Och så kom det sig att jag blev kitesurfare

I nästan tre år har jag levt surfliv. Men det har inte alltid varit så. En gång i tiden var jag fast beslutsam om att bli officer. Efter gymnasiet började jag som kustjägare och blev så småningom antagen till officershögskolan. När jag skulle till att börja var jag aningen trött på det militära och frågade om det gick att byta till reservofficersprogrammet istället. Det gick inte. Jag började. Ganska direkt insåg jag att jag gillade stämningen och kamratskapet på skolan, vilket gjorde att jag fortsatte. Det blev ett par enormt roliga år. Och så kom det sig att jag blev officer.


Mot slutet av officersperioden upptäckte jag att jag hade lite svårt med den ganska hårdföra människosyn som rådde på Kustjägarkompaniet under min tid. När sedan min chef berättade hur min karriär skulle se ut de närmsta tio åren, började några kalla kårar sprida sig längs ryggraden. Det blev inte bättre av samme chef läxade upp mig för att jag åt banan som en prostituerad (som vilken människa som helst), när en officer bryter av bananen innan han för den till munnen. Så jag åkte till Åre för att söka jobb, begärde tjänstledigt, fick avslag och sa istället upp mig. Och så kom det sig att jag blev skidåkare.


Jag jobbade en säsong i Åre, åkte skidor varenda dag, åkte till Frankrike för att klättra och lära mig franska. När det sen var vinter igen hamnade jag i Verbier. Det var oerhört kul. Nerkitllande offpistturer. Glada fester. Storslagna randonnéturer. Galna fester. Puckeltävlingar runt om i alperna. Helgalna fester. Ibland kände jag att jag saknade intellektuell stimulans och i hemlighet önskade jag mig en karriär och en kostym. Men planen var att jobba under hösten för att sedan kunna fortsätta åka skidor. Under sommarens klätteräventyr, ramlade jag ner och bröt ryggen. Som tur var hade jag sökt till universitetet. Och så kom det sig att jag blev student.


Min passion för bergen gjorde att valet blev geovetenskap. Det var både roligt och spännande att läsa, men efter ett tag började jag undra vad jag skulle med utbildningen till. Efter mitt Erasmusår i Frankrike hittade jag block med kurser inom GIS (Geografiska InformationsSystem). Det kändes påtagligt. Jag hoppade på och efter det året åkte jag till Tanzania för fältarbetet till mitt examensarbete. Mot slutet av mitt examensarbete såg jag en annons om ett jobb med att skapa geografiska databaser till Försvaret. Det lät som om det skulle kunna passa. Jag sökte men var tydligen överkvalificerad och blev istället skickad till Försvarmaktens Högkvarter. Och så kom det sig att jag blev byråkrat.


Det tog ett tag att förstå vad jag egentligen skulle jobba med. En del var ett slags förvaltning av Försvarets geografiska IT-system. En annan del handlade om studier och framtidsforskning. Under denna tid hörde jag talas om kitesurfing för första gången och gjorde några tafatta försök att börja. När jag så småningom började förstå vad jag jobbade med började jag intressera mig för hur vi skulle kunna förbättra arbetet. För att få hjälp med system och metoder började jag leta en vidareutbildning. Och så kom det sig att jag hoppade på ett MBA-program.


När mitt MBA-program började lida mot sitt slut, kunde jag fortfarande inte kitesurfa ordentligt. Min rygg började känna att den inte klarade av mer skärmarbete. Samtidigt skulle Försvarsmakten omorganisera sig. Min nya befattning skulle bli mer teknisk. Eftersom jag hade riktat in mig på management kändes det helt fel. Dessutom hade jag länge drömt om att starta en egen verksamhet. Efter MBA:n hade jag självförtroendet. Genom att byta bort min fasta anställning fick jag möjligheten. Och så kom det sig att jag flyttade till Teneriffa för att starta Chohoo och bli kitesurfare.


Andra bloggar om: surfliv, Johan Vastero, kitesurfing, kitesurfare, karriär, kustjägare, byråkrat, officer, mba, skidåkare, skidåkning, chohoo

Ny gästskribent

Mina damer och herrar! Elin tyckte att det skulle vara rättvist. Jag har ju skrivit om henne. Nu vill hon skriva om mig. Eftersom som jag är godtyckligt god, kommer jag att göra henne till viljes. Så varsågod kära publik, här kommer Elin!

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, rättvisa, gäster

Om principer och att okynnesbada

Jag är ju vanligtvis en principfast motståndare till att bada utan anledning. Jag kan inte riktigt motivera mig att blöta ner mig, utan vare sig kite eller surfbräda, endast av den banala anledningen att det skulle vara skönt. La Source är ingen kitespot. Det är en småhemlig badplats i en flod. Här finns ett vattenfall, klippor och överhängande träd. Här kan man hoppa från vattenfallet, från klipporna och från träden. Så vad jag skulle där att göra kan man ju fråga sig. Men nu blåste det ju inte. Då är jag ganska lättövertygad om att hitta på andra saker … vad som helst faktiskt. Vi åkte dit med hela Blue Baygänget och det kändes som om det var sommarlov och alla cyklade till hoppklipporna vid Gåseborg.

