måndag 28 juli 2008

Problems på Club Billionaire

Anna pratade om Club Billionaire redan första dagen. Så i fredags natt fann vi oss i kön till detta exklusiva kitschpalats till kontinentaleuropeisk nattklubb. Ibland promenerade en svartklädd dörrvakt runt i ledet, för att välja ut människor. Vi, med blir förstås inte utplockade. Claes glider fram till killen för att kolla vad som gäller. ”Sorry, you’ve got a t-shirt problem.”
Claes dealar och trixar lite och efter en stund lyfter de ändå på snöret för oss. Ända tills: ”Sorry, you’ve got an open shoe problem.”
Fast ganska kort därefter finns vi sittande vid det gigantiska spritbord som var lösningen på alla problem. Eller nja, inte riktigt alla problem, jag som chaffis sitter och sippar Red Bull för att lösa mitt alldeles egna stay awake problem.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Claes gillar att förolämpa

För att hantera all gäster denna vecka bytte jag min FIAT 500 till Jasons van, en Ford Transit, med löjligt gott om utrymme. Jag har fått för mig att Claes inte var lika imponerad av min FIAT som jag är, så jag passar på att skryta lite. ”Du måste se, jag har uppgraderat min FIAT till nästan en limo.”
”Vaddå? Har du skaffat en Smart eller?”

Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag 25 juli 2008

Maria och ingenjörerna


Vi sitter och hänger nere på surfbaren när samtalet glider in på internetdejting. Maria tycker det låter intressant: "Man kanske borde testa någon gång. Då kan man ju skriva in kite som intresse.".
Men sen blir hon skeptisk: "Fast å andra sidan kommer bara en massa ingenjörer att höra av sig, och det orkar jag inte med."

Andra bloggar om: , , , , ,

Intensivt i semesterparadiset

Det är väldigt intensivt just nu. Förutom Anna, Christine och Claes är också skåneligan Maria , Daniel, Johan, Klas och Lukas på plats. Så det är intensivt många människor. Sen blåser det inte så bra som det ska göra. Då blir det intensiv frustration. Så intensivt är det just nu. Men idag åkte mina elever till Korsika, så jag har kunnat intensivsova ikapp lite sömnbrist. Sen har jag storhandlat. Det är ganska intensivt det också.

Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag 22 juli 2008

En överbeskyddande vindansvarig målsman

Som kitesurfinginstruktör har jag ett förhållande till vinden ungefär som förälder till sina barn ... eller rättare sagt som förälder till sina olydiga eller skrikiga barn. Föräldrar som säger "Ursäkta mig, men han håller precis att få tänder." eller "Ursäkta, men han har suttit still hela dagen."
Det blåser ju inte alltid som man tänker sig och jag hamnar då direkt i försvarsposition. Fast för min del blir det lite mer "Ursäkta, men hon har ju inte fått blåsa på ett tag. Det är därför hon är så ryckig och busig just nu." eller "Ursäkta, men hon har ju blåst så hårt de senaste veckorna och nu är hon lite trött. Hon kommer nog igen imorgon."
Det är kanske dags att sluta vara så överbeskyddande, att jag låter vinden växa upp och ta ansvar för sina egna handlingar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

En kitesurfare ser saker positivt

Jag: Jag tycker att det går jättebra. Du har gjort massor av framsteg sen igår.
Christine: Fast jag har ju fortfarande inte lärt mig att släppa bommen.
Jag: Men nu släpper du ju i all fall när jag säger till.

Andra bloggar om: , , , , , ,

söndag 20 juli 2008

För de pengar som blir över ...


... ska jag inte köpa en yacht, trots att jag varit i Porto Cervo och valt ut vilken yacht jag vill ha. För när Cia berättar om hur dyrt det är att äga en yacht och att det är betydligt mer kostnadseffektivt att ha en privatjet, känner jag att det är ju det jag ska satsa på. Så nu tänker jag spara de pengar jag får över efter jobbet som kitesurfinginstruktör, för att lägga dem på ett litet privat jetplan.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

