Jah way!

Mauritius är rastaland och som Mauritian har Kelby piggat upp livet med små doser av rastafarikultur. Istället för att hälsa gangstastyle med att stöta varsin knytnäve mot varandra, införde Kelby rastamanhälsningen Jah* way. Nu har hela Langebaan börjat hälsa med ett Jah way och stöta dubbla knytnävar mot varandra. Hela det här rastainslaget piggar inte bara upp vår tillvaro, t.o.m. tiggare blir glada när de istället för en slant får ett: ”Sorry, Jah bless, rastaman!”
Jag skulle också tycka det var roligare än en undflyende huvudskakning.

*Jah är någon slags rastafarigud. Mycket mer än så vet jag inte heller.

Andra bloggar om: surfliv, surfvett och etikett, mauritius, langebaan, gangstastyle, rastaman, rastafari, rasta, jah

Min nya våtdräkt

Det är Kelbys sista dag idag. Imorgon åker vi till Kapstaden, dels för att ordna mitt visum och dels för att lämna honom på flygplatsen. Det har varit kul att dela lägenhet med honom. Han är ungefär som en liten hund: antingen fullt ös eller så sover han. Men de senaste dagarna har vi jobbat med förberedelser för ta Chohoo till Mauritius, så vi kommer snart att ses igen. Nu när han åker till varmare vatten, lämnar han kvar sin våtdräkt som avskedsgåva. Självklart blev den signerad.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, resor, chohoo, mauritius, våtdräkt, kapstaden, visum, avskedsgåva,

Kitesurfing utan socialt skyddsnät

För att kunna förverkliga drömmen om Chohoo har jag dragit ner alla kostnader maximalt. Den enda fasta kostnad som jag fortfarande har är mitt CSN-lån. Jag har ingen A-kassa, ingen egen sjukförsäkring, ingen pensionsförsäkring … ingenting. Om det inte blåser kommer det inte in några pengar. Om det inte finns någon som vill lära sig kajta kommer det inte in några pengar. Om jag är skadad och inte kan jobba kommer det inte in några pengar.

Jag brukar försöka kajta med någon form av säkerhetsmarginal, men efter ett tag känner jag alltid att jag vill tänja lite på gränserna och satsar lite extra. Om jag då kraschar så brutalt så att jag ligger och kippar efter andan i tio minuter, blir jag inte så rädd för att jag skadat mig, som för konsekvenserna av en eventuell skada. Ibland känner jag som boxaren i filmen Cinderella Man, som kämpar sig fram någonstans i USA under trettiotalet depression. Han skadar sig men kämpar vidare och när han får frågan om varför han boxas, svarar han: ”For milk.”
Inte för att jag är så förtjust i mjölk, inte för att jag inte skulle kunna göra en massa andra saker för mitt levebröd som skulle göra mig rikare, men mitt svar på motsvarande fråga om varför jag kajtar skulle ändå bli ganska liknande. Fast jag skulle kanske snarare säga: ”Jag kajtar för att leva lite roligare än vanligt.”

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, chohoo, CSN, A-kassa, sjukförsäkring, pensionsförsäkring, pengar, sociala skyddsnät, säkerhetsmarginal, skador, cinderella man, USA, depression, boxning, mjölk,

Domarn dömer som han vill …

Jag såg fram emot att köra min första freestyletävling på Calypso Kiteboarding Event nu i helgen, men med mitt trasiga öra har jag inte kunnat vara i vatten. Därför har jag inte kunnat träna den senaste månaden. Ju närmare tävlingen desto mer orolig blev jag över min aktuella kitestatus, det är liksom inte kul att köra en tävling och inte vara form. Så kom helgens fotskada och slog ut den sista förhoppningen om att kunna vara med och tävla. Lighty erbjöd mig att vara med som domare istället. Det låter nästan som en perfekt lösning: jag kan hänga med på eventet fullt ut, sitta med en dryg, bister och kritisk uppsyn och låtsas att jag kan allt. Men eftersom jag nu inte känner igen samtliga avancerade tricks kommer mina bedömningskriterier mest att grunda sig på surfig outfit, antalet klistermärken på brädan och hur mycker tjo och tjim det är på vattnet.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, tävling, freestyle, kiteboarding, träning, domare, tricks, outfit, klistermärken

A diary of a stoner

Jag berättade för Shaun att jag skrivit om honom i bloggen, men inte nämnt hans namn. Det är ju trots allt olagligt att röka gräs. Han blev lite besviken och sa: ”I’d like you to mention my name, I’m proud to be a stoner.”
Shaun gillar att figurera i bloggen och skulle gärna vilja att jag skrev mer om honom. Han klär sig i surfkläder och hänger med kajtare, men även om han gärna skulle vilja, har han ännu inte lyckats ta sig i kragen för att lära sig att kajta. Jag berättar för honom att dagboken ska handla om kitesurfing och den tillhörande livsstilen, komprimerat till mer eller mindre skojiga anekdoter. ”But what if I’ll just grab a kite and give it a go? Maybe it all end up in a funny story?” Säger Shaun.
”Yeah, sure.” Svarar jag.
”Or maybe I just start a blog of my own: A diary of a stoner.”
Jag har en viss föraning om att det inte kommer att bli så mycket av den bloggen. I mitt huvud hör jag tonerna av Afromans Because I got high, cause I got high, cause I got hi-high, popparappapoppa …



