Familjens sommarställe i skärgården ser inte riktigt ut som vanligt. En vattenskada har dragit igång en ombyggnad av hela det stora huset. Överallt står saker och byggmaterial, som t.ex isolering. Efter middagen tar pappa kökskniven, kastar den och sätter den i en skiva isolering. Jag tar över kniven och klurar hur jag ska få den att sätta sig. Trots att min mamma är född och uppvuxen i Finland, har hon aldrig kastat kniv. Den studsar runt under några försök, men så småningom får hon också kläm på knivkastandet. Fortfarande sätter sig kniven bara ibland, övriga gånger studsar den ohämmat runt i huset. Plötsligt hör jag: ”Dum dum dobido do do, do dodo dododo dodidum, dum dum dobido ATCHII!” (Signaturemeldoin från Anslagstavlan, om någon nu ens kunde tvivla på det)
Jag hajar till. Överblickar situationen. Ser en vindunk och tre knivkastande människor. Sen hör jag avslutningen på Anslagstavlan: ”Nio av tio som dör i knivkastningsrelaterade olyckor, har druckit alkohol.”
Slut på knivkastning.