En dag i en kitesurfares liv

07.30 Vaknar
07.40 Går upp
07.55 Åker till internetstället för att blogga, mejla och hämta lakan
08.50 Åker till affären för att handla bröd
09.15 Börjar med frukosten
09.30 Frukosten serverad
10.10 Diskar
10.25 Åker till centret för att kolla aktuell vind och läge
10.40 Informerar om att vi ses på skolstranden
10.50 Parkerar vid kitebeach
11.05 Framme vid skolstranden
11.30 Börjar undervisa Claes
13.30 Börjar undervisa Eric
15.30 Bryter och går till bilen
15.45 Åker hem
15.55 Duschar och byter om
16.20 Åker till Anna och Christines lägenhet för att bädda etc,
16.50 Åker till affären i Palau för att handla kvällsmat
17.30 Åker mot Alghero
19.45 Letar efter Anna och Christine på Alghero
20.20 Träffar Anna och Christine
20.30 Åker mot Porto Pollo
22.50 Kommer fram till Porto Pollo
23.00 Visar Anna och Christine lägenheten
23.15 Serverar middagen
00.10 Börjar diska
00.40 Åker hem
00.50 Borstar tänderna
01.00 God natt

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördag 19 juli 2008

Hand upp om du helst kajtar i vågor!


Andra bloggar om: , , , , , ,

Dagens lyxproblem


Att cabba ned en Peugeot 307 är inte så lätt som man tror vid första anblicken. Men med fem kajtare löstes problemet förstås elegant. Det krävdes dock en chaufför, två ingenjörer med erfarenhet från fordonsindustrin, en med flytande kunskaper i italienska och så jag … som mest dokumenterar företeelsen och då och då sparkar lite grann på däcken.

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 17 juli 2008

Hans får polletten att trilla ned


Jag har gått ett dussintal förstahjälpenutbildningar. På samtliga ska lära sig att lägga ett tryckförband. När man övar att sätta på förbandet gör man det alltid på en fiktiv skada på handleden. Jag har alltid funderat över hur sjutton man kan skada sig så rejält på handleden. Men så idag tog vi oss för att utforska några av öns läckra klippblock. Hans imponerar med en strålande teknik på ett överhäng.

Plötsligt hör jag ett knäpp. Greppet där han håller handen släpper från klippan. Sen ser jag honom falla vertikalt. Sen ser jag honom likt en katt vända sig om i luften. Sen ser jag honom landa på händerna för att bara studsa till och landa på fötterna. Hans fall var ju en bedrift i sig. Men den största bedriften var ändå att han praktiskt tog på sig att demonstrera hur man i verkligheten får den klassiska tryckförbandsskadan på handleden. Tack Hans.


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Sardinian Kitesurfari

Jag blir mer och mer imponerad av Sardinien. Nu har jag undervisat i sju dagar och testat 5 spots. Det blåser ju inte alltid i Porto Pollo, men genom att välja spot efter vindriktning har det nästan gått att kajta varenda dag. Hittills har vi missat en enda dag och testat:

Porto Pollo


Funkar bäst vid NV till V. I juli och augusti blir det stark vind ibland byigt, ibland chopp men alltid plattvatten bakom Isola dei Gabbiani.

Marina delle Rose


Är en vågspot där det driver upp ganska ordentligt svall när det blåser riktigt starkt i Porto Pollo. Vinden blåser cross-on mot ett helt ok beachbreak. Stranden är magisk.

Les Salines


När det blåser O till SO åker man till ner till Olbia där vinden både drivs på termiskt och accelereras genom bergen till ganska stark vind. I havsbassängen bildas smått chop och innanför ligger en plattvattenlagun … men det råder oklara förhållanden kring om man får kajta på den eller inte.

Valledoria


Hit åker man på SV. Här finns en plattvattenlagun med havet utanför. Egentligen finns det gott om plats i lagunen, men de flesta trängs helst närmast parkeringen. Åker man en bit downwind finns det gott om utrymme … och plattvatten. I havet bryter vågor, men det känns som om beachbreakets sandbankar flyttar på sig allt för mycket för att skapa någon form av regularitet så att det är värt att köra vågorna.

Vignola


Vid nordlig vind skapar den bakomliggande landmassan en tillräcklig sjöbris. Det är ofta trångt på stranden, men om man håller en bit ut finns det gott om utrymme. Vinden blåser sideshore och vattnet blir småchoppigt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

onsdag 16 juli 2008

Vid middagsbordet

Hans: Fan vad gott. Du skulle ju lätt kunna få ett jobb på Fredsgatan.
Jag: Visst blev det gott, men jag tror ändå inte att jag skulle kunna få jobb på Fredsgatan.
Eric: Dom behöver ju alltid diskare.

