lördag 30 juni 2007

Biljardafton med dans

Det finns inte en spansk bar som inte har ett biljardbord. Spelar inte någon roll hur liten den är, ett biljardbord är minst lika viktigt som en bardisk. Under gårdagens utekväll hamnade vi således, helt oavsiktligt, i ett parti biljard. Förmodligen ett av världshistoriens sämsta partier. Det tog nog en kvart spelande innan första bollen trillade ner. Laguppdelningen blev inte helt oväntat tjejerna mot killarna. Det gjorde i alla fall att vi killar kunde skylla vår oförmåga att skjuta bollar i hål, på något slags chevalieriskt damerna först. Tjejerna vann så klart. De vann också den spontandans som uppstod på Goiter. Den kanske var utom tävlan, men grattis ändå!

Andra bloggar om: , , , ,

fredag 29 juni 2007

Kakor och panikattacker

Kakan är på gång och göra stora framsteg med kajtandet. Idag har hon lärt sig allt om bodydragging och gör ett riktigt bra jobb. Det speciella med Kakan är hennes inlärningsmetod. Rätt som det är låter det så här:
- Nu, nu får jag panik.
- Nej det får du inte.
- Jo, nu släpper jag kajten
- Ta det lugnt bara.
- Okej.
Det är roligt att lära Kakan att kajta ... och väldigt intensivt. Idag har vi kört kajtträningen till soundtracket från Rockyfilmerna.

Andra bloggar om: , , ,

Viktors manifest

Viktor deklarerade precis vad som gäller:
- När jag gör popcorn, då är det bara att äta. Jag kommer alltid att göra popcorn tills alla blir nöjda.
Viktor är inte bara grym på krogen, han är också en klippa när det är hemmakväll med film och poker.

Andra bloggar om: ,

Danska som lingua franca

Lidde är ju skåning och har därför infört danskan i El Médano. Egentligen är det endast ett uttryck han infört och det är mothafucka (med dansk accent, cred: Stellan). Det fungerar i de flesta sammanhang, men kanske allra bäst när John hamnar i trubbel. Det händer lite titt som tätt eftersom han gärna busar med de andra på stranden. Idag hamnade han åter i en dispyt med en local. Efteråt går han upp över stranden, träffar Lidde och grymtar:
- What's wrong with people on this place?
- Mothafucka (med dansk accent), svarar Lidde.

Andra bloggar om: , ,

torsdag 28 juni 2007

Teide eller inte, eller?

Jag vet inte riktigt vad vi ska med det till, eller vad det är bra för. Men det går ju inte att låta bli att bli lite extra glad när vårt favoritklätterområde här på ön, nationalparken kring Teide, Parque Nacional de Las Cañadas, går och blir klassat som UNESCO-världsarv. Det känns inte så konstigt. Det är läckert ställe att besöka, om det nu inte skulle blåsa en dag. Men så läser jag den andra tidningen som säger att det bara blev fyra nya världsarv och där är Teide inte med på listan. Det hela känns mycket mystiskt. På tok för mycket för mycket för min trötta surfarhjärna. Jag går och tar en öl istället.

Andra bloggar om: , , , , ,

Hur ser jag ut?

Kakan läser artikeln jag skrev för Edge magazine och tittar på fotot på mig.

Kakan: Du ser inte likadan på bilden som i tidningen. Inte som på bilden på hemsidan heller.
Jag: Det gör jag väl? Men jag har varit hos frisören. Är det det?
Kakan: Nej, men jag trodde att du var lång.
Jag: Jag är lång.
Kakan: Nej, det är du inte.
Jag: Jo, om man jämnför med andra Kanarier.
Kakan: Sedan ser men inte hur blå ögon du har. Jag trodde först att du hade färgade linser.
Jag: ???Jag trodde jag hade gråblå ögon?

Nu ska jag gå och kolla mig i spegeln.

Jag gillar mina nya arbetsskador

Ett skrubbsår på armbågen från att försöka åka longboard i ramp. Ett skavsår på höften från att ha testat Viktors sele. Lite smått ömmande läppar efter att ha glömt att förbättringsmörja med solskydd. Några småsår på fötterna från allt barfotaspringande. Dessa är mina nuvarande arbetsskador. De svider och irriterar lite, men det gör inte så mycket eftersom jag vet att de läker på någon vecka. Arbetsskadorna från min förra karriär, på kontoret, känner jag också av. Stelheten i rygg och nacke, samt en lätt musarm, verkar läka oerhört långsamt. Det har blivit bättre, men jag känner allt fortfarande. I jämförelse med dessa känns mina nya arbetsskador bara trevliga. Jag t.o.m. gillar mina nya arbetsskador.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Det viktigaste

För inte allt för länge sedan strukturerade jag om bland mina prioriteringar. Och något som tidigare varit ganska lågprioriterat fick topplaceringen bland mina prioriteringar. Det är sömnen. Jag kräver åtta timmar sömn per natt annars kommer jag förr eller senare under dagen bli ledsen och kinkig. I natt sov jag som ett barn 9 timmar, och när jag kommer upp ser jag att solen skiner, vinden viner och Johan frågar om jag vill ha en kaffe. Du förstår själv. Allt blir helt enkelt lite bättre när jag har sovit ordentligt :-)

Andra bloggar om: , ,

onsdag 27 juni 2007

Kitebonusar

Nya människor på plats ger också nya människor att lära känna. Det blir förstås mycket prat om kitesurfing. Lidde berättar att kajtandet gett honom så oerhört mycket. Han jämförde med de 13 år han spelade hockey. Från den tiden har han inte direkt några fina minnen eller ens kompisar kvar. Höjdpunkterna var ett ganska maffigt antiklimax iform av en bussresa till en ishall någonstans i Sverige. Under de fem år han har kitesurfat har han fått så mycket mer. Han har fått nya upplevelser, fantastiska minnen, sköna kompisar och nytt jobb (som kiteinstruktör på den egna skolan Kitelife i Skåne). Numer går resorna till softa surfbyar med schyssta stränder och bra vindstatistik ... enligt Lidde betydligt vassare resmål än även den bästa svenska ishallen. Idag kom också Karin ner. Det känns som att vi har ett skönt surfgäng på plats och vi kommer garanterat både få roliga upplevelser och nya kompisar efter denna vecka. Jag tror vi har världens bästa jobb.

Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag 26 juni 2007

Liddes första dag

Idag kom Lidde ner. Vi släppte honom nästan direkt på stranden. Han har surfat och ätit. Nu verkar han trött och belåten, och hälsar hem.

Andra bloggar om: ,

Hört på hyrcentret

Skärrad engelsk turist: And the the fifth line just thore the kite in two ... It was shocking!!!

Det är bara chockerande de första gångerna det händer. Sen är det bara dyrt och irriterande. Fråga Johan.

Andra bloggar om: ,

måndag 25 juni 2007

Nu tjoar vi inte längre

Igår var det vågtävling, med måttligt intressanta vågor. Idag var det ingen tävling, men väl ordentliga vågor, riktigt fina dessutom. Det var bara jag och några vindsurfare uppe vid piren och vågbrytet. Jag kom på mig själv vid ett flertal tillfällen med att både tjoa och gapskratta högt. Man skulle kunna tro att det är psykopatdrag. Det är det inte. Det är bara så fruktansvärt kul att kajta i vågor ... eller egentligen så fruktansvärt sjukt kul, eller ännu hellre löjligt fruktansvärt sjukt kul.

Nu håller jag på att reparera draken, Evelin kollar på Factor X (spanska Idol) och Viktor sitter med datorn. Ingen av oss tjoar eller ens drar på mungiporna. Det beror på att inget av detta är ens i närheten av löjligt fruktansvärt sjukt kul.

