Kiteforumen och Facebook leder

Det har gått några dagar sedan jag lanserade min jobbtävling och det har hänt lite saker. Några tips har rullat in och några konkreta erbjudanden. Mestadels erbjudanden som man kan definiera som kortare uppdrag, och ett uppdrag är ju helt åt rätt håll.

Tävlingen är ju inte bara en jobbjakt utan det är också mitt experiment på hur nätverk och sociala media fungerar i till exempel jobbsökande. Och det har ju gått helt okej. Sedan den startade i tisdag har jag fått 276 besök av 235 besökare. Intressantare är varifrån trafiken kommer. Det mesta kommer från Kitenation och Surfzone, som tillsammans levererat 134 besök. Näst mest kommer från Facebook som leverat 66 besök. Sämst i klassen är Twitter som gett 3 besök.

Resultatet tror jag har jag med nätverk att göra. I kitevärlden vet många vem jag är. På Facebook har man mest kompisar. Twitter däremot har en annan funktion. Där har man en publik. Visst kan man knyta kontakter och få hjälp, men oftast bara om någon vet man är. Därför är kitevärldens forum och Facebook bättre för mig.

- Men vad är det här? Din blogg brukade ju vara kul. Det här är ju astrist, sa Sara när hon fick läsa igenom inlägget.

Nu har jag läst igenom det en gång till. Jag erkänner. Sara har rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, media, jobb, sociala media, facebook, twitter, forum, kitenation, surfzone, nätverk, jobbsökande, johans jobbjakt

Johans jobbjakt

- Hjälp Johan till hans nästa jobb och vinn en kitesurfingkurs

Tävlingen:

Johan har levt drömmen och kitesurfat världen runt. Nu behöver han ett nytt jobb. Hans tjej Sara har en bulle i ugnen, så Johan måste kunna försörja baby Signe. Johan tror att han ska jobba med marknadsföring/PR men han kan ha fel, han kanske hellre borde bli allsångsledare eller upptäcktsresande. Kommer du på ett jobb som passar och ger honom en ledtråd, är du med i tävlingen. En ledtråd kan vara ett telefonnummer till, eller ett möte med, en potentiell arbetsgivare. Om Johan blir glad och tackar ja till det jobb du föreslagit, blir du den lyckliga vinnaren av Johans jobbjakt.

Johans CV och annan bra information finns på denna blogg och hans kiteskola på chohoo.com. När du får nys om ett lämpligt jobb tar du kontakt med honom och ger honom din ledtråd. Om din ledtråd leder till en intervju har du direkt vunnit boken Kiteboarders Handbook. Om din ledtråd ger ett jobb har du dessutom kammat in första priset. Om Johan har svårt att välja mellan flera bra jobberbjudanden, får den som inte vinner tröstpris.

Tävlingen pågår tills Johan har ett anställningskontrakt i sin hand. Vad väntar du på? Ut och ragga ledtrådar. Det finns bara en vinnare.

Priser:

1:a pris: En komplett kitesurfingkurs på Gärdet och Sandhamn, värd 3500:-

(Erhålles av vinnaren som föreslagit det jobb Johan slutligen tar)

2:a-50:e pris: Ett exemplar av boken Kiteboarders Handbook, värd 150:-

(Erhålles av dem som ger ett förslag som gör att Johan får gå på intervju)

Tröstpris: En grundkurs på land på Gärdet, värd 800:-

(Erhålles för ett förslag som skulle kunnat vinna, men inte gjorde det)

Priserna är ej personliga och kan därför skänkas eller säljas vidare. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Här hittar du Johans CV

Skicka din ledtråd till johan@chohoo.com

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

Vinn en kitesurfingkurs

Imorgon klockan 14.00 börjar vi årets jobbigaste tävling på En kitesurfares dagbok. Du kan vinna en komplett kitesurfingkurs värd 3500 kr. Men det finns också andra fina priser. Du som är med och tävlar kommer att skapa omvälvande förändringar. Ingen har en aning om var det kommer att sluta. Men det börjar imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

En extremt jobbig tävling

På tisdag börjar en extremt jobbig tävling här på En kitesurfares dagbok. Den börjar klockan 14.00 och kommer sluta precis när och hur som helst, men saker och ting kommer inte att vara sig lika efteråt. På tisdag alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

När Danmark skaffade sig ett psykologiskt överläge

Vi är på väg hem från Portugal och blir stoppade i incheckningen.

- You need to pay for the boardbag, säger incheckaren.

- But we've already paid, försöker jag och blir ivägskickad till Air Frances flygplatskontor för att fortsätta diskussionen.