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag 15 juli 2008

På vägen till Valledoria


När det blåser medelvind på drygt trettio knop och topparna är på över femti, lämnar man Porto Pollo. För dagen satsade vi på Valledoria, som ligger en bit längre västerut från Marina delle Rose. Förra gången visade min instruktörskollega Patrick mig en genväg genom den sardinska vildmarken. Den ville jag förstås imponera på mina gäster Eric och Hans med att känna till. När vi börjar inse att vi är vilse och kör i cirklar, tror jag allt mer från min baksäteskartläsarposition att kartan har gått sönder. Av någon outgrundlig anledning glider samtalet in på rally och kartläsarens oerhört viktiga position. ”Naeeej, det är ju kartläsaren som gör det mesta jobbet va.” Säger jag som om jag skulle ha någon som helst aning om vad jag pratade om. Samtidigt som jag hör att jag låter precis som Sudden från Nilecity.
”Jo, vi märker det.” Kontrar Eric.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Sicken bräda


Nu har jag kört in mig på min nya bräda, den Aboards X-Series 134*39,5 som jag skaffat genom Robsportrobban. Sicken bräda. Den är är inte helt enkel i choppet eftersom den är ganska styv. Men jag brallade ut en bit, och alldeles bakom Isola dei Gabbiani hittade jag en alldeles egen plattvattenspot. Där lekte jag urkrokad wakestajlare tills min biceps bara bad mig om att sluta. Jag har nog inte kört någon bräda med sådant distinkt pop, så jag kände att vi har en enorm utvecklingspotential tillsammans. Trots de små fenorna var den löjligt lätt att ta höjd med. Men fenornas storlek gjorde att brädan var lätt att få med sig när man glider runt på vattenytan. Sen är det ju också den snyggaste bräda jag haft. Sicken bräda alltså.

Andra bloggar om: , , , , ,

Nästa års surfmode


Italien må vara ett av de stora länderna när det gäller mode, eller i vart fall haute couture. När det gäller surfmode tror jag att de ligger efter. Fast vad vet jag? Det kanske är så att nästa år kommer alla att kajta i boxershorts. Och vips har den italienska modeinjdustrin löst kajtarens största kosmetiska problem – kritvita lår. Själv tillhör jag ju kategorin konservativa surgubbar, nej, inte surfgubbar, som aldrig skulle låta shortsen passera knäna och gladeligen låter låren vara äggskalsvita.

Andra bloggar om: , , , , , ,

söndag 13 juli 2008

Jetsetkitesurfing… eller ja, kanske inte kitesurfing egentligen

Sardinien är ju aningen jetset. Utanför kitebeachen trängs miljardärernas yachter som bilar på IKEA:s kundparkering en söndageftermiddag (okej, det är möjligt att jag överdriver en aning). Phi Beach är den nordöstra kustens jetsetklubb numero uno. Jag och Martin anlände omkring 23-snåret och slogs av den uppsluppna stämningen och dansen som redan var igång. Efter ett par år i Spanien trodde jag liksom inte att det gick att gå ut och ha kul före tolv. Men jag hade fel. Eller kanske inte ändå. När jag ska beställa i baren och de vill ha 30 euro för två flasköl, känner jag att den uppsluppna stämningen och allt kul rinner av mig. Jag är ju inte så värst jetset. Eller så får jag helt enkelt vänta med mitt jetsettande till Sydafrika. Där kan man vara jetset om man har en bil och har råd att betala det mer facila priset av 3 euro för två flasköl.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Platt lokalism


Om det blåser ostligt, eller t.o.m. sydost, och vinden inte riktigt bär i Porto Pollo, åker man ner till Olbia. Där skapar de omkringliggande bergen en schysst venturieffekt som gör att det brallar på ordentligt. När vi kom dit var alla och kajtade i havet, men den intilliggande lagunen, med ett förföriskt plattvatten, låg helt orörd. Här var tidigare en kicker och en slajder uppställd och med en glupande aptit launchade jag draken, satte på mig brädan och stack ut på ett perfekt plattvatten. Jag har inte lekt på så platt yta sen Mauritius och Sydafrika så det var en grym känsla. Men efter ett par vändor hör jag en vissling. En lokal instruktör viftar avvisande. Jag frågar vad det handlar om och han mumlar något om naturreservat. Ibland önskar jag att jag bara var turist och bara kunde skita i sådana tillsägelser. Nu är jag här för att reka en ny spot och för att undervisa. Då vill jag inte skapa några ovänner. Det brukar inte bli så bra för verksamheten. Men när jag senare på kvällen berättar för den lokala kiteprofilen Simone, att jag blev utkastad från lagunen, skakar han bara på huvudet och muttrar ”localism”. Ibland önskar jag att jag bara var turist.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

