onsdag 30 januari 2008

Sommaren är slut, leve sommaren

Från att ha varit ett stort svenskegäng …

… är vi tillbaka där vi började: med mig själv, Upton och Fiffi.


Trots att det åtminstone är två månader med vind kvar, börjar alla locals att prata som att allt är över och sommaren redan är slut. Även om det känns aningen vemodigt att alla nya kompisar åker hem, har jag massa kul kvar i Sydafrika. För min del börjar bli dags att flytta ner till Table View och köra lite riktiga vågor, utforska syd- och östkusten och faktiskt kajta för egen räkning under den sista månaden. Så att jag är i form till Mauritius och mer sommar. Leve sommaren!

Och nej, bara för att jag (till höger) och Upton (till vänster) har samma kroppsform och samma frisyr betyder det inte att vi är bröder.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Städtips för heltäckningsmattan

När jag flyttade in i vår nuvarande lägenhet tyckte jag det var lite konstigt att lägenheten hade heltäckningsmattor och saknade dammsugare. En dag kom jag på hur praktiskt och lättstädat det är med heltäckningsmatta. Denna typ av matta gör dammsugaren helt överflödig.

Steg 1: Olustig sandhög på golvet, på heltäckningsmattan.


Steg 2:
Skrapa lite med foten ovanpå sandhögen.


Steg 3: Vips så är sandhögen borta.


Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag 29 januari 2008

Mer från lördagens fest


Med min fotomodellsköna nuna är det självklart att man hamnar först bland festbilderna från lördagens Beach Party. Här visar jag, Jo och Chass våra allra charmigaste leenden. Fler bilder från festen hittar man här.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Made of Popcornmannen

Viktor klippte ihop en film från lördagens show med Aaron och Ruben. Check out lite kiteboarding av världsklass ... Själva stod vi på stranden och tittade på, sen spöade vi grabbarna med med ett överlägset antal snapsar jägermeister. Ha!



Andra bloggar om: , , , , , ,

Lantlivets lättja


Ibland blir jag imponerad av min egen intellektuella förmåga. Ibland blir jag lika imponerad över hur tomt mitt huvud kan vara och hur tankspridd jag är. Men jag skyller mitt något bristfälliga försök till att låsa min cykel på att jag bott alltför lång tid i en håla där säsongens värsta kriminalitet är två stulna kitepumpar från stranden och några krogslagsmål.

Andra bloggar om: , , , ,

Uppfinningarnas moder

I lördags var det mer fest. På Big Bay Yacht Club bjöd Cabrinha in till Big Bay Sunset Beach Party. När vi kom var Aaron och Ruben mitt i sin uppvisning, men jag hittade istället en annan attraktion. Jag har svårt att förstå att någon kan komma på något så genialt, men när jag såg Yachtklubbens Jägermeistermaskin insåg jag att den gamla klyschan stämmer: nöden är uppfinningarnas moder.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

När dricks faktiskt gör skillnad

Jag följde Sjoukjes råd om att alltid vara trevlig mot parkeringsvakterna och att ge dem dricks då och då. Phillip Roberts är en gammal man som vaktar bilarna i Shark Bay. Jag har alltid hejat på honom och växlat ett par ord. Emellanåt har jag också gett honom en femma. Numer när jag kommer till Shark Bay och det är smällfullt med bilar, vinkar han till i mig att följa med. Mitt framför stigen som går ner till stranden plockar han bort några stenar och ger mig den bästa parkeringen.

Andra bloggar om: , , , , href="http://bloggar.se/om/sydafrika" rel="tag">sydafrika, href="http://bloggar.se/om/parkering" rel="tag">parkering

fredag 25 januari 2008

... and nothing to see

Eftersom det har varit rätt mycket folk här det senaste, har det blivit rätt lite tid för mig själv. Men nu sitter jag helt ensam, i en nystädad lägenhet, med en take awaymiddag från SPAR och tänker ha en TV-kväll för mig själv. Jag börjar zappa mig fram genom 400 kanaler på DSTV. Men vad sjutton ska man titta på? En kille som provar på att jobba som biodlare på Discovery channel? En dokusåpa (reklam- och rekryteringsfilm) om några tjejer som är playboymodeller och har such a nice time hela tiden på ETV? Någon massmördare på Crimechannel? Oprah? En usel komedi om några tonåringar som hittar en grottmännniska? Fotboll, fotboll, fotboll? Musikvideor, musikvideor, musikvideor? Nyheter, nyheter, nyheter? Ytterligare en dokumentär om WW2 på History channel? Religiösa fanatiker på någon av de kristna kanalerna? Poker? Det är för mycket. Jag kan inte fokusera. Jag går och lägger mig istället.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Så blev jag kepskommunist

Först hade jag inget. Sen skaffade jag en keps för att skydda mot solen. Sen tappade jag bort den. Då köpte jag en ny. En dag när jag undervisade, tramsade jag runt med draken och ramlade. Kepsen trillade av och sjönk. Då köpte jag en ny likadan. Sen fick jag en Bestkeps av Bruce och dagen efter hittade jag min första keps. Plötsligt hade jag tre kepsar, vilket är på tok för mycket för en kille som behöver kunna få in alla sina ägodelar inom flygbolagens maxvikt. Alltså gav jag min första keps till Shaun. Han blev glad och jag blev glad av att han blev glad. Bamse hade rätt: det är roligare att ge än att få. Och Bamse var/är väl kommunist? Nåväl, han kanske inte var kepskommunist, men den grenen kan vi väl se som en utvecklad, oblodig och ädlare form av kommunism?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

torsdag 24 januari 2008

Egen lort och andras snusk

När man bor några kitesurfare tillsammans blir det ofta ett slags utmaning: vem står ut längst utan att städa och diska. Jag brukar kunna vara rätt bra, vinner ibland men förlorar också ibland. När nu min lägenhetskompis Upton är skadad, åkte han ut på en roadtrip för att upptäcka landet och lämnade lägenheten precis så grisig det gick. Han vann. Men jag vann också. Nu kunde jag städa själv och sen bara omge mig med min egen lort. Mysigt. Min egen lort är nämligen i princip kliniskt ren, medan andra ofta sprider riktigt snuskig skit omkring sig. Tänk så konstigt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Min semester

