tisdag 4 januari 2011

Om varför jag avskyr att resa

Det känns som om det var länge sedan Jan Carlzon sa ”Riv pyramiderna” och berättade att servicepersonalen är de viktigaste personerna för ett flygbolag. Vår dam i incheckningen säger förstås hej, men sen tittar hon ner i skärmen och ser butter ut, frågar om våra visum är utskrivna, för att sedan bara rusa iväg. Jag och Sara står kvar som två fågelholkar och undrar vad som händer. Sara går bort för att kolla men får sparsmakade svar. Vi börjar leta bland mejlen och jag går bort med bekräftelserna. Efter ytterligare ett bra tag och en kraftigt förhöjd puls får jag en förklaring: det är något knas med Fäldt, Saras efternamn och Signes mellannamn, och de kan inte checka in oss.

Resebyrån (Resia.se som tog 3000 för att ändra Signes biljett för att denna situation inte skulle uppstå) hade omvandlat Fäldt till Faeldt, vilket inte står i varken pass eller visumansökan. När vi sedan länge är helt ensamma vid incheckningsdisken och när det är 40 minuter kvar släpps vi igenom. Efter att ha passerat securtiyn kommer vi fram när alla redan boardat planet och släpps på sist av alla. Stresshormonerna sitter kvar till någonstans över Himalaya.

Incheckningspersonalen från Thai Airways löste problemet, men det skadar ju inte att både vara lite trevlig och berätta för två fågelholkar om vad som är på gång. Thai hämtade upp sig genom kabinpersonal som var otroligt hjälpsamma och tillmötesgående. Resia.se däremot, det är något ondskefullt med förmodligen tajta kopplingar till både Iran och Nordkorea. Mitt främsta mål nu är att Resia.se ska få lida så som vi lidit. Okej då, kanske inte främsta, men det vore skönt att få ge dem en ordentlig knäpp på näsan. Så se upp Bo Jacobsson, försäljnings- & marknadsdirektör på Resia. Du har fått ett betydligt tuffare jobb.

Inga kommentarer: