torsdag 28 maj 2009

Kitesafari mellan Sandhamn och Grönskär

Väderprognoserna kontrollerades en sista gång. De var nedskruvade ytterligare ett snäpp, men Windguru, Windfinder, Foreca lovade fortfarande vindar kring 7-8 m/s. Norska Yr.no:s prognos på 4-6 m/s var lite oroande, de har ju ändå koll, men SMHI:s prognos på 8-11 m/s kunde man ju lika gärna nonchalera, de har ingen som helst trovärdighet när det gäller vindar. Jag trodde att det borde gå. Det hade nog behövts en sämre prognos innan man ställer in en samlad grupp bestående av reporter, fotograf, båtförare, beachboy och testteam. Men jag var nervös.


Just när vi anlände till Sandhamn rullade dimman in. Vi avvaktade med en lunch på värdshuset. Alldeles lagom efter kaffet släppte dimman. Vi riggade på en stenig udde mellan lilla och stora Trovill. Efter att alla kommit iväg gjorde jag ett specialåk i en lite tajt klippskreva, och sen började jag jaga ifatt de andra för att ta ledningen ut mot Grönskär.


Den utlovade sydliga vinden vred mot sydost. Långt bort såg jag hur Eva och Frida inte skulle ha en chans att ta sig förbi Korsö. Det här fanns inte med i mina beräkningar. För att inte de skulle behöva landa helt ensamma bland elaka skärgårdsklippor, satte jag fart. Vi gick iland på Prickgrundet, nästan precis utanför hamnen, och tog båten till Grönskär istället.


Peder från Sandhamnsguiderna, dukade upp en fika i Fyrmästarbostaden och sen väntade något som jag drömt om i trettio år - att gå upp i Grönskärs fyr. Vi gjorde ett till försök att kajta från Grönskärs sydvästra udde. Det blev lite åka och mycket räddning. Men även om det inte blev så mycket kajtande som planerat, hade vi en kalasdag. Jag har nog aldrig sett så många glada miner under en dag med så lite vind. Tack Anders, Andreas, Eva, Frida, Mikael, Peder och Sandhamnsguiderna för att ni var med och testade. Jag vågar knappt tänka på hur bra det kommer att bli om man lägger till vinden.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

måndag 25 maj 2009

Jag drar på safari

Det är mycket första... och premiär... just nu. Imorgon drar jag och kajtar. Som vanligt är det första... Imorgon är det nämligen första gången vi ska testa kitesafari i skärgårdsmiljö. Vi har samlat ihop fem hugade kajtare, varav en reporter, som ska träffas på Strandvägen imorgonbitti. Efter en Cinderellatur kommer vi att landa på Sandhamn. Där väntar lunch på Värdshuset och sen iväg och rigga. Planen är sedan att kajta från Sandhamn till Grönskär, gå iland och fika i fyren och sen kajta tillbaka. Vi ska bara testa och dokumentera turen, när vi sen gör det till ett färdigt upplevelsepaket kommer det att spetsas med bastu och delikata middagar. Om det går bra imorgon förstås ...

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 24 maj 2009

Zoolander i Sandhamn

Kommer ni ihåg den gamla Ben Stillerkomedin Zoolander? I den halvroliga filmen undrar Derek Zoolander "Have you ever wondered if there was more to life, other than being really, really, ridiculously good looking?" När magasinet Mans redaktion insåg att man inte lär sig att kitesurfa på några timmar, valde de att fokusera på att få bra bilder. Det blåste inte ens tillräckligt för att kunna hålla höjd med nian, men med två fotografer på plats ger man ändå allt. Om Derek Zoolanders hade ställt samma fråga till mig i torsdags ... hade jag förmodligen svarat nej.