Andra bloggar om: , , , ,

Städning och vågfilm

Dagens förmiddagssession blev med trasa, borste och svabb. Helt otroligt vad med sand det går att dra in i en lägenhet. Men nu är den borta, om än bara tillfälligt. Har också hunnit med att kolla igenom filmmaterialet från gårdagen vågtävling. Här kommer det. Nu ska jag ut och kajta.



Andra bloggar om: , , ,

Det finns de som säger att jag skriver konstigt...

och syftar på min arbetsställning. Själv tycker jag att skrivbord är överskattade.

Andra bloggar om: , , ,

Jag fick en pokal ändå!

Kom just hem från prisutdelningen. Jag fick både applåder, pokal, en tröja och några drinkar. Hepp! Mer än väntat. Jag var den enda tjejen som tävlade överhuvudtaget, det fanns inte ens en enda tysk vindsurfingbrud med, så jag hade inga förväntningar alls. Men min plan är att bli bättre än killarna så att jag slipper tävla i en egen liten kategori.

P.S. Lägg märke till hatten som Johan och Viktor övertalade mig att köpa. Kommer jag undan med den?

Andra bloggar om: , , , , ,

söndag 24 juni 2007

San Juan, prisutdelning ... äh va fan: Fest!

Igår var det San Juan. Det är ett av all helgon man firar med en maffig spritfest. San Juan är dessutom kompletterat med eldande och beachparty. Och det är San Juan vi tackar idag för att vi fick chansen att pröva Björns metod. Att jag inte presterade bättre kan jag dessvärre varken skylla på San Juan eller Björn Dunkerbeck. I första heatet av dagens vågtävling var jag så sjukt felriggad att jag knappt kunde åka fram och tillbaka. Men på något sätt fick jag en chans till i semifinalen. Då hade vinden ökat och jag hade en sjukt kul repa. Det var länge sedan jag kajtade så jag blev anfådd.

Nu ska vi ut igen. Det är prisutdelning på Jeip om 10 min. Evelin som alltid vinner damklassen måste ju dit och hämta sina priser. Imorgon kommer lite filmklipp från vågtävlingen.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Vågtävling hela dagen

Dagen började segt, jag fick inte sova åtta timmar, vilket alltid gör mig kinkig. Drog ner till tävlingsstranden och fick veta att inga tjejer skulle ställa upp. Trist! Jag tänkte anmäla mig ändå och köra med killarna, men så dök coach John och sa att det var bara att glömma med mina revben och bara några veckor till touren. Jag övervägde det. Sen anmälde jag mig. Jag blev dessutom bjuden på halva avgiften av arrangören. Tävlingen gick bra tyckte jag. Första heatet försökte jag få lite radikala åk ner över vågorna (som var pyttesmå). Domarna var nog inte helt med utan blev impade av toeside, healside, toeside, smack - på vågor som inte fanns. Jag satt och kollade på heaten efter mig och begrep mig inte på deras bedömningsgrunder. Helt plötsligt skulle jag upp för semifinal. Då åkte jag så som det verkarde som domarna ville ha det, toeside, healside, toeside, smack. Jag tyckte jag rockade fett. Det verkade inte domarna tycka och tävlingen var över för mig. Jaha. Som enda tjej finns det dock en hel del tröst att få. Det blir ingen pokal såklart, men jag har hört dem kalla mig campeona och Johan har sagt att de sa att det finns pris till mig... Priset ska vi gå och hämta på Jeip nu. Och så ska vi festa förstås. Imorgon lovar jag att vila även om det är feta vågor och passaden dundrar på.

Test av Björns metod

Björn Dunkerbeck är nog världens genom tiderna bästa vindsurfare. Enligt rykten är ha också ett partydjur utan like. Samma rykten säger att under tävlingarna var han alltid kvar längst i baren, för att sedan vinna allt dagen därpå. Idag ska vi köra vågtävling. Inspirerade av Björn försökte vi hålla oss ute till halvtre. Idag får jag se om Björns metod fungerar på mig.

Andra bloggar om: , , , , ,

lördag 23 juni 2007

Ner med respekten

Respekt. Jag avskyr det ordet. Åtminstone när det används i någon slags hederssammanhang som gangstarespekt. Första gången vi stötte på fenomenet var när vi höll på med klättring. Efter ett tag fick vi ett mail från Teneriffas självutnämnda klätterkung, Javier Martin-Carbajal, med titeln "Respect" som berättade vad guiris (vi utlänningar) hade för rättigheter på klipporna, vilka klippor vi inte fick klättra på samt att vi inte hade rätt att skriva eller ens berätta om klättringen på ön. Även Mike har pratat massor om respekt. Om hur det är viktigt att respektera locals och veta sin plats i den lokala hierarkin, så att man kan hålla undan för högre rang.

Med detta i bakhuvudet funderar jag över dagens nära-döden-upplevelse. Jag är nere i vågorna och har euforiskt kul tillsammans med Viktor och El Médanos male model James. Plötsligt dyker Alex upp. Han är en annan local som kajtat här betydligt längre än jag och enligt devisen om respekt, alltså har högre rang än jag. Han åker lite högre upp vind än jag när han plötsligt laddar för ett hopp och skjuter ifrån. Jag inser direkt att han är på väg att landa rakt på mig, överväger möjliga alternativ, tills jag väljer att falla av och klarar mig med ungefär två meter. Enligt gangstamodellens respekt skulle jag kanske bett om ursäkt för att jag var i vägen. Samtidigt ser jag lokale male model James görandes stora grimaser åt en turist som håller på att lära sig och ofrivilligt hamnat utan bräda bland vågorna. En turist som enligt gangstarespekten är längst ner på skalan.

Jag avskyr denna form av respekt. I min värld saknar Alex omdöme och Javier Martin vett. Det förtjänar definitivt inte respekt.

Andra bloggar om: , , , ,

Twingly
Intressant

Lycklig, lycklig, skoj, skoj

Så har jag äntligen kajtat igen. Hurra. Himlen är lite blåare, vattnet lite turkosare, solen lyser klarare, fåglarna sjunger och livet är meningsfullt. Jag lånade en sittsele, så det gjorde bara lite ont i revbenen. Och det var det ju klart värt. Det är så sjukt skönt att kajta i vågor. Nu låter jag löjligt tonårspoetisk och euforisk. Men så blir det visst när man inte fått segla på ett tag. Hepp!

Alternativt midsommarfirande

Alla har vi prioriteringar, vårt är helt klart kajting - sen allt annat. Igår använde vi lite sprit för att rengöra en trasig bladder. Mer spritfest än så blev inte vår midsommar. Midsommardagsprognosen visade sol, vind och vågor - så vem ville riskera att känna sig skakig??? Nu är vi på väg till grönsaksmarknaden och sedan kommer jag kajta för första gången sen jag skadade mina revben. Det känns så bra. Så löjligt bra. Så bra att jag undrar hur jag kunde leva innan jag började kajta. Det måste varit skit.

fredag 22 juni 2007

Glad midsommar!

Jag börjar tröttna på att skriva om utrustning som går sönder, men så blir det lätt när man försöker maximera användningen på alla prylar. Idag sa det "popp!" mitt under ett hopp och en av bärlinorna gick sönder. Med bara tre linor börjar draken helt naturligt att loopa. Då är det inte mycket att göra, framförallt inte när man är intrasslad i den trasiga linan. Jag hann precis trassla ut mig och släppa utrustningen innan den flöt upp på land. Draken klarade sig utan en skråma. Men istället för en otroligt fin hårdvindsdag blev det till att fixa och repararera utrustningen. Det blev först en vända till Mike. Sen blev det en vända förbi affären för att köpa sprit till att ta bort fett på innertuben (från gårdagens kajthaveri) innan man limmar ihop den. Men det var kul att se de andras ånej-måste-vi-supa-fast-det-blåser-ju-imorgon-ångest, när jag kommer hem, ställer en liter vodka på bordet och säger:
- Glad midsommar!