… så nu är det bara att ändra mina priciper. Igen. Men det brukar sällan vara så svårt. Fastheten i mina principer är lite som en Mariannekaramell – hård och sval på ytan, men inuti är de mjuka och smälter i värme.

Andra bloggar om: surfliv, bad, mauritius, principer, okynnesbada, sommarlov, mariannekaramell, vattenfall

Secret Spot

Mauritius är lite underligt upplagt. Ön skulle kunna ha hur många bra kitespots som helst. Varenda strand är öppen för alla, problemet är bara att ta sig dit. Många stränder har stängt accessen med privata bungalows och hotell. Därför är de två bästa spotsen Le Morne och Posties. Men vinden höll inte fullt ut i Le Morne så det var bara att packa ihop. Med lite trixande lyckades vi hitta en spot bakom Le Morne där det blåste. Som av en händelse hade Elin med sig sin nya Nikon D80. Då kan det bli så här:





Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, foto, kitespots, strandaccess, fotografering, kitebilder

Utbildning i att ha ett hembiträde.

Jag: Du behöver inte plocka undan, vår städerska kommer imorgon.
Elin: Jo lite måste man ju plocka, så hon inte tror att det är två slöfockar som bor här.
Jag: Ånej, tänk om vi skulle bli avslöjade.
Elin: Precis.

Andra bloggar om: surfliv, städning, hemhjälp, hembiträde

Efter en cyklon

Morgonen efter cyklonen åkte vi för att hämta Chohoos första gäst till Mauritius. Vår taxichaufför berättade att fem personer dött, varav tre skolbarn, så nu är det massa ministrar på nedgång. I sann hinduisk anda så hänger all förstörelse ihop med skapande. Så efter gårdagens cyklonförintelse steg Elin fram. Hon är en gammal elev från Teneriffatiden som ska vara här en månad för att fortsätta utvecklas till en riktig kitesurfare. Vi packade upp, packade in och packade bilen full med kajtar för att åka över de översvämmade floderna till Le Morne. Det var första gången jag undervisade i Le Morne, men det var en helt otrolig spot för att både lära sig och att utbilda – varmt vatten, platt vatten, midjedjupt vatten, jämn tolvavind. Vi körde en snabb repetition och mot slutet var Elin uppe och åkte. Hurra hurra hurra!

Andra bloggar om: surfliv, vind, kitesurfing, kitekurs, mauritius, väder, le morne, kitespots, hinduism, cyklon, tropisk cyklon

Mitt i en cyklon

Det är verkligen inte meningen att mitt liv ska vara tråkigt. Just nu är det trots allt ganska trist. En ganska kraftfull tropisk cyklon dundrar på utanför. Regnet öser ner och vinden är helt galen. Det enda som går att göra är att kolla på film. Kelbys filmsmak är lite annorlunda från min och hans dvd-bibliotek består mest av surffilmer (kan vara kul), tecknat (kan vara kul), hårdkokta actionrullar (kan vara kul om man är bakis) och amerikanska collegefilmer (är sällan kul ens om man är bakis). Ja ja, det är inte så mycket annat att göra, men jag är ruskigt uttråkad. Till och med surffilmer blir långtråkiga efter ett tag.

Andra bloggar om: surfliv, vind, film, väder, surffilm, mauritius, amerikansk collegefilm. cyklon, tropisk cyklon

Trafikkultur på Mauritius

Vägarna är smala, kurviga och ofta ser de ut att bara vara utlagda på marken. På dessa varierar trafikrytmen mellan 40 och 110 km/h. Jag sitter i passagerarsätet på väg hem från dagens session i Le Morne. Jag tittar på naturen, samhällen och allt annat som händer runt omkring, men jag uppfattar inte riktigt situationen förrän en vit bil kastar sig förbi oss. Kelby hivar upp ett finger. De slänger upp ett finger tillbaka, saktar in och lägger sig framför oss. Plötsligt sträcker han ut handen genom fönstret, i den håller han en yxa. De försöker blockera oss och stannar till, men med uppvevade rutor och låsta dörrar smiter vi förbi. De ser inte ett dugg glada ut och det ser ut som om de skriker något till oss. När vi på kvällens braai berättar om dagens anekdot för de andra, berättar Natasha att hennes pappa alltid har ett baseballträ liggandes i bilen. Jag som är uppväxt med ”Krama varandra i trafiken!” kan bara konstatera att trafikkulturen är ganska annorlunda här.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, trafik, kultur, trafikkultur, le morne, yxa, baseballträ

Drick mycket vatten!