Andra bloggar om: surfliv, en kitesurfares dagbok, livsstil, stoner, gräs,

Nästa hållplats: Mauritius

Nu har jag bestämt mig för att nästa destination blir Mauritius. Den mauritianska sommaren som börjar nu är nästan vindstilla och den riktigt blåsiga perioden är under den svenska sommaren, men då blåser det väl mycket samtidigt som det också är regnperioden. Därför blir april och maj perfekta för Mauritius. Vi har redan börjat översätta webben till engelska och börjat formulera texterna. När Kelby kommer hem börjar han direkt med att förbereda för Chohoos ankomst. Och Chohoos crew ser förstås fram emot en destination med både vågor och plattvatten. Inget ont om Langebaan, men efter ett tag börjar man faktiskt sakna vågor. Eller förresten, vad svamlar jag om egentligen? Just nu är det inte direkt så att min saknad efter vågor gör sig direkt märkbar. Den är ju onekligen underordnad min totala avsaknad av kitesurfing.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, vågor, chohoo, affärsutveckling, maurititius, saknad, översättning, regnperiod, vindperiod, plattvatten

Mitt lyckoarmband

Med först min förlorade trumhinna, sen mina förlorade solglasögon och slutligen min överkörda fot, borde jag ha uppfyllt regeln om det alltid kommer tre olyckor i en följd. För att ytterligare försäkra mig om att slippa mer otur gjorde Kelby ett vitt armband till mig. Att bära något vitt på vänster sida är någon form av indisk grej, upplockad från Mauritius, för att skydda mot olycka. Nu vet jag förstå inte riktigt om man kan räkna min skadade fot som olycka. Om den händelsen istället går under epitetet Ren Dumhet kanske jag har något mer att vänta. Men å andra sidan har jag ju mitt vita armband nu …

Andra bloggar om: surfliv, surfkultur, trumhinna, överkörd, armband, mauritius, otur, olycka, skydd, dumhet

Robsport i Langebaan

När jag springer på Lighty på väg till frukosten berättar han att han just träffat en kille som höll på med Best i Sverige. Jag glider ner till Pearlys och träffar Robert från Robsport.se och hans flickvän Pia (hoppas jag att fick namnet rätt trots att jag både är lomhörd och lider svårt av min kroniska namnamnesi). Kul att träffa på lite svenskar och prata lite svenska. Kul att göra det man alltid gör när man träffar andra branschkollegor: kolla av samarbetsmöjligheter. Men det är knepigt att hålla en konversation med mitt dåliga öra vänt mot mina nya svenska kompisar, och mitt hela öra vänt mot Lighty och Kelby som båda har varsin PhD i Bullshitting från South Africa Beach University.

Andra bloggar om: surfliv, affärsutveckling, bullshitting, branschkollegor, best, robsport, namnamnesi, lomhörd

Mera tandvård

Det är onekligen lite underligt, men det enda som kommer upp när jag sätter mig ner för att skriva är mera tankar om tandvård. Det är faktiskt inte så att man bara borstar tänderna när man är skadad kajtare, men men … Jag har de senaste åren alltid använt tandkrämen Sensodyne eftersom jag tidigare hade problem med ilningar i tänderna. Så en dag såg jag att Colgate kom upp med en tandkräm mot ilningar. Jag testade en tub och mot slutet kom ilningarna tillbaka igen. Direkt när jag gick tillbaka till Sensodyne försvann de. Good stuff som vi säger här nere. Men jag vet som sagt inte vad detta har med kitesurfing att göra.

Andra bloggar om: surfliv, hygien, tandvård, tandkräm, colgate, sensodyne

Ännu en dedikerad tandtrådsanvändare

”I’m a true believer in this flossing shit now.” Hör jag från badrummet. Jag tittar upp och ser Kelby gå lös med den tandtrådshållare han fick för ett tag sen.
”It’s not so much your front teeth as your back ones, they’re full of shit.”
Jag är mycket nöjd över att ha lärt honom denna lilla men ack så viktiga detalj för en god munhygien. Om han hade satsat på en karriär som förrådsbiträde på något mellansvenskt militärt regemente hade en dålig munhygien varit klädsamt, men som surfhunk går det inte ens att riskera att lukta apa ur munnen.

