Den uppluckrade tiden

På fullaste allvar undrar jag hur jag en gång i tiden hade tid att ha ett riktigt jobb. Ni vet ett sånt där då man ska passa tider och sitta bakom ett skrivbord till dess att klockan är fem. Idag låg jag och läste Berättelsen om Pi fram till klockan var kring elva. Sen stack jag ut och surfade i två tre timmar. Efter det var jag så trött att jag somnade ett tag. När jag vaknade var klockan förmodligen sex och jag gick iväg för att kolla mailen och blogga. De saker jag inte hann med idag var att limma fotpadden på min surfbräda, samt köpa en ny kitesele och kiteväska. Hur skulle jag dessutom kunna klämma in ett riktigt jobb mitt i detta? Om någon nu skulle ha ett bra erbjudande kanske jag ändå skulle kunna vara intresserad ... förutsatt att det skulle passa med min relativa tid där alla exakta klockslag luckras upp med ord som omkring, ett tag, förmodligen och ungefär.

Andra bloggar om: surfliv, reflektion, böcker, surfing, tid, jobb,

HIV i Sydafrika

När jag skrev om de viktigaste politiska frågorna i Sydafrika just nu, tänkte jag inte på det. Men så läser jag att 25 % av landets befolkning är HIV-smittade. Det betyder också att det är minst 25 % av dem som kommer att rösta i nästa års val. Nu begriper jag mig inte på Sydafrikansk politik så pass väl att jag har en åsikt, men det känns onekligen konstigt att detta massiva folkhälsoproblem inte ens är med bland de topp fyra viktigaste politiska frågorna inför valet nästa år.

Andra bloggar om: sydafrika, politik, hiv, aids, hälsa, folkhälsa, folkhälsoproblem

Min nya förälskelse

Jag känner mig nästan nyförälskad. Magen pirrar och jag vill springa. Jag hoppar i våtdräkten, tar brädan under armen och springer ner till stranden. Där letar jag en plats där inte de allra bästa surfarna håller till, men vågorna ändå ser bra ut. Jag hoppar på brädan och börjar paddla. Väntar en stund och så kommer min våg. Paddla paddla paddla. Vågen tar tag i mig och så smack! Jag blir omkullsvept, runtsnurrad och kringkastad. Och så fortsätter det, hela resten av eftermiddagen. Det är nästan så att jag tror att min kärlek är obesvarad. Eller så har min nya förälskelse bara ett mycket busigt och lekfullt sätt att visa känslor på.

Andra bloggar om: surfliv, surfing, förälskelse, kärlek, passion, vågsurfing, vågor

Om datorers andrahandsvärde

På vägen hem från Internetcaféet går jag till livsmedelsbutikens take awayavdelning. Jag köper med mig kyckling i sötsur sås för 7,90 Rand per hekto. När jag kommer hem och plockar upp datorn, finner jag den indränkt i sötsur sås, vilket skapar ett mysigt knaster i dess högtalare. Nu funderar jag på hur detta påverkar andrahandsvärdet på min fyra år gamla Apple PowerBook G4. Kan jag räkna med att värdet har ökat med 7,90 per hekto som datorns vikt har ökat? Eller ska jag lägga på ännu mer eftersom vätskan avdunstat och det nu bara är såskoncentrat kvar?

Andra bloggar om: surfliv, reflektion, datorer, andrahandvärde, apple

Brandvlei dam

Det var ingen vind i Kapstaden så jag och Viktor började ta tag i lite småpyssel. Hängde ett tag i Cabrinhabutiken och pratade med Mr Cabrinha i Sydafrika. Han tipsade om Brandvleidammen och sa att den i princip alltid funkar när det är vindstilla i Table View. Jag och Fifí stack direkt iväg som en förpatrull. När vi kom fram till dammen visade det sig att Mr Cabrinha hade rätt. Vi landade på en liten sandstrand mitt i vackert bergslandskap. En lätt och småbyig vind låg på från nordväst över en platt och varm damm. Jag var förstås lite skeptisk till att kajta p.g.a min skadade fot, men kunde inte riktigt låta bli. Bara känslan av att slippa våtdräkt och öronproppar gjorde det väl värt att sticka ut. Jag fick någon timme i en ganska bra jämn vind och kunde träna på mitt paradnummer – att hoppa högt och sedan kasta av mig brädan för att inte göra illa foten i landningen. När vi gick in för att vila dök Viktor upp. Samtidigt vred vinden över till väst och blev löjligt byig. Då kunde jag sitta på en varm strand och titta på när de andra tappade sina kajtar. Ibland ska man ha lite tur också.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kiteboarding, resa, sydafrika, kapstaden, cabrinha, brandvlei dam

¡Viva Richard Branson!

