Manliga mystiska ritualer

När jag läste MBA-programmet hade jag en favoritkompis för alla projektarbeten. Han var från Påskön och av en kanske inte alltför konstig anledning pratade vi ibland om ön och dess stenstatyer - Moaierna. Jag gillade hans idé om varför de skapades. Han trodde inte ett skvatt på teorier om religiösa motiv eller något liknande. Istället trodde han att det handlade om några grabbar som ville hänga, slänga käft, skratta och kanske slippa hemmets plikter. Moaierna hittade de på som någon slags viktig ursäkt för att få hänga, slänga käft och skratta tillsammans.

Idag har jag ägnat mig åt en modern variant fenomenet av grabbar som vill hänga, slänga käft och skratta tillsammans. Idag har jag vårrustat familjens segelbåt. Båtklubben känns som en av den manliga manlighetens sista utposter, där män gör jobbet och pratar porositet i olika färgtyper, lämpliga vax för skrovet och nya tuffa verktyg. Kvinnorna kommer med kaffe och smörgås i en korg. Allt bara för att killar vill göra saker tillsammans. Kitesurfingen är faktiskt lite likadan, även om jag jobbar hårt för att skapa fler kvinnliga kitesurfare. Än så länge får jag mestadels hänga, slänga käft och skratta tillsammans med andra grabbar. Fast det är ganska kul det också.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kultur, moaier, påskön, stenstatyer, manligt, manliga myter, killar gör saker tillsammans, killar, grabbar, män, kitesurfing, kitesurfare,

IKEA är inget för en hemlös

"Vill du följa med till IKEA?"
"Ja visst! Vad kul!" Men så tänkte jag till. Jag kan ju tycka det är ganska kul att gå på IKEA ... när man har ett hem. Nu är jag ju de facto hemlös. Ok, jag bor inte på gatan, men att gå och titta på prylar till ett hem ... som jag alltså inte har ... kändes lite väl okynnigt. Men en dag kanske jag också får ett riktigt hem, utöver min board bag. Då kommer jag kanske att svara som jag först började. Nu blev det istället: "Äh förresten, jag skippar nog det ändå."

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, boende, hem, hemlös, bostad, ikea

Alla utom jag

Nu när jag är i Sverige bor jag hos mina föräldrar, i Viksjö, där jag växte upp. I Viksjö Centrum, dit jag går för att handla på ICA, ser jag en massa bekanta ansikten. Fast de har blivit väldigt gamla. Nästan så att jag inte känner igen dem. Jag tycker lite synd om dem som behöver åldras. Tur att det inte händer mig.

Läs även andra bloggares åsikter om sverige, allmänt, ålder, åldrande, viksjö, ica

att kora bil!

jag ar lite ovan med vanster trafik och har inte kort bil pa ett tag, men hur svart kan det vara? efter lite overtaling fick aven jag kora varan fina bil pa roudriges. 
lite ovantat var det inte bilkorningen som blev problemet, 
det var johan...
* 20 meter innan farthinder borjar han lite stressat saga at mig att sakta ner!
   (jo, vi kor i 40 km/h men det ska nog ga att ordna)
* nar jag inte fa i ratt vaxel pa en sekund skriker han - vaxla!
   (japp, precis vad jag tankte gora)
*  nar vi ska ut i en korsning sager han at mig att vara uppmarksam pa en moped som kommer    200 meter langer bort.
   (sannorlikheten att han kommer ikapp finns inte)

jag vet inte om johans roll som instruktor ar orubblig eller om han bara tycker att tjejer ar vardelosa som bilforare. men jag vet att han sjalv anvander vindrutetorkaren som blinkers, ganska ofta.... ;)

Skötselråd för vuxna öronbarn

Eftersom jag har haft löjligt mycket problem med mina öron det senaste halvåret, har jag empiriskt kommit fram till några sätt att hantera mina öron i vatten. På Arlanda blev jag hämtad av min bror, Öron-Näsa-Halsläkaren, och kunde verifiera och spetsa till skötselråden. Så här kommer de:

Öronvax skyddar örat. Om man låter hörselgången vara lite lagom vaxad och fin, kan inte kallt vatten lika enkelt skicka in de ondskefulla bakterierna. Använd alltså inte Topz.