Andra bloggar om: , ,

Rocky visdom

"Det handlar inte om hur hårt du kan slå, utan hur mycket stryk du kan ta och ändå fortsätta" Det är den lite äldre och lite visare Rocky som citeras. Idag försökte jag påminna mig om det när jag satt på stranden och vilade mina revben och såg Johan som lånat min utrustning göra kitelops rakt mot klipporna. Jag hade just fått veta att killarna som skulle boka resan till Fuerte och världscupen, missat att kolla om det gick några båtar våra datum, vilket det inte gör. Det lämnar flyg kvar, vilket jag är nöjd med - jag gillar inte färjorna. De andra insiterar dock på att vi måste ta båt för att få med vår bil, även om det helt enkelt inte går eftersom det skulle betyda att jag måste lämna mitt i sista tävlingsdagen. *suck* Jag försöker tänka som Rocky, men jag har inte hans rutin, är nervös inför tävlingen så det är svårt. Intrigen fortsätter...

Evelins kamp mot Goliath

När jag inte kan kajta kan jag leka med Goliath, eller så kan Goliath leka med mig.



Andra bloggar om: , , , ,

Världens orättvisor

Igår var en kanonfin kajtdag. Det säger de som var ute iallafall. Själv hängde jag på stranden och beklagade mig över min revben, jag tyckte på det hela taget att det var sjukt frustrerande att bara kolla när de andra var ut och lekte. Jag fick vara hundvakt åt min favorithund MBD-Pinchern Goliath. Men nu på förmiddagen när det blåser lika vacker som igår, sitter pojkarna här och hänger med huvudena. De ser trötta ut. De vet att passaden blåser här utanför, men ändå orkar de inte mer, de tog ut sig igår. Jag hänger också med huvudet, fast för att jag inte får kajta. Livet är orättvist. En del får för mycket och andra får inget.

Andra bloggar om: , ,

torsdag 21 juni 2007

Det kostar på att kajta

Det kostar på att kajta. För min del vet jag inte ännu dagens nota, men den slutar antagligen kring 30 euro. Min skräpkajt som alltid vänder sig ut och in så fort den trillar i vattnet, gjorde såklart som den brukar. Då tvinnar sig den femte linan runt alltihop och har man otur kan den dra sönder den lufttub som skapar drakens form. Idag hade jag otur. John hade också otur. Han hade lite för stor kajt och lyckades bli släpad över stenarna, vilket ledde till att hans Quicksilvershorts slets sönder. Hans nota slutar på 70 euro. Det kostar på att kajta. Nu kommer Evelins kommentar från vår shoppingrunda häromdagen i ett nytt ljus, och stämmer än mer:
- Sen jag blev surfare har jag inte längre råd att köpa surfkläder.

Andra bloggar om: , , ,

onsdag 20 juni 2007

Skulle du lyssna på Galningen?

Evelin är numer hela El Médanos kitemaskot. Alla har koll på vad hon gör och hur hon utvecklas. De kommer med bra råd och riktigt dåliga. För någon månad sedan kom El Loco fram till Evelin och började klämma på hennes biceps. Sen sa han på Rosa Panternengelska:
- With this biceps you must never do a raley hooked in.
Därefter har han börjat åka bakom Evelin och skrika och hetsa till allt kraftfullare och svårare urkrokade tricks. Evelin har förstås hakat på ... vilket ledde till hennes brutala wipeout med brutna revben som resultat. Men allvarligt talat, skulle du lyssna på en kille som kallas för El Loco (Galningen (se bilden))?

Andra bloggar om: , , ,

Twingly

Salong Silvia

Eftersom att jag inte kunde kajta idag heller pga mina revben, bestämde jag mig för att göra något annorlunda. Det blev ett frisörbesök. Det var första gången på ett år som jag gick till en kanarisk frisör. De jag har varit hos tidigare har haft lika mycket frisörutblidning som jag - ingen alls med andra ord. Det ledde till att jag slutade gå till dem och klippte mig själv istället och det blev ju inte så bra. Så idag uppsökte jag södra öns stjärnfrisör, Silvia. Jag hade blivit varnad att det skulle ta sjukt lång tid, men det tyckte jag verkade bra eftersom att det är deppigt att hänga på stranden när alla andra kajtar. Totalt tog det ungefär fem timmar att fixa till mitt hår, det hade jag nog inte riktigt kunnat föreställa mig. Det var sjukt tråkigt och galet att sitta på en kanarisk salong så länge, men det blev riktigt bra. Kanske dröjer det inte ett år till nästa gång. Fast det beror iofs på vinden och skador också.

Andra bloggar om: , ,

Vinden blåser och allt är som vanligt igen

Sådär! Nu kan det vara så att jag gjort deklarationen, vinden blåser och allt är som vanligt igen. Evelin får fortsätta att vila så att revbenen läker, men kommer nog få sitt adrenalinbehov stillat eftersom hon är hos frisören just nu. Själv ska jag bara byta om, plocka ihop grejorna och promenera till stranden. Det blåser bara 15 knop så det blir nog tolvan. Adios!

Andra bloggar om: ,

Saker att göra när det inte blåser

Idag var sista dagen utan vind, så jag och Viktor packade lite leksaker och en videokamera och gick ut. Evelin fick i inte följa med. Hon måste stanna hemma ett bra tag till och läka sina revben ... imorgon kommer vinden ...



Andra bloggar om: , , ,

tisdag 19 juni 2007

Viktor och Skype

Minst en gång om dagen försöker Viktor planera och organisera sin närmaste framtid med hjälp av Skype. Det låter så här:

- Hello, can you hear me?
- ...
- Yes, I can hear you. Can you hear me?
- ...
- Hello, Hello! Can you hear me?
- ...
- Yes, yes I can hear you. Can you hear me?
- ...
- Hello, Hello, Hello!

Andra bloggar om: , ,

Perfekt midsommarväder!

När vi bodde i Sverige var midsommar stort. Det var stora förväntningar, stora arrangemang och stora systembolagskassar som skulle ut på något skärgårdsställe. I finaste sommarskjortor och dito klänningar börjades det dukas utomhus, men efter ett tag fick borden alltid bäras in. Det började ju att regna. Under sillunchen genomfördes samma sångnummer och efteråt skulle det spelas volleyboll eller lekas fyllelekar som alltid slutade i just ingenting. Mitt i alltihopa gick ofta någon desperat singel och försökte ragga på alla andras flickvänner, samtidigt som de fina skjortorna blev allt mer rödvins- och gräsfläckiga. Allt var en förutsägbar rutin som upprepade sig år efter år, ungefär som Grevinnan & betjänten på nyår. Sista åren i Sverige tröttnade vi på allt detta och gick till en av de lokala syltorna på Kungsholmen. Det var kul och vi träffade en massa oväntade typer som aldrig annars skulle träffat.

Nu är midsommar en stor överaskning varje år. Och till skillnad från dåligt väder och fylleslag har vi en lysande surfprognos. Det blir alltså först kajtande i perfekt vind och sen, om vi fortfarande orkar: kanarisk eldfest med eldhopp och barbecue. Härligt!

Andra bloggar om: , , , , ,

måndag 18 juni 2007

Vem sa det här?

"Det är inte bara glamour, det är också mycket hårt arbete och väntan"
A. En modell
B. En kitesurfare
C. En skådis
D. En pokerspelare

På väg från videobutiken

Jag: Har du tänkt på att vi har sommarlov varje dag?
Johan: Ja, det har jag tänkt på.

söndag 17 juni 2007

Kanarier gillar att tuta

Spanien är väldigt högljutt. Det tutas ofta. Därför reagerar jag inte normalt, men nu är det en hysterisk tutsymfoniutanför fönstret. Den slutar inte och jag förstår inte varför. Problemet får sin lösning när jag browsar igenom DN och Svenskan ... Real Madrid är spanska mästare. Såklart. Det är lite förvånade över att de gillar Real Madrid här. Fast det hade nog tutats lika mycket om det andra laget hade vunnit. Kanarier gillar helt enkelt att tuta.