Richard Branson är banne mig en av mina favoritentreprenörer. Nu när torrbollarna på Brittish Airways har bannlyst surfbrädor på sina flighter, har Richard Branson och Virgin Antlantic gjort precis tvärtom. Numer behöver man inte ens betala extra för att ta med sig surfbrädor på deras flighter. Ett härligt spikrakt långfinger rakt åt Brittish Airways riktning. ¡Viva la revolución! ¡Viva Virgin Atlantic! ¡Viva Richard Branson!

Just det! Nämnde jag att Sir Richard är kajtare?

Andra bloggar om: surfliv, resa, richard branson, brittish airways, virgin atlantic, flygbolag,

Om att läsa böcker

När jag började på universitetet överöstes jag med mängder av böcker, kompendier och papper – massor av nyttig textmassa. Eftersom det alltid var så mycket att läsa och jag skulle förmodligen inte hinna igenom alltihop, kändes det helt plötsligt väldigt okynnigt att läsa skönlitteratur. Likadant var det när jag senare började jobba som byråkrat. Då fanns det alltid en uppsjö av rapporter, branschtidningar och facklitteratur att ta sig igenom, att det fortfarande kändes okynnigt att läsa skönlitteratur. Nu är jag inte riktigt i den positionen längre, helt plötsligt känns det kul och avkopplande att läsa. Dessutom är jag glatt överraskad över att jag efter tolv år i skönlitterärt celibat, fortfarande förstår att läsa annat språk än akademiska och byråkratiska.

Andra bloggar om: reflektion, surfliv, böcker, läsa, skönlitteratur, byråkratiska, akademiska

Om att köpa sig ett liv

Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag känt mig lite ledsen och desillusionerad det senaste. Jag har ju insett att jag ska låta bli att kajta tills det att foten är riktigt bra igen, men vad händer när man tar kitesurfingen från en kitesurfare? Svaret är att det blir någon slags identitetskris. Jag valde direkt att ta tjuren vid hornen. Alltså gick jag och shoppade mig en ny identitet. Det gick förstås inte riktigt så lätt som jag tänkte mig. Att köpa en surfbräda var kanske inte så svårt, men för att bli surfare bör man ju kunna hantera den också. Jag var ute och tragglade lite igår, men det var inte någon riktig kräm i vågorna, så jag tror faktiskt att jag får ta och ändra min plan genom att inte stanna i Table View utan att åka till Muizenberg redan på måndag. Nu känner jag mig inte så ledsen och dessillusionerad längre.

Andra bloggar om: surfliv, skador, surfing, sydafrika, muizenberg, table view, kapstaden, identitet

Mästerplaneraren mästerplanerar

Jag är fortfarande aningen villrådig, men det börjar klarna en aning. För att få det ännu ljusare är tänker jag formera en plan. Då kör vi:

Jag stannar kvar här i Table View fram till nästa helg. Då är det Nobile Struisbaai Kitesurfing Festival i Struisbaai, precis vid Cape Agulhas, Afrikas sydligaste udde. Det verkar bli ett superskönt jippo, eftersom varenda enda en faktiskt verkar ta ledigt för att ta sig dit. Därifrån tar jag mig sedan till Swellendam och skaffar en biljett till Baz Bus, som kör backpackerbussar längs några av huvudvägarna. Jag fortsätter med den upp till Durban med all kiteutrustning och en surfbräda. Längs vägen hoppas jag att jag hittar ett gäng sköna spots med vind och/eller vågor. Har jag tur kan jag säkert hitta några elever längs vägen för att dryga ut kassan. Från Durban tar jag sen flyget till Mauritius och stannar där under april och mot slutet av april åker jag tillbaka till Kapstaden för att ta flyget tillbaka till Sverige.

