Kiterapporten

Till nyaste numret av Search Magazine har jag skrivit ihop en kiterapport. Om du inte hittar tidningen på webben eller i någon surf- eller sportbutik, kommer texten för säkerhets skull också här:

Kitesurfingrapporten

Välkomna till Search Magazines första kitesurfingrapport! Här berättar vi om vad som är på gång inom svensk kitesurfing. Sporten organiseras av ett antal klubbar och en massa eldsjälar. Jag som fått äran att skriva är både eldsjäl och klubbengagerad. Eldsjäl genom den kitecamp- och kiteskoleverksamhet jag ägnat mig åt sedan 2005 och klubbengagerad som sekreterare i Stockholm Kiteboardklubb.

Så här års hittar vi ofta de svenska kitesurfarna på Australiens västkust och i Sydafrika. Själv har jag min första vinter i Sverige sedan 2005 och det har förstås lett till mindre kajtande än normalt. Jag har inte varit på vattnet sen i november och lyckats missa varenda dag med vind och vågor. Det beror inte på bristande abstinens, tro mig, men kanske på köldfobi. Det finns flera stenhårda kitesurfare som varit i vattnet många gånger i vinter, titta bara på bilden från den 15 december. Min gamla lärare hade kanske rätt ändå – det finns inget dåligt väder, det finns bara dåligt neopren … eller hur det nu var.


Foto: Jens Utbult. Christian Bergström riggad för en session på Torö den 15 dec 2009.

Fimbulvintern har bidragit till att snökajtandet nått helt nya delar av landet. Det har kajtats på sjöar i Halland, fält i Skåne och i skärgården i Blekinge. Snökite är på frammarsch och har till och med fått vara med och profilera Östersund som Vinterstaden. Därför kommer vi att se Snowkiteevent Östersund, SKEOSD, den 25-28 mars. Vill du ha fler snökitetävlingar har du också Red Bull Ragnarok i Haugastol i Norge den 15-18 april.

Det är riktigt kul att vi har svenskar på den internationella tävlingsscenen. Mike Blomvall vann 2009 års sista deltävling i KPWT i Marocko. Erika Lindberg placerade sig på sjunde plats i damernas PKRA. Snart drar årets säsong igång och inför den får vi hoppas på nya resultat från Mike, men också från Anton Liljegren, som planerar att köra den nya europeiska touren.

Ännu roligare är det att vi har en svensk kitetour på gång. Det första eventet sker i Rågelund i Halland den 8-9 maj. Nästa stopp blir i Haga Park på Öland den 5-6 juni. Mer information om kitetouren kommer, men räkna med freestyletävling, courseracing och festligheter.

Mycket är roligt inom kitesporten just nu, men det finns också tråkiga saker. Det finns krafter som vill förbjuda kitesurfing inom vissa områden. Men i samband med att det bildas klubbar och att allt fler organiserar sig för att kämpa för vår sport, finns det gott hopp. Skånes kitesurfklubb, som bildades i somras, har redan 320 medlemmar. Varbergs surfklubb har inlett en dialog med kommun och länsstyrelse om de lokala förslagen till begränsningar. Stockholms kiteboardklubb lyckades avfärda ett uppkommet förbud efter att ett kitesurfande rötägg flera gånger kört in i badzonen.

Snart är plusgraderna tillbaka och vattensäsongen börjar på allvar. Den 1-2 maj firas traditionsenligt premiären med en Kick-off i Habo Ljung, Skåne. Under dagarna kan man delta i freestyletävlingen Habo Kite Jam och provköra nyheterna för säsongen. Ses vi inte där, ses vi kanske någonstans i Stockholms skärgård! Så fort det är plusgrader och vind kommer åtminstone jag att ha en drake i luften och en bräda under fötterna.

Johan Ekroth

PS. Något på gång i kitevärlden? Maila mig och berätta: johan@chohoo.com DS.

Säsongspremiär

Vi hade sagt klockan sju, men tio i sju ringde jag till Jens och sa att det nog snarare blir kvart över. Sen sågs vi vid halvåtta med varsin bil lastade med kiteprylar, bebisprylar och picknick. Det var dags för Signes första utflykt och magnituden för min tidsoptimism hade nu sträckt sig till en halvtimme. Med en nytankad bil och en nybryggd kaffelatte i mugghållaren gick vår karavan ner mot Torö.