Andra bloggar om: , , ,

Så bär du dina Speedos rätt

Gjorde ett test för att ta reda på vilken typ av bloggare jag är och resultatet blev: modebloggare!?!? För att ta min identitet på allvar, kommer därför detta inlägg handla om Speedos. Speedos är ett av världens löjligaste och mest förlöjligade plagg och hör väl knappast hemma i en kitesurfares garedrob ... eller? I själva verket är Speedos basen i garderoben. Iklädd ett par Speedos kan du lätt byta mellan surfshorts och våtdräkt och sedan tillbaka. Eftersom de är gjorda i ett snabbtorkande material, torkar de sedan snabbt under shortsen. Men när det då ok att bära Speedos?

Svar: Det är alltid ok att bära Speedos, så länge de är under en våtdräkt eller ett par surfshorts.

Andra bloggar om: , , , ,

Neopren, det ultimata solskyddet

Nu har Oskar och Emma åkt hem. Emmas största besvikelse under veckan var solbrännan. Det är svårt att få den jämn och heltäckande, när man har en kort våtdräkt eller rash guard på sig större delen av dagen. Emma satsade nästan hela gårdagen på att jämna ut alla våtdräktskanter och andra ränder. Själv har jag inte direkt tänkt på att jag har gyllenbrunt ansikte, och dito underarmar och vader, allt medan torso och lår är blankvitt ... förrän idag ... i stekhet värme åkte tröjan ganska snart av. Efter en stund undrar Viktor:
- Johan, har du något tips för att bli riktigt vit.
- Neopren, svarar jag.
Men samtidigt tänker jag att jag nog borde ta och sola, åtminstone mer än en gång om året.

Andra tips för att bli riktigt vit finns på DN och Island Tribe

Andra bloggar om: , , ,

Så här jobbigt är det

Jag har fortfarande skitont i mina revben. Jag trodde att det skulle gå över snabbare. Så här känns en revbensfraktur:



  • Det gör ont hela tiden, fast mer när man andas.

  • Man ska vila, vilket gör mig sjukt deppig.

Jag tänkte kolla på en sittsele, så att jag kanske ändå kan sticka ut och cruisa lite. John säger att jag behöver en sittsele ändå till speedtävlingen.

Om det är någon som har tips på hur man tacklar en skada när man bara vill träna, så tages tips och råd tacksamt emot.

Andra bloggar om: , , ,

Surfare är sköna människor

Enligt en empirisk uträkning baserad på självupplevda möten, har vi kommit fram till att kajtare är sköna människor. Och eftersom att skönhet kommer inifrån, så är det inte förvånade att surfaren (jag tror han är skådis också ;-) ) Matthew McConnaughey blir vald till hetaste singeln.

Andra bloggar om: ,

lördag 16 juni 2007

Tips till John (och alla andra som inte gillar tjuvar)

Tänkte översätta DN:s "Så stoppar du semestertjuven" för John, men så såg jag att den bara handlade om villainbrott. Därför kommer här kompletteringen för hur man undviker väskryckare och bilinbrottare. Tjuvarna spanar ofta på en parkering eller i buskarna, för att kunna slå till precis när du går ner till stranden eller ner i vattnet. Så därför:
  • Använd en ganska risig bil
  • Lämna inga värdesaker synliga i bilen
  • Ha inte med dig för mycket cash till stranden
  • Lägg inte värdesaker i en obevakad väska (men det är ok på kitestranden, där är det alltid någon som har ögonen öppna
  • Skaffa en vattentät plastficka att använda för kort, pengar och nycklar. Den kan du sen ha i fickan på surfshortsen
Vill du ändå ha en fin bil är det bättre att pryda den med fina klistermärken eller en fin kylarprydnad ...

Andra bloggar om: , ,

Oskar och rollarna del II

... men de är inte alltid de går så bra ...

Andra bloggar om:

Bus utan att det märks

Sitter och kollar på ett gammalt avsnitt av Stance. Tidningen ska intervjua kiteboardinglegenden Franz Olry. De stövlar in på hans hotellrum där han svamlar om att anarki är viktigt, samtidigt som ha sprejar grafitti och anarki-a:n på väggarna. Han verkar helt väck.

Sen berättar han att han har ett trick ... och så hänger han upp tavlor och speglar över allt klotter. Och voilá! Så ser hotellrummet ut som vanligt igen. Franz kan busa utan att det syns. Jag gillar nog Franz ändå.

Andra bloggar om: ,

Osthyvel som tillväxtmotor

Oavsett var jag än handlar måste osten alltid köpas i skivor. Jag går alltså in i affären, tar en nummerlapp till charken och plockar sen på mig resten av varorna. Sen går jag till charkdisken för att köpa ost, färdighyvlad ost. Här är det alltid kö, oavsett när på dagen jag kommer. I kön står alltså en enorm produktionskapacitet och bara väntar. Samtidigt hjälps tanterna i charken åt, ofta två och två för att det ska gå ännu långsammare, att skära upp 50 gram mortadella, 250 gram gouda och 150 gram salami. Om man istället skulle använda osthyvel och sälja osten i bit, skulle alla kunna använda tiden till något vettigare. Något vettigare som förmodligen skulle leda till ökad BNP och förbättrad välfärd. Osthyveln är i själva verket en tillväxtmotor. Så tänker jag under de 10 min jag får vänta på att köpa 500 g gouda.

Andra bloggar om: ,

fredag 15 juni 2007

Emma på brädan

I dag skulle det ske. Egentligen redan igår, men då dog vinden när vi skulle börja. Så idag var förväntningarna på topp. Vi var egentligen på väg till Tejitas, men prognoserna ändrade sig under dagen. Med lättvind och ganska få på vattnet på den vanliga stranden, var ändå förhållandena ganska bra. Nu skulle Emma upp på brädan. Vi gick ut en bit, jag satte på henne brädan och hjälpte henne med tajmingen. Och se där ...


Oskar hurrade, Viktor jublade ... och Emma själv då? Hon blev missnöjd över att hon inte kom längre, och att hon dessutom tappade kajten. Men nu, när hon sett bilderna, verkar hon ganska nöjd ändå, trots allt, faktiskt (för att uttrycka sig svenskt).

Andra bloggar om: ,

Tjuvjakt

På vägen hem från stranden mötte jag John och Ally. De hade lämnat sin väska på stranden bland dynerna, när de gick ner för att bada. Under de fem minutrar de var i vattnet hann någon fram och knyckte väskan. Riktigt segt. Men tjuven har glömt att stänga av telefonen ordentligt, så den kan fortfarande spåras. Nu har de lånat vår bil för att åka till polisen och försöka få fast tjyven. John är inte imponerad av spansk tjuvintelligens. Det är inte vi heller. När vi hade inbrott i bilen hittade vi allt i ett dike en bit bort. De enda vi blev av med var några päron och lite knäckebröd. Fortsättning följer ...

Andra bloggar om: ,

Högsta straffet utdömt

Efter en krasch med konsekvenser är jag dömd till högsta straffet - vila. Idag kommer jag sitta och titta när de andra leker. Känns tungt. Som tur är har Oskar en värstingkamera med sig, så jag kommer iallafall göra någon nytta.

