onsdag 28 januari 2009

Min tiggarattraktion

När vi kom till Kapstaden sa jag till Frida och Sara: "Om ni bara håller er till mig, kommer ni att slippa hantera tiggare. De dras till mig som flugor till kodynga."
Jag vet inte riktigt vad det är som skapar min tiggarattraktion. Ola menade att jag utstrålade svaghet, liksom rovdjur alltid går på flockens svagaste. Själv tror jag dock lite bättre om mig själv. Jag tror att jag har en jesusliknande karisma som utstrålar empati, godhet och socialt patos. Sen kanske jag inte är riktigt lika bra på mirakel och goda gärningar som min look-a-like. Sara och Frida tycker i alla fall det ska bli skönt när jag åker hem ... så de inte ens kommer i närheten.

Så höjer du din status bland instruktörskollegorna.

Frida lär sig väldigt snabbt. Efter några dagar på Sardinien och några dagar här, började vi träna hopp. Dorota, som också är instruktör, blir fundersam och frågar vad vi håller på med. Jag berättar att vi tränar hopp och nu ska hon försöka backroll, för att få till poppet ordentligt. Hon ser ut som ett frågetecken i ansiktet. ”After only this time? Maybe you can teach me the backroll? I’ve got problems doing it perfectly.”

Har jag berättat om min ormfobi?

Jag skulle bara hem och hämta min dator, men när jag kör in på gården ringlar sig trägårdsslangen sakta fram över gräsmattan. När jag kör fram stannar den och stirrar på mig. Sen backar jag bort varpå en meter lång trägårdsslang, med en diameter på omkring sex centimeter, ringlar sig vidare mot grannen. Sa jag att jag hade ormfobi?

måndag 26 januari 2009

Sista dagen i Langebaan




Dags att packa ihop och runda av i Langebaan. Massa admin och fix, men nu börjar allt bli klart. Imorgonbitti åker vi till Kapstaden och kör lite vågor ...

fredag 23 januari 2009

Likheten mellan en kitesurfare och en modebloggare

Det är inte ofta jag börjar svettas och det börjar pirra i magen när jag kollar internet. Men när jag öppnar Windgurus prognos för onsdagen blir jag alldeles bubblande i hela kroppen. Ett svall på 4,9 m och med 14 sekunders intervall försätter mig i samma stämning som en 16_årig modebloggare som får se en gullig klänning: Cravings, cravings ... måste ha!

Loopande pungsmärtor

Ett av mina mål med denna säsong, var att lära mig … eller snarare våga göra kiteloopar i Ruben Lentenstil – megaloops. Så kom en dag med skön 18-knopsvind och jag kände att min tid hade kommit. Jag började lite försiktigt, för att öka allt eftersom. Så plötsligt fick jag till höjden, jag loopar kajten, jag dras med, kajten går runt och jag landar … och känner en fruktansvär smärta i pungen. Jag åker in till stranden, vilar, gör ett nytt försök och … en fruktansvärd smärta i pungen. Jag får inte ihop det. Hur kan effekten av att kajten loopar ett varv i vindfönstret, leda till smärta i min pung? Det känns onekligen ganska långsökt. Och sen alldeles för pinsamt för att fråga … fast … om inte förstås … nästa gång jag träffar Ruben blir det nog: ”Howzit Ruben, I’ve got a friend that hurt his balls , every time he loops the kite. Can you give him some advice?”

En riktigt ruskig sak

Min instruktörskollega råkade ut för en riktigt ruskig sak. Egentligen var det hans elev som drabbades, men det blev ganska obehagligt för Simon också. De stod ute i midjedjupt vatten och skulle öva start och landning. Eleven drar till sig kajten lite för kraftigt så att den börjar dra. Då får han panik och krampar tag i bommen ännu hårdare. Han flyger upp och iväg. Inför landningen sträcker han ut benet som om han var på väg att ta ett jättekliv. Foten slår i backen och går av. Det brutna benet fortsätter ut genom huden och ner i sanden. Foten hänger och dinglar. Det är så illa att när han kommer till sjukhuset 45 min senare, överväger läkarna att amputera foten helt.

Jag skulle säga att den viktigaste lärdomen av detta är att om man ska instruera i starka vindar, bör man koppla en leash från sig själv, till en punkt som helt tar ur kraften ur draken, t.ex. den femte linan. Om eleven krampar och flyger iväg, kommer den femte linan att utlösas och kajten förlorar all sin kraft. Men hur gick det med foten då? Jo, killen hade en kompis med sig som inte gick med på att de skulle amputera. Istället skickade de iväg honom till Kapstaden, där de lyckades rädda foten.

onsdag 21 januari 2009

Årets kitebild

Eller kanske snarare förra årets ... oavsett sitter jag och laddar upp en rackarns massa bilder. Hittills har det kommit in 75 bidrag till Chohoo Kitesurfing Photo Award. Sista dagen är på söndag, den 25:e. Så det finns fortfarande tid att rota fram dina bästa kitebilder ur fotoarkivet och skicka dem till ckpa@chohoo.com. Eller förresten glöm det. Det blåser ju ute. Så vem vill sitta på ett internetcafé och ladda upp bilder i timme efter timme?

tisdag 20 januari 2009

En kitesurfare testar säkerheten

Häromdagen blev Ruben Lenten av med sin utrustning nere i Cape Town. Därför ville jag demonstrativt bevisa hur säkert Langebaan är genom att lämna min bräda, min bom och min sele kvar på stranden. Allt medan jag åkte och handlade, åkte hem, stretchade och duschade. Nej jag lovar, det har inget med att jag fyller trettioåtta i år, det har inget att göra med att jag känner mig lite sliten och det har definitivt inget att göra med att jag är allmänt disträ. Det var ett test. Och jag lyckades bevisa hur säkert Langebaan är.

Även om det är synd att det sker stölder i Kapstaden, är nog inte Rubens prylar borta för alltid. De är ganska lätta att identifiera. Om ni skulle träffa på några Slingshot Fuel med två stora Red Bulltjurar tryckta på ovansidan, just det ja – Rubens.

lördag 17 januari 2009

Livets hårda skola


Det är roligt att lära sig nya saker. Idag har jag t.ex. lärt mig en viktig läxa. Inför förra årets Langebaan Downwind Dash var jag ute och festade tills klockan tre. Sen gick jag upp och undervisade. Sen körde jag tävlingen. Det var ingen behaglig upplevelse.

Inför detta årets Dash, gick jag och lade mig tidigt. Morgonen och förmiddagen ägnade jag åt att anmäla mig och få i ordning utrustningen. Och så kändes allt så himla mycket bättre. Idag har jag alltså lärt mig att det är bättre att vila och förbereda sig inför en tävling, än att vara ute och festa till tre.

fredag 16 januari 2009

Bara slit

Tre dagar med vågor, vind och fest är slitsamt. Jag orkar faktiskt inte skriva just nu. Håll tillgodo med lite bilder istället ...





... och imorgon är det är den Langebaan Downwind Dash. Bara slit. Aldrig vila.

Uppiggande fenor

Tanken var att köra en downwinder från Sunset Beach till Blouberg, men vinden verkade väl svag. Jag åkte ut för att kolla om det räckte. Precis när jag inser att detta inte kommer att gå dyker den upp. En fena. Varför ska detta alltid hända när jag inte har tillräckligt med vind? Även om jag lärt mig att jag inte står på menyn är det svårt att inte bli nervös. Eftersom jag inte har tillräckligvind för att plana, känner jag inte för att stanna kvar och bekanta mig med fenans ägare. Jag börjar jobba draken i åttor och plöja downwind. Ett par hundra meter längre ned var det dags att åka in till stranden. Återigen kom något att blockera min väg. En till fena. Jag fortsätter att jobba draken i åttor. Efter ytterligare ett par hundra meter lyckas jag ta mig in till stranden, skaka av mig överflödigt adrenalin och inse att jag ofrivilligt påbörjat mitt livs tråkigaste downwinder. Att kajta utan vind är ju liksom alltid tråkigt – även om lite odefinierade fenor alltid piggar upp.

torsdag 15 januari 2009

Downwinder från Big Bay till Haakgat


Plötsligt förvandlas hela vattenytan till ett massivt skumbad. Det vanliga vindchoppet på vågorna är utbytt mot ett tjockt lager av skum och känslan påminner om riktigt mjuk lössnö. Jag börjar skratta. Gapskratta faktiskt. Men jag vet fortfarande inte om det var ett lyckligt skratt från den sjukt sköna känslan, eller om det var ett nervöst skratt från att inte veta vad som låg under vattnet och orsakade allt skum.