Igår hade jag semester. Nej det var inte så att jag inte gjorde något arbete. Jag satt hela förmiddagen och svarade på e-post och uppdaterade bloggen. Efter gårdagens kajtande passerade jag mainbeach, där Fiffi, Lukas och Johan hängde med varsin öl i handen. Jag fick en öl jag med och gled direkt in i ett avslappnat modus. Sittandes där på stranden …

i solnedgången …

med sköna kitekompisar …

tramsandes och skrattandes …

… kändes det som om jag hade semester.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Like a pussy

Min fot är fortfarande inte riktigt bra och så fort jag landar något hopp snett, gör det så ont att jag måste sluta kajta. Jag går tillbaka till centret med ett bistert och plågat ansiktsuttryck. Där sitter Nicole och Caroline.

Nicole: What’s up dude?
Jag: I just hurt my foot again.
Caroline: Do you wanna talk about it?
Jag: No it’s allright, but maybe I can lay down with my head in your lap so you can pet me?
Caroline: That’s ok if you prrr.
Jag: Purr?
Nicole: No, no, prrrrrrrrrr, like a pussy.

Och så plötsligt var mitt plågade ansiktsuttryck borta och ersatt med en betydligt mer skrattliknande min.

Andra bloggar om: , ,

onsdag 23 januari 2008

Och så det där med att använda leash

Jag är på väg ut för att kajta och går längs stranden till centret. Halvägs till centret möter jag en kille som är helt blodig över hela huvudet. Han hade haft en leash till brädan men inte haft hjälm. När han ramlade kom brädan likt en värmesökande missil farande efter honom. Brädans kant träffade hans huvud och drog upp ett stort öppet sår. Jag hjälpte honom till rätta och berättade att han hade kunnat undvika det hela på två sätt. Det bästa är att lära sig bodydragga tillbaka till brädan:

Håll kajten ganska lågt med en hand. Sträck sedan ut den andra handen och tillsammans med kroppen skapa en fena som styr ungefär 30 grader uppvind från kajtlinornas riktning.

Om ni nu ändå vill använda leash till brädan kan ni väl se till att skaffa åtminstone en hjälm, och gärna en impact shield också.

Skulle ni fortfarande tycka att det inte spelar någon roll och att det inte kommer hända er, kan ni väl lära er att bodydragga ordentligt eller att använda hjälm för min skull. Jag får alltid så obehagliga ilningar i kroppen när jag ser maffiga köttsår.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Förändras eller försvinn

Normalt är Taro "Lighty" Niehaus kitesurfingens motsvarighet till Kali, förstörelsens gud inom hinduismen. Taro har just nu besök av Murray från England. När jag kom in efter att ha testat Taros nya sponsorbräda sliter Murray tag i den. Först står han en stund och testar flexet i brädan. Sen ställer han den 45 grader upp och håller ena spetsen med båda händerna. I nästa stund ser jag hur han hoppar upp för att landa med båda fötterna mitt på brädan. Jag hinner tänka att det där ser ut att vara en ganska dum sak att göra, men hinner inte få till det där försöket att stoppa honom genom att i ultrarapid skrika: ”Nooooouuuuu Muuuuurrrrraaaaayyy, dooooouuunnn’t!”
I samma ögonblick båda hans fötter landar på brädan hörs ett knak och så gick brädan av. Taro står mest och gapar och vi andra kan inte sluta skratta. Alla kommer någon gång att möta sin överman. Spelar ingen roll vad man är bra på. Förr eller senare kommer det alltid någon bättre. Oavsett om man är kitesurfingens motsvarighet till Kali gäller samma devis: förändras, utvecklas eller försvinn.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Slumpmässig verklighetsflykt

Ibland är man trött. Det kan blåsa precis hur bra som helst, men man kan ändå inte uppbåda någon som helst inspiration att gå ut på vattnet. För att inte bara hänga en hel dag på Pearlys och spela backgammon, bestämde vi oss för att gå på bio. Filmutbudet i Vredenburg är inte det största och för att inte behöva vänta i två timmar valde vi att gå på Disneyfilmen Enchanted. Visst, jag kanske inte skulle ha valt just denna film själv. Visst, den var ganska underhållande. Men det var ändå inte själva filmen som var huvudsaken. Det var att få sitta i en biosalong, uppladdad med läsk, popcorn och choklad, och få tas med till en annan värld en lite stund. Då spelar det mindre roll att det var en sockersöt Disneyvärld jag fick besöka. Kanske var just den filmen det bästa alternativet för att fly från kitesurfingens baksidor, vardagsproblem såsom: saltvatten i ögonen, sand i öronen och solbrända läppar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

När man lämnar stannar tiden

Mitt bland alla kajtar på mainbeach ser jag den nya Nobiledraken. Jag trodde inte den hade släppts ännu så jag tittar lite extra och ser en stance jag känner igen. Jovisst är det Flo och när jag kommer närmare ser jag även Mark på stranden. Mark och Flo är locals från El Médano, mitt förra hem, och är nu ute på en global PR-turné för Marks nylanserade Nobiledrakar. Det var kul att träffa dem och höra lite skvaller från Médano. Men som vanligt när man lämnar ett ställe verkar tiden där att stanna. Skvallret och intrigerna är desamma som när jag lämnade. Det är bara jag själv som förändras och utvecklas. Men det gör inget, det känns bara bra.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

måndag 21 januari 2008

Analys av affärspotential

Kelby mailade över ett helt nytt förslag:

- Why dont u and i get a van and like cruz around aussie or new zealand teaching kiteing and shit!