Motbjudande på riktigt

Det blossade upp en het debatt på SvD om huruvida det var ok med shorts på jobbet eller inte. En del läsare tyckte t.o.m. det var motbjudande med håriga mansben. Löjligt säger jag. Förmodligen vet de inte ens vad motbjudande är. För att få en aning, och i rent folkbildningssyfte, bör de studera både den fart och det besvärade ansiktsuttryck Evelin uppbådade, efter att ha sett den nakna, hängiga och håriga mansröv som står framåtböjd uppe till höger. Nu kan vi börja diskutera vad som är motbjudande.

Andra bloggar om:

Oskar och rollarna

Dom börjar se bra ut.

Andra bloggar om:

Det är kul med kitecamp

Det är kul med kitecamp. På vattnet blir det gladare stämning och mer hopp och lek än vanligt. Oskar har fått till fina backrollar. Viktor har satt den urkrokade backroll till fakie med surface handle pass. Emma har grym koll på draken och imorgon har vi bestämt att hon ska komma upp på brädan. Evelin åker runt och tjoar och tjimmar och gör high five med alla andra killar, trots att jag sagt att hon bara får high fajva med mig. Hemma är det mer intressanta diskusioner en vanligt. Viktor har t.ex. tagit upp, diskuterat, vridit och vändit på ämnet "handle pass" och "mobe" på varenda vis, men på ett helt otroligt sätt hittar han en ny ingång nästa dag. Det är kul med kitecamp, men man blir väldigt trött. Godnatt! Men så bara en sista fråga från Viktor:
- Har du testat att göra en surface handle pass i stark vind?

Andra bloggar om: ,

onsdag 13 juni 2007

Långbyxförbud och flip-floptvång


Shortsförbud på jobbet! Jag ryser till vid blotta tanken. Vad är alternativet? Det skulle kunna vara att gå omkring i Speedos. Nu hör jag till och med hur Evelin ryser till. Nytt alternativ: den långa kulörta vattensportorienterade tyskebyxan. Huden får små knottror av allt rysande. Vad finns kvar? Att gå enbart iklädd våtdräkt är ju klart uteslutet sedan Mel Brooks parodi "Men in thights". Efter att ha uteslutit alla alternativ finns det bara ett enda plagg kvar: ett par stora, hängiga och gärna kulörta surfshorts. Chohoos klädkod, för personal såväl som gäster, deklarerar härmed att klart långbyxförbud råder. Samtliga uppmanas även att använda flip-flops för som det numer står i klädkoden: "Skillnaden mellan att vara snyggt klädd och välklädd låter: flip flop flip flop flip flop ..."

Andra bloggar om: ,

Inte mer än rätt

I går spöade jag pokerproffset och tillika Chohoos teamwriter Viktor på poker. Då kände jag mej ganska kaxig. Jag hade givetvis lovat honom revansch genom att raca mej på vattnet när som helst. Idag kajtade jag upp jämnsides med honom och gastade "vi racar nuuuuuuuuuuu!". Jag jobbade upp fart, fortsatte gapa på Vick, fick upp mer fart, gastade ännu mer och kollade över axeln för att få se hur det gick för Vick. Givetvis kan man inte köra det fortaste man kan och kolla bakåt. Jag tokkraschade och Vick seglade stadigt förbi. Inte mer än rätt antar jag.

Andra bloggar om:

Dags att vakna

Vakna Viktor! Du kan ju inte ligga och sova när det blåser. Frukosten är klar. Skynda dig ner så vi inte missar vinden. Idag ska du sätta moben.

Andra bloggar om: ,

Appearance is everything

Werner kom fram till mig på stranden och ville ge mig pengar.

- Varför då? Sa jag.
- Jag är skyldig dig pengar, sa Werner.

För ett par dagar sedan skickade jag honom vår redovisning för hur mycket jag använt hans center och hur mycket jag jobbat för honom. Helt enkelt hur det stod till med ekonomin oss emellan. Från att tidigare jobbat med små handskrivna lappar har vi övergått till ett Excelark för bokföringen. Det hela ser numer oerhört professionellt ut och är uppställt enligt konstens alla regler. I detta ark hittade han en post på 25 euro som han antog att han var skyldig. I själva verket var det vi som var skyldig honom 115 euro. På grund av upplägget brydde han sig inte om att kolla ordentligt och var alltså beredd att blåsa sig själv med 140 euro. Uttrycket "Appearance is everything" är alltså sant, men vi är fortfarande skyldiga Werner 115 euro.

Andra bloggar om: ,

tisdag 12 juni 2007

Oskars offergåva

Oskar gjorde en strålande insats och offrade ett par grymt snygga Ray Bans till vindgudarna under förmiddagens beachvolleysession. Så efter denna bedrift slutade vi med att vänta igång vinden. Nu skulle här spelas poker. Jag gick pokerskolan steg ett redan för några dagar sedan, och innan vi gick ner till Manfreds gick Oskar igenom grundkursen även med Evelin. Så med våra nyvunna pokerkunskaper var det dags att utmana två professionella pokerspelare (Oskar och Viktor) och rutinerad amatör (Emma). Första rundan vann Emma. Andra rundan gick Evelin in och krossade Viktor. Gissa vem som var nästan lika stoked som när hon fick till några riktigt höga raleys häromdagen?

Andra bloggar om: ,

Det känns så bra nu

Det såg mörkt ut på morgonen, men det blev vind. Och helt plötsligt känns allt så bra. Jag tror jag har bestämt mig för att meningen med livet nog trots allt är att kajta, "With my friends" som Martin Vari säkert skulle säga.

måndag 11 juni 2007

Fem steg till bättre popcornkultur

Idag räckte vinden till Emmas första kursmoment, men lättvindskajtarna Oskar, Viktor och Evelin samlades ganska snart på stranden för handlepass träning. Efter lite strandliv förtjänade popcornmannen Viktor att få gå loss i köket med popcorn och kastruller. Vi fick popcorn och en föreläsning om världens bästa popcorn. Sammanfattningsvis är det så här:
  • Popcorn ska poppas i kastrull
  • Popcorn kan köpas färdiga på bio eller påse (dock inte Estrellas)
  • Popcorn poppas bäst med rapsolja
  • Vill man ha smörsmak kan man blanda en klick smör i rapsoljan
  • Popcorn kan ätas när som helst och hur ofta som helst
Dessutom säger Viktor att opoppade popcorn kan återpoppas, men det behövs endast om det är verklig kris. Det lär inte inträffa eftersom direkt efter första satsen gick han ut och köpte en veckoranson, motsvarande en Icakasse med opoppade popcorn.

Andra bloggar om: , ,

Chohoos teamwriter

Se där! Så kom Viktor på att även han ska ha en blogg. Glatt! Där utlovas utförligare beskrivningar på hur man lyckas med att bli örfilad på Que Pasa, hur man överlever utan pop corn och hur man tränar Kite-chi.

Andra bloggar om:

söndag 10 juni 2007

Förtjänar egentligen ledigt

Jag tycker nog egentligen att jag förtjänar ledigt från uthållighetsträningen idag. Jag var ju duktig på det igår. Jag höll ut på krogen till klockan fem.

Det värsta jag vet

Det finns få saker som gör mig så ledsen som dagar då det inte är vind och vi har gäster. Det suger. Jag tycker givetvis synd om mig själv när det inte blåser eftersom det 1. är tråkigt att inte kajta 2. troligtvis betyder att jag kommer straffas med att simma eller springa upp för ett berg. Men det som är värre är ju tanken på våra gäster som har tagit ledigt från jobb, planerat och flugit hit för att kajta. Det känns orättvist. Jag hoppas att vindgudarna läser detta blogginlägg och ser till att det blåser upp till en underbar kajtdag i morgon. Det är inte mer än rätt.

Djupa veck

Vindprognosen är det som skapar de största vecken i min panna nuförtiden. Det får bli lite paddling idag istället, för alla utom Evelin. Hon får släpa stockar med John och nynna på Eye of the Tiger.

