söndag 28 juni 2009

Inga djur skadades under produktionen av detta blogginlägg

Klockan två vred vinden över till NO och det som var kvar, var endast en byig fläkt som toppade fem m/s. Klarblå himmel och spegelblankt hav ... jävla skitväder! Bara att packa ihop och åka hem igen. Jag åkte i ganska hög hastighet in i vår vik, som för övrigt kallas Älgkilen. Plötsligt ser jag att den inte bara fungerar för älgar, på kollisionskurs ligger en simmande råget. Jag kastade mig över gasen. När jag försökte mig på ett krashstop, att i full fart slå i backen, samma teknik som man använde när man körde stridsbåt, ville inte vår söndagsseglarmercury vara med längre. Den tvärdog. Våra blickar möttes och jag såg paniken i getens ögon. Turligt nog fick mitt kraschförsök ner farten så pass att hon kunde slinka förbi. Och jag fick en extra injektion av signalsubstanser, trots att fjärden låg blank som ett nybonat golv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 26 juni 2009

Så skulle aldrig Mitch Buchanan ha gjort

En kitesurfingkurs går lite för långsamt för TV. Eller rättare sagt för ett stressat TV-team. Eller snarare ett överbokat team som skulle följa oss på Alskär och två kajaktjejer i stan, under en och samma dag. Bobbo Krull och hans kamera- och ljudkillar tog rygg på oss och tyckte att det att det skulle bli en bra scen när vi går över ön med alla prylarna … men bara i trettio sekunder. Påhejad av Bobbo talade jag i dubbel hastighet och rörde mig så snabbt att det karateswishade. När de fått tillräckligt med material från genomgångar och bodydragging, kommer Bobbo fram till mig. ”Vi måste hitta på något bus”, säger han. ”Kan du låta någon flyga iväg eller nåt?"

Jag funderade på vilken oförutsedd händelse man skulle kunna skapa, som ändå skulle vara tillräckligt säker. Klassikern bland mina elever är att så fort de börjat åka, får de lite hybris och åker så långt det går. När de är som allra längst ut, kraschar de draken och en räddningsaktion startar. Detta kanske skulle kunna gå att iscensätta … på ett inte alltför krystat sätt.

Jag gör i ordning Mackan och peppar honom med att ”nu ska han få testa på djupt vatten”. Bobbo ger mig direktiv att gå upp till Sara och be henne vara beredd att ringa vår säkerhetsbåt. Som en korthårig och gummerad Mitch Buchanan stövlar jag upp ur vattnet och säger: ”Marcus har utvecklats mycket bra under dagen. Jag tror bestämt att han ska få en extra utmaning. Han ska få prova kajta till ön och tillbaka. Var beredd att ringa Mike om det skulle bli problem.”
”Så tar du det en gång till, men denna gången som om du skulle prata med Sara på riktigt”, säger Bobbo.

Jag vänder om och tar åter mina Baywatchsteg fram till Sara: ”Mackan har fått en utmaning, var beredd med kameran om det skulle gå snett.”

Det är nu jag inser jag genetiskt står närmare japaner än riktiga skådespelare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 21 juni 2009

Dagen då jag lyckades förolämpa Olle Palmlöf

Jag var ute på Sandhamn, TV-teamet var ute på Sandhamn, varför jag ringde Lina som jag haft kontakt med och frågade om det inte vore lämpligt att stråla samman. Det var det. Redaktören skulle komma förbi Oxudden medsamma. När jag kommer upp från vattnet, stod Olle Palmlöf och Bobbo Krull och väntade på mig, de sjukt roliga killarna från det gamla favoritradioprogrammet Pippirull. Jag mindes deras elakheter i radion och tänkte att dem vill jag helst vara kompis med.

Jag kände att vårt samtal gick bra. Vi pratade om kitesurfing. Vi pratade om min skola. Vi pratade om hur de jobbar. Till sist var det dags att prata om något så oskyldigt som vädret, det var ju ändå det som var avgörande för när vi skulle kunna köra. Olle frågade om vi kollar vinden på smhi.se, varpå jag tappade kontrollen och brast ut i ett gapskratt. När jag tittade upp i Olles svartnande ögon, insåg jag att han tog det som ett hånskratt. Ett hånskratt riktat mot honom.