Fast sen fick jag veta att om jag nu skulle vara really, really, ridiculously good looking på bilderna i reportaget ... beror det förmodligen på Photoshop ...

onsdag 20 maj 2009

Min comeback i etern

" ... och det var Funky ... Cold ... Medina, med Tone ... Loc. Jag heter Johan och ni lyssnar på Radiooo Mufff.", lät det för ungefär 20 år sedan. Det kanske inte var just den frasen som var den sista, men sedan någon gång på vårkanten 1990 har min röst varit helt frånvarande i etern. Ända tills idag. Idag blev jag intervjuad av Skärgårdsradion (90,2) och fick berätta om kitesurfing, kitesurfing i Stockholm och den nya kiteskolan på Sandhamn. Även om du kanske inte är lika nyfiken som jag på att höra hur det lät, kommer resultatet på lördag klockan 10.20 ... förhoppningsvis låter det aningen mindre funky, än Radio Muf för 20 år sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 19 maj 2009

Offpistplanering

När jag pratade med Kaj om mina planer på solokitesurfing offpist i Stockholms skärgård, hade jag tre saker som kändes oklara. Hur ska jag lösa säkerheten? Hur ska jag lösa navigationen? Och hur ska jag få med mig prylarna? Kaj har ju koll på lite av varje och direkt kom han upp med några bra tips.

Säkerheten borde lösas på bästa sätt genom en McMurdo PLB (Personal Locator Beacon). Med en liten Fastfind 210 PLB GPS aktiverar jag den om jag är i knipa. Sen är det bara att vänta på räddningsoperationen.

Navigationen borde lösas med en handburen plotter. Just nu står Garmin Oregon, med sjökort över Stockholms skärgård, väldigt högt upp på önskelistan.

Sen har vi packningen. Den löste vi inte igår. Jag tror på en ryggsäck med vattentät innerpåse och plats för extra drake, bom, kläder, vatten, energi m.m. Men det får ju inte bli för tungt. Får fundera lite mer på den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Första kursen på Gärdet.

Idag kör jag igång Chohoos första kurs på Gärdet. Det blir jag och tidningen Man som kommer att träffas på Surfspot, för att sedan köra igång den landbaserade kursen. Och inte nog med det. På torsdag ser vi till att köra Sandhamnspremiären. Det ska bli precis hur kul som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 15 maj 2009

Ja, fröken ordförande!

I onsdags var det kitepub och årsmöte för Stockholm kiteboard. Jag anmälde mitt intresse som ledamot till styrelsen och Sara anmälde sitt intresse som ordförande. Det slutade förstås med att hon blev ordförande och jag blev ledamot. För er innebär detta att man kan komma till oss med förslag på frågor som föreningen ska driva. Det är bara att höra av sig. För mig personligen innebär detta att jag har fått byta ut "Javisst älskling!" mot "Ja, fröken ordförande!" eller "Ja, fru ordförande!"

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 10 maj 2009

Walk of shame i skärgårdsmiljö

Walk of shame brukar man kalla det när nybörjare, som inte kan ta höjd, får gå tillbaka längs stranden. Egentligen kan det hända vem som helst. Det räcker med att man har för lite kraft i draken. Då kan det sluta med att man får gå tillbaka till startpunkten. Men i Stockholms yttre skärgård finns ingen strand att gå tillbaka på.


Vi var ett fem personer stort gäng på Stora Alskär. Jag och Ingo skulle segla, Rasmus skulle fota, Anna och Sara var ansvariga för säkerhetsstyrkan. Jag ville runda Grönskär och det är ju roligare (och säkrare) att göra om man har sällskap. Det var precis tillräckligt för att ta höjd med min tia och vi stack iväg mot Grönskär. Jag blir alltid lycklig när jag seglar i ytterskärgård. Det finns ju inget sätt man kan röra sig i denna miljö som ens påminner om kitesurfing. Med kajakens framkomlighet och motorbåtens hastighet kan man åka precis som man vill. Vi åkte i trånga sund, mellan okända grynnor och ute på Grönskär hittade vi lite brytande vågor. Vi fortsatte runt ön och sen seglade vi tillbaka.


Ingo hade en nia som jag ville testa. Den var ju en storlek mindre och jag kände direkt att jag inte kunde hålla höjd. Jag åkte längre bort för att leta efter vind och när jag kom tillbaka, såg jag att jag var ungefär 200 m längre ner. Jag ville varken väcka den solande säkerhetsstyrkan eller simma, men mitt framför mig låg ett litet skär. På det kunde jag gå 50 meter upp i vind. På andra sidan skäret låg en ö som sträckte sig högre upp. Jag kajtade över och gick ytterligare 50 meter. Efter att ha provat att ta mig tillbaka, försökte jag med de starkare vindarna ut mot Grönskär. Det första försöket gjorde att jag kom tillbaka till samma position. Jag koncentereade mig, åkte halvägs till Grönskär och lyckades ta mig upp till nästa ö. Denna ö var lite högre och det fanns inget naturligt ställe att ta sig upp på, men jag hittade en spricka att klättra i. Genom att klättra över ön kunde jag ta mig ytterligare 150 meter längre upp. Den sista biten ner till vattnet fick jag balansera över en häll med grönslick som mötte ett vågbryt. Med lite extra kräm i draken tog jag mig ut och kunde sen köra en enkel downwinder tillbaka till Alskär.