Andra bloggar om:

¿Que pasa?


Enligt spansk partytradition börjar lördagsnatten först klockan tolv. För att vara på den säkra sidan hängde vi på vårt chillplace Manfreds, fram till 01.00, tillsammans med John och Martin. Där hann vi med diskussioner om hur man bygger en drake och vilken site som egentligen är störst. Sen gick vi till Que Pasa. Viktor försökte sig på att söka kontakt med spanjorskorna. Han fick en örfil för besväret.

Andra bloggar om:

lördag 9 juni 2007

Träning enligt Rockymetoden

John ringde och sa att det är dags att börja träna uthållighet inför PKRAn. Jag hakade givetvis på, det är inte långt kvar så det är väl på tiden. En timmes simning inkluderat simning under fiskebåtar, ekor och simmandes med John hängandes i benet eller på axlarna. Jag undrar just om det bara var John som testade hur lättlurad jag är. Hmmm.

Andra bloggar om: ,

Byvandring, kullbestigningar och poker


Igår kom Oskar och Emma. Men inte Oskars väska. Den kom först idag. Men idag kom ingen vind. Istället blev det en extra lång rundvandring i byn, en bestigning av Montaña Bocinegro (den lilla kullen t.v.) och en introduktion till poker. Med tre pokerexperter till läromästare förlorade jag självklart - varenda tändsticka.

Andra bloggar om:

Diane har varit med...

Diane är en av de tjejer som har varit med längst. Igår satt vi och snacka på stranden, för första gången på länge. Hon har inte kajtat så mycket sen hon skaffade en bowkajt. Hon förklarade det så här: "Du måste förstå, jag började kajta med två linorskajtar. Då handlade det mer om att kämpa. Nu, med bowkajten är det så lätt så att jag känner mig uttråkad." Jag kände inte att jag kunde realitera till det...

Andra bloggar om: ,

Hur hinner vi????

Det har faktiskt hänt att vi fått frågan "hur får ni tiden att gå?". Givetvis kommer frågan från ofrälsta ännuinte-kajtare. För själv känner jag snarare "hur hinner vi?".
Man ska sova, äta, smörja in sig, laga kajtar, kajta, svara på mejl, fixa lite admin, laga mat, städa, softa, hänga med kompisar, meka med seat surfista, handla på marknaden, pumpa kajten, packa ihop kajten, fika på Flashpoint, dricka te på Manfreds, öla på Cha-cha-cha, kajta lite till, åka och få en stämpel från admin-kontor på andra sidan ön, gå till Mike och få kajten reparerad och en historia, diska, städa och kajta lite till, kolla vinden, ta emot lite gäster, kolla på film, sova siesta och hänga lite till.

Packat schema med andra ord. Men ett rackarns bra schema också.

Viktor har kajtat klart


I morse var vindprognosen riktigt usel, men eftersom det var rejält med sol räknade vi en bris framåt mitt på dagen. I väntan på vinden åkte jag upp och bytte lite felinköpta tändstift och tändstiftsnycklar mot rätt modell. På väg tillbaka åkte jag förbi Las Tejitas där vattnet började krusa sig en aning och när jag jag kom hem stod Evelin och Viktor helt klara och bara väntade.

Det var lite mjukt till en början så jag började på stranden för att ta några bilder och träna handle pass. Vinden tog upp och jag kunde ta över vår tolva. Förhållandena var perfekta. Jag satte surface handle pass. Evelin satte några riktigt sköna unhooked raleys. Och Viktor, vars mål var att sätta F16 (unhooked kitelopp backloop) och surface handle pass, har kajtat klart för veckan.

Andra bloggar om: ,

fredag 8 juni 2007

En fin groda

En väldigt fin groda helt enkelt.





Andra bloggar om: ,

torsdag 7 juni 2007

Viktor på plats

Igår natt kom Viktor ner för två veckors kitesurfing. Glatt! Det är roligt när det kommer nya gäster. Viktor är en pokerspelande kiteinstruktör från Stockholm, som ska sätta handle-pass (att byta hand på bommen bakom ryggen) på sina två veckor. Dagens lätta vindar gjorde det alldeles perfekt för lite träning på stranden. Det blev lite lättvindskajtande på vattnet, och några riktiga försök också. Viktor ligger på soffan och sover nu, men på vattnet var det fullt ös. När han vaknar blir det pizza.

Andra bloggar om: ,

Planering med Skype

Sitter just nu lite stand-by på Skype, samtidigt som John håller på att styra upp all logistik kring vår tripp till Fuerte (Evelins deltagande i PKRA Speed). Igår trillade det in ett mail från PKRA-generalen Mauricio som berättade att Evelins registrering är klar. Nu sitter vi och styr upp boendet. Det låter som om jag och Evelin ska bo tillsammans med John, Aliza och Sjoukje, den kvinnliga världrekordhållaren i speed. John har ordnat ett kalasboende, fem minuters promenad från tävlingsplatsen. Bara färjan kvar och så själva tävlingen förstås.

Andra bloggar om: ,

Brottningsmatch mellan USA och Ryssland

Nationaldagsfirandet i El Médano blev en aning försenat. Det gjorde att de flesta inbjudna inte orkade vänta längre. Men eftersom vi föredrar kvalitet framför kvantitet, räckte det gott med en kärntrupp bestående av Evelin, Aliza, John, Martin och jag själv förstås. Allt var en skön mix av chillande och grillande i solnedgången, det mesta ackompanjerat av svensk musik. Provsmakningen av svenska delikatesser blev en succé. Johns omdöme om en bit Leksandsknäcke, med gravlax och Hovmästarsås var:
- It tastes like an orgasm.
Vi hade en hel del diskussioner om nationell identitet, men inte en enda politisk demonstration eller ett enda slagsmål. Om man undantar USAs (John) och Rysslands (Aliza) kärleksfulla brottningsmatch då förstås.

Andra bloggar om: ,

onsdag 6 juni 2007

"Dear Johan,"

Lyckades visst inte med att registrera Evelin som PKRA-rider, och nu är hennes användarid blockerad. Har pepprat speedkansliet med frågor för att komma vidare, men när jag efter en stunds mailväxling får tillbaka ett mail som börjar med "Dear Johan" tappar jag sugen. Det är något med det utrycket som gör att jag får en olustig känsla - lite överkorrekt, översittande och förmanande.

Andra bloggar om: ,

Nationaldagsbeachpartyshopping

Martin och jag har varit och handlat. Det var igår. Idag ska vi ha vårt Nationaldagsbeachparty. Det kan vara så att vi har blandat ihop det här med Nationaldagsbeachparty och midsommarbeachparty, för maten blev ganska lika. Det gör nog inte så mycket. De flesta av de som kommer vet nog inte heller vad man äter på ett midsommarbeachparty. Men vi hade det väldigt gemytligt jag och Martin när vi var och handlade. Det blev t.o.m lite kvalitetstid i IKEAs svenskeshop, med svenska lantchips och Kopparbergs päroncider. Så där liksom män-gör-saker-tillsammans.

Andra bloggar om: ,

Hurra för Sverige!

Sedan vi flyttade hit har jag ju kommit på hur mycket jag tycker om vissa saker som man levt med så länge att man inte vetat att det är typiskt svenskt... Eller att det iallafall inte är lättillgängligt i surfbyn.

Det här är det jag saknar mest från Sverige just nu:

Tystnaden. Jag har läst att Spanien och Sverige befinner sig i olika ändor av ljudskalan. Jag kan intyga att det är så.

Språket. Svenskan är rik. Vi hittar på roliga sammansättningar och bildar långa ord. Vi importerar, helst från engelskan och behåller gärna ett engelskt uttal. Vi kan göra verb av de flesta substantiv, med lite god vilja. Vi har långa och korta vokaler vilket gör att det låter kul. Dessutom så både talar, läser och skriver jag på svenska utan ansträngning.