lördag 12 juli 2008

Tänkaren II


En gång för drygt hundra år sedan skapade Auguste Rodin ett klassiskt konstverk. Verket heter Tänkaren och föreställer en tänkande herre i en tänkande pose. Kraftigt inspirerad av Auguste ville jag skapa en modern version av klassikern. Jag använde modernt fotografi istället för brons. Jag tog en modern kille i en modern vardaglig situation. I modern tid kan man ju inte tänka utan hjälpmedel. Men man måste ju också ha uppkoppling. När Martin inte haft lyft blick och full fokus på draken, har han hängt framåtböjd över sin mobila kommunikationsplattform. Tankarna då? Har det kommit ut något storslaget? Ärligt talat så vet jag inte. Det jag har hört har mest varit svordomar över radioskugga och bristande nätteckning. Själv är jag ju lite mer lowtech och har mest funderat över om det blåser lagom, för starkt eller för svagt. Och för det krävs inga framåtlutande, grubblande poser, som kan ge upphov till stor konst.

Andra bloggar om: , , , , , ,

fredag 11 juli 2008

En kitesurfare råkar blotta italienska fördomar


Italien är alltid Italien. Och italienska idrottsmän är alltid italienska idrottsmän. Det spelar ingen roll vilken sport de utövar, de drar sig aldrig för att ställa till en scen. På den nästan helt tomma spoten råkar två italienska atleter komma lite nära varandra. Det blir känslosamt. Det blir högljudd konversation. Det gås ned på knä. Det blir obscena gester. Det var nästan så att jag väntade mig att någon av atleterna skulle ta sig för smalbenet och rulla runt på stranden, men så kom jag på att det aldrig kommer att hända … det finns ju inget straffområde, inga röda kort och inte ens någon vettig domare i kitesurfing

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

torsdag 10 juli 2008

Vågor i Marina della Rosa

Om det blåser för starkt i Porto Pollo åker man till Marina della Rosa. Det ligger runt hörnet på västkusten. Igår blåste det för starkt. Det sa åtminstone mina Italienska skolpartners. Martin och jag hade i och för sig våra tvivel. Det kan faktiskt vara så att de ställde in alla lektioner för att de ville kajta själva. Spelar oavsett inte så stor roll. Vi packade kajtar, vågbräda och lite undervisningsprylar och stack iväg. Det blev en skön dag med växelvis undervisning och vågkajting. Och just det, det var ju första gången jag provade min Xelerator Epic 5’8” i riktiga vågor. Jag säger ”Epic!” och Patrick som fick testa den säger ”It was the most beatiful waveboard I’ve ever tried.”. Jag tror i.o.f.s. inte att han tyckte att dess vita surfbrädefinish med plåklistrade stickers var så märkvärdig. Jag tror att han gillade brädans egenskaper. Men vad vet jag?










Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag 8 juli 2008

Surfbilen FIAT

När jag var liten tyckte jag att FIAT var den löjligaste bil man kunde ha. Det var mycket baserat på denna bilen. En original FIAT 500.


När jag var liten tyckte jag att den tuffaste bilen man kunde ha var en svart bil, med eldsflammor på sidorna och stora fenor baktill (läs raggarbil). Nu kör jag omkring i en modern FIAT 500 och känner mig ganska tuff. Det kan bero på att jag är surfare och tycker inte längre att det är så värst tufft med raggarbilar med eldsflammor på sidorna. Fast det kanske inte är så mycket surf över FIAT:ens påminnelsepling, när man glömt att ta på sig bilbältet.


Andra bloggar om: , , , , ,

måndag 7 juli 2008

Kitesurfare skall med flipflops byggas

En del människor menar att man slappnar av så enormt när man är på semester, att små enkla beslut kan bli svåra att ta. Så menar Martin att det låg till, när vi efter en dag med kiteträning begav oss till surfshopen för att skaffa honom ett par flipflops, och han efter en halvtimmes provande fortfarande inte lyckats bestämma sig vilket par han ska ha. Jag tror inte att det handlar om det. Jag tror att det handlar om att flipflops kanske ser oansenliga ut, men de är liksom plattformen på vilken kitesurfaren ska byggas. Och slarvar man med grunden kan ju hela konstruktionen rasa samman.