Så där ja! Det var ju inte så svårt. Nu har jag i all fall en plan. Det kommer säkert att bli något helt annat, men det ju åtminstone inte så dumt att ha något att avvika från.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, resa, sydafrika, cape agulhas, afrika, planering, plan, baz bus, backpacking

Så vad hittar jag på nu?

Det är onekligen lite knepigt att vara kajtare med en skadad fot. Det funkar bra att undervisa och det funkar bra att göra det mesta annat. Men så fort jag ger mig ut för att lattjolajbankajta så p.g.a. murphys lag, fastnar alltid min trasiga fot i fotstroppen, vrider till sig och min gamla skada går upp igen. Nu funderar jag helt enkelt lägga ner det här med kitesurfing (bara tillfälligt förvisso), skaffa en surfbräda och börja paddla istället. Men så var det här med resan hem. Jag köpte min flygbiljett med British Airways, vilka under tiden jag varit borta infört ett totalförbud på just surfbrädor. Jag kan förvisso anlita en shippingagent och få hem brädan med samma flyg, men det går på några hundra mer än vad själva brädan kostar. Surfbutiken hade ett annat alternativ för omkring 1500 Rand (1250 SEK), vilket är knappt halva priset för brädan. Allt känns onödigt dyrt och besvärligt, så vad hittar jag på nu? Förutom att aldrig mer boka en biljett med British Airwys … jävla skitbolag!

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, skador, surfing, vågsurfing, resa, flygbolag, british airways, frakt

Popcornmannen goes Japan

Viktor är ju känd hos Svenska folket (nåja, i alla fall den svenska kitevärlden, eller åtminstonje en del av den svenska kitevärlden) som Made of Popcorn, killen som äter popcorn varje dag. Han har nu skaffat sig en ny vana, han har blivit besatt av sushi. Varenda kväll på Sand en See, Big Bay, Bloubergstrand, Table View, Kapstaden, Sydafrika. ser numer ut så här:


Gårdagens sushifrossa var nog den första då vi lyckades få till det hela ganska bra. Vi fick helt rätt konsistens på riset, nu är det bara till att trimma dess smak. Och helt otroligt men sant erkände Viktor, efter tre dagar i rad, att han faktiskt inte är så sugen på sushi längre.

Andra bloggar om: surfliv, mat, kompisar, sushi, ris, popcorn, popcornmannen

Turism med bus

Prognosen för dagen såg tunn ut. För att inte i onödan sitta och vänta på vind, ställde jag in dagens lektion. I samma veva kom förslaget att gå upp på Table Mountain. Så jag, Fiffi och mina lägenhetskompisar Viktor, Timo och Maria körde upp två bilar till berget. Den ena ställde vi vid kabinbanan och så trängde vi ihop oss i en bil och åkte till Kirstenbosch, baksidan av berget. Där tog vi stigen genom den botaniska trädgården och upp genom Skeleton Gorges täta och regnskogsliknande lövskog, vidare över bergsplatån till högsta toppen Maclears Beacon, sen längs bordsskivan till kabinbanan och ner igen på framsidan. Ett vanligt konventionellt turistäventyr helt enkelt … eller?

Vi är alla kitesurfare och kunde förstås inte helt och fullt följa konventionen. Vi var helt enkelt tvungna att busa till det och addera lite mer surfkänsla till vår turistaktivitet. Istället för att köpa biljett och gå in den vanliga vägen till den botaniska trädgården, gick vi helt sonika till baksidan och hoppade över grinden. Därmed sparade vi 30 Rand (25 SEK) var.

Personerna på bilden har inget alls med den okynniga handlingen att göra. Och jag, Fiffi och mina lägenhetskompisar Viktor, Timo och Maria heter i verkligheten något helt annat.

Andra bloggar om: surfliv, kapstaden, sydafrika, kitesurfare, bus, kirstenbosch, botanisk trädgård, planka, taffelberget, table mountain, maclears beacon

Ge mig en teckentolk!