Ljusa nätter. (tänker alltid på när Monica Z sjunger "sakta vi gå genom stan" och minns hur det känns)

Mörka nätter.
När det bara är sådär innerligt mörkt att man bara vill kura i ett hörn och dricka glögg.

Snö
såklart! Jag trodde inte det var möjligt att sakna snö så mycket! Men du vet hur det känns när det inte blivit någon riktig vinter. Man känner sig lite lurad. Det är den känslan jag har nu.

Musiken.
Jag saknar exempelvis Kent. Inte kan man sitta på en liten ö under solen och lyssna på Kent. Det där lite deppiga funkar inte här. Jag kan ju faktiskt lägga på mer kultur; Norén, Bergman, Moodysson etc. Det går inte att vara melankolisk här. Jag saknar granar eller vad det nu kan vara som gjorde att det kändes ok att vara lite miserabel och svår emellanåt i Sverige.

Naturen.
Det är så fint i Sverige!

Människorna.
(Bortsett från några elaka. Äh, de har nog sina poänger också förresten.)

Nu är det dag att sova.

Andra bloggar om: , , ,

tisdag 5 juni 2007

Det är ju jag som är konstig

När vi sist var hos segelreparatören Mike med Evelins drake, årets modell av Best Waroo (Evelin körde på samma modell även förra året), hoppade Carlos på mig och började fråga mig en massa om hur 07:an var i jämförelse med 06:an. Jag blev lite förvånad och började svamla ganska generellt, ända tills jag kom på mig själv: varför frågar han inte Evelin? Jag bad honom prata med Evelin istället, men kunde inte släppa tanken på själva beteendet. Det är alltså jag som är mannen och således den man pratar med. Min spontana reflektion blev att de är allt bra konstiga här ändå. Idag insåg jag att det är ju jag som är konstig, eller extrem. Det normala är ju att tjejer ska ha en underordnad position, att man slår sina barn, att man slår ihjäl sina fruar (sex hustrumord i Spanien senaste veckan), att man slänger sopor genom bilrutan ... eller? För mig är det mer normalt med jämställdhet, att inte använda våld mot någon, att man slänger sopor i papperskorgen och papper i pappersinsamlingen, och att Evelin vet bäst om sina kajtar

Andra bloggar om: , , ,

Arbete, en konstig känsla

Efter en slackermånad i maj har det helt plötsligt hänt något. Jag sitter och svarar mail, skriver blogginlägg, planerar semestrar (inte mina egna förstås), ringer samtal och rusar runt med papper (i sann spansk byråkratisk anda). Det känns lite konstigt, men jag känner igen det hela. Det är ju så här det känns att arbeta. Vi som blev så influerade av vår förre statsminister (Tack SVT för SVT Play) och hans "Alltid ensam, aldrig ensam", att vi blev tvungna att mynta ett liknande om hur det är att vara kitesurfare. Det löd: "Alltid jobba, aldrig jobba". Så det är klart att det känns lite konstigt, men eftersom vi har surfgäster från och med torsdag och resten av sommaren, måste vi hinna med all administration innnan. Så att resten av sommaren kan genomsyras av samma gamla vanliga surfiga slackerkänlsa - som egentligen alltid råder i en spansk surfby.

Andra bloggar om:

måndag 4 juni 2007

Kitesurfing är inte livets mening

Kitesurfing är inte livets mening, men det känns bra tomt när det inte blåser. Fast sådana här dagar behövs. Idag gjorde jag och John service på vår Seat Surfista, egentligen en vanlig Seat Ibiza men gul och med klistermärken. Så vid 35-års ålder har jag äntligen fått lära mig hur man gör basservice på en bil, med oljebyte, bromskoll och allt. Men det hade varit najs med lite vind, livet blir ju liksom mer meningsfullt då. Men att kalla det livets mening är att ta i. Och vi kan nog säga ajöss till klimatet som vi känner det, eftersom att köra motorcykel ligger etta på en webbundersökning om vad livets mening egentligen är. Världen skulle nog må bättre om de istället ansåg surfing vara livets mening. Fast så långt vill jag inte gå. Jag tycker snarare som Surflasse säger:
- Man måste inte surfa, det är bara att livet blir så mycket bättre då.

Andra bloggar om: , , ,

Nationaldagsfirande med surfkänlsa

Martin kom att det är nationaldag på onsdag. Det borde firas. På något sätt åtminstone. Vi satt och klurade ett tag och landade på ett beachparty. Just det! Vad kan vara mer rätt än att fira Sveriges nationaldag med ett beachparty på en sandstrand på en liten atlantö ungefär 1000 mil bort? Inte mycket tänkte vi och började skissa på en shoppinglista. Det blir förmodligen ett mer sparsmakat kalas än vad som sker hemmavid, men det kommer förmodligen att bli roligare ... och helt garanterat surfigare. Fortsättning följer ...

Andra bloggar om: ,

Knutpunkt för surfkultur

Vårt sista uppgift på Handelshögskolans MBA-program var att skriva en bok om ledarskap. Jag och min grupp skrev kapitlet om entreprenörens ledarskap som kom att handlade mycket om att kuna visualisera idéer och befinna sig i ett händelsecentrum. Även om jag ibland kan känna att jag lever i bubbla, fjärran från den "riktiga" världen, så är El Médano ett sådant händelsecentrum. Här handlar entreprenörskapet om allt kopplat till surfing - surfkultur helt enkelt. Många har idéer att förverkliga, projekt på gång och fantastiska internationella nätverk för förverkliga dem. Senaste tillskottet bland surfbusinessprojekt är John och Martin som är på väg bli solskyddentreprenörer. De ska importera det sydafrikanska märket Island Tribe och sälja effektiv och kosmetiskt funktionell solkräm för surfare. En helt rätt satsning tycker jag, eftersom det inte går att köpa solskydd i en enda av byns surfaffärer ... ännu ... och vanlig solkräm svider i ögonen när man är ute och kajtar. Vi hoppas det går riktigt bra för dem och lär hjälpa till där vi kan.

Andra bloggar om: , ,

söndag 3 juni 2007

Tekniska hjälpmedel

På vägen till stranden såg jag att mobilen varit avlagen hela morgonen. Vår gamla Ericsson från 1982 tenderar att göra det ibland. När jag slog på den såg jag att Justin hade ringt. Jag övervägde att ringa tillbaka och fortsätta med hans lektioner. Han har varit en ganska krävande elev och velat haft mig simmandes bakom honom hela tiden. Med lördagens fest i ryggen insåg jag att även om det är helt otroligt bra fysisk träning, var min kropp värd en lugnare dag. Justin fick bli utan lektion och jag åkte till stranden. På vattnet blev det ännu mer tydligt att jag gjorde rätt beslut. Jag orkade helt enkelt inte satsa. Istället lånade jag Johns nya Cyclone-vågis. Jag har testat några gånger tidigare att köra en liten kitevågbräda, men aldrig fått till gipparna. Twintipbrädan, den som ser ut ungefär som en wakeboard, kan ju fastna i vågorna ibland. Dessutom måste man köra mer med draken och surfa vågen mindre. Och det är ju inte riktigt det som är finessen med att kajta i vågor. Med några tips från John gick det allt bättre. Det blev en rolig session med mycket bad och det får nog bli en egen vågbräda framöver. Ibland är det riktigt skönt när tekniken, eller snarare brister i tekniken, hjälper till att forma dagsplaneringen.

