderar mina kompisar att alltid vara omkring 25 till 30 – det är bara jag som blir äldre.

Andra bloggar om:
surfliv,
kompisar,
karaktärer

Jag har fått en presentatör

Alex, en av de galna slingshotkillarna i den här världen har precis lärt sig hela mitt namn. Han är nöjd med det och berättar numer något nytt om mig när vi ses, eftersom att han googlar mig. Det handlar om information om att jag klättrar, diggar Red hot, har en bror etc. Men det jag faktiskt verkligen gillar med att han lärt sig mitt namn är att han skriker det som en presentation titt som tätt. Det känns jäkligt bra. Med en sådan presentation kan man ju inte bara segla omkring och fjösa - man måste ju satsa! Så ett tips till alla som känner att de fegar lite, inte kommer vidare är att skaffa sig en egen presentatör som skriker namnet på vederbörande. Jag lovar att kajtingen får en ny dimension.

Andra bloggar om: kitesurfing, surfliv, surfglamour, presentation, barbiekite, karaktärer, kompisar, presentatör, speaker

Kajtbitchtyper

Det finns såklart olika sorters kitebitchar. Här är några av de vanligaste:

Den överbeskyddande äkta mannen/pojkvännen som förmodligen själv är kajtare. Han är oerhört mån om att sin partner ska lära sig kajta. Därför raderar han bort alla jobbiga moment som att bära och pumpa genom at helt enkelt ta hand om det själv. Sen står han kvar på stranden med korsade armar och hökblick, alltid redo att hugga in - om det behövs.

Den snygga och ointresserade flickvännen till machokillen som precis håller på att lära sig att kajta. Hon vill mest vara på stranden och jobba på brännan, men ganska missnöjd över att behöva släpa och pumpa. När det sedan är dags att launcha brukar hennes kille (som inte har en aning om vad han håller på med) skrika kommandon till henne, vilka hon oftast inte förstår. Oftast är det tur. Till sist brukar kajten slå omkull henne. Så småningom går de tillbaka till bilen - mycket sura.

Den gulliga tanten har en ibland gullig och ibland tysk gubbe. Hon har servat sin gubbe i ett helt liv och fortsätter såklart på stranden. De agerar som ett samspelt gift par och kommunicerar med telepati. Hon har alltid med sig en pick-nickkorg med smörgåsar och kaffe på thermos.

Till sist har vi Monica. Hon dök upp i viken häromdagen och gjorde att Ulrika och Sara helt tappade fokus på hur man balanserar kajten i sweetspot. Istället började de fokusera på hur de skulle få tag i lika många kitebitchar som Monica. Monica har en bräda som det står Monica på undersidan. Dessutom har hon tre till fyra olika kitebitchar. En som launchar och landar, en som kommer med smörgåsar en som fotograferar och en som ropar "Hurra!"

Andra bloggar om: kitesurfing, karaktärer, surfglamour, surfsunk, surfliv, pick-nick, kaffe, telepati, machoman

Pling!

... och det var plinget från dricksklockan ... Brian, min första icke simkunniga elev, var omåttligt nöjd med sina lektioner. Det gick förstås lite långsammare än för dem som kan simma, eftersom djupt vatten var lite mer skrämmande än vanligt, men vi hann få bra koll på bodydraggingen. Det låter t.o.m som om han planerar att komma och köra fortsättningen med oss i Syfafrika i vinter, han ska bara hem och lära sig simma först. Hurra för Brian! Det är kul att få dricks.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, alternativ karriär, karaktärer, dricks, simma, sydafrika, simkunnig

Vindstilla - En morgon med tjejsnack

Morgonen var helt utan vind och jag skulle ha lektion med Brian. Vi gick till Flashpoint och fikade istället. När Brian får se Katja som serverar på Flashpoint, utbrister han:
- Nog för att jag är bög, men hon var helt otroligt vacker.
Sen börjar han göra profiler på Björn, vår favoritsurtysk. Bara av att ha sett honom öppna centret plockar han ut att Björn är ruskigt förtjust i sig själv och förmodligen är orginalet för strandraggaren. Med Björns fyra barn med fyra olika mammor och ett ständigt posande, har Brian plockat fram Björns mest framträdande karaktärsdrag. Och jag fick en morgon med tjejsnack.

