Svensken kommer, svensken kommer!

Det är nog aningen överdrivet att tala om en svensk invasion, men när fler kompisar från tiden på Teneriffa dök upp (Viktor och Maria), livar det onekligen upp surflivet en aning. I synnerhet som Viktor, även kallad Popcornmannen, dyker upp med en liten taxfreebox med svenska nubbar. Viktor ska bo hos mig ett tag. För att fira hans ankomst anordnade vi en ganska anspråkslös välkomstförfest bestående av två svenska kitesurfinghunkar, mikropopcorn med smörsmak och till det hela förstås … en sexa O.P. Andersson.

Andra bloggar om: surfliv, fest, kompisar, svenska nubbar, nubbe, snaps, mikropopcorn, popcorn, taxfreebox, o.p. andersson, välkomstförfest

Analys av orsaker till stor bekatskapskrets

Efter tre månader i Sydafrika har jag betydligt fler kompisar på plats än jag hade efter två år på Teneriffa. Det går ju inte att låta bli att undra vad det beror på. Jag kan komma på tre tänkbara anledningar:

Den första skulle kunna vara att sydafrikaner är oerhört öppna och gästfria. De skulle helt enkelt kunna vara födda med en bunt extra sociala gener som de låter växa och frodas i någon slags nationell trevlighetsmylla.

Den andra skulle kunna vara att jag själv förändrats sen jag blev singel. En dag vaknade jag upp från någon slags relationskoma. Plötsligt blev riktiga människor intressantare än vilken film som helst.

Den tredje skulle kunna vara att jag hängt väldigt mycket på Langebaans barer. Efter ett tag blir det helt enkelt pinsamt att inte hälsa och växla ett par ord med de andra … som har hängt lika mycket.

Andra bloggar om: surfliv, kompisar, sydafrika, teneriffa, öppenhet, gästfrihet, sociala gener, singel, relationskoma, barliv

Effekter av surfliv

Ryktet om min goda form var visst kraftigt överdrivet. Skulle jag bara ha undervisat och festat skulle det nog ha gått bra, men sen några dagar står åter kitesurfing inskrivet på min dagliga Att-göra-lista. Helt plötsligt är jag mycket mycket sömnig på kvällen. I lördags orkade jag inte ens gå ut och igår när jag skulle träffa Fiffi och hennes holländska kitekompisar, som just kommit tillbaka från en roadtrip, kände jag att avståndet mellan mina övre och nedre ögonlock var lika med diametern av pupillen … ibland t.o.m. mindre. Idag har jag vaknat alldeles stel och med konstiga smärtor i magmuskulaturen. Kan man få träningsvärk klassificerat som arbetsskada?

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, fest, rykten, träningsvärk, stelhet, arbetskada, roadtrip, god form, i form

Det kulturella imperativet

Du känner väl till det kulturella imperativet? Du vet det fenomen som gör att du får beröm för att du läser böcker (Nåväl, kanske inte Liza Marklund och Jan Guillou) och om du går på teater får du höra: ”Du är så duktig.” (Förutsatt att det är något mer avancerat än en buskis eller fars) Fast det här gäller ju kanske mest i finkulturella centrum, som t.ex. Stockholm. Jag lever fjärran från detta och min kultur är surfkulturen. Konsumtionskultur som böcker och teater är därför ganska oviktiga i min värld. I surfkulturen är det istället viktigt med episka kiteupplevelser och/eller vilda festkvällar. Men jag gillar finkulturens uppmuntrande ton och det faktum att man är duktig när man tar sig an kultur. Så när någon utbrister: ”Oh man what a night yesterday. I was fucked … fucked. Man down.” då brukar jag svara: ”Well done my friend, you’re such a good boy/girl. I’m proud of you.”

