torsdag 30 april 2009

Smakprov på skärgårdskänslan

Väntar fortfarande på leveransen av drakar. Annars är väl egentligen det mesta klart för att sparka igång skolan på Sandhamn. Kommer de inte snart, kör jag igång ändå. Det går ju att köra med min tidigare utrustning. Det har jag ju gjort förr. Fast nu är det snart helg. Dags att packa ihop grejorna och ta sig ut till skärgården. Jag gillar verkligen känslan av att segla där ute, att få vara ensam med vinden, klipporna, brädan och draken. Man behöver inte göra något avancerat. Bara att glida runt bland smågrynnorna skapar en pionjärskänsla. Här är några av Björn Rasmussens bilder från förra helgen. Hoppas ni förstår vad jag menar. Trevlig helg!






Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 29 april 2009

Kan man inte kajta kan man uppdatera hemsidan

Det var tänkt att det skulle kajtas i helgen. Även om plattvattenseglande i byiga förhållanden inte lockar så värst, känner jag att jag vill bekanta mig lite med de vanligaste stockholmsspotsen. Jag har ju inte kajtat på Dalarö sedan den första gången jag kom upp på brädan, midsommarafton 2004. Jag har inte inte heller kajtat på Torö sedan jag gjorde ett vansinnesrace, tokvurpade och tappade drake och bräda. Jag blev drivandes i en halvtimme och brädan återkom på posten, i form av ett utbetalningskort från Folksam.

Inte heller denna gång blev någon succé. När vi kom kämpade en trettonkvadratare för att plana, bakom spakarna stod en nätt flicka. Vi åkte och fikade. När vi kom tillbaka hade någon lite närmare min viktklass just kommit in från vattnet ... med en tjugokvadratare. Vi åkte hem. Helt plötsligt fanns tid att börja uppdatera hemsidan med kiteskolan i Sandhamn. Vad tycks?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag 18 april 2009

Vad gör Björn?


Först var jag ut och kajtade. Björn tog bilder på mig. Sen gick jag in och det var Björns tur att gå ut. Daniel tog bilder på Björn. Men vad gör han egentligen? Det första rätta svaret får fem minuter med samma sak.

S:t Alskär får oväntat besök

Det blåser en stark nordlig vind. Det är så kallt att bitvis kommer det snöbyar. Vi är på S:t Alskär och vi är ensamma i hela skärgården. Trodde vi. Rätt som det är kommer en civil variant av en Stridsbåt 90 E och lägger sig ett par 100 m längre bort. Ut från moderskeppet ploppar små flytande gummiringar, var och en bemannad av en ... ja efter ett tag kommer vi fram till att de är fiskare, i gummiringar. De har säkert betalat löjligt mycket för att få komma ut i ytterskärgården på en fiskesafari. Det enda jag tänker på är att jag vill ut och hoppa kring och över dem, samtidigt som jag ropar "Bästa svängen? Hökarängen!" Jag skyndar mig ut, men de hinner in innan jag hinner ut. Hur kan man tro att man ska få napp när man plaskar runt på en gummiring i tio minuter? Fiske kräver en genomtrist, ihärdig och långtråkig väntan. Det vet minsta barn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 16 april 2009

En lite lyxigare kitesurfidé


Igår träffade jag Sandhamnsguiderna. Dels för att få lite lokala tips kring Sandhamn, och dels för att se om det fanns något annat vi kunde göra tillsammans. Det fanns det. Sandhamnsguiderna disponerar ju Grönskär, med fyr, fyrvaktarbostad och bastu. Dessutom har de tillgång till en massa båtar. Nu ska vi försöka baka ihop kitesurfing och Grönskär till ett paket. Jag tänker mig det hela ungefär så här:

1. Vi träffas, lastar alla extra kajtar, brädor och ombyte på båten.
2. Vi riggar och kör lite kitesafari med hopp och lek mellan kobbar och skär.
3. Någonstans på vägen stannar vi till och käkar en läcker lunch.
4. När vi kommer till Grönskär är bastun på och ölen kylda.
5. Innan maten tar vi en drink högst upp i den gamla fyren.
6. Middagen serveras i den gamla fyrvaktabostaden, där vi också sover.
7. Ungefär samma visa fast tvärtom tillbaka till gå.

Hur tycker ni detta låter? För övrigt jobbar jag på med att ta fram kiteskolans erbjudanden och lägga upp dem på webben.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 14 april 2009

En perfekt kajtdag

Lördagen varm, vårlik och blåsig. Jag och Sara körde från Helsingborg och ner till Landskrona. Lundåkra är ju den spot som fostrat Mikael Blomvall, den svenska PKRA-åkaren. Nu var det dags att se vad den kunde göra åt mig. Jag trodde att jag skulle komma som en främling till en massa okända människor. Istället var Barista-Maria den första den första människa jag såg. Sen dyker Kitelife-Lidde och Tobbe upp. Egentligen borde jag inte ha blivit förvånad, det är snarare vad jag borde förvänta, men ibland blir man bara lite extra glad över att vara kitesurfare.

Själva kajtandet gjorde mig kanske inte riktigt lika glad. Visst var det en läcker spot, löjligt långgrund och med fantastiska möjligheter att träna fristajl, men jag har ju aldrig satsat på att utveckla den grenen. Alltså vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det blev kanske inte bättre av att vara underriggad i väldigt byiga förhållanden. Fast å andra sidan är det ju inte alltid kitesurfingen som gör kitesurfingen, ibland räcker det med kajtare för en perfekt kajtdag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

måndag 6 april 2009

Kitesurfingsugna journalister, se hit!


Om en månad borde jag precis ha avslutat den första kursen på Sandhamn. Men ska det komma några elever till den kursen, måste eleverna ju veta om att det faktiskt går att lära sig kitesurfa i Stockholm. Och att det är på just Sandhamn det händer. Alltså tänkte jag så här. Du är en kitesurfingsugen journalist. Samtidigt som jag lär dig kitesurfa i Stockholms skärgård, får du en story om en skärgårdskajting på köpet. Två flugor i en smäll helt enkelt. Nu ser jag fram emot horder av fantasifulla förslag om hur man kan putta in kitesurfing i reportage om mat, klimat, eller bonusskandaler.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,