Andra bloggar om: , ,

Surffest med surfmormor

Igår var det fest hos Chris och Margot. Två österrikiska vindsurfare som skaffat ett radhus precis ovanför Tejitasstranden. Passade alldeles utmärkt, eftersom vi kunde kombinera deras house warming party med Evelins tentaöl. Jag hamnade bredvid Sue, en brittisk vindsurftant som varit pensionär sen ett antal år tillbaka. Nu satsar hon stenhårt på att: "surf my brain's out, smoke my brain's out and drink my brain's out". Sue är verkligen är supercool tant som nu bara surfar och lever surfliv. Hon spenderar sommaren på Teneriffa och vintern i Langebaan i Sydafrika för att kombinera det bästa av två världar. Jag tycker Sue har en störtskön inställning och vi har numer en stående inbjudan till att komma och bo i hennes hus där nere. Ser vi fram emot.

Andra bloggar om: , ,

lördag 2 juni 2007

På vägen från stranden

Det tar alltid lång tid att gå mellan stranden och lägenheten. Inte för att det är långt, utan för att man alltid fikar eller hänger omkring lite på vägen.

Idag träffade jag först Pascale och hennes gulliga hund Paulina. Hon bjöd på en cortado (som är den kanariska motsvarigheten till kaffe latte, fast pytteliten) på Flashpoint. Eftersom Johan inte var med så kunde vi ha tjejsnack sa Pascale, sen satt vi tysta tillsammans en stund.

Sen träffade jag Sparky ständigt leende den vindsurfkillen från OTC, som precis kommit tillbaka från England och en knäoperation. Sparky är känd för att skada sig på osannolika sätt. I vintras hoppade han på kryckor efter att han hade fått en fisk genom foten. Jag vet, det låter ju helt sjukt och osannolikt. Det är det också, men det är också helt sant. Jag har sett bilderna. Hela sjukhuspersonalen samlades när de såg honom. Det är inte var dag läkare får dra ut fiskar ur fötter. Dessutom var det en djuphavsfisk som inte ens finns här. Jag ska försöka övertala honom om att få en bild för att publicera här.

Sista stoppet blev med Sergio som på fullaste allvar kallar sig "Autentisk proffs". Han började givetvis (jag visste det redan innan) tjafsa om min krasch igår (han har alltid koll på vad jag gör) och jag sa att det gick bra och att kiten mår bra (det gör den nu, hurra för Mike). Men han kunde inte nöja sig med det, utan var tvungen att komma med det där sista tjuvnypet "denna gången var det bara kajten, nästa gång är det du!" Då blev jag lack och svarade "Bah!". Då svarade han "Bah!" tillbaka. Sedan skildes vi åt. Men det kommer mer om honom och hans gäng i den här bloggen, var så säker...

Andra bloggar om: , ,

Tillbaka till normalt

I morse harklade sig Johan och sa "Jag tror jag har fått en halsINFLATION". Jag tycker det är skönt att makrotentan är över, det verkar som min närmsta krets blivit påverkad. Dags att hämta kajten hos Mike och sticka ut och leka så vi kan bli normala igen.

Andra bloggar om: ,

fredag 1 juni 2007

Solskydd för vattensport

Hur man skyddar sig mot solen är superviktigt. Och Svenskan har lagt ut Apotekets tips om hur man ska bete sig. Men om man ska vara ute på vattnet en hel dag behöver man ta i ännu mer. Vi kör högsta möjliga faktor och är ändå som pepparkakor. Billigt solskydd försvinner så snabbt att man inte ens behöver bekymra sig om vilken faktor den har. Dessutom rinner det ner i ögonen och svider. Fruktansvärt irriterande. För vattensporter tror jag faktiskt man kan köra rakt på devisen: ju dyrare, desto bättre. Dessutom bör man satsa på märken från länder med andra solfaktorstandarder än den Europeiska, då slipper man bränna sig.

Andra bloggar om: ,

Fredagsblogg från el Médano

Jag kom precis hem från att lämna min älsklingskite hos kajtdoktorn Mike. När jag kom ner i hans källare ser jag att han kör sin fredagsöl med gänget där. "Kolla, här kommer min favoritkund och idag är det allvarligt, men jag tror hon har haft det bra. Man kan se det på henne." Så säger Mike. Jag tror att jag ärligt talat skulle vilja vara vems som helsts favoritkund, bortsett från segelreparatören. *suck*

Jag skyller alla fyra revorna på makroteori. Jag läser det på distans och eftersom skola ligger efter kajta på prioriteringslistan så var det väl mer eller mindre idag som jag kände att det var dags att lära mig det hela. Dagen innan tentan alltså. Runt lunch hör jag Johan och John prata. De håller på att anmäla mig till PKRAspeed. Inget nytt, det är jag med på, men sen hör jag att det låter som att jag ska vara med på PKRAracing också. Hmmm. Och sen bryter samtalet ut i totalt trams. Vi ska hyra ett hus för 200000 Euro och åka i olika bilar, men brevid varandra och så ska vi byta bilar som mystiska maffiosos på film. Fråga mig inte vad de menade, jag förstod inte, men det var helt plötsligt omöjligt att sitta och räkna på multiplikatorer. Det var bara att ge upp och ge sig ut och kajta.

Snart befann sig John, jag och Johan utanför de där Förbjudna Klipporna. Vågorna är oemotståndliga, men bryter brutalt och alldeles för nära klipporna. Jag verkar helt glömt bort mitt konsekvenstänkande och kör där ändå. Hepp - Johan får smisk så det står härliga till. John hjälper honom och han klarar sig oskadd. En halvtimma senare är det min tur. Som vanligt är det "sista åket". Jag skriker till John att jag tänker åka in... Men på vägen kommer Den Där Vågen inrullandes. Den är så fin. Och alldelles för nära klipporna. Jag hinner tänka "Better safe than sorry" tänker släppa den. Men så hinner jag också tänka det fruktade "Va fan..." Jag satsar, kör ner och upp och det är underbart ända tills det blir fruktansvärt. Jag rullar runt under vattnet skyddar huvudet med vänstern och rycker säkerhetsleachen med högern och tänker att jag är glad att jag tog min långa våtdräkt. Jag har lär mig av surfLasse på K16 att när man fastnar under vattnet är det bra att räkna "Ettusenett, ettusentvå, ettusentre...etc." För då inser man att man inte är där under så länge som det känns. Jag kommer upp hel och John är på väg in till mig och ser riktigt skärrad ut. Sen följer ett kaotiskt spektakel, Johan som sedan länge varit på väg hem har sett allt och springer hela vägen tillbaka, John och jag försöker få koll på kajten. sedan bommen som försvunnit, linorna, brädan. Vi får så småningom koll på grejerna, jag grymtar missnöjt över revorna, de andra verkar glada att jag lever. Johan är alldeles kärleksfull och jag undrar om det beror på att han trodde han skulle bli änkling eller om att han tyckte det var bra inställning att riskera livet för en fin våg. John trodde på det förra.

De tyckte att vi skulle dricka öl sen, men jag måste nog börja plugga till min tenta nu.

Andra bloggar om: ,

På väg mot ett proffskontrakt

Innan vi stack ut och surfade gjorde jag en liten arbetsuppgift i mitt jobb som Kitepro-manager. Jag registrerade Evelin till PKRAs världscuptävlingarna på Fuerteventura. Det ska bli skoj. Upptäcka Fuerte ett par dagar och sen ner till Sotavento och tävlingarna. Då kommer förstås ännu fler arbetsuppgifter. Evelin ska först tävla, sätta rekord och förmodligen vinna. Jag ska fota, filma och dokumentera, för att sen ta rygg på John och se till att vi har en kitesponsor och bana väg för hela utvecklingen av Evelin som professionell kitesurfare. Vi är ju förvisso båda två professionella kitesurfare redan. Men planen är att kunna fortsätta, och också tävla ännu mer utan att behöva vända på varenda Euro. Så att Evelin kan bli en lite mer glamorös kiteprinsessa.

Andra bloggar om: ,