tisdag 13 januari 2009

Vad kitesurfing handlar om


Christian kitesurfar inte ... ännu ... men han tycker att han förstått vad kitesurf handlar om: att åka runt och kolla på spots för att se om det går att kajta. Initialt tyckte jag att han hade fel. Men efter två dagar med vindletande i Swartriet, Jacobs Baai och Witsands, var jag bra nära att börja hålla med honom. Det var först när vi gett upp, åkt till Muizenberg för att vågsurfa, och plötsligt drabbas av en kvällsbris, som jag insåg att Christian inte har 100% rätt. Kitesurfing har också andra värden. Det kan vara att försöka kajta vågor trots att de nästan är obefintliga, i alltför lätt vind så att man inte kan hålla höjd och måste gå nästan en km tillbaka ... men ändå känna att det var en riktigt bra dag.

måndag 12 januari 2009

Inga tveksamheter

Efter en kväll på Pearlys, där vi försökt planera vår kiteutflykt till Kapstaden, sitter jag, Kalle och Ola i bilen på väg hem.
Ola: Kom vi fram till hur vi skulle sova egentligen?
Kalle: Jag tycker att vi gör precis som vanligt, du sover i din säng och jag sover i min.

söndag 11 januari 2009

Grattis Sara!


Idag fyller min flickvän Sara år. Grattis Sara! Hoppas du får en superduperfödelsedag. Jag tänkte fira din dag med att kajta, surfa eller undervisa ... jag har inte riktigt bestämt mig ännu.

Födelsedagskramar

/Johan

Vandrande Sensodyne

Jag kommer in i badrummet och saknar min tandkräm. Eftersom jag inte kan påminna mig om att jag har lagt den på någon annan plats frågar jag Kalle: ”Kalle, du har möjligtvis inte lånat min tandkräm?”
”Nej, det har jag verkligen inte, men du kan kolla i min necessär. Oavsett så är jag oskyldig.”
Vad jag inte förstår är hur min tandkräm, helt av sig själv, har kunnat vandra upp till Kalles necessär … en våning upp.

Så smilar du på R27

Ingo hade hyrt en Stand Up Paddlebräda och frågade om jag inte ville komma och testa. Jag fick ju en liten kurs förra året, men hann aldrig komma så värst långt. Klart jag var sugen. Det var svårt att hitta balansen initialt och jag testade att ta några vågor ståendes på knä. Efter några gånger fick jag till tekniken och började kunna ställa mig upp. På slutet fick jag till tekniken ordentligt och kunde glida in på surfbrädan med ett leende. Det var ett leende som satt kvar längs hela R27, hela den timme det tar att köra tillbaka till Langebaan. Normalt sett en av världens tråkigaste vägar.

Så liten

På Kaktus kommer en mastodontkvinna jag lärde känna förra året upp och vill dansa. Minst 185 cm och 100 kg kvinna frågar Sara om det är ok. ”You know I met him last summer and I really like him.”
Jag reser mig och går mot dansgolvet. Mastodontkvinnan står kvar och bara stirrar. ”But … Boy his so small.”

måndag 5 januari 2009

Blue Rock Cablepark

Under ännu en vindfri dag var det dags att testa Blue Rock Cablepark i Somerset West. Världseliten i kiteboarding var också på plats och visade hur det hela skulle gå till. Här är PKRA-mästaren Aaron Hadlow:

Här är kiteloopkungen Ruben Lenten:

Här är vindsurfesset Kevin Meevissen:

Och här är jag:

Witsand


Några dagar efter jul började vindprognosen se dyster ut. Men inte i Witsand. Jag kollade boende, kollade upp vilka som ville med och så begav sig sju glada svenskar av mot Witsand - ett plattvattenparadis jag varit nyfiken på sedan förra året. Man kajtar på mynningen av Breede River och bakom en stor sandbank som tar bort varje tillstymmelse till vågor, men det gjorde inget eftersom vågorna ändå inte var mycket för världen. Plattvattnet däremot. Det var inget att leka med. Eller just det … det var ju just det det var.

Potjiekos


När Björn och Claudia kom upp och hälsade på, hade de ett gäng locals med sig. Då behöver man inte oroa sig för det inte blir mat. När vi kom hem var braaien riggad och en järngryta stod och puttrade på elden. Sydafrikanske Rob berättar historien om varför potjiekos är en nationalrätt. Det var något om nybyggare med stora vagnar som reste runt i landet och letade nya marker. På kvällen slängde man ihop vad man hade i den stora järngrytan, lät det koka och sedan var det bara att äta, när man kände för det, tills grytan var tom. Enligt Rob smakar inget i grytan gott … men när det får koka ihop i fyra timmar så … då händer det grejor. Receptet var förstås hemligt, men här finns lite liknande ...