fredag 26 december 2008

Vid frukostbordet

Danny: Jag började undra varför jag fick ketchupfläckar lite här och var, men jag måste ha haft ketchup på näsan.
Anneli: Jo, jag vet. Jag såg det för ett tag sen, men glömde bort att säga något.

tisdag 23 december 2008

Hávamál på Afrikaans

Jag har länge undrat över genesen till de starka Cape Doctor-vindarna. Jag tycker att det är fascinerande att det kan vara stiltje på morgonen för att sedan omkring lunch gasa på till vindstyrkor över 30 knop, vilka sedan fortsätter långt in på natten. Det känns inte som de system för sjöbris jag känner till. Inte heller är det passadvindar.

André är lokal fiskare och vindsurfare. Jag tänker att han borde ha bra koll på vindarna. Jag börjar med att fråga om han känner till hur det hela hänger ihop. Han svarar på något annat. Jag spetsar till frågan och ställer den igen. Han gör en lång utläggning om något annat. Jag tänker till, formulerar om frågan och ställer den igen. Han gör en bestialiskt lång utläggning … om något helt annat.

Jag misstänker att den gamla fornnordiska litteraturen inte är översatt till afrikaans ännu. Jag misstänker att André aldrig hört talas om Hávamál. Men om jag kunde översätta en av dikterna skulle det vara:

Om en ovis man kommer ut bland folk,
Helst bör han då hålla tyst;
Ingen vet att han ingenting kan,
Om han inte mäler för mycket.

Spara knappt 14 miljoner!

Danny berättar att om man skaffar en Mercedes AMG CLK GTR för 14 miljoner, har man helikopterassistans inom senast 24 timmar över hela världen. Här i Sydafrika räcker det att hyra en Mercedes 230 från 1983 för betydligt mindre pengar, för att få samma service. På lite drygt en timme var Rent-a-Mercedes mekanikerteam på plats. En halvtimme senare kunde vi rulla vidare med ett nytt, icke läckande, bränslesystem. Så om du vill spara omkring 13 990 000 kr – anlita Rent-a-Mercedes i Kapstaden istället.

måndag 22 december 2008

Ett gyllene tillfälle

Ibland får man helt enkelt ett gyllene tillfälle. Som nu t.ex. Jag har misstänkt att min pimpade surfmerscha också är aningen sänkt, eftersom underredet skrapar i vartenda fartgupp vi passerat. Nu har den också börjat läcka bensin ... och det känns ju lite taskigt mot miljön. Alltså sitter vi och väntar på jouren - helt enkelt ett gyllene tillfälle att testa på att blogga mobilt. Ni undrar förstås hur det känns?
- Fantastiskt!

Städa själv? Inte en chans!

På frågan om när jag ville ha städningen svarade jag: fredag. Fredagen kom, men inte städarna. Jag fick ett nytt löfte om måndag, men när jag kom hem var det inte städat. På onsdagen kom de till sist. När jag blev kitesurfare trodde jag inte att jag skulle behöva beklaga mig över slarvigt tjänstefolk, men ack så fel jag hade. Det är så svårt att få tag i bra tjänstefolk nuförtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 15 december 2008

Min idol


Precis när vi anlände till Muizenberg, kom han upp ur vattnet. Alla andra hade senaste modellen av våtdräkt i stretchneopren. Han hade basketshorts, t-shirt och en olle. Alla andra hade nya shejpade brädor med cool design. Han hade en grön bräda, i en lustig form som han förmodligen gjort själv … för trettio år sen. Alla andra var mellan tio och femtio år gamla. Han måste ha varit en bra bit över sjuttio. Han är min nya idol, men jag vet inte ens vad han heter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Gerillablogging

Det är onekligen lite knepigt att få till det här med internet i år. Friends, som jag alltid använde förra året har lagt ner sin internetservice. Jag har fått löfte om att få använda min mäklares internet … som aldrig fungerar. En dag lyckades jag komma över ett password till Bestcoms internet. De stänger normalt klockan 17. Men sen dess har jag kört ett slags nattlig drive-by-internettande … jag parkerar bilen utanför … låter motorn gå … med ettans växel i … men med ljusen avstängda. Där slänger jag upp burken och tankar ner mejlen … kanske skickar några jag skrivit i förväg. Det tar max tio minuter. Sen kvickt iväg, utan att någon märker något.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ordimmunitet

Häromdagen kom Sara ner. Jag börjar förstås guida runt henne och förklara allt omkring mig i ett Niagarafall av ord. Men jag börjar misstänka att min flickvän inte riktigt orkar med att lyssna på vad jag säger. Konversationen som gjort mig misstänksam på detta lydde:

Jag: Idag höll jag nästan på att krocka med en säl.
Sara: Med bilen eller?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Gas mot kyla

När det blåser här på västkusten kan det bli lite kallt, även fast det är sommar. Efter middagen på Cattle Baron kommer vi hem till en småkall Villa Chohoo. Jag börjar leta efter värme och hittar ett gaselement. Plötsligt får jag också igång det. ”