Andra bloggar om: surfliv, surfkultur, kultur, det kulturella imperativet, böcker, teater, konsumtionskultur, finkultur, beröm, uppmuntran, liza marklund, jan guillou, buskis, fars

Same, same, but different

När jag började som kiteinstruktör var jag helt slut efter en dag med lektioner. Det enda jag kunde göra var att stirra tomt framför mig och äta mat, massor av mat. Nu kan jag köra åtta timmars fakturerad undervisning, sen sticka ut på en alldeles egen solnedgångssession, för att avsluta dagen med ett hejdundrande party. En gång i tiden brukade jag skämta om karikatyren Den upptagna Stockholmaren, ni vet den som som har så mycket hela tiden och lite skrytsamt beklagar sig över stressen: först måste man jobba 10-12 timmar, sen måste man träna och sen måste man träffa sina vänner.

När jag tänker efter är det egentligen inte så mycket skiljer mig från den upptagna Stockholmaren. Jag jobbar sju dagar i veckan omkring åtta timmar om dagen, fast jag springer omkring barfota med vit sand mellan tårna, havsutsikt och naturligt solljus. Efter arbetsdagen tränar jag, just nu mest strapless för att få till bra balans och flyt på en vågbräda. Sen träffar jag mina vänner, fast nu har de dreads och lystrar till dude, buddy, bro, baby eller rastaman.

Fast om jag ska erkänna så är jag ganska trött just nu. Min kvarvarande energi räckte bara till en kortare internetsession på F.R.I.E.N.D.S. Godnatt!

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, fest, kitekurs, kompisar, lektioner, kiteinstruktör, mat, party, havsutsikt, solljus

Grus i maskineriet

Min plan var ju att åka till Mauritius i vår, men vi har stött på patrull. Kelby är ju på plats för att förbereda Chohoos ankomst till ön, men han hittar ingen skolpartner. Eller rättare sagt finns det många potentiella men alla är oerhört strikta på att ha ett arbetstillstånd. Jag känner på mig att om jag skulle försöka ordna ett formellt arbetstillstånd för två månader på Mauritius, skulle det ta alldeles för lång tid och kosta betydligt mer än det smakar. Men det lär nog ordna sig på något sätt. Och gör det inte det är det ju bara att åka någon annanstans. Av de ställen med bra vindar under våren är ju onekligen Karibien lockande, Kap Verde kittlar också fantasin, men kanske mest lockande är ju att utforska Mocambique och se vad man skulle kunna hitta på där. Så grus i maskineriet är nog en kraftig överdrift. Jag skulle nog snarare säga sandkorn. Självklart den allra vitaste sorten, ni vet den som man hittar på just riktigt bra kitestränder.

Andra bloggar om: surfliv, mauritius, grus, sand, kitestränder, partners, arbetstillstånd, kap verde, mocambique,

Dagens outfit

Idag har jag haft på mig:

- En naturligt solblekt T-shirt, från Quiksilver
- Ett par baggy jeansshorts med tryck på baksidan, från Quiksilver
- Ett par solglasögon från Quiksilver
- Ett par kamoflagemönstrade flipflops från Reef
- En klocka från Rip Curl
- Ett armband som jag fått av Robyn
- En ölflaska från Black Label

Andra bloggar om: surfliv, mode, kläder, dagens outfit, herrmode, surfmode, quiksilver, rip curl, reef, ölflaska, black label

I'm a borgerlig kitesurfer

Anders tyckte inte att jag var speciellt posh utan snarare borgerlig. Jag kollar upp Wikipedia och lär mig att efter det att "borgerlig" fick en betydelseförskjutning efter 1866, betyder borgerlig numer:

1. Stadsbo - Det vette katten, fast jag känner mig nog allt som en stadsbo efter ett gäng år i Stockholm.
   
2. Icke-socialistisk - Jorå, skulle nog kalla mig någon slags liberal.
   
3. Profan (icke-kyrkligt) - Jäpp! Har även gått ur Svenska kyrkan.
   
4. Högre medelklass eller överklass som skaffat sig sin position genom eget företagande (kapitalism) - Klassen är väl någon slags medelklass, men frågan är om jag kan säga att jag har skaffat någon position genom mitt egna företagande och eftersom jag lever under existensminimum tror jag att kapitalism känns något överdrivet.
   