Om man rensar hörselgången med Topz skapas små repor där små elaka bakterier kan krypa in. Använd alltså inte Topz igen.

Om örat ändå pluggar igen beror det oerhört sällan på en vaxpropp. Förmodligen har några små ettriga bakterier slunkit in. Gå till en läkare och greja fram lite schyssta örondroppar. Ju förr desto bättre. Men låt fortfarande bli att använda Topz.

För att kunna kajta med öroninfektion skaffar man sig öronproppar för vattenbruk. De kan man också använda till att hålla örondropparna på plats. Och tänk inte ens tanken på att använda Topz.

Godtycklig rättvisa

Resan hem blev ganska lång, men 35 timmar senare är jag nu hemma i Sverige. Allt gick löjligt smidigt. Det var superenkelt att fa tillbaka taxfreepengarna på Mauritius. Inte ens British Airways vill krångla något om att jag hade en surfbräda med mig hem. När jag skulle hämta ut bagaget kom det fram en kille och frågade: "Hur tusan fick du med dig en surfbräda på British Airways?"
"Jag bara tog med den. " Sa jag. "Och så checkade jag in i automatincheckningen."
"Det gjorde jag också." Berättade han. "Men vid bagageinlämningen vägrade de att ta emot brädan. Jag fick ställa den på busshållplatsen och be syrran hämta den."
Själv har jag fortfarande aldrig ens betalat övervikt. Det kanske inte är så dumt ändå att vara världens gulligaste kitesurfare.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, resa, mauritius, brädor, brittish airways, flygbolag, surfbräda

A bientôt Le Morne

Det var tänkt att bli en stämningsfull avslutningssession på Le Morne. Det var tänkt att fotografera några sista bilder i solnedgången och berätta om ett lätt sentimentalt avsked. Så blev det inte riktigt …

Först tänkte jag att jag bara skulle ta mig en sista freestylesesion med Elin och Kelby och de andra från Blue Bay. I passet in till revet finns ju några snällare nybörjarvågor. De har inte varit tillräckligt stora när jag varit ute tidigare så jag bara måste ut och testa. Dessvärre var de ganska choppiga på grund av den starka strömmen. Nere vid One Eye såg vågorna så oerhört lockande ut … som vanligt.

Jag faller av ner mot One Eye och leker runt bland de stora och alldeles släta vågorna. Efter några vågor fastnar jag i det luftfyllda vitvattnet och får därför inte upp någon riktig fart. En stor rackare kommer emot mig och jag måste göra något. Eftersom jag inte lyckas hopp över den tänker jag försöka åka igenom den. Jag spänner kroppen … och brädan … och kör på. När vågen börjar stänga sig, pressar jag till lite extra. Det knakar till och jag känner hur brädan slås bort från mina fötter. Efter en stund i tvättmaskinen får jag syn på brädan. Jag vet inte om den är så pass hel att den går att åka på, men jag försöker bodydragga till den. Strömmen går mot vinden. Jag driver nedåt. Samtidigt slår stora vågor över mig och kastar runt mig i tvättmaskinen. Beslutet är lätt att fatta. Jag överger brädan och försöker ta mig ur vågorna och in mot land.