Chris: Hur lyckades du få igång det?
Jag: Även om jag är surfare, kan jag faktiskt läsa … fast det luktar väl mycket gas.
Chris: För att det endast är två killar som bor här, är jag tacksam över att det är sån här gaslukt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 10 december 2008

Dagens husmorstips


Om man har en stor gräsmatta att göra rent kajtutrustningen på, vill man att den ska vara gräsbeklädd. Då kan man skölja av utrustningen utan att det fastnat en massa jord och sand på den. Om ens gräsmatta istället hemsöks av mullvadar, som skottar upp jordhögar på den tidigare perfekta tvättytan, förlorar i princip tvättningen sin funktion. Brädor, bommar och våtdräkter täcks åter av ett lager sand. För att se till att kajtprylar förblir rena efter tvätten, och att mullvadarna istället drar till någon annans tomt, kan man bygga en mullvadsskrämmare.

Detta behöver du:

1 petflaska
1 pinne
1 kniv
1 skruv eller spik

Gör så här:

Till att börja med ska du skära ut tre vingar ur flaskans sida. Skär först tre lodräta streck på omkring 10-15 cm, jämt fördelade runt flaskans längdriktning. Från streckets båda ändar skär du sedan ut 3-5 cm långa streck. Höger- eller vänstervarv spelar ingen roll, bara du gör lika på alla sidor. När du är klar viker du ut flikarna och du har fått grunden till en vindsnurra.
Gör nu hål i flaskans botten. Skruva eller spika sedan fast flaskan på pinnen och vips har du skapat en mullvadsskrämma. Gör gärna flera som du placerar ut på strategiska ställen på tomten, där det blåser. I vinden skapar skrämman ett irriterande ljud som håller mullvadarna borta och din kajtutrustning ren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Chris blir besviken

”Could you please help me up the stairs with this bag?” Ber den gamla damen och syftar på sin matkasse.
Jag tar tag i den och springer upp med den till hennes dörr, men när jag kommer ner till gatan igen ser jag en besviken Chris: ”Du lever verkligen inte upp till myten om den stenhårda surferduden.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 9 december 2008

Det är ganska bra faktiskt

Första dagen jag kajtade på lite mer än tre månader, blev jag lite orolig. Kan det vara så att jag börjat tycka att kitesurfing är tråkigt? Det hände inte mycket och det var inga sköna människor på stranden. Jag började misstänka att jag numer endast uppskattade kitesurfing i vågor.
Men så kom Chris ner. Och så började det blåsa ordentligt. Jag vet inte om det är för Chris one-liners. Eller om det är för att jag var ute med min tia i närmare 40 knops vind … och satte personligt världsrekord i höjdhopp. Förmodligen är det kombinationen av de båda, som gör att jag går omkring med ett ständigt flin på läpparna … förutom när jag råkar anstränga min träningsvärkande mage … lår … vader … axlar …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Överdos av male bonding

Jag och Chris kom överens om att gå ut och äta, så att det inte blir för mycket hemmamys när två killar bor tillsammans i ett romantiskt hus med utsikt över havet. Men när vi spolar av varandra med vattenslangen och jag kommenterar att detta är ju som manlig fängelseromantik, brister det lite för Chris. ”Jag längtar verkligen tills att din flickvän kommer ner.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Försök aldrig bräcka en Stockholmsbo

Trots att Chris redan utklassat mig på prylkunskapen, frågar ändå mig: ”Hur gör du för att undvika vattnet som sprutar upp i våtdräkten?
”Jag tog en sax och klippte upp några hål i benen, så att vattnet kan rinna ut igen.”
”Nej det var inte det problemet jag menade, det är redan löst … med dräktens insydda perforerade neopren … ”

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 8 december 2008

Kompensation för dålig kitesurfing

Chris kommer ner och monterar sin bräda. ”Hälstroppar minsann, vad ska det va bra för?” Frågar jag som aldrig riktigt förstått syftet med dem.
”Brädan sitter mycket bättre.” Säger Chris
Sen drog vi ner till stranden, väntade på vind, kajtade med 14, kajtade med elvan, kajtade med tian, men när vinden tryckte på så pass att det var dags att rigga sjuan, sa kroppen ifrån.
”Så hur fungerade hälstropparna?” Undrade jag.
”Jag tror att de åker av imorgon, sanningen är väl den att kajtingen i Stockholm suger så mycket att vi istället satsar på att köpa prylar. Det hjälper inte alltid.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

lördag 6 december 2008

Sydafrika - Andra säsongen

Det var fyra år sedan jag upplevde en höst i Stockholm. Det var intressant. Men tre månader i Stockholm har gjort mig blek och fet. Alltså dags att starta ett nytt kapitel i En kitesurfares dagbok: Sydafrika - säsong 2.

Trots att vi lever i ett papperslöst samhälle, trots att det inte längre går att få tag på en klassisk flygbiljett, har pappersbehovet snarare ökat. Nu ska man ha en E-ticket där man istället ska skriva ut det fem sidor långa resedokumentet. Jag tyckte det verkade onödigt. ”You certainly don’t work things by the book Mr Ekroth, you almost got yourself into serious proplems.” Välkomnar den barska immigrationsofficeren mig, när jag istället för att ha med mig papper, visar upp mejlet på min MacBook. Det var också intressant.

