En kitesurfare gör karriär som stjärnsäljare

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna bli en bra säljare. Nu tränar jag mina säljaregenskaper varje dag och tycker det är roligt. Igår skulle jag hjälpa en kvinna att hitta en halvlång, varm vinterjacka, som absolut inte fick vara dun. "Det är ju så läskigt, med hur den industrin hanterar djuren. Jag vill absolut inte ha en jacka som riskerar att innehålla den minsta fjäder från en levande fågel." Berättade hon övertygat. När hon gick hem hade hon köpt en dunjacka från Patagonia.

Jag började med att berätta om hur Patatgonia enbart använde dun från livsmedelsindustrin och från döda fåglar. Sen berättade jag historien om hur dess grundare Yvon Chouinard skapade och byggde upp företaget, mycket för att kunna ge en stor del av vinsten till miljöorganisationer. Detta berättade jag framförallt för kvinnans mor. När jag gick undan fortsatte modern försäljningen utan min hjälp. När jag tillslut drog kvinnans VISA-kort kände jag mig oslagbar. En dunjacka till en dunvägrare kändes lika stort som att sälja kylskåp till eskimåer. Min säljarkarriär såg lysande ut.

Idag lämnade hon tillbaka jackan.

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, jobb, försäljning, säljare, patagonia, dun, dunjacka