Andra bloggar om: , , , , , ,

söndag 6 juli 2008

Stora Ozonedagen

David kommer fram, presenterar sig och säger att han har ett testcenter för Ozone. Han frågar om jag inte vill testa så mycket jag vill … och det vill jag. Så jag strandar min egen drake och sätter igång. Först fick jag en Ozone Instinct Light 9 m2. Den kändes trög. Som en nybörjardrake ungefär. Jag fick den liksom inte med mig. Jag tror däremot den passar för någon som precis har börjat. Som bara behöver en drake som flyger. Som behöver en drake som inte följer med i alla nervösa nycker. Light var inte designad för mig i alla fall.

David blev lite ledsen när jag sa att jag inte tyckte om draken och började försvara sig. ”Det är lugnt.” sa jag, ”Jag tror att nästa kommer att passa mig bättre.” Och glatt plockade David fram en Instinct Sport 7 m2. Helt plötsligt kom känslan av en kajt tillbaka. Sporten var kvick och lekfull. Vi kom direkt överens och trots att den är designad för wakestajl kände jag att denna skulle jag trivas med också bland vågor. Visst hade jag bara en sjua, men jag kunde skoja och busa som vanligt.

Nu såg David nöjd ut. Och det var med en ännu nöjdare min han sa: ”Därute har du ditt nästa testobjekt, en Hedge 9:a” (han menade Instinct Edge 9 m2) ”Det är en …” Medan David inte riktigt hittade orden, fyllde jag i:
”En puta madre.” Och tänkte att en hormor borde fungera som kraftfullt kraftuttryck även i Italien.
Med ett mycket belåtet flin, nickade David instämmande. Jag förstår varför. Jag launchade draken, gav mig ut, hoppade till lite lätt på första vågen … jag lyfte … och lyfte … och lyfte … och funderade på om det aldrig var dags att börja sjunka … någon gång under tiden hörde jag mig alldeles spontant ropa chohoo. Och jag insåg att jag hade rätt, kajten är en puta madre. En fantastiskt kul kajt om man vill hoppa högt. Men min favorit under dagen blev ändå …

… Ozone Instinct Sport … som faktiskt var ganska puta madre den också.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Sänglinne som marknadskommunikation


När jag var färdig med Martins säng, var jag tvungen att stanna upp. Vilket mästerverk! Kameran måste hämtas och ögonblicket förevigas. Jag tänker på vad jag fick lära mig på Handelshögskolan: You cannot not communicate. Här i betydelsen att allt ett företag gör, kommunicerar dess värderingar och laddar dess varumärke. Jag kan inte låta bli att försöka beskriva vad Chohoos val av sänglinne kommunicerar till marknaden:

Med ett genomtänkt utstuderat sätt att blanda stilar, färger och mönster inom heminredning i allmänhet och sänglinne i synnerhet, flörtar man med allt från hippiekultur till den ironiska generationen. Det här handlar inte om en säng, det är en attityd. En attityd som utstrålar självförtroende och styrka, förmodligen inte ens jämförbar med andra företag inom upplevelseindustrin. På detta vis kittlar man fantasin och retar smaklökarna hos den moderna människan. Människan som sett allt och är van vid stilren skandinavisk design. Allt signalerar att med Chohoo är det kitesurfingen som betyder något. Och man lockar med något lite fräckare, lite vassare, lite nonchalantare, lite roligare … något lite mer chohoo helt enkelt.

Det var som tusan! Vad bra det blev. Bara av att bädda sängen. Undrar vad det skulle signalerat om jag dessutom hade bäddat säck?

Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag 5 juli 2008

Kitesurfing i Porto Pollo

Om ni undrar så var det kul. Om jag ska klaga på något, så är det att på slutet blåste det lite väl mycket för min Vegas 10 m2. Om jag får hälsa så hälsar jag till Sara, mamma och pappa. Om jag får önska en låt så blir det If you’re into it, med Flight of the Conchords. Om jag kunde sluta tramsa så får bilderna tala för sig själva …









Om ni undrar vem som plåtat så är det den australiske fotografen Matt Walker.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Jag ägnar mig åt självömkan … och slutar med det

Jag är lika intelligent som en tröglori på majja, en fiskmås på hemkört eller en chimpans på crack. Fast när tröglorin för logiska resonemang, har jag svårt att hänga med. Men tröglorin skulle ändå aldrig hitta på något så dumt som att försöka bygga en global bizniz helt på distans och i helt utan pengar …

Precis så känns det just nu. Och när det känns så här brukar jag trösta mig med att det inte är så lätt att bygga en global bizniz helt på distans och i helt utan pengar. Jättesvårt faktiskt. Men vad svamlar jag egentligen om?