Mitt fortsatta välkomnande till landet resulterade i böter om två gånger 500 rand, eftersom bilen jag hyrt saknade giltigt skattemärke. Jag blev stoppad två gånger av polisen. Det var också intressant.

När jag kom till Langebaan gick jag ut för att träffa mina gamla bekanta, från förra sommaren. ”Really nice to see you. You look great in long hair.” eller ” … in blond hair.” eller ” … in rasta style.” sa jag när jag träffade dem.
”Man, you’re so pale … and fat.” Svarade de tillbaka. Jorå, det var intressant det med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 4 december 2008

Chohoo Kiteboarding Photo Award


Vilken är den bästa svenska kitebild som tagits under 2008? Var med i den fototävling som Chohoo Kitesurfing arrangerar i samarbete med O’Neill och äventyrstidningen Outside. Fram till den 25 januari 2009, finns möjligheten att skicka in dina bästa kitebilder till tävlingen. Därefter kommer en jury att bedöma bidragen och utse den bästa, den näst bästa och den tredje bästa bilden från kiteåret 2008. De tre vinnarbilderna blir publicerade i Svenska Outside som utkommer den 15 mars 2009.

Snö, vågor, plattvatten, slajders … underlaget spelar ingen roll. För att delta skickar du in dina bilder i full upplösning (dock max 10 Mb per mail) till ckpa@chohoo.comThis e-mail address is being protected from spambots, you need JavaScript enabled to view it . Ange ditt namn, åkarens namn och plats där bilden är tagen (Om platsen är hemlig anger du Secret Spot samt region).

1:a pris: En veckas kitecamp med Chohoo under sommaren 2009, Hoodie från O’Neill och en prenumeration på äventyrstidningen Outside.

2:a pris: Boardshorts från O’Neill och en prenumeration på äventyrstidningen Outside.

3:e pris: T-shirt från O’Neill och en prenumeration på äventyrstidningen Outside.

Mer info om tävlingen finns på http://www.chohoo.com/hyper/index.php/arets-kitebild

Har du någon fråga är det bara att skicka ett mail till ckpa@chohoo.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 3 december 2008

Tre tecken på att det är dags

Jag har varit hemma i Sverige i drygt tre månader och förutom att jag inte kajtat på tre månader börjar jag se fler och fler tecken. Alltså tecken på att det är dags att klä på sig shortsen, klistra på fejktatueringarna och krydda språket med dude, bru, ahoy, kak, dronk, hectic och howzit ... tecken på att det är dags att krypa ur sitt låtsade cityjag och bli surfer dude igen. Tre av de viktigaste tecknen är:
  • Det går inte att med blotta ögat avgöra var min vita t-shirt slutar och var huden börjar
  • Min pappa konstaterar: det verkar som om Sara lagar väldigt god mat
  • Jag skriver långa sarkastiska bloggposter om det företag som ligger etta på min utelista - Telia
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Telefonsupportern

Med en ny dator och ny bredbandsleverantör kan det bli en del övergångsproblem. Igår pratade jag med Apples support för att får hjälp att överföra mina gamla mejl. De svarade på direkten, löste problemet och sedan kom ett mail som undrade om jag var nöjd med deras service. Jajjamensan, svarade jag utan att tveka.

Idag tänkte jag ta tag i ett ångestproblem - vårt krånglande bredband. Det är ångest för att först måste man börja med att ta sig igenom Telias idiotiska röststyrda telefonsvararrobot. Det tar ungefär fem minuter innan den lyckats missförstå mig rätt och skicka mig fel. Då får jag vänta en halvtimma på att bli omkopplad till en ny telefonkö för att sedan bli kopplad till rätt ställe som inte kan höra vad jag säger för att bredbandsuppkopplingen är så dålig att han lovar att ringa mig på mobilen men gör det inte. Nytt försök. Sara ringer och ber dem ringa upp mig på mobilen. Efter fyra och en halv timme påstås alla problem utom telefonen vara åtgärdade. Jag lägger på för att en kort stund efter drabbas av samma problem som vanligt.

På kvällen tar jag tag i supporten igen. Två och en halv timme senare kommer vi fram till att vi ska göra en felanmälan. Idag har jag lagt nästan en hel dags arbete på telefonköer och support. Problemet är fortfarande inte löst. Jag tror inte Telia skulle våga att fråga om jag är nöjd med deras service. Och jag är helt säker på att det var Telia som ringde och tjatade på Apple om att få sälja Iphone. Om det var Apple som hade försökt ringa Telia, hade de nog gett upp och kollat om Christina Stenbeck var hemma istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 1 december 2008

Hej Johan Ekroth!

En gång i tiden hette jag Ekroth. Sen gifte jag mig och hette Vastero. Nu är jag skild och har fortfarande hetat Vastero. Dags att ändra på det. Nu ändrar jag succesivt tillbaka till Ekroth igen. Hej på mig och välkommen tillbaka Johan Ekroth.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,