Sara och Karin, med Signe och Astrid i varsin Babybjörn, pulsade upp i skogen och slog läger i en snödriva. Jag och Jens började rigga en varsin tolva. Vinden kändes klen, men nu är det dags att sluta vara så petig, jag kajtar faktiskt inte varje dag längre.

Det var två andra killar på plats. Den ena hade en JN 15 m2 och den andra en Ozone 11 m2. Ozonekillen gick ut först, tappade draken och hade problem att få upp den. Det såg inte lovande ut. Sen var det min tur att halka ner för det massiva isflaket, balansera ut och lägga upp brädan för start. Det var för lite vind för att hoppa upp på brädan och åka iväg. För att hinna starta innan man dunkade in bland strandens is och sten fick jag bodydragga ut en bit. Men det räckte inte till ändå. Jag kunde inte hålla höjd och fick åka två vändor innan det blev att vada upp genom issörjan. Det gick lika illa för Jens. Den enda som kom ut på riktigt var JN-killen med sin femtonkvadratare.

Jag och Jens gick upp till våra tjejer och hade picknick i snön. Det var kul att komma i vattnet, men familjepicknick är betydligt roligare än kitesurfing i för lite vind .

En kitesurfare klipper sig och skaffar jobb

Eftersom jag varit ganska välklippt de senaste åren har det ju bara varit det där med jobb kvar. I höstas drog jag igång tävlingen Johans jobbjakt, för att hitta ett riktigt jobb. I dag på förmiddagen avgjordes tävlingen. I dag kom vi överens om att jag från och med den första april kommer att vara tillsvidareanställd på Addnature, dels med att utveckla marknadskommunikationen och dels med försäljning. Helt plötsligt har jag min första anställning på fem år. Därmed är också tävlingen avgjord. Vinnaren blev Zindy Johansson som tipsade mig om Addnature. Grattis Zindy till en komplett kitekurs i sommar!

Nu har jag alltså både klippt mig och skaffat jobb. Signe kommer inte längre behöva skämmas över att få en slackerpappa. Nu borde hon känna att det är klart för ankomst ... Saras värkar kommer och går ...

I väntans tider

Normalt sett skulle jag ha varit på kitepub nu. Alltså den traditionella som Alohamikael arrangerar ett gäng gånger varje säsong. Men i morse fick Sara de första riktiga värkarna och jag har ingen lust att stå lite halvlullig på Kvarnen om det drar igång på riktigt. Jag vill helst inte missa en sekund. Jag är helt sjukt laddad inför förlossningen och att äntligen få träffa min dotter Signe ...

För er som inte riktigt förstår hur det känns så är det ungefär som att sitta på en strand och titta på set efter set, av enormt häftiga vågor som rullar in. Vinden är alldeles perfekt för nian. Du vet att du vilken stund som helt kommer att vara på vattnet och försöka bemästra vågorna. Du har egentligen ingen aning om du kommer att klara det eller inte, men är enormt fokuserad på den kommande uppgiften. Det är bara lite riggande och lintrasslande kvar så ...

Premiär för Sweden Kite Tour

Denna sommar är det premiär för Sweden Kite Tour. Här kommer hela den svenska kitesurfingeliten att för första gången få chansen att tävla om den hedervärda titeln Svensk riksmästare i kitesurfing. Det kommer att ske genom en serie av fyra tävlingar. Det första eventet går av stapeln under helgen den 8-9 maj i Rågelund som ligger mellan Varberg och Kungsbacka. Nästa tävling sker helgen den 5-6 juni i Haga park på Öland. Under Landskronafestivalen den 15-17 Juli arrangeras den tredje tävlingen i Lundåkra. Sweden Kite Tour avgörs i Falkenberg i samband med SM-finalen i Thundercat. Under finaltävlingen på Skrea strand den 14-15 augusti, kommer åskådare och deltagare att vara med om att kora den första svenska riksmästaren i kitesurfing.

Snökaos - vad härligt!

Förmodligen är det bara jag som gillar allt det här snökaoset som pågår. Jag tycker att det ger en tankeställare. Vi är så himla vana att planera och ruta in samhället som vi vill. Och så plötsligt visar naturen vem som bestämmer. Efter alla år där jag låtit vinden stå för planeringen, har jag lite svårt att anpassa mig till den massiva planeringskultur som råder i Stockholm. Det har inte alla damer och herrar som sitter i debattpaneler och är upprörda över att kommunikationerna inte fungerar som de ska. De är inte vana vid att låta naturen styra. Men det behövs då och då. De skulle nog bli gladare med en dos surfkultur ... Always look on the kite side of life.