Hmm ... Australien ... mycket giftiga djur ... många elaka hajar ... men ... massor av stränder ... intensiv surfkultur ... så ... varför inte? Det kanske är det naturliga steget i min karriärutveckling.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Jobba, jobba, jobba

Jag får ofta frågan om jag är i Sydafrika på semester. Jag svarar alltid att det var flera år sedan jag hade semester senast. Men … när mitt första riktiga camp i Sydafrika var över och det var dags att skjutsa Katarina till Kapstaden, packades bilen även med en vågbräda och en liten drake. Vi åkte förbi Table View och såg gott om kajtar i luften, men när jag kom tillbaka efter att ha skjutsat Katarina till stan, blåste det för mycket och inte en enda kajt syntes till. Istället åkte jag hem till Bruce från Best för att planera ett gemensamt projekt – Mocambique. Nä, nä, inte heller här pratar vi semester. Som de iskalla och hänsynslösa affärsmän vi är handlar det förstås om prospektering och exploatering av naturreurser – vind, vågor, vita sandstränder, och kanske en och annan palm. Självklart tar vi med oss en hop kajtar och brädor, för vi planerar att jobba hårt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Skydda era söner och döttrar från kitesurfingen

Efter prisutdelningen begav sig de mer städade vindsurfarna och hobieseglarna hem. Då startade en spankingduell i mitten av lokalen. Ruben och några andra hade hittat planka med vilken de utmanade varandra på någon slags hardcore upprumpning. Det fortsatte ända tills plankan gick av mot en bodybuildarkilles stålstjärt. Mitt i kalabaliken började ett uttråkat band att spela glada afrikaanssånger. Ett bord kom fram vilket en hord upprymda kitesurfare, i bästa Jackass-stil, gjorde allt för att hoppa sönder. Hela stämningen kändes som tagen ur en klassisk westernfilm och kändes precis så där ociviliserad och osofistikerad som man faktiskt kan räkna med när man har med kitesurfare att göra. Så ni som har barn. När de en dag säger att de vill börja kitesurfa är min rekommendation helt enkelt att totalvägra. Låt dem börja vindsurfa eller segla istället, då har de åtminstone chansen att växa upp till goda samhällsmedborgare.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Downwind Dash


Den allmäna rekommendation var att vara kraftigt överriggad vid starten. Jag tog min elva trots att det blåste upp så pass att jag redan kände att nian var stor. Fast när jag såg speedproffset Sebastian Cattelan på en 14 kvadratsdrake, kändes det som ett bra beslut. Jag är ju inte bara tidsoptimist utan jag är ju även vanlig generell optimist, så jag brände på allt vad jag orkade redan från början. Det höll i några minuter och sen började mjölksyran komma. Och att hantera en på tok för stor drake, med mjölksyrade ben i superchoppigt vatten, är inte helt lätt. Jag ramlade, trasslade ihop draken till en liten boll, men lyckades på något sätt få ut den igen och köra vidare. Sen fortsatte jag ungefär på samma sätt, ända ner till Saldahna i andra änden av lagunen. När jag kom i mål var jag spyfärdig av all mjölksyra, förbannade tävlingen och kom överens med mina medtävlare om att den borde heta Downwind Smash istället, för att slutligen gemensamt utbrista: ”Never again!”
Fast så här dagen efter har jag glömt bort plågorna och kommer mest ihåg ruschen av att sicksacka mellan choppet i en rasande fart. Jag är visst inte bara optimist. Jag verkar ha dåligt minne också.

Just det! Tävlingen då? Jo den vanns av världsrekordhållaren och världsmästaren i speed, Alex Caizergues. Mer resultat finns på GUSTs hemsida och en film på afrikaans finns här.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Hej, jag heter Johan och jag är tidsoptimist

OK, jag erkänner, jag är tidsoptimist. Tio minuter innan skippers meeting för lördagens downwindtävling, Downwind Dash, skickade jag ut min elev på en sista runda. Enligt Murphys lag är det förstås då hon ska åka för långt ut, ramla, krascha draken och tappa brädan. Starten går om 35 minuter och min kropp fylls av stresshormoner. När det är 30 minuter kvar har hon lyckats bodydragga sig in till stranden. När det är 25 minuter kvar har jag lyckats trassla ut linorna och launcha draken. När det är 20 minuter kvar upptäcker jag att jag har jagat en säl en bra bit ut i lagunen, men lyckas sen hitta brädan en bit ovanför mig. När det är 15 minuter kvar har jag lyckats ta med mig och brädan till stranden. När det är tio minuter kvar står vid starten, men utan min egen drake, endast den jag undervisat på. När det är fem minuter kvar får jag reda på att starten är framflyttad till kvart över. Se där! Det gick ju vägen. Helt plötsligt har jag gott om tid att rigga min egen kite och hitta en bra startposition. Det blev inte ett uns dötid. Det går ju bra att vara tidsoptimist … förutom just då den lilla petitessen att jag var helt sönderstressad redan innan start.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

fredag 18 januari 2008

Först krypa, sen gå

När jag varit ute och kajtat det senaste har jag känt mig så otroligt dålig, jag får liksom inte till något av det jag kunde göra precis innan jag skadade mig. Viktor gav mig tipset att börja om från början igen, typ man måste lära sig krypa innan man kan gå. Min plan för dagen var således att träna back loop (bakåtvolt) och transition jumps (vändning med hopp). Men först skulle jag undervisa Katarina. När vi kom ner till Shark Bay var Aaron där. Att se honom kajta är liksom en stor glittrande show, jag kan inte låta bli att titta. Vi var tvungna att gå allra längst upp i lagunen så att jag inte skulle bli distraherad. Efter att ha sett de otroliga manövrar han landar kändes det lite fånigt att gå ut och träna back loop och transitions. Det fanns inte heller den minsta lilla vassrugge, för att kunna krypa lite i smyg.