5. Ofrälse - Jäpp! Jag tror faktiskt inte att det finns ens den minsta gnutta blått blod i mina ådror.

Sedan kollar jag den engelska Wikipedia och får reda på att Posh betyder:

1. Stilig - Hrrm!
   
2. Fashionabel - Jo visst har jag det senaste surfmodet på mig ... som förvisso har sett likadant ut de senaste tio åren.
   
3. Lyxig - Förvisso en lyx att hänga på de platser jag gör, men annars ...
   
4. Elegant - Yeah, yeah! Skulle knappast tro det.
   

Så shit alltså! Anders har nog rätt. Här glider man alltså runt och är en borgerlig kitesurfare. Det låter knasigt på något vis, men det känns alltid tryggt att ha en etikett på sig själv. Nu vet jag och alla andra vilken grupp jag tillhör, och nästa gång någon påstår att jag är posh kommer jag svara: "No, no, I'm not posh. I'm borgerlig."

Andra bloggar om: surfliv, Johan Vastero, posh, borgerlig, ofrälse, profan, medelklass, stilig, fashionabel, lyxig, elegant, etikett, fack

Vilda västkusten

Här uppe på västkusten är det inte så civiliserat som neråt Kapstaden. Folk kallar den här delen av landet The Wild West. Men när man går in på sjukhuset i Vredenburg får man varken röka eller bära vapen. Vad skulle Jesse James, Buffalo Bill och Billy The Kid ha sagt om det?

Andra bloggar om: surfliv, sydafrika, vilda västern, wild west, bära vapen, sjukhus, jesse james, buffalo bill, billy the kid

När världen rasar samman

Solen skiner och vinden blåser, men jag sitter i bilen och kör Upton till sjukhuset i Vredenburg. Jag ser hur hans ansikte vrider sig i smärta och hör hur han ältar alla möjliga alternativ och skapar nya planer utifrån dem. Jag vet inte om det är ett naturligt överlevnadsmönster, men jag agerar likadant när min värld rasat samman.

När jag jag bröt ryggen efter en klätterolycka under sommaren för snart 13 år sedan, hamnade jag på lasarettet i Norrköping. Där låg jag blickstilla, alldeles morfinstinn och ältade mina alternativ, samtidigt som tårarna flödade av rädsla för vad som eventuellt kunde bli resultatet. Efter en tid utkristalliserade sig den bästa utvägen: att börja plugga. Med taxi till universitetet och med en baden badenstol i föreläsningssalen kunde jag ligga på rygg och titta på föreläsningarna i geovetenskap. Sen blev jag geovetare inriktad på geografiska informationssystem. Det hade jag inte alls räknat med några år tidigare. Men det blev inte så dumt trots allt.

När världen rasar samman kommer den förmodligen inte se likadan ut när den återuppstår igen, men den kommer att återuppstå. Vi får se hur det går för Upton. Jag hoppas att hans värld inte rasat samman helt, utan att det istället bara vara en litet jordskalv.

Andra bloggar om: surfliv, skador, sjukhus, href="http://bloggar.se/om/kitesurfing" rel="tag">kitesurfing, kompisar, överlevnad, överlevnadsmönster, jordskalv, klätterolycka, ryggfraktur, plugga, studera, baden baden, geovetenskap, geovetare, geografiska informationssystem, gis