Snart Sandhamn

Den 31 mars är det premiär för "Sandhamn". Exakt när vi får se frukten av min insats i rollen som mig själv och hur det gick för Zara och killarna, är ännu inte helt klart ... om den alls kommit med. Men jag kommer nog hålla ögonen öppna under april.

SKEOSD - Snowkiteevent Östersund

Den 25-28 mars 2010 kommer Östersund stå som värd för årets enda snökiteevent. Det handlar om en folkfest på Storsjön med vinden i fokus. Ett område ute på Storsjön förvandlas till en arena. Här kommer du att hitta spektakulära tävlingar såsom freestyle, hopp, speed och catch-the-flag. Vinnarna koras, bilderna visas samt priser lottas ut under en rejäl bankett på lördagen. Här hittar du mer info.

Kiterapporten

Som kanske synes har fokus inte varit hundraprocentigt på att skriva En kitesurfares dagbok den senaste tiden. Fokus har snarare legat på att klippa mig och skaffa mig ett jobb. Själva frisyren var ganska snabbt fixad. Efter ca tre minuter med tremillimetersmunstycket var det klart. Jobbiten har jag fått slita lite mer för. Men nu så ... snart så ... ska allt vara i ordning ... mer ... eller mindre. Nu har jag vässat pennan och slagit upp en ny sida. Det första jag ska börja med är att skriva ihop en kiterapport för Search Magazine. Tanken är att i ett avslappnat krönikeformat, berätta vad som har hänt och vad som är på gång i Kitesurfsverige. Nu kanske jag inte har koll på varenda vindpust som driver upp en drake i luften mellan Treriksröset och Smygehuk. Därför är alla tips välkomna, både anekdoter och roliga planer. Maila mig gärna på johan@chohoo.com.

Utförsäljning på skoldrakar. Allt ska bort!

Nu är det dags för Chohoo att sälja ut alla Caution Zombiedrakar från 2009. De är samtliga i ett kalasskick. En av tolvorna har en lagning sen när vi skulle köra downwinder från Nynäshamn till Ingarö. Då slog en stolpe på bryggan hål i den, men den är fixad och funkar lika bra som innan. Annars är drakarna av SLE-typ med singelpumpsystem. De är dessutom modifierade med en femte lina, som förstås går att ändra tillbaka till orginalrigg.

Caution Zombie 12 complete 2009,5 för 6500:- och den lagade för 6300:-
Caution Zombie 9 complete 2009,5 för 6100:-
Caution Zombie 6 complete 2009,5 för 5800:-

Sen säljer jag också mina North Vegas från 2008. De har gått lite längre och gett mig mina bästa kitevågor på One-Eye i Mauritius. Sjuan fick däremot några smällar av en våg i Marina delle Rose på Sardinien, men de små skråmorna är knappt märkbara. Dess drakar är av mer C-orienterad SLE-typ och har en femlinorsrigg. Väldigt många ansåg North Vegas vara 2008 års bästa drake.

North Vegas 10 kite only för 4500:-
North Vegas 7 kite only för 3500:-
5th Element Kite Bar 25 m för 2000:-

Köper du alla Northprylar som ett paket kan du få det för 9000:-

Om du är intresserad är det bara att slå en signal på 0737887482 eller maila på johan@chohoo.com.

En kitesurfare gör karriär som stjärnsäljare

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna bli en bra säljare. Nu tränar jag mina säljaregenskaper varje dag och tycker det är roligt. Igår skulle jag hjälpa en kvinna att hitta en halvlång, varm vinterjacka, som absolut inte fick vara dun. "Det är ju så läskigt, med hur den industrin hanterar djuren. Jag vill absolut inte ha en jacka som riskerar att innehålla den minsta fjäder från en levande fågel." Berättade hon övertygat. När hon gick hem hade hon köpt en dunjacka från Patagonia.

Jag började med att berätta om hur Patatgonia enbart använde dun från livsmedelsindustrin och från döda fåglar. Sen berättade jag historien om hur dess grundare Yvon Chouinard skapade och byggde upp företaget, mycket för att kunna ge en stor del av vinsten till miljöorganisationer. Detta berättade jag framförallt för kvinnans mor. När jag gick undan fortsatte modern försäljningen utan min hjälp. När jag tillslut drog kvinnans VISA-kort kände jag mig oslagbar. En dunjacka till en dunvägrare kändes lika stort som att sälja kylskåp till eskimåer. Min säljarkarriär såg lysande ut.