Andra bloggar om: surfliv, el médano, karaktärer, strandraggare, tjejsnack

Den surtyska avundsjukan

Tyskar är ju inte kända för att vara det mest glada och uppsluppna folket i världen, åtminstone inte surtyskarna. Surfcentret som vi samarbetar med drivs av tyskar och en av dem är dessutom surtysk och heter Björn. Surtysken är någon slags verkmästare på centret och bestämmer hur allt ska fungera. Han tycker det är jättebra att vi använder de allra sköraste kajtarna för att då kan man sedan sälja dem till samma pris som de köps in för. Mina elever har råkat haft sönder en hel del drakar och då kommer direkt surtysken där och surar och skapar dålig stämning. Idag berättade han att Werner ville prata med mig efter dagens slut. Jag hoppade direkt på Werner och frågade vad det handlade om. Han berättade att jag tjänade mest av alla instruktörerna, hade sönder flest kajtar och att allt berodde på att jag var för mån om att mina elever hade det bra, att vi blev kompisar, att vi skrattar och har en skön soft stämning under hela dagen. Surtysken ägnar helst sina dagar åt att skrika på sina elever. Då har de tydligen inte sönder några kajtar. Jag tror inte ett skvatt på den metoden, däremot tror jag att det inte bara finns en svensk avundsjuka, det finns också en surtysk. Den handlar om att ingen ska få ha roligt.

Andra bloggar om: surfliv, karaktärer, tyskar, surtyskar, surfcenter, avundsjuka

Undantaget som bekräftar regeln

Jag blir inte så ofta hotad till livet. Faktum är att det här var första gången. Det gör att jag oundvikligen har reflekterat en del över händelsen. Vad var det egentligen som hände?

När John kom hit slutet av förra året var han en frisk fläkt. Men vi blev ganska snabbt misstänksamma. Man kan inte vara 27 år och ha gjort fyra år i armén, sedan tagit en bachelor på ett amerikanskt college och sen bott i Sydafrika i åtta år. Det var onekligen något som inte stämde. Sen berättade han om alla sina företag, alla sina sponsorer, om hur mycket han hade tävlat och sina fantastiska tävlingsresultat. Men han var ju en duktig kajtare och berättade att tävlade i speed. När vi kom på att Evelin skulle tävla i speed, var det ändå ganska naturligt att gå till honom.

Han blev oerhört glad och lovade att han skulle hjälpa till. Han lovade att låna ut utrustning, att hjälpa till med träningen och allt annat runt i kring. Eftersom vi inte visste vad det innebar att tävla i speed, var vi tacksamma för all hjälp. Problemet var bara att ingenting hände. Han lovade nya kajtar i present och berättade att hans egna grejor alltid var på väg, eller på någon flygplats någonstans. Evelin fick aldrig tillfälle att träna med speedgrejor innan vi åkte. Men John fortsatte att lova att hon skulle ha dem senast till tävlingen startade. Han ordnade också ett gemensamt boende som vi fick betala mycket dyrt för. "Det var det billigaste som fanns" försvarade han det hela med.

Om inte innan så väl på Fuerte började vi förstå vad som hänt. Det skulle inte komma någon bräda och när vi tog upp det med John tyckte han att vi bara var krävande och ville att vi skulle vara tacksamma för att han ordnat allt. Vad vi också förstod var att vi hade blivit grymt blåsta på boendet, vi hade betalt extra för att han skulle kunna bo billigt/gratis. Vi pratade också med andra åkare som berättade att han inte hade något med sin så kallade sponsor att göra. De ville inte veta av honom och kallade honom mför en galning. Vi försökte hålla humöret för att uthärda tiden, men eftersom John är i ständig kamp mot hela världen var han alltid arg på någon eller något. Dessutom var han ständigt elak och förlämpade oss så fort han kunde. Så när han sista dagen kom in med nya bud om vårt boende sa jag ifrån. Då blev han ursinnig ...

