Visst blir det en offpisttur trots allt

När jag hade gett upp hoppet och börjat planera in andra aktiviteter för morgondagen, kollade jag in min Twitter. Där hittade jag detta:

jensutbult@ekroth Va fan? Trodde du kommit på bättre tankar än att kita runt i skärgården utan följebåt. Låter stört. Behöver du sällskap?
11:56 PM Aug 28th from Tweetie in reply to ekroth

Jens och jag tog ett snack på telefon. Jag försökte luska ut vad han hade för erfarenheter. Allt lät bra. För att vara på den säkra sidan, gjorde jag vad man alltid bör göra innan man beger sig iväg på en kitesurfingblinddate ... jag googlade honom. Nu känns det klockrent. En kille som seglat över Atlanten i en jolle, borde man kunna lita på för lite kitesegling mellan Nynäshamn och Dalarö.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, offpist, tur, blinddate

Ingen offpisttur imorgon

Kalle fick förhinder för morgondagen. Eftersom jag lovat att göra min första offpisttur med sällskap, får jag bara titta på en prognos som såg helt perfekt ut för ändamålet. Eller va fan, så jävla perfekt var den ju inte. Den ska bli riktigt stark alldeles för sent, vilket skulle ha betytt sen start och sen ankomst till Sandhamn, vilken i sin tur skulle ha betytt små marginaler. Nä, det är nog bättre att invänta en bättre dag, vänta på bättre vind.

Eventuellt kan man kanske bränna ner till Torö på eftermiddagen ... och kajta lite vågor.

Kitesurfing offpist

Sedan en tid tillbaka har jag velat testa att göra långturer med draken i Stockholms skärgård, att verkligen kitesurfa offpist. Det borde egentligen vara lätt som plätt. Tanken är att vänta in en dag med stabil vind och ta pendeltåget till Nynäshamn. Där riggas och launchas draken. Sedan handlar det om att på lämpligast möjliga sätt, ta sig uppåt i skärgården och nedåt med vinden. Med lite tur kommer vi ända till Sandhamn. Funkar inte det, finns det ju ångbåtsbryggor lite här och var. Det borde gå vägen. Håller vindprognosen kommer jag och Kalle att göra ett försök på tisdag.

Jag har utrustat mig med vattentäta säckar för att kunna ta med torra kläder, men det viktigaste av allt är faktiskt en nödsändare. Jag skaffade mig en McMurdo PLB från Cordland Marine. Det är världens minsta nödsändare och innehåller dessutom en GPS. Går det totalt åt pipan är det bara att trycka på knappen. Då vet sjöräddningen att det är jag som är i knipa och de har dessutom min position.

Så nu har jag bara en förberedelse kvar. En som jag behärskar mycket väl ... att vänta på rätt vind.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, prylar, kitesurfing offpist, mc murdo, plb, nödsändare, sjöräddningen

Kitesafari Sandhamn – Grönskär uppe

Just ja! Nu har vi lagt upp info om kitesafarin från Sandhamn till Grönskär. Titta in på Chohoosidan vettja.

Kitesurfing runt Östersjön

Klockan 11 på fredagen steg vi iland i Riga. Med en vindprognos som enbart lovade vind under fredagen och lördagen, gick det inte att på allvar köra sightseeing i Riga. Det blev snabbprogrammet. Snabb biltur runt stan med små smakprov av Rigas berömda byggnader i jugendstil, lite Stalinbarock och marknaden, som jag gärna skulle vilja beskriva med något annat Stalinprefix. Sen kunde vi inte hålla oss längre. Vinden fanns i Ventspils. Och när klockan hunnit bli 18 skulle man också hitta oss där.

På en gigantisk sandstrand hittade vi några locals, några vågor och framför allt vind. Jag kände mig ivrig som ett barn och kastade mig ut bland vågor som inte var så pjåkiga.


Det skulle ju blåsa ännu mer på lördagen. Vi ville inte köra på samma ställe igen. Sara ville gärna ha plattvatten, medan jag helst såg en eller annan våg på menyn. Därför planerade vi börja med lite vågor i Liepaja, där de lettiska kajtarna sa att vågorna ofta blev lite större, för att sedan fortsätta med plattvatten i Klaipeda eller ute på Neringa.

Vågorna var inte allt för upphetsande i Liepaja, så vi fortsatte ner till Neringa, det Kuriska näset, för att istället hitta bra plattvatten. Men när vi hade slingrat oss ner till Nida, längst ner på näset, hade vi fortfarade inte hittat något bra plattvatten. Värre var att vinden höll på att dö ut. Jag snabbriggade och stack ut på en löjligt underriggad tur, för att åtminstone få känna på platsen. Men de lokala kajtarna var trevliga och tipsade om några spotsen i lagunen, en gräsyta alldeles söder om Juodkranté, för ostliga vindar och vid Dreverna, vid västliga vindar. Men utan vindar satsade vi hellre på att runda Kaliningrad för att satsa på nya försök i Polen.

Vinden var lite för klen när vi kom till Hel, men stället hade nog fler kiteskolor, kitecamps och kitesurfare än Tarifa så det hade varit kul att vara på plats när det blåste. Istället för att vänta på vind körde vi vidare mot Swinoujscie. Där blåste det. Men det fanns ett litet problem. Det var svårt att hitta någonstans att rigga (en bild säger mer än bla bla).


Efter lite letande hittade vi till sist ett lite lugnare område där vi kunde rigga drakarna och få en tredje kajtdag under vår vecka. Det blev alltså tre dagar av sju möjliga. Inte helt tokigt. Det kändes som om hela vägen från Riga till Stralsund är en enda lång sandstrand. Det hade förstås inte skadat med mer vind. Då tror jag att länderna på andra sidan Östersjön har fantastiska möjligheter till bra segling.