- You need to pay for the boardbag, säger Air Francemadammen.

- But we've already paid, försöker jag igen men blir lite osäker om verkligen är fallet.

- We've paid on the internet, fortsätter jag ännu mer bestämt för att dölja min osäkerhet.

Air Francemadammen sätter emot och både jag och Sara sätter tillbaka. Jag tror att hon tröttnar tillsist och hittar på en undantagsregel så att vi kan slippa undan utan att betala. Och hon kan slippa oss utan att tappa ansiktet. Upprymd går jag tillbaka och tänker att jag nog öppnade bra.

På planet får jag och Sara inte sitta bredvid varandra utan jag hamnar bredvid en man som ser mycket bister ut. Den airconditionifierade flygplansluften gör att jag nästan direkt börjar nysa. Jag böjer mig framåt och håller för. Varpå den bistre mannen tilltalar mig på danska.

- Du får hålle foer naer du nyser, säger den bistre.

- Det gjorde jag, men det var verkligen inte meningen om det kom på dig, svarar jag ursäktande.

- Du får hålle foer foer fan og så kan du slude ryssle.

- Ryssle?

- Ja, ryssle, säger han och snörvlar med näsan så att hans långa näshår nästan slår i stolen framför.

- Det aer meie meie ohygglig, du kan fagtisgt be flugevardinnan om naesdug, avslutar han argt.

Jag är verkligen inte van att bli utskälld på det viset. Jag stammade fram ett svar men han slog omkull det på stört. Med all min tidigare upprymdhet som bortblåst, lutade jag mig svarslös tillbaka och började undra vad som hänt. Jag tänkte på tusen repliker innehållades "Danskjävlar" men det kändes bara lågt.

Så landar vi på Charles de Gaulle och jag skiljs från min surdansk. Precis i gången mot terminalen kommer jag på vad jag borde sagt till honom. Om jag berättat att det också är ganska otrevligt att skälla på folk. Men att han däremot både hade varit trevlig och blivit av med snörvlandet om han, som satt närmast gången, hade gått efter en näsduk. Hade jag bara hunnit få fram den kommentaren innan vi landade hade det varit lika. Nu gick Danmark istället därifrån med 1-0. Danskjävlar.

Den vinner som är trägen

Först åt vi de godaste grillade Sardinerna jag någonsin ätit. Sen började jag se lite krusningar i vattnet. En kite åkte upp i luften utanför Troia. Då tyckte jag det var dags att ta mig till Guincho för att få både vind och vågor ... När vi kom dit rullade en tät dimma in över stranden och det gick knappt att upptäcka vattnet. Vågorna hörde vi, men vinden såg vi inte tillstymmelsen till.


Nästa försök var i Lagoa de Albufeira. Inte en tillstymmelse till vind men det var sol och vågor. Jag skulle bara leta upp en surfbräda att hyra så skulle allt bli bra ändå. Jag gick till ett center. Stängt och låst. Jag gick till en restaurang en bit bort. De skickade tillbaka mig. Fortfarande stängt. Jag gick tillbaka till standen igen. Då stack de två SUP-surfarna neråt lagunen. Jag jagade ifatt dem tills jag var där jag startade från början. Och så hade jag helt plötsligt fått hyra en bräda av Rui Meira. Men när jag kom ut rullade dimman in. Utan full sikt blev det extra knepigt med balansen och det blev inte riktigt lika kul. Utan att ha tagit en enda våg fick jag paddla tillbaka igen.



Tredje gången gillt heter det ju och vi tog oss upp till Guincho vid nästa lovande prognos. Och till råga på allt blåste det när vi kom upp. Jag riggade toksnabbt och stack ut. Kunde precis hålla höjd några repor, men sen dog det nästan helt. Under min korta session hade jag reggats på webbkammen och lockade dit tre till kajtare ... så vi kunde vänta på vind tillsammans.


Sista dagen skulle det både blåsa och regna. Men efter tidigare vindleveranser hade jag inte alltför stora förhoppningar och följde därför med marathontränade Pedro ut på en löptur. När löpturen var färdig och jag var jag likaså, började faktiskt vinden att blåsa. Bara att rigga draken och bege sig ut i Costa Caparica där vi också bodde. Vågor och vind, men inte helt tillräckligt med vind. Jag fick köra en downwinder längs stranden och sedan gå två kilometer tillbaka. Efter mitt marathonlöppass var jag så trött att jag inte orkade kajta mer. Men jag fick i alla fall till sist kitesurfa vågor i Portugal - trägen vinner.