Allt är frid och fröjd. Utan brädan driver jag in mot stranden, men så börjar draken fladdra ganska konstigt. Jag tittar upp och ser att jag är bakom den udde där vinden alltid dör. ”Fan vad jobbigt!” hinner jag tänka innan draken har kraschat i vattnet, och det blir till att linda upp linorna. Med ett rätt kraftigt linslack, lyckas en lina fastna i revet. Linorna spänns upp och draken börjar dra igen. Jag ligger och plaskar emot. Kämpar för att få loss linan. Jag dras nedåt. Mot botten. Kastar mig upp för att få luft. Dyker ner och försöker rucka loss linan. Kämpar. Orkar snart inte längre. Beredd att ge upp … Så jag sätter ner fötterna, ställer mig på korallen och lyfter bort stenen som linan fastnat i. Elin har kanske berättat att jag inte gärna ställer mig barfota på korallen?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, surfing, mauritius, vågor, korall, tvättmaskin

Och så de där romarna

Alla andra killar stannade och lät ta ett porträtt poserandes framför den så kallade flygmaskinen. When in Rome, do as the Romans …

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, flygmaskin, flygplan, romare, rom

Liftaren

Att aldrig ta upp liftare är ju ett generellt råd som man får höra i många sammanhang. På Rodrigues fungerar det inte riktigt så. Det finns nästan inga bilar så bussar och liftning är de vanliga färdmedlena. På vägen mot flygplatsen viftar en man åt oss och Elin stannar för att kolla vad han vill. Han pratar bara kreol och vi berättar på engelskfranska att vi ska till Plaine Corail, flygplaten. Han säger ”Ah bon!” och hoppar in.

Det visar sig vara en full fiskare och vi har ingen aning om var han ska, men vi ränkar med att ha vet själv. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Efter bara några minuters försök till samtal inser jag att jag endast förstår fragment av vad han säger. Till synes utan anledning börjar han skrika ”Caverne Patate a gauche!”
Caverne Patate är någon slags turistrfälla och vi svänger av för att vi tror att han vill dit. Men icke. Han ser lika frågande ut som vi. Vi kör vidare mot flygplatsen. Men han verkar inte vilja hoppa av någonstans. Till slut är vi framme, men det är ännu långt tills vårt plan till Mauritius avgår. ’Vad gör vi nu?” frågar jag.
”Gå in och låtsas att du har ett ärende.” säger Elin och jag stövlar iväg med vår kreolske liftare hack i häl. Efter ett tag hittar jag någon att fråga något dumt och är klar med mitt låtsade ärende. När den kreolske liftaren står och pratar med några andra filurer, smiter jag tillbaka till bilen. ”Kör!” Ropar jag till Elin.
I backspegeln ser vi hur liftaren kommer springande efter oss. Även om han blev ganska obehaglig känner mig ändå som ett elakt barn som försöker lura bort en mindre önskad kompis.

Andra bloggar om: surfliv, resa, mauritius, rodrigues, liftare, liftning, kreol

Världens gulligaste kitesurfare

Elin har ju hållt på att snuttifiera mig hela tiden och kallat mig gullig. Har någon hört talas om en gullig surfare? Inte jag i alla fall. Jag brukar bemöta hennes påhopp med: ”Jag är inte gullig, jag är tuff.” Då brukar hon bara le lite förment. Idag kom jag på det första fungerande motmedlet. Jag började kalla hennes beteenden gulliga. Vips så får jag höra att gullig är redan paxat … men jag tror att jag är på rätt väg, bort från min dåliga image. Någon annan som vill vara världens gulligaste kitesurfare? Titeln är i vart fall ledig … Jag vill inte ha den.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfare, kompisar, gullig, snuttifiering, image

Om ölivet

Även om det inte skulle vara några som helst problem att bara kajta på varenda ny spot jag besöker, känner jag att det är kul att få lite koll på hur det ser ut runt omkring också. Eller vad sjutton svamlar jag om … det är minst lika viktigt som själva kajtandet. Några dagar på raken känns ju alltid i kroppen, så igår kajtade vi bara fram till lunch för att sen kolla in ön ordentligt. Vi testade hur snabbt man kunde åka på vägarna utan att det blev obekvämt (40 km/h). Vi kollade in de fashionabla affärerna i huvudstaden (gjorda i korrugerad plåt). Vi tankade på öns enda mack. Vi spanade i leende människor var vi än åkte. Jag tror att jag är på den plats på jorden med högst antal leenden per capita. Det kan bero på min taffliga franska. Men för att inte tro för mycket om mig själv och min påverkan på världen, tror jag att den egentliga orsaken är det oerhört softa ölivet.