John säger att han är släkt med de berömda sagobröderna Grimm. Att hitta på sagor, skriva ner dem och ge ut dem i bokform som just sagor, är bara charmigt. Att hitta på sagor för att dupera andra och skaffa sig egna fördelar kallas mytomani. Det är inte ett dugg charmigt. Och det kanske inte är konstigt att en mytoman är beredd att försvara sin sagovärld med våld. Mytomaner är aldrig sköna människor, oavsett om de är surfare eller ej.

Andra bloggar om: karaktärer, surfliv, mytomaner, mytomani, galning, svek, Bröderna Grimm, sagor

Surfare är sköna människor del III

Efter att ha blivit hotad till livet av John kändes det ännu mer obehagligt att dela lägenhet. Vi packade alltså ihop allt vi hade och gick ner till centret, slängde in alla prylar i världscupstältet och började fråga runt efter någonstans att bo. Nästan direkt frågade jag Gigi Romano, försteinstruktören på René Eglis center. Han tänkte efter två sekunder, och sen sa han:
- Men ni kan ju bo hos mig.
Så var det ordnat. Vi har träffat massor av sjukt sköna människor under vår resa till Fuerte. Vi är evigt tacksamma till Sjoukje som hjälpte oss med brädan, och Gigi som hjälpte oss med boende. Visst är surfare sköna människor, men det finns alltid undantag som bekräftar regeln.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, karaktärer, resa, boende

Kodak moment

Medan vi väntade på att Evelin ska få sitt rekord ratificerat tar vi en fika utanför presscentret. Då kommer Aaron Hadlow, Ruben Lenten (freestylescenens nummer ett och två) och vad jag antar är Rubens caddie, och ställer sig precis framför. De har varsin glass i handen och ställer sig på rad med håret fladdrande i vinden. Ur högtalarna hörs:
- I can’t live, if living is without you. I can’t live …
När dessa cheesy ögonblick dyker upp saknar jag en fungerande kamera.

Andra bloggar om: surfliv, karaktärer, glass, kodak moment, rekord, kamera

The American Bad Ass gråter

Det har varit en obehaglig undergångsstämning under de två veckor vi varit här på Fuerteventura. Sen i mars-april har John Grimm lovat att Evelin skulle köra racet på hans speedgrejor. Han lovade att Evelin skulle kunna både träna på och använda en av hans speedbrädor. Han lovade att han skulle se till att Evelin var redo att köra en speedtävling. Han skulle ordna det bästa och billigaste boendet där Evelin kunde fokusera och ladda inför tävlingarna. Inget blev som han sagt. Utrustningen fick vi ordna själva och boendet blev ett obehagligt undvikande av Johns ständiga raseriutbrott. Varje dag har någon varit dum mot honom, ena dagen har det varit vi, nästa dag hans bussiness partner och tredje dagen någon medtävlande. När jag senast hörde av John var han inne på sitt rum och grät.

I morse kom han hem från skippers meeting och gav nya direktiv om vårt boende, vi skulle sova pa soffan. Jag sa ifrån och berättade att det inte alls var vad han sålt till oss. Då började han med sitt vanliga förolämpande. Jag tröttnade på den svenska diplomatin och sa att den största wankern är ju han. Han påstår sig vara proåkare, att detta skulle vara hans yrke, men han var bara ute och fjantade utan att prestera något alls. Något i den stilen sa jag. En betydligt snällare kommentar än åttondelen av allt han sagt till Evelin, utan den minsta anledning att förolämpa henne. Plötsligt börjar han skrika åt mig:

- Did you just call me a wanker? I'll smack you in the face for that.
- Come on hit me then, sa jag.

Då rusar han fram emot mig, stannar tio cm framför mitt ansikte och börjar vifta med knytnäven. Ur hans dåliga andedräkt och salivregn hör jag:

- I'll fuckin hit you, I'll fuckin break your face. I'm gonna kill you.