Ett land fullt av secret spots

Även om det blåser jämt, går det faktiskt inte att kajta jämt. Kroppen håller inte. Man måste vila. Jag och Katarina tog en kajtfri förmiddag för att utforska nationalparken och kanske kolla in viken där man åker wakeboard – Kraal Bay. Vi hittade den azurblå viken, men åkte sedan vidare, över den lilla landtungan som stänger av Langebaanlagunen från Atlanten. Vi kom fram till vita sandstränder, vackra klippor, brutala vågor och en lagom pumpande sideshore vind … alldeles lagom för en niokvadratare. Nu ska smidas planer för hur jag ska kunna få till en downwinder längs nationalparkens kust för hitta och kajta på fler secret spots.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

onsdag 16 januari 2008

Jag och min våtdräkt

Kära dagbok, jag och min våtdräkt har ett väldigt intimt förhållande. Vi hänger ihop nästan hela dagarna och under natten försöker jag få den att torka. Det går ganska sällan. Nu på senare tid har jag märkt att när jag tar av mig den tycker jag att det luktar Gorgonzola. Jag tycker förvisso mycket om Gorgonzola, men blir ändå orolig. Eftersom det här är helt nytt för mig undrar jag förstås: ”Är jag normal?”

Andra bloggar om: , , , , ,

Inte hela sanningen

Under vår downwinder i Table View, lämnade jag och Viktor kvar Fiffi och Maria utanför Bestbutiken. Sedan kajtade vi ner den sista biten till Doodles och packade ihop våra kajtar på parkeringen nedanför. En annan kajtare kom upp från vattnet och frågade om lift. Viktor tyckte vi kunde köra honom så att han också kunde stanna på Northbutiken och köpa en Vegas sjua. Jag kände att det inte var helt rätt, men kom inte riktigt på vad som var fel. När vi kom tillbaka insåg jag vad som var fel: Fiffi och Maria hade fått vänta kalla och trötta, utan ombyte och utan pengar, i över en timme. Jag beslutade mig för att inte berätta var vi varit.

Viktor var ganska nöjd med sin nya drake och berättade dagen därpå att han skulle ta oskulden på sin nya sjua. Tjejerna pusslade förstås ihop vad som hänt, frontade Viktor och därefter mig: ”Så ni åkte alltså och shoppade när vi stod och frös i Bestbutiken?”
”Hmm, jo.” Svarade jag.
”Visst att Viktor kunde göra så, men du Johan? Du kan vänta dig en gruvlig hämnd.”
Förvisso tycker jag inte om att ljuga, men ibland behöver man kanske inte berätta hela sanningen. Då får man nämligen invänta den gruvliga hämnden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag 14 januari 2008

Tävla och vinn boardshorts

Jag drog ihop en tävling för att få hjälp att hitta min sommardestination. Den som hittar den bästa destinatinen för att arrangera Chohoocamps under juni, juli och augusti kommer att belönas med ett par grymma boardshorts från Quiksilver/Roxy, Rip Curl, Fox eller Rusty. Tävlingen hittar du på Kitenation eller Steffo

Andra bloggar om: , , , , ,

Gult smör

Jag äter frukost på Black Velvet med Fiffi, Maria och min nya elev Katarina.

Fiffi: Vad gult smöret är här.
Jag: Naeij, det vet jag väl inte ... men du har ju solglasögon på dig.
Fiffi: Ja, just det ja.

Andra bloggar om: , , ,

Unik powernap utan power

Först undervisade jag Lukas, sen hade jag en ordentlig kitesession själv, sen hade vi brai med alla i Chohoo Posse, slutligen var det dags åka ner till Kapstaden och hämta Katarina. Vid den tidpunkten var det mörkt, rejält mörkt. Jag laddade upp med Coca Cola och Red Bull för att vara pigg och alert. Katarinas bagage var försenat så vi lämnade flygplatsen först vid midnatt. Det gick bra att ta sig ut från flygplatsen och Kapstadens förorter, men när vi lämnade Table View för den becksvarta R27, fanns det inte längre något att fästa blicken på så ögonen började flimra. Jag hade alltså inte känt Katarina mer än ungefär en timme, när jag svängde av vägen, stängde av motorn, släckte lyset och sa: ”Dags för en powernap, väck mig om fem minuter.”
Efter fem minuter väckte hon mig och vi körde vidare. Jag hann med att köra ytterligare 15 min när ögonen började flimra igen. Uppenbarligen gjorde jag något fel i min tidigare powernap eftersom den helt och hållet saknade kräm. Det var bara att göra ett nytt försök, så jag fortsatte att powernappa mig hem till Langebaan. Vid första anblicken kanske det hela kan verka som en ganska udda transfer, men eftersom jag numer är en del av upplevelseindustrin gör jag allt för att bjuda på nya och unika upplevelser. De kanske inte alltid är så värst roliga, men de är garanterat unika.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Drygt på läktaren