Idag lämnade hon tillbaka jackan.

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, jobb, försäljning, säljare, patagonia, dun, dunjacka

Det senaste från Johans jobbjakt

Jag har ju inte uppdaterat varenda liten statusförändring i min jobbjaktstävling på bloggen, men nu är det dags att berätta lite om hur det går. Avsikten från början var att sälja in nyheten om tävlingen till en tidning, men ingen nappade på idéen så mycket att de gjorde något av den. Därför blev tävlingen enbart en mindre tävling i mitt eget nätverk, men det har inte varit utan resultat för det.

Jag har haft omkring 350 besök på mitt CV, fått in massor med tips, varit på fyra intervjuer och har åtminstone en till i dagarna. Jag har fått ett jobb som säljare på Addnature och det kommer väl till pass. Det har ju inte direkt gått att fylla på A-kassedagarna när man jobbat utomlands sedan 2005. Än så länge har ingen vunnit någon kitekurs, men några lyckliga vinnare har vunnit boken Kiteboarders Handbook.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

När kitesurfing blev en familjesport

Nu börjar ett nytt kapitel i En kitesurfares dagbok. Eller det kanske redan har börjat. Eller så börjar det när Signe kommer i mars. Oavsett så blir Signe inte ensam kitebaby i Stockholm. Efter lite minglande runt på stränder och kitepubar, kan jag bara konstatera att det är närmare tio av Stockholms kitefamiljer som väntar tillökning i januari till mars. Nu när kitesurfing kommer att kombineras med barnpassning, då är det väl dags att skrota myten om kitesurfing som extremsport. Sen kan man nog misstänka att det verkligen stämmer att det blåser mindre och mindre i Sverige. I vart fall ser det ut som om våren 2009 var extremt vindfattig i Stockholmstrakten.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, vind, stockholm, kitebaby, kitefamilj, extremsport

På Torö behöver man 100 procent

Nu var det ganska exakt en månad sen det var någon vind att tala om. Men igår blåste det. När jag plockade ihop mina saker insåg jag att jag inte tänkt på att ta hem mitt underställ med huva. Jens väntade med bilen utanför medan jag snabbt letade alternativ. På parkeringen bytte jag om till ett vanligt superunderställ från Craft, samt dräkt, handskar och skor i neopren. Till huvudet hade jag hittat en gammal balaclava i ullfrotté från min tid som officer, tror jag. Den var i vilket fall grön. Över detta tog jag en skaljacka och tajtade till huvan så att den satt åt ordentligt kring huvudet.


Stenstranden var kall och bister. Havet var kallt och gråsvart. Men vågorna såg stora och inbjudande ut. Det här skulle kunna bli min första riktiga vågsession på Torö. Jens gled ut före mig och när jag fått på mig brädan och var på väg ut genom vågorna var jag helt säker på att det var han som låg längre fram i min linje. Det var en likadan Waimandrake, men när den gippade var det inte Jens. Istället upptäckte jag honom på stranden. Han hade blivit spolad, tappat brädan, tappat draken, fastnat med en lina under en sten och dragit av en lina. Tråkigt.


De andra drakarna gick upp efter ett tag och sen var jag själv på vattnet. Normalt gillar jag den känslan, men när det är riktigt kallt är känslan av utsatthet så mycket mer påtaglig. Folk fryser ju ihjäl i kallt vatten. Men jag var varm i min modifierade våtdräkt. Lite för varm faktiskt. Det blev bättre när en våg bröt över mig och jag blev blöt. Vågorna bröt rakt i vindens riktning. Jag har aldrig åkt vågor i rak onshore tidigare så det tog en stund att fundera ut hur jag skulle bete mig. Men när en och annan större våg, helt rev bort allt vatten och blottlade havsbottens svarta stenar, fanns det inte mycket att fundera på. Det var bara att gå på instinkt och styra undan. Jag fick några fina vågor, men när jag började känna trötthet gick jag upp. På Torö behöver behöver man 100 procent mental skärpa ... samt några bistra bilder från Jens Iphone, för att bryta av mot all intilliggande skärpa.


Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, torö,