Att dricka mycket vatten är nog generellt ett av de råd jag avskyr allra mest. Jag tror att min kropp är fullt kapabel att säga till när den behöver vätska. Jag ser inget hälsosamt i att ständigt ha en vattenflaska till hands och lika ständigt springa på toaletten. I Sydafrikas kalla vatten och tjocka våtdräkter gjorde jag till och med så att jag aldrig drack under dagen, endast lite på morgonen och ganska mycket på kvällen. På så sätt kunde jag också undvika att kissa i våtdräkten, något som tydligen alla gör men både förstör våtdräkten och kan locka till sig haj. Här på Mauritius är det dock annorlunda. Ett tropiskt klimat gör att man ständigt och jämt är lite småkladdig av svett. Det finns bara ett sätt att rädda sig från uttorkning och huvudvärk – drick mycket vatten!

Andra bloggar om: surfliv, hälsa, mauritius, vatten, uttorkning, vätskebrist, dricka

En färgglad nation

Allt är så löjligt färgglatt här på Mauritius. Blommorna är rosa, träden är gröna, himlen är blå, sanden är gulvit, människorna är bruna och dess kläder är rosa, gula och orangea. Landets flagga är röd, blå, gul och grön. Här är inte ens gråsparvarna gråa, de är alldeles brandgula.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, natur, fåglar, blommor, träd, färger

The comeback

Två dagars mustigt kajtande känns i kroppen. Nu vet jag inte riktigt varför just mustigt kom upp som det rätta sättet att beskriva de två senaste dagarnas kajtande. Jag skulle kunna ha använt hardcore, men det känns ju onekligen lite fånigt att jämt och ständigt dra in engelska låneord. Jag skulle kunna ha använt stenhårt, men sten är ju oftast något man försöker undvika – förutom när Kelby försökte sig på Jesusstarten (spring ut i vattnet, loopa kajten, bli dragen med fötterna i vattnet ända tills den börjar gå uppåt igen, följ med upp, sätt på brädan i luften, dra ner draken och landa) och i bar överkropp blir släpad upp på stranden, men precis missar den fotbollsstora sten som mitt i vägen. Nä, mustigt känns rätt på något sätt. Det fångar den sprudlande, kraftfulla och färgstarka energiurladdningen. Hädanefter ska jag alltid kajta mustigt. Fast nu har jag tappat tråden helt och hållet, jag skulle ju skriva om min comeback. Vi sätter på en låt istället … här är The Comeback med Shout Out Louds …



Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, språk, comeback, kajta, shout out louds,

Posties

Med Rambos (jäpp, killen kallas så på fullt allvar) raggarpickis (har man bytt avgasröret för att få mer ljudeffekt tillkommer garanterat attributet ”raggar’ framför pickup) rullar vi in på stranden Posties på Mauritius nordöstra kust. Jag och Kelby har en massiv plattvattenspot bara för oss själva. På läktaren, i skogsbrynet, fanns högvis med färglada tygstycken fyllda med indiska damer.


Ja vad ska man säga? Ännu en dag med hopp, lek, tjo och tjim! Revet var lite för grunt för att leka bland vågorna. Fast å andra sidan, med dagens plattvatten behövdes inga vågor. Efter ett tag blev de indiska damerna så imponerade av vårt fristilande att några plockade fram trummor och tamburiner, andra började dansa medan resten sjöng och klappade händerna.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, pointe de lafayette, raggarbil, plattvatten, indiska damer

Kajtar och träd

”Can you please help me land?” Frågar jag Kelby.
”No way bro!” Svarar han.
För ett ögonblick tappar jag koncentration. I samma ögonblick kommer ett litet hål vinden och när jag tittar upp har den satt sig i en tall och är på väg in i en kiteloop. Kiteloopen kommer av sig och jag börjar skratta. Tänker att det nog är bättre att göra ordentligt intryck än att inte synas alls. Projektet att få ner draken gick bra, men jag är glad att det inte fanns en kamera i närheten. Nu finns det i alla fall inga bevis. Och om någon kommer och frågar mig, kommer jag förstås att blåneka. ”Va! Jag? Nä, nä, jag är en rutinerad, ansvarsfull och säkerhetstänkande IKO level 2-instruktör. Jag skulle aldrig klanta till det på det viset.”

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, iko, iko-instruktör,

Ute vid revet

En bit ut ligger revet. Dagen till ära, bröt där gigantiska vågor. Det var ungefär som att höra en hop förföriska sirener ropa: ”Kommm! Koooommm! Kommm!”
När jag lär ut kitesurfing till mina elever, lär jag dem alltid att börja lätt för att sedan öka svårighetsgraden. Tyvärr fungerar jag själv inte på samma sätt. Jag var tvungen att åka ut till dit där det bröt som värst. Mitt i en kokande häxkittel blir jag direkt omkullsvept. Börjar tumla runt. Försöker dra upp kajten till zenit. Lyckas. Kommer ur tvättmaskinen. Ser att jag lyckats rädda kajten. Hittar inte brädan … förrän efter en stund. Bodydraggar snabbt till brädan och lyckas precis få på den och sticka iväg, innan nästa monstervåg dundrar in. Nu har även jag lärt mig att börja lite lättare. Problemet är bara det här med minnet. Jag har garanterat glömt allt till nästa gång.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, mauritius, vågsurfing, le morne, kajta, vågor, monstervågor, minne, inlärningsproblem