Andra bloggar om: surfliv, image, hygien, tandtråd, munhygien, surfhunk,

Otydliga budskap i platsannonser

Min tidigare kollega Pelle skickade över en platsannons för ett riktigt jobb, i den riktiga världen. På pappret borde jobbet passa mig perfekt. Jag uppfyller alla önskemål med råge, men blir ändå tveksam när jag läser. Det står inte tydligt utskrivet, men mellan raderna kan jag utläsa:

Vi söker dig som

- Kan sitta still under åtminstone en timme i taget, men gärna mycket längre
- Har förmåga att klara flera månader utan att se solen
- Har en extrem förmåga att uthärda kyla under transport till och från arbetet
- Klär dig i riktiga kläder på arbetsplatsen
- Kan ha riktiga skor. Nix pix, flipflops räknas inte!
- Kan hantera representation med alkohol utan att klä av sig till bar överkropp, dansa på bord och hoppa ut ur bilar i farten

Jag tror faktiskt inte att jag är tillräckligt kvalificerad …

Andra bloggar om: surfliv, karriär, platsannonser, jobb, kommunikation, representation, alkohol

Det är inte mycket kite just nu

”Johan, you’ve got to see this” Säger Kelby när han kommer in till mig på morgonen.
Jag ålar mig upp, hoppar på ett ben in till Kelbys rum.
”Somebody must sneaked in to my room and puked in my bed when I was sleeping.” Säger han helt oskyldigt. Från att ha varit ansvarslösa Johan var det dags att skifta mood. Vår lägenhet är till salu och det var visning under dagen. En snabb attgöralista designades:

1) få Kelby att ta tag i sitt rum
2) ta oss ut ur lägenheten
3) omorganisera mina lektioner
4) kolla upp min fot.

En timme senare var vi på centret och jag fick ett första utlåtande om vad jag borde göra: is och högläge. När min fot senare bytte storlek från 42 till 45 och färg från brons till rosa och lila, ändrades utlåtandet: besök en läkare. Efter skjuts till Vredenburg, rullstol till röntgen och ett konstaterande att inget var brutet, kunde jag äntligen åka hem till en upphetsande TV-kväll. Självklart somnade både jag och Kelby framför TV:n.

Andra bloggar om: surfliv, skador, bortförklaringar, visning, lägenhet, röntgen, tv-kväll, skostorlekar

Slutet på en epok

Alla stormakter och större kulturer har förr eller senare brakat samman. Orsaken har oftast varit en kombination av inre slitningar och attacker utifrån. När nu går epoken Casa de Johan & Kelby går i graven är det också slutet på en stormakt och en surfkulturens Alohaakademi. I detta fall beror det varken på inre slitningar eller attacker utifrån. Det beror bara på benhårt surfliv. Jag har min skadade fot och min förlorade trumhinna, men räknar åtminstone med att kunna undervisa igen om ett par dagar. Med sitt skadade knä kan Kelby varken undervisa eller kajta på åtminstone två månader, så min rumskompis åker alltså hem till Mauritius igen. Men jag kan redan nu avslöja några superkonfidentiella affärshemligheter från Chohoosfären. Det ryktas nämligen om att Kelby kommer att jobba tajtare med Chohoo i framtiden. Dessutom går rykten om att en av framtida Chohoodestinationerna kommer att vara Mauritius. Om jag hade varit Humphrey Bogart hade jag säkert sagt: ”Kelby, I think this is the beginning of a beautiful friendship.”

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, affärsutveckling, chohoo, skador, kpwt, humphrey bogart, casablanca, mauritius

Slut på vuxenpoäng

Ett tag trodde jag faktiskt att jag höll på att bli mogen och förståndig. Men nu sitter jag här med fysiska bevis på att så inte är fallet. Bevis som dessutom är enormt svåra att argumentera emot. Bevis som också förmodligen indikerar att jag har en mycket lång väg kvar.

Vi kör lite för långsamt till Kaktus. Bilen kryper fram i kanske fem eller tio km/h. Jag har ingen aning om varför, men tänker att det går så långsamt att jag nog kan hoppa av i farten. Jag öppnar dörren, känner lite på hastigheten och bestämmer mig för att det nog går för fort. Men så hör jag Kelby bredvid mig: ”Yeah man, you can do it!”
Av någon underlig anledning räcker det för att ändra mitt beslut, jag tar sats, glider ut, men mina fötter glider in igen. Jag hör en duns, jag ser hur bilen hoppar till och jag känner en brutal smärta i min vänstra fot. Inne på Kaktus blir jag sittande med en ispåse runt foten. Till slut tröttnar jag på att sitta och bli serverad drinkar, men eftersom jag känner mig lite generad över det inträffade, så frågar jag inte någon om skjuts utan går hem.

När jag vaknade i mors låg bevisen för min bristande mognad och förståndighet serverade längst ner i sängen. Där låg en röd och svullen fot som helt saknade något slags funktionell förmåga. Om jag mot förmodan hade några vuxenpoäng kvar, är de definitivt förbrukade nu.

Andra bloggar om: surfliv, fest, skador, vuxenpoäng, överkörd, omognad, hoppa av, ispåse