Det kanske berodde på en viss nervositet, men det spelade ingen roll, jag hade just förolämpat Olle Palmlöf. Fan. Rädda det som räddas kunde. Jag började svamla om kitesurfares ständiga diskussioner om vindar och prognoser. Kunde det vara så att det svarta i hans ögon hade blekts en gnutta? Jag svamlar vidare om hur även andra utomhussportare hellre använder norska och danska vädertjänster. Till sist säger han:

"Fast det kan ju bli bra TV om vi har en diskussion om väder och prognoser. Och när vi nämner SMHI kan du dra ett likadant hånskratt."

Jag hoppades att det betydde att jag räddat situationen. Åtminstone tillfälligt.

måndag 15 juni 2009

Vi spolformade håller brandtal

Halva grejen med att starta en kitesurfskola är att köpa en väldans massa prylar. Eftersom jag ibland fått ont i ryggen av kajtandet har min egen personliga sele tillhört det absolut viktigaste att testa och utvärdera. Kaj lånade ut en Mystic Firestarter till mig så att jag verkligen kunde prova den under en lång tid. En klockren passform tillsammans med en smidig utformning, verkar göra att jag slipper en värkande ländrygg. Det blev till att beställa en av Kent på On Top Sports. Röd tyckte jag skulle bli bra, i storlek large. Kent kontrar med att han har en tumregel som säger att större killar sällan vill ha flashiga färger, och att han alltså förmodligen inte hade röd hemma. Då blir det dags för ett brandtal:
Även om jag är en 171 cm stor kille ställer jag mig upp på stolen så att ni ser mig. Tillsammans med Ola Skinnarmo, Lasse Flinckman och Barbapappa är vi några spolformade killar som vet att glada färger gör sig så himla mycket bättre på bild. Om nu den gamla dragshowartisten Lasse Flinckman skulle börja kitesurfa, skulle han säkert vilja ha sin sele med paljetter på, Ola skulle säkert vilja ha sin i Goretex, men för mig räcker det att den är röd.

... fast svart går väl bra det också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 14 juni 2009

Bring it on din lilla räka

Ibland kan jag få för mig att bläddra tillbaka i bloggen och läsa inlägg från två år tillbaka i tiden. Då var det mycket flipfloppande i surfshorts. Idag flipfloppas det mycket sällan. Eventuellt beror det på en juni som snarare känns som november. En sådan junidag består min på-väg-att-kajta-utstyrsel av Försvarsmaktens gummistövlar, sjöbyxor från Henri Lloyd, seglarjacka från Helly Hansen och dubbla indianmössor. Idag tog resan hem från Sandhamn drygt tre gånger så lång tid, beroende på att regnet som slog emot ansiktet i 12 m/s (vindhastigheten) + 10 m/s (båtens hastighet) = 22 m/s (den upplevda hastigheten, vilken är likvärdig med stormstyrka) gjorde att det inte gick att se. Eftersom jag redan bytt ut flipflops mot gummistövlar och surfshorts mot galonbyxor, känns nästa steg inte svårt att ta - att byta ut mina surfiga solglasögon mot skidglasögon eller cyklop. Då kan den svenska sommaren få fortsätta visa sig från sin allra kärvaste sida. Jag är beredd. Bring it on din lilla räka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 10 juni 2009

Sommarens kitecamp i Marocko inställt

Nu slår finanskrisen till mot kitesurfingen också. Så eftersom det har varit alldeles för klent intresse på sommmarens kitecamp i Essaouira, måste jag tyvärr ställa in. Jag som tyckte att jag fixat ett kalasupplägg till ett kalaspris.

Sommaren får ägnas åt att satsa fullt ut på kiteskolan på Sandhamn istället. Campverksamheten kommer att ta nya tag alldeles strax. Har lite nya kul saker som jag kommer att berätta om när allt är klart.