Ibland är det farligt att kajta

Det är mycket skador just nu. Först var det jag. Sen var det min flatmate Kelby som drog två ligament i knäet. Sen var det det min instruktörskollega Steve som drog baksidan på låret. Men igår var den kletigaste av alla dagar hittills. Först skadar sig min nya flatmate Upton och sen skaffar sig två nybörjare rejäla köttsår eftersom de inte kan launcha kajten. Okej för Steves och Uptons skador. De är liksom olycksfall i arbetet. Ganska dumt är de nybörjare som får för sig att de kan det mesta efter en tiotimmarskurs. Det krävs en hel del rutin för att ge sig ut i starka och byiga vindar, framförallt om man inte kan launcha kajten ordentligt. Bägge nybörjare som drog upp djupa sår, gjorde det vid starten. Ganska dumt om jag får säga det själv. Fast om jag får säga det själv var nog ändå mina skador dummast. De handlade ju inte ens om kitesurfing.

Andra bloggar om: surfliv, kitesurfing, skador, ligament, knäskador, kollegor, olycksfall

Kommandotycke

Ni som inte tycker om generaliseringar, fördomar och att dra folk och nationaliteter över en kam, ni kan sluta läsa på stört. Det gör förvisso inte jag heller normalt sett, men idag kände jag mig irriterad, sur och grinig. Dagens elever tog jag emot kort och tvärt. Under hela dagen undervisade jag på ett ganska barskt militäriskt sätt, med tydliga handfasta kommandon och ordrar. Men ju tvärare, barskare och mer kommandoorienterad jag var, desto gladare blev mina elever. Tillslut var de så glada att jag inte kunde låta bli att smila med dem. Ni som inte redan har gisssat att de var från Tyskland kan gissa på det nu. Eller finns det någon annan nationalitet med kommandotycke?

Andra bloggar om: surfliv, kitekurs, kultur, nationalitet, kommandotycke, generaliseringar, href="http://bloggar.se/om/fördomar" rel="tag">fördomar, tyskland, tyskar

Gott nytt 2008

Som posh kitesurfare ska man tydligen vakna upp hemma i Lightys soffa på nyårsdagen. Det blir liksom mer posh på det viset. Sen ska man gå och äta frukost på Black Velvet och förbanna alla hurtbullar som är ute och kajtar utan att vara det allra minsta bakis. Slutligen ska man hyra fyra superusla DVD-filmer och åter åka till Lightys soffa och hans hemmabiokoncept där man sover igenom samtliga filmer. Jag försökte fundera på om jag hade något nyårslöfte men kom fram till att här ska inte lovas något som inte kan hållas. Det är inte riktigt min stil. Men jag kommer antagligen att försöka ha så roligt som möjligt, uppleva så mycket som möjligt, träffa så många intressanta människor som möjligt, kajta så mycket som möjligt, fortsätta att utvecka Chohoo så mycket som möjligt och för att låta lite pretentiös: att följa mitt hjärta. Självklart önskar jag ju också er läsare ett kalasår. Hoppas det blir ett bra ett.

Andra bloggar om: surfliv, fest, nyårslöfte, bakis, hurtbullar, kitesurfare, kajta, film, hemmabio, chohoo, 2008

Om att vara posh

”You guys are just so posh.” Säger Phillip till mig och Fiffi, när vi intar vår nyårssupé i solnedgången på en filt på Mykonos strand. Vi kunde inte urskilja den minsta gnutta ironi i hans uttalande, men vi skrattar och undrar hur han kunde komma upp med just posh. Förvisso duschar jag och borstar tänderna varje dag, jag använder deodorant, jag har rena och oftast hela kläder på mig. Men när vår nyårsfest inte ens lyckas flytta sig in från bakluckan på White Wonder och parkeringsplatsen ovanför stranden, till Tropicana Beach Bar alldeles intill, känner jag mig inte så värst posh. Fast å andra sidan drack vi vårt nyårsbubbel i medhavda plastmuggar istället för direkt ur flaskan. Det kanske är just denna typ av små detaljer som gör en till posh.

Andra bloggar om: surfliv, fest, surfsunk, surfglamour, posh, nyår, nyårsbubbel, detaljer