Ibland börjar jag faktiskt fundera på om någon håller på att skicka mig en massa tecken som jag bara väljer att inte förstå. Först skulle jag ut och kajta i Big Bay för någon dag sedan. Jag hade riggat nästan allt klart och skulle bara rulla ut linorna, då jag inser att min bom är puts väck. Det var bara att packa ihop igen.

Med en lånad bom skulle jag försöka igen dagen därpå. Jag hade också lånat en ny drake eftersom jag ville testa en sjukvadrats Waroo av 2008 års modell. Jag riggade allt och sprang upp med pumpen till lägenheten. När jag kommer ner är draken alldeles mjuk. Jag lånade en pump, pumpade upp den igen och stack ut. Efter bara någon vända började draken att fladdra och tappa formen. Det var bara att packa ihop igen.

Idag hade jag alla förutsättningar rätt, hel drake, bom och vågbräda från Xelerator att testa. Jag tyckte det såg tunnt ut med vinden men valde att göra som alla sa: att rigga sjuan. Helt fruktansvärt underkrämad kastar jag mig ut bland vågorna. Vågorna är hårda här. Efter ett tag får jag förstås stryk, brädan vrider runt sig och kvar sitter förstås min redan trasiga fot. Den gör fruktansvärt ont så jag bestämmer mig för att kajta tillbaka. När jag är en bra bit utanför Big Bay ser jag något röra på sig … först hoppas jag att det är en säl … men det är en fena … jag hoppas då att det åtminstone är en delfin … men den ser inte ut som en delfin och jag saknar andningshålet på ryggen … jag bestämmer mig för att inte utforska saken vidare utan bestämmer mig helt enkelt för att bara fortsätta vidare ut. Ju längre ut jag kommer desto mer dör vinden. Jag försöker göra en ordentlig gipp och hålla kroppen ovan ytan, men eftersom det är så lite vind sjunker jag igenom. Medan jag nynnar på filmmusiken till Hajen vänder jag på brädan och börjar jobba draken upp och ner för att komma in till stranden, förstås flera hundra meter längre ner än där jag gick ut. Det var bara att packa ihop igen.

Det sista tecknet såg ut som den översta fenan …


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, djur, skador, prylar, haj, hajen, delfin, säl, tecken, fobi,

Sydafrika just nu

Ibland måste jag helt släppa min position som nochalant kitesurfare och ta reda på vad som händer runt omkring mig. Det är val i Sydafrika nästa år och fyra frågor är viktigare än något annat: strömförsörjningen, Scorpions, Zimbabve och brottsligheten. Under lördagskvällens braai fick kvällens värd Lanral a.k.a. Bob hjälpa mig att förstå vad de egentligen handlar om.

Strömförsörjningen: Elnätet är underdimensionerat, vilket gör att det tidvis behövs elransoneras. Under två timmar, ofta dagligen, stänger Eskom av strömmen i ett område, för att två timmar senare stänga av strömmen i ett annat. Enligt Bob beror detta på den hårda Sydafrikanska kvoteringspolitken, vilken gjort att de som visste att lösa problemet med det underdimensionerade elnätet, idag bor i Australien eller Nya Zeeland.

Scorpions: Detta är Sydafrikas fristående FBI-liknande polis som har avslöjat mycket ruttet i framförallt det politiska systemet. De var de som utredde turerna kring Jacob Zuma, ANCs ordförande och antagligen nästa president, då han våldtog en AIDS-sjuk flicka och påstod klara sig från HIV genom att ta en dusch efteråt. Nu vill makten slå ihop Scorpions med den vanliga korrupta polisen och kanske på så vis också undvika granskning.

Zimbabve: Att vara granne med Robert Mugabe skapar nog problem var man än skulle befinna sig i världen.

Brottsligheten: Det kanske inte framförallt gäller Kapstaden så mycket som Johannesburg och Durban. Men vi har även råkat ut för en del saker här nere. Jag har blivit av med en kitepump och Fiffi hade inbrott i sin bil och blev av med sin bilstereo. Det var mycket smärtsamma förluster för oss båda. Vi är förstås upprörda och kräver skärpning.

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, politik, samhälle, anc, jacob zuma, scorpions, eskom, brottslighet, zimbabve, inbrott, robert mugabe, val