När vi lämnade Capetown sa Shannon att vi syns på söndag. Så igår dök han och hans Bestcrew upp på mainbeach. Själva har Chohoo posse paus och hänger på stranden. Shannon riggar draken, launchar och gör en vattenstart. Vi möter upp med ett unisont: ”Wow, vattenstart, det kan jag också.”
Sen börjar han ta höjd och han tar ordenligt med höjd. Efter ett tag säger vi: ”shit vad duktig han är på att åka uppvind … men det kan jag också.”
När han laddar sitt alldeles egna trick, S-bend (Shannon’s bend), ler vi nöjt mot varandra och säger: ”Visst, jag kan göra den också.”
Så tar han ordentlig sats, poppar till och laddar en frontmobe (framåtvolt med avslutande handlepass), men han missar bommen, plumsar i vattnet och kraschar draken. Nu är vi extra nöjda: ”Jajjemän, det där kan jag också göra, fast måste säga att mina kraschar är betydligt mer spektakulära.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

söndag 13 januari 2008

Chohookänslan

Just nu känner jag en betydligt större föraning av känslan jag vill skapa med Chohoo. Jag skapade ju inte Chohoo för att tjäna pengar, utan för att kunna leva livet som jag ville leva det. Jag ville leva ett lite roligare liv, som var lite mer fyllt av signalsubstanser och fysisk aktivitet än normalt, och som utspelade sig på lite coolare platser än normalt. Men allt det här blir ju ganska platt och intetsägande om man inte fyller på med andra sköna människor. Förutom alla de lokala förmågor som förgyller min vardag, är det just nu en ganska stor ansamling av svenskar här. De flesta har varit mina tidigare campgäster. Nu är de här och kajtar vidare på egen hand. Jag gillar verkligen atmosfären och communitykänslan av en grupp människor som samlas på en plats, runt ett och samma intresse. Så tack Fiffi, Viktor, Maria, Lukas, Johan och Niklas för att ni är här och skapar Chohookänslan.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Inte bara kiteinstruktör utan också …

För att inte ge hela min arbetsbeskrivning när jag träffar nya människor brukar jag säga att jag är kitesurfinginstruktör. Det skulle ju ta sån tid att berätta att jag också är affärsman, chaufför, cheerleader, coach, entreprenör, guide, marknadschef, personlig tränare, personlig shoppare, PR-strateg, resebyråbiträde, reseledare, säljare, VD och webbpulare. Men då har jag nog ändå glömt något.

Men nu äntligen har jag hittat en titel som är övergripande och gör alla subtitlar onödiga. Hädanefter ska jag kalla mig för Kitesurfingstylist. Jag hjälper helt enkelt folk att styla om sin livsstil till en mer kitesurfingorienterad sådan. Det handlar inte om att göra om människor utan snarare om att plocka fram kitesurfaren i dem. När det är gjort behöver de flesta hjälp att svara på frågan: vilken sorts kitesurfare är jag egentligen? För att kunna hitta utrustning och varumärken som matchar deras personlighet. Jag menar, ingen blivande kitesurfingrockstjärna vill väl göra misstaget att köpa en gubbkite?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

fredag 11 januari 2008

Downwinder i Table View

Syftet med hela resan till Cape town var att också göra en downwinder längs stranden. Vi bokade hämtning av Downwind shuttle. De kom och hämtade oss utanför Doodles och körde oss upp till Sunset beach. Sen bar det av nedåt i vind. Jag hade nästan glömt bort hur kul det är att bränna på ordentligt i vågor. Ungefär halvvägs har Viktor stannat till. Inte bara Viktor för den delen. Hela stranden är helt stilla och alla stirrar åt samma håll, inklusive ett team av filmare och fotograf som står på stranden. Ute på vattnet flyger en Slingshotdrake runt i stora kotrollerade loopar. Bakom den laddar en linblond kille trick på trick med en stil och grace som man annars bara ser på film, men där är det ju klippt så det är svårt att se vilket flow Ruben Lenten har när han åker. Trots att Ruben är Ruben är det ändå roligare att kajta själv än att titta på andra som kajtar, så vi cruisar vidare och bränner vågorna hela vägen ner till Doodles. Sen tar vi bilen upp till Bestaffären för att lämna tillbaka våra demokajtar. I butiken träffar vi Shannon Best som höll sig till att filma idag. ”Hey dude, I got you on film toady. It looked really nice when you we’re cruisning down the waves, working the kite all the time.”
”Oh yeah?” Svarar jag.
”Yeah, it will come in a Bestfilm later.” Säger Shannon och får mig att känna mig lite som Ruben Lenten … och jag tycker nog att min kameraman är flera steg coolare än Rubens.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Uteblivet kuddkrig

Vi tar ett bord på Doodles och samtidigt som vi sitter med varsin drink passar vi på att köra lite starspotting. För att vara en vanlig torsdagskväll på en småsunkig bar i Table View är Doodles enormt stjärnspäckat. Bland kitecelebriteterna återfanns Kevin Langaree, Jo Wilson, Shannon Best m.fl. Eftersom vi satt ner blev vi sömnigare och sömnigare. Inte ens några Jägerbombs, eller lokalbyte till mer fashionabla Cubaña fick igång sällskapet. Så det blev att ta oss till Bruce och Sharon där vi skulle sova över. Tjejerna fick sovrummet med den riktiga sängen och vi andra spred ut oss i deras hus. Stämningen var så trött att jag inte ens tror att tjejerna hade det kuddkrig som jag genom att se på TV, lärt mig är obligatoriskt när tjejer har sovaöverparty. Fast det kan jag ju inte veta förstås.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Förlåt att jag ljög

När jag kom till centret såg jag att jag helt plötsligt hade en extra lektion på kvällen. Jag hade planerat att åka ner till Table View för att gå på Doodles med hela det Swedish Posse som är här nu, och sedan köra en downwinder längs hela stranden. Jag berättar att det inte går och Nicole lovar att hon ska lösa det under dagen.