Andra bloggar om: surfliv, resa, kitesurfing, mauritius, rodrigues, öliv,

Sårvård med Compeed

När man kajtar får man ofta små sår. Oftast brukar jag inte bry mig. Men ibland är de små såren lite större, typ skrubbsår eller skärsår från korall eller en fena. Men skitsamma var de kommer ifrån, när man är i vatten hela tiden är det förbaskat knepiga att läka. Vatten löser ju varenda försök till bildning av sårskorpa. Det finns någon slags myt om att man ska ha sår luftigt, men det tycker jag bara är skitsnack. Jag har haft sår som inte läkt på en hel sommar för att jag varit i vatten hela tiden. Nu struntar jag i den luftiga myten och slänger på en compeed på alla sår. Det blir som en artificiell blåsa eller sårskorpa där mina småsår kan läka fort som tusan. Bra va? Hurra för Compeed. Den enda nackdelen är att Elin tycker att mina små compeedblåsor ser äckliga ut. Då skulle hon se hur det ser ut utan …

Andra bloggar om: surfliv, hälsa, sårvård, sår, skador, compeed

Kitesurfing på Rodrigues

Det enklaste och mest tillgängliga kitestället på Rodrigues är vid hotellet Morouk Ebony, på den östra delen av Rodrigues långa sydkust. Här finns ett kitecentret Osmowings med uthyrning, skola, säkerhetsbåtar, launch- och landningspojkar, barfaciliteter. Allt hålls samman av expatfransosen Jérôme, som också arrangera olika typer av downwindäventyr i den otroligt stora lagunen utanför. Vi hängde med Jérôme på downwindern ner till Ile aux Chats och började med att bränna ut mot revet. Här fanns en liten vågspot med småvågor som rullade in i vindens riktning. Småvågor är ju inte min absoluta favorit, så jag började kryssa runt och leta de lite större bryten. Efter en stund bland småvågorna upptäcker jag något stort som rullar in en bit upp. Jag bryter ut från grupppen för att undersöka saken lite närmare, och kommer fram till ett point break, inte helt rent, men dock ett point break med vinden snett mot vågorna. Så jag hoppar ut i en glad vågsession och får några grymma bryt, aningen större än jag själv. Av någon underlig anledning börja jag känna av min sträckta vadmuskel när jag tar höjd för att komma upp till nästa våg – i vågorna kändes allt bara bra. Jag åker ner till gruppen igen och far vidare mot Ile aux Chats, där en picknick väntar. Vis av min förra öpicknick hoppade jag den här gången över punchen.


Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, kitespots, mauritius, rodrigues, kitecenter, downwinder, vågor, surfing, ile aux chats

Språksvårigheter

När jag flyttade till Spanien började jag med att direkt att tala spanska (franska med spansk accent). Jag pratade flytande men det var färre som förstod mig. Trots att engelskan är offentligt språk i republiken Mauritius är engelskan måttligt användbar på Rodrigues. Åter igen har jag fått försöka rota fram mina gamla franskakunskaper. Skillnaden mellan nu och då, då jag flyttade till Spanien, är att nu är det franskan som ska remobiliseras. Hör och häpna går det alldeles strålande. Det låter ungefär som spanska med fransk accent och det är åter igen inte så många som förstår mig. Jag börjar tro att mitt huvud har en begränsad språklig förmåga. Vid tre språk passeras gränsen och ett måste bort.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, franska, spanska, språk, engelska, rodrigues