För er som är besvikna och nu letar något annat kitecamp under sommaren. Titta på Kahuna Travel, Xtravel, UCPA eller Lapoint för att se om du hittar något annat kul.

måndag 8 juni 2009

S.O.S på Rödkobbsfjärden

Pingstnordan var egentligen över. Vi skulle bara ut och myssegla, Sara, mina föräldrar och jag. Ute på Rödkobbsfjärden flockades de vita gässen. Som av en händelse låg både en drake och en bräda i båten. Det var perfekt för att testa en annan idé - att köra kitekurs med segelbåten som bas. Vi la till på baksidan av Stångskär och pumpade upp den lilla gummibåten. Med den åkte jag och Sara till en grynna mitt på Rödkobben för att starta. Jag fick chansen att testa om vår lilla gummijolle med en 1,5 hk Yamaha fungerade att undervisa med. Det gick förvånansvärt bra. Ända tills Sara seglade in i sundet öster om S:t Kargrundet. Där dog vinden helt. Med enbart en 4/3 våtdräkt tröttnade Sara ganska snart på att bada.

Jag tömde draken på luft och packade in den i båten. In sköljde en hel del vatten. Sen drog jag upp Sara ur vattnet. In följde en hel del vatten. Sen åkte vi väldigt tungt lastade upp mot vinden. In stänkte en hel del vatten. Mitt ute på Rödkobbsfjärden satt jag och Sara i en till bredden full gummibåt. Det kändes inte så bra. Något måste göras. Jag signalerade S.O.S. till mina föräldrar i båten. När vi kom fram var bordet i sittbrunnen dukat med Sill Och Snaps. De hade fått mitt meddelande. Kitesurfing, skärgård, sill och snaps ... det är då man ser fördelarna med Sverige. Så ska nationaldagen firas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 7 juni 2009

Om att kajta till landet

Tittade man på prognosen såg det ut som om fredagen var den sista dagen på Pingstnordan. Tittade man på prognosen såg det också ut som om den skulle hålla på långt in på natten. Med en i övrigt vindfri helg, fanns ingen tid att förlora. När vi ändå skulle ut till Västerö fanns dessutom ett klockrent upplägg i form av en följebåt. Äntligen skulle jag få prova på att kajta till landet.

Iförd våtdräkt och med en drake under ena armen och med en bräda under den andra, klev jag av båten på en kobbe vid Kanholmsfjärden. Det riggades, driftstartades och sen stack jag iväg. En märkbar dos mjölksyra indikerade att fjärdarna var större än jag först räknat med. Mot slutet av Möja söderfjärd behövde jag göra ett vägval. Nordanvinden gjorde att jag försökte gå så långt söderut som det bara gick, men alldeles norr om Horsholmen tog vinden slut. Inte mycket att göra annat än att ta båten sista biten. Kitesurfing i innerskärgården är kul att testa på, men jag tror inte att det kommer bli någon stor fluga.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 2 juni 2009

Vill du lära dig kitesurfa i TV?

Just nu letar jag tre killar som vill lära sig kitesurfa och samtidigt medverka i en TV-produktion. Gärna ett grabbgäng. De killar jag söker ska passa perfekt i kitesurfarmallen, alltså hyffsat vältränade och karismatiska adrenalinjunkies med blont rufsigt hår. Smärre avsteg från mallen kan gå vägen. Det viktiga är att du aldrig har provat kitesurfing tidigare. Men vaffan ... hur svårt kan det vara egentligen? Om du har lust att spendera en blåsig vardag innan midsommar i Stockholms skärgård, mejlar bara en kort presentation med foto till johan@chohoo.com.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kompletterande kiteutrustning

Efter nästan fyra år som kiteinstruktör tycker jag mig vara rutinerad. Jag har hållt kurser över stora delar av världen och är förberedd på det mesta ... trodde jag. När kitebeach inte längre består av en vit sandstrand med svajande palmer, utan istället av en svensk sommaräng med knähögt gräs, då måste man tänka till. Då räcker det inte bara med att ta med drakar, selar och säkerhetsutrustning till "stranden". Då måste kitesurfingutrustningen kompletteras med ett paket Clarityn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,