Framåt fyratiden kommer jag tillbaka till centret. ”There’s your next student.” Ropar en av killarna.
Så jag går till Nicole och berättar att jag fortfarande inte kan ta lektionen och undrar hur vi ska lösa situationen. ”Just tell her there’s not enough wind.” Säger Nicole.
Med ett tjugotal kajtar som flyger bakom min elev går jag fram till henne och säger: ”Hi, I’m Johan, your instructor, unfortunatley the wind is really bad for teaching so we can’t do your lesson today. I’m sorry.”
”There’s not enough wind.” Fyller Nicole på bakom mig, medan jag fortfarande ser samma tjugotal kajtar i horisonten och känner mig lätt generad. Medan jag hör hon börjar berätta hur långt hon åkt, avlägsnar jag mig med en klump i magen. Jag avskyr att ljuga. Jag vill verkligen aldrig ljuga. Förlåt Alicia för att jag ljög. Fast som vanligt var det ju inte mitt fel. Det var ju Nicole som trasslade till det för mig och tvingade mig att ljuga. Det bara hände sig för mig.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 10 januari 2008

Det bara hände sig för mig

Det är något speciellt med nybörjare. Ibland är det t.o.m. charmigt hur saker och ting bara kan hända … utan någon som helst erkänd egen påverkan. Igår släppte min elev både kajt och bräda. ”Chickenloopen måste vara trasig för den bara öppnade sig och flög iväg för mig.” Förklarade sig min elev efteråt.
Själv fick jag springa tillbaka till centret, pumpa lite extra luft i gummibåten och dra ner den till lagunen. I mitten av lagunen kom jag ikapp draken, men när jag skulle ta in linorna trasslade de in sig i propellern för mig. Jag hade absolut inget med saken att göra. Det var förmodligen något fel på linorna … eller propellern. Sen var det dags att bränna rakt motvind för att se om jag kunde hitta hans bräda. Det blåste hårt och choppet på lagunen var ovanligt stort, så några gånger höll båten på att blåsa över. Jag klarade mig genom att dra ner på gasen och kasta mig framåt, och sen fortsätta att långsamt kryssa upp mot vinden. Om jag nu hade blåst runt visste jag redan vad jag skulle säga: ”Båten måste vara felkonstruerad, den blåste runt helt av sig själv. Jag gjorde absolut ingenting.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

onsdag 9 januari 2008

Grattis Pappa!

Min pappa Leif fyller år idag. Som födelsdagpresent kommer här ett alldeles eget blogginlägg. Här är han som man brukar se honom, mitt i någon form av fixande på vårt sommarställe på Västerö i Stockholm skärgård. Västerö? Det är ju ungefär som mitt efternamn fast utan prickar … vilket sammanträffande. Fast strunt samma … Grattis pappsen och hoppas du får massor av andra skojjiga födelsedagspresenter.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Svensken kommer, svensken kommer!

Det är nog aningen överdrivet att tala om en svensk invasion, men när fler kompisar från tiden på Teneriffa dök upp (Viktor och Maria), livar det onekligen upp surflivet en aning. I synnerhet som Viktor, även kallad Popcornmannen, dyker upp med en liten taxfreebox med svenska nubbar. Viktor ska bo hos mig ett tag. För att fira hans ankomst anordnade vi en ganska anspråkslös välkomstförfest bestående av två svenska kitesurfinghunkar, mikropopcorn med smörsmak och till det hela förstås … en sexa O.P. Andersson.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Analys av orsaker till stor bekatskapskrets

Efter tre månader i Sydafrika har jag betydligt fler kompisar på plats än jag hade efter två år på Teneriffa. Det går ju inte att låta bli att undra vad det beror på. Jag kan komma på tre tänkbara anledningar:

Den första skulle kunna vara att sydafrikaner är oerhört öppna och gästfria. De skulle helt enkelt kunna vara födda med en bunt extra sociala gener som de låter växa och frodas i någon slags nationell trevlighetsmylla.

Den andra skulle kunna vara att jag själv förändrats sen jag blev singel. En dag vaknade jag upp från någon slags relationskoma. Plötsligt blev riktiga människor intressantare än vilken film som helst.

Den tredje skulle kunna vara att jag hängt väldigt mycket på Langebaans barer. Efter ett tag blir det helt enkelt pinsamt att inte hälsa och växla ett par ord med de andra … som har hängt lika mycket.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

tisdag 8 januari 2008

Effekter av surfliv

Ryktet om min goda form var visst kraftigt överdrivet. Skulle jag bara ha undervisat och festat skulle det nog ha gått bra, men sen några dagar står åter kitesurfing inskrivet på min dagliga Att-göra-lista. Helt plötsligt är jag mycket mycket sömnig på kvällen. I lördags orkade jag inte ens gå ut och igår när jag skulle träffa Fiffi och hennes holländska kitekompisar, som just kommit tillbaka från en roadtrip, kände jag att avståndet mellan mina övre och nedre ögonlock var lika med diametern av pupillen … ibland t.o.m. mindre. Idag har jag vaknat alldeles stel och med konstiga smärtor i magmuskulaturen. Kan man få träningsvärk klassificerat som arbetsskada?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Det kulturella imperativet

Du känner väl till det kulturella imperativet? Du vet det fenomen som gör att du får beröm för att du läser böcker (Nåväl, kanske inte Liza Marklund och Jan Guillou) och om du går på teater får du höra: ”Du är så duktig.” (Förutsatt att det är något mer avancerat än en buskis eller fars) Fast det här gäller ju kanske mest i finkulturella centrum, som t.ex. Stockholm. Jag lever fjärran från detta och min kultur är surfkulturen. Konsumtionskultur som böcker och teater är därför ganska oviktiga i min värld. I surfkulturen är det istället viktigt med episka kiteupplevelser och/eller vilda festkvällar. Men jag gillar finkulturens uppmuntrande ton och det faktum att man är duktig när man tar sig an kultur. Så när någon utbrister: ”Oh man what a night yesterday. I was fucked … fucked. Man down.” då brukar jag svara: ”Well done my friend, you’re such a good boy/girl. I’m proud of you.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

söndag 6 januari 2008

Same, same, but different

När jag började som kiteinstruktör var jag helt slut efter en dag med lektioner. Det enda jag kunde göra var att stirra tomt framför mig och äta mat, massor av mat. Nu kan jag köra åtta timmars fakturerad undervisning, sen sticka ut på en alldeles egen solnedgångssession, för att avsluta dagen med ett hejdundrande party. En gång i tiden brukade jag skämta om karikatyren Den upptagna Stockholmaren, ni vet den som som har så mycket hela tiden och lite skrytsamt beklagar sig över stressen: först måste man jobba 10-12 timmar, sen måste man träna och sen måste man träffa sina vänner.

När jag tänker efter är det egentligen inte så mycket skiljer mig från den upptagna Stockholmaren. Jag jobbar sju dagar i veckan omkring åtta timmar om dagen, fast jag springer omkring barfota med vit sand mellan tårna, havsutsikt och naturligt solljus. Efter arbetsdagen tränar jag, just nu mest strapless för att få till bra balans och flyt på en vågbräda. Sen träffar jag mina vänner, fast nu har de dreads och lystrar till dude, buddy, bro, baby eller rastaman.

Fast om jag ska erkänna så är jag ganska trött just nu. Min kvarvarande energi räckte bara till en kortare internetsession på F.R.I.E.N.D.S. Godnatt!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Grus i maskineriet

Min plan var ju att åka till Mauritius i vår, men vi har stött på patrull. Kelby är ju på plats för att förbereda Chohoos ankomst till ön, men han hittar ingen skolpartner. Eller rättare sagt finns det många potentiella men alla är oerhört strikta på att ha ett arbetstillstånd. Jag känner på mig att om jag skulle försöka ordna ett formellt arbetstillstånd för två månader på Mauritius, skulle det ta alldeles för lång tid och kosta betydligt mer än det smakar. Men det lär nog ordna sig på något sätt. Och gör det inte det är det ju bara att åka någon annanstans. Av de ställen med bra vindar under våren är ju onekligen Karibien lockande, Kap Verde kittlar också fantasin, men kanske mest lockande är ju att utforska Mocambique och se vad man skulle kunna hitta på där. Så grus i maskineriet är nog en kraftig överdrift. Jag skulle nog snarare säga sandkorn. Självklart den allra vitaste sorten, ni vet den som man hittar på just riktigt bra kitestränder.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Dagens outfit

Idag har jag haft på mig:

- En naturligt solblekt T-shirt, från Quiksilver
- Ett par baggy jeansshorts med tryck på baksidan, från Quiksilver
- Ett par solglasögon från Quiksilver
- Ett par kamoflagemönstrade flipflops från Reef
- En klocka från Rip Curl
- Ett armband som jag fått av Robyn
- En ölflaska från Black Label

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

fredag 4 januari 2008

I'm a borgerlig kitesurfer

Anders tyckte inte att jag var speciellt posh utan snarare borgerlig. Jag kollar upp Wikipedia och lär mig att efter det att "borgerlig" fick en betydelseförskjutning efter 1866, betyder borgerlig numer:
  1. Stadsbo - Det vette katten, fast jag känner mig nog allt som en stadsbo efter ett gäng år i Stockholm.
  2. Icke-socialistisk - Jorå, skulle nog kalla mig någon slags liberal.
  3. Profan (icke-kyrkligt) - Jäpp! Har även gått ur Svenska kyrkan.
  4. Högre medelklass eller överklass som skaffat sig sin position genom eget företagande (kapitalism) - Klassen är väl någon slags medelklass, men frågan är om jag kan säga att jag har skaffat någon position genom mitt egna företagande och eftersom jag lever under existensminimum tror jag att kapitalism känns något överdrivet.
  5. Ofrälse - Jäpp! Jag tror faktiskt inte att det finns ens den minsta gnutta blått blod i mina ådror.
Sedan kollar jag den engelska Wikipedia och får reda på att Posh betyder:
  1. Stilig - Hrrm!
  2. Fashionabel - Jo visst har jag det senaste surfmodet på mig ... som förvisso har sett likadant ut de senaste tio åren.
  3. Lyxig - Förvisso en lyx att hänga på de platser jag gör, men annars ...
  4. Elegant - Yeah, yeah! Skulle knappast tro det.
Så shit alltså! Anders har nog rätt. Här glider man alltså runt och är en borgerlig kitesurfare. Det låter knasigt på något vis, men det känns alltid tryggt att ha en etikett på sig själv. Nu vet jag och alla andra vilken grupp jag tillhör, och nästa gång någon påstår att jag är posh kommer jag svara: "No, no, I'm not posh. I'm borgerlig."