Ganska nöjd över att ha lyckats klura ut ett sätt att ta sig tillbaka på, att göra en walk of shame genom att använda parallella öar för öhoppning, väckte jag räddningsstyrkan och berättade vad jag varit med om.
- Vi undrade lite vad du höll på med, men trodde bara att du ville vara för dig själv en stund, svarade Sara och Anna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 7 maj 2009

Premiär på kiteskolan i Stockholm


Eller snarare smygpremiär. Jag har ju inte fått den nya utrustningen ännu, men å andra sidan spelar det mindre roll vilken utrustning man lär sig på. Oavsett ...

På måndag den 11 maj sparkar vi igång med den första landbaserade kursen på gärdet. Vi startar klockan 18.00 och kör till 20.30-21.00. Ring mig på 073-788 74 82 om du vill hänga med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 5 maj 2009

Följ min blogg med bloglovin

Kitepub med skärgårdstips

Nästa onsdag är det årsmöte i Stockholm Kiteboard, förenat med kitepub på Thaiboat. Kom till båten vid sexsnåret. Någon gång under kvällen kommer jag att berätta om kitesurfing i skärgården. Det blir lite bilder, säkerhetstips och praktiska tekniktips för att fler ska få upp ögonen för att det faktiskt går att segla drake skärgårdsmiljö.

Kanske kommer jag också att nämna något om kiteskolan på Sandhamn och kitecampet i Essaouira. Hoppas vi ses där!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 4 maj 2009

Sommarens Villa Chohoo i Essaouira


När Essaouira skapades på 1700-talet av Sultan Sidi Mohamed Ben Abdallah gavs mycket utrymme åt stadens handelsmän. Sommarens Villa Chohoo är familjen Tobys gamla handelshus. De var en av stadens förnämsta judiska handelsfamiljer, när huset byggdes samtidigt med stadens grundande.


Rummen har fem meters takhöjd och är designade för att svalka under heta sommardagar. Rummen utgår från ett atrium med en liten fontän, och de stora ytorna inbjuder både till umgänge och tid för sig själv, för den som önskar. Utanför fönster och takterrass ligger souk och stadsliv på behagligt avstånd.


Jag har reserverat Villa Chohoo mellan 11 juli och den 25 juli. Det finns tio platser och det kommer att kosta 245 Euro för en vecka med boende och frukost. Och vi kommer att ha en hushållerska som fixar middag för dem som är intresserade.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 3 maj 2009

När man ska använda räddningsteknik

Så här ska man alltså inte göra. När Robert inte kunde ta sig tillbaka till kusten, skulle han alltså inte ha släppt drake. Draken är ju det som syns ute på vattnet. Det är till den räddningsbåtarna kommer att ta sig.

Istället skulle han ha använt en räddningsteknik som brukar kallas för self rescue. Alltså genom att släppa draken på en lina och sedan se till att draken bara hänger på en lina medan han lindade upp denna lina, samt de övriga linorna på bommen. När han sedan lindat upp linorna hela vägen fram till draken, skulle han ha fäst upp dem med ett halvslag så att de inte kunde rulla ut igen. Med lite tur med vindriktningen, kunde han ha användt draken som ett räddnigssegel genom att hålla i vingspetsarna. Fast Robert hade förmodligen frånlandsvind. Då borde han istället ha tömt leading edge på luft, behållit luften i strutarna och rullat ihop draken till ett flytetyg. Det hade både gjort att han kunnat använda mindre energi och samtidigt synts bättre när han simmade tillbaka.

För Robert Corazza gick det i och för sig bra. Men eftersom han släppte draken och därmed gjorde sig svårare att upptäcka, försvårade räddningsaktion och lät den ta längre tid, helt i onödan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,