Jo det var ju ganska mycket dyrare här än vad jag lyckats uppfatta … på distans … Jag har fått en enstaka gäst och behöver bil, men här på Sardinien vet man hur man kramar euro ur turister ... 400 små runda guldkantade euroslantar vill de ha för en vecka. Phuh! Och nu har jag inte ens berättat vad lägenheterna kostar. Men å andra sidan så sätter ju lite ekonomisk press igång helt nya processer i min sengångarhjärna … snacka lite här, prata lite där, internetta och entreprenöra runt lite helt enkelt. Vips så dyker en uppsjö av små intressanta erbjudanden om bilar upp. Jag behöver kanske inte trösta mig själv trots allt. Vi får se vad som händer idag.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

fredag 4 juli 2008

Vikten av ett brett litteraturintresse

”Bla bla bla bla gusher bla bla bla.” Hör jag killarna viska.
”What’s a gusher?” Säger jag som inte riktigt hänger med i diskussionen och bara tror att det beror på att jag missat ett enda litet ord.
Killarna förklarar att gusher är kvinnlig fontänorgasm och jag känner mig som en frågvis femåring. ”Sorry, I didn’t know. I learned my English in school, from english books.” Ursäktar jag mig oskuldfullt, varpå jag direkt möts av ett:
”Maybe you should study a wider range of literature?”

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag 3 juli 2008

Bunkermys


Just nu bor jag i en bunker. Okej det är ingen riktig bunker, men mitt rum består inte av så mycket mer än en säng och en lampa. Det är tur att jag påmint mig själv om att inte glömma surflivet, för mitt bunkerboende uppfyller alla krav på enkelhet. Med några stearinljus kan det nog bli riktigt mysigt också …

Andra bloggar om: , , , , ,

Just nu gapflabbar jag åt …

Flight of the conchords* … Och just denna måste vara den finaste kärlekssång som någonsin har skrivits ... och den roligaste. Bakgrunden är att Bret dejtar Coco, med hjälp av Jemaine … alltså fysisk hjälp … alltså han är med på varje dejt … fast han kanske inte hjälper till så mycket … oftast.

Bret har skrivit en kärlekssång till Coco. Sången blev ett två timmar långt, pretentiöst I-would-do-anything-for-you-dravel. Nu har Jemaine hjälpt till på riktigt och gjort sången mer … realistisk.



*Flight of the conchords är Jemaines och Brets ganska misslyckade Nya Zeeländska band. Flight of the conchords är också TV-serien om Jemaine och Brets ganska misslyckade försök att slå sig fram i New York. Till sin hjälp har de även Nya Zeelands ganska misslyckade vice kulturattaché som manager.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

onsdag 2 juli 2008

Frukostmöte med Barney


Barney är en av mina nya kollegor. Han har roddat lite turister här och i Chamonix de senaste tio åren. Dessutom är han arketypen för en engelsk surf-snowboard-wake-slusk. När vi trasslar in oss bland de ungefär tusen sätt att dricka kaffe på italienska, gör Barney ett försök till att skapa lite sympati för våra taffliga kaffebeställning. ”But you’re not Italian either?” Säger han till den förtvivlade servitrisen.
”No, I’m from Antwerpen.”
”Antwerpen? Sounds like Germany?”
”No, It’s Belgium!” Säger hon aningen förorättat.
”Belgium? What the fuck is that?”

Sen fick Barney betala min kaffe också, men det berättade den belgiska servitrisen inte för honom.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Glöm inte surflivet Johan!

Det är inte ofta, men det händer, att jag frågar mig själv varför jag håller på alltså. Men så kommer jag på. En gång i världen var det ju så att jag hade ett yrkesliv, ett privatliv, ett kärleksliv, ett familjeliv, ett studentliv, en massa liv helt enkelt. Skitjobbigt att hålla reda på. Skitjobbigt att hålla isär. För att förenkla livet tänkte jag att man bara borde ha ett liv. Där arbete, fritid, kompisar, kärlek, utveckling hänger ihop … ett surfliv helt enkelt. Det handlar alltså om att leva så enkelt som möjligt. Ibland rycks man gärna in i ett slags allmänt rådande borde, om att göra livet mer komplext. Då måste jag påminna mig om surfliv.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Världens hetaste vattensporttrender


Kommer nog inte från Italien.

Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag 1 juli 2008

Ibland går det som man tänkt sig

Jag hade inte tänkt mig att ha Expressen här en dag utan vind. Vi försökte flyga en tvålinors foilkite, men t.o.m. en sån liten rackare trillade ur skyn hela tiden. Efter att ha kört lite allmänt kitesnack bestämde vi oss för att köra lite wakeboard, men så visar det sig att generatorn inte laddar batteriet. Båten är död. Det hade jag verkligen inte tänkt mig.

Men så frågar jag journalisten Annika hur de hittat mig. Hon sa att när de bestämde sig för att skriva om Sardinien, kom redaktören på att de hade fått något mail från mig. Och så hörde Annika av sig. Det var ju precis vad jag hade tänkt mig.

Ibland går det inte som man tänkt sig och ibland går det som man tänkt sig. Förmodligen är det så att om man bara tänker sig tillräckligt mycket, kommer en massa saker att inte gå som man tänkt sig. Men en massa saker kommer också att gå just precis som man tänkt sig. Så vill man ha det som man tänkt sig gäller det att tänka sig lite mer än man tänkt sig från början.

Andra bloggar om: , , , , ,

En tribut till surfarsnubbar


Efter en kanske onödigt lång resa med Sardiniens lokalbuss (inget fel på bussen i sig, de går bara lite oregelbundet och väldigt sällan), med risig mage och lätt illamåendekänsla, utan att ha ätit på 36 timmar, då var det dags att träffa Jason, Barney och Attila. Samtliga är mina partners på Sardinien med avseende på boende och kiteskola. Man kanske kan tro att några helt nya partners, som bara bestämt att de ska samarbeta via mail och ombud, kanske skulle bemöta varandra lite stelt och konstlat. I vilket fall gäller inte det surfarsnubbar. Det var idel glada miner. Det var ”Hey man, great to meet you dude!”. Det var surfhälsningar i gangstastil. Det var ”No problemo”. Det var ”Multi bene!”. Och när vi hade ryggdunkat varandra en liten stund stack vi alla ut och åkte wakeboard på ett helt ok plattvatten precis utanför centret. Sen stack vi och kollade på fotbollen … så viva Italia (jo, jag vet att det var Spanien som vann)! Viva surfkulturen! Och viva surfarsnubbarna!

Och för er som undrar … jo, visst finns det kvinnliga surfarsnubbar också, även om de dessvärre inte är lika vanliga … och jo, visst är jag själv surfarsnubbe. Det är inte alls förmätet att skriva en tribut till sig själv, det är ju min blogg.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Intimhygien med Barbalurv


Det var här det hände. Upplevelsen som jag helst skulle vara utan. Jag kommer ut från toaletten och ska tvätta händerna. Då möts jag av en syn som lättast kan beskrivas som om Barbapappas son Barbalurv skulle stå och tvätta sin gentialier i handfatet. Helt öppet. Helt ogenerat. Alldeles bredvid duschen. Han gnider och gnider, som om hela paketet var mycket smutsigt. Jag försöker verka oberörd. Jag vill ju ändå fram och tvätta händerna. Men jag tror att jag struntar i att borsta tänderna ikväll. I alla fall i just det handfatet.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Första gången med Ryan II

Det gick ju grymt bra att flyga med Ryan. Smidig incheckning. Jag behövde inte ens väga min stora boardbag. Lugna och sansade säkerhetskontroller. På en lugn och sansad flygplats. Även om stolarna inte gick att fälla bakåt och det inte var några gratis drinkar på planet, fick jag en mer komfortabel resa än vanligt. Jag som normalt avskyr att resa hittar faktiskt inget att klaga på. Känns nästan lite tråkigt nu när jag laddat så.

Att det sen är jäkligt knepigt att ta sig från Alghero till Porto Pollo, utan att hyra bil eller betala 200 euro för taxi, det är ett helt annat problem. Det innebär ju bara att man får en extra natt i en sovsal, där man precis som man förväntar sig, kan lyssna på O Sole Mio från gatan. Och O Sole Mio kan man ju inte heller klaga på. Det är ju bara pittoreskt.

Andra bloggar om: , , , , , ,