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Vilda västkusten

Här uppe på västkusten är det inte så civiliserat som neråt Kapstaden. Folk kallar den här delen av landet The Wild West. Men när man går in på sjukhuset i Vredenburg får man varken röka eller bära vapen. Vad skulle Jesse James, Buffalo Bill och Billy The Kid ha sagt om det?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

När världen rasar samman

Solen skiner och vinden blåser, men jag sitter i bilen och kör Upton till sjukhuset i Vredenburg. Jag ser hur hans ansikte vrider sig i smärta och hör hur han ältar alla möjliga alternativ och skapar nya planer utifrån dem. Jag vet inte om det är ett naturligt överlevnadsmönster, men jag agerar likadant när min värld rasat samman.

När jag jag bröt ryggen efter en klätterolycka under sommaren för snart 13 år sedan, hamnade jag på lasarettet i Norrköping. Där låg jag blickstilla, alldeles morfinstinn och ältade mina alternativ, samtidigt som tårarna flödade av rädsla för vad som eventuellt kunde bli resultatet. Efter en tid utkristalliserade sig den bästa utvägen: att börja plugga. Med taxi till universitetet och med en baden badenstol i föreläsningssalen kunde jag ligga på rygg och titta på föreläsningarna i geovetenskap. Sen blev jag geovetare inriktad på geografiska informationssystem. Det hade jag inte alls räknat med några år tidigare. Men det blev inte så dumt trots allt.

När världen rasar samman kommer den förmodligen inte se likadan ut när den återuppstår igen, men den kommer att återuppstå. Vi får se hur det går för Upton. Jag hoppas att hans värld inte rasat samman helt, utan att det istället bara vara en litet jordskalv.

Andra bloggar om: , , , href="http://bloggar.se/om/kitesurfing" rel="tag">kitesurfing, , , , , , , , , , , , ,

Ibland är det farligt att kajta

Det är mycket skador just nu. Först var det jag. Sen var det min flatmate Kelby som drog två ligament i knäet. Sen var det det min instruktörskollega Steve som drog baksidan på låret. Men igår var den kletigaste av alla dagar hittills. Först skadar sig min nya flatmate Upton och sen skaffar sig två nybörjare rejäla köttsår eftersom de inte kan launcha kajten. Okej för Steves och Uptons skador. De är liksom olycksfall i arbetet. Ganska dumt är de nybörjare som får för sig att de kan det mesta efter en tiotimmarskurs. Det krävs en hel del rutin för att ge sig ut i starka och byiga vindar, framförallt om man inte kan launcha kajten ordentligt. Bägge nybörjare som drog upp djupa sår, gjorde det vid starten. Ganska dumt om jag får säga det själv. Fast om jag får säga det själv var nog ändå mina skador dummast. De handlade ju inte ens om kitesurfing.

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 3 januari 2008

Kommandotycke

Ni som inte tycker om generaliseringar, fördomar och att dra folk och nationaliteter över en kam, ni kan sluta läsa på stört. Det gör förvisso inte jag heller normalt sett, men idag kände jag mig irriterad, sur och grinig. Dagens elever tog jag emot kort och tvärt. Under hela dagen undervisade jag på ett ganska barskt militäriskt sätt, med tydliga handfasta kommandon och ordrar. Men ju tvärare, barskare och mer kommandoorienterad jag var, desto gladare blev mina elever. Tillslut var de så glada att jag inte kunde låta bli att smila med dem. Ni som inte redan har gisssat att de var från Tyskland kan gissa på det nu. Eller finns det någon annan nationalitet med kommandotycke?

Andra bloggar om: , , , , , , href="http://bloggar.se/om/fördomar" rel="tag">fördomar, ,

Gott nytt 2008

Som posh kitesurfare ska man tydligen vakna upp hemma i Lightys soffa på nyårsdagen. Det blir liksom mer posh på det viset. Sen ska man gå och äta frukost på Black Velvet och förbanna alla hurtbullar som är ute och kajtar utan att vara det allra minsta bakis. Slutligen ska man hyra fyra superusla DVD-filmer och åter åka till Lightys soffa och hans hemmabiokoncept där man sover igenom samtliga filmer. Jag försökte fundera på om jag hade något nyårslöfte men kom fram till att här ska inte lovas något som inte kan hållas. Det är inte riktigt min stil. Men jag kommer antagligen att försöka ha så roligt som möjligt, uppleva så mycket som möjligt, träffa så många intressanta människor som möjligt, kajta så mycket som möjligt, fortsätta att utvecka Chohoo så mycket som möjligt och för att låta lite pretentiös: att följa mitt hjärta. Självklart önskar jag ju också er läsare ett kalasår. Hoppas det blir ett bra ett.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Om att vara posh


”You guys are just so posh.” Säger Phillip till mig och Fiffi, när vi intar vår nyårssupé i solnedgången på en filt på Mykonos strand. Vi kunde inte urskilja den minsta gnutta ironi i hans uttalande, men vi skrattar och undrar hur han kunde komma upp med just posh. Förvisso duschar jag och borstar tänderna varje dag, jag använder deodorant, jag har rena och oftast hela kläder på mig. Men när vår nyårsfest inte ens lyckas flytta sig in från bakluckan på White Wonder och parkeringsplatsen ovanför stranden, till Tropicana Beach Bar alldeles intill, känner jag mig inte så värst posh. Fast å andra sidan drack vi vårt nyårsbubbel i medhavda plastmuggar istället för direkt ur flaskan. Det kanske är just denna typ av små detaljer som gör en till posh.

Andra bloggar om: , , , , , , ,