Jag står kvar och väntar på att något ska hända. Efter ett tag rusar han in på sitt rum och börjar gorma om att alla svenskar är dumma. Sen börjar han gråta. För några dagar sedan när jag pratade med honom om hans attacker på oss och att det inte gick att vara lika frank tillbaka, sa han:

- Well, that's beacuse I'm thougher than you. I'm an american bad ass.

Sist jag hörde The American Bad Ass låg han och grät. Han är just nu den löjligaste person jag kan tänka mig.

Att vara kitesurfinglegend

Mark Shinn är kitesurfinglegend och en av våra business partners här i El Médano. Han är framför allt legend sedan år 2002 då han vann båda de internationella världscuperna PKRA och KPWT. Sedan dess har de båda organisationerna ändrat regelverket och det är inte längre tillåtet att tävla i båda under ett och samma år. Därför är Marks bedrift oslagbar och därför kan han idag titulera sig kitesurfinglegend. När han var som störst rådde en annan åkstil med höga hopp och trick där man tar av sig brädan i luften. Stilen kallas för Old School. Mark är fortfarande en otroligt vass allroundåkare, men kan inte direkt konkurera med dagens freestylestjärnor Aaron Hadlow och Ruben Lenten, och tävlar därför inte längre. Idag driver han brädtillverkaren Nobile och ett kitecenter i El Médano.

Det intressanta med en kitesurfinglegend är faktiskt inte legenden själv, utan det är dennes omvärld. Viktor (som var här till och med igår) var oerhört nöjd när kunde säga:
- Idag var det bara jag, Johan, Evelin och Mark Shinn uppe vid vågorna.
Men det absolut roligaste är den engelska surfcommunityn. De har en otroligt stor vördnad för Mark. Om de vill säga något kitesurfingrelaterat som inte ska kunna ifrågasättas, säger de:
- I talked to Mark Shinn and he said ...

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kompisar, karaktärer, legender, mark shinn, el médano, teneriffa

Det är en ynnest att festa med Martin

För några månader sen kom Martin hit. Han har på denna lilla tid lärt sig mer om Teneriffas nattliv än vad vi lärt oss på två år. Han är en vagabond från Falkenberg som via Kuba hamnat på Cayman Islands som bartender och sen vidare mot Brasilien där han spenderat de senaste åren. Och nu är han på Teneriffa där han kastat sig in i solkrämsbraschen tillsammans med John. Han har för tillfället problem med sitt knä så att nu tar han det enormt försiktigt med kajtandet. Det ger så mycket mer tid till festandet. Igår tog han med Kakan, Lidde och Viktor på galej i Las Americas. De sover tungt fortfarande. Det är en ynnest att få festa med Martin, men man sover alltid lite längre dagen därpå.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kompisar, karaktärer, teneriffa, solkräm, falkenberg, las americas

En kitereparation och en rövarhistoria tack!

Mike är vår segelreparatör. Honom var vi och hälsade på i morse igen. Han är lynnig, men snäll när man lärt känna honom. Nu tar det alltid minst en timme att hämta eller lämna något hos honom. Hans affärsidé är ett paketpris på kitereparation och några rövarhistorier. Men när vi träffade honom första gången var det en skrämmande upplevelse. Vi klev ner i Mikes källare ackompanjerade av tysk death metal (jäpp, Mike är tysk vindsurfare), en karaktär som såg ut som någon av de elaka surfarna i Point Break tittade upp, vi började förklara och frågade om han kunde laga vår. Som svar röt han:
- Outside! Clean it!
Jag har nog aldrig borstat en drake så noggrant tidigare (inte senare heller för den delen), och gick ner igen. Mike spände ögonen i mig och mullrade:
- Who killed this kite?
Jag stod närmst, så av blotta förskräckelsen och ren överlevnadsinstinkt, pekade jag på Evelin och sa:
- She did!
Även om det förmodligen var mest mitt fel som lyssnat på El Locos råd om att "pump it extremely hard" (med fransk accent). Idag handlade rövarhistorierna om att ingen köper North i Sydafrika för att om man inte får upp kajten när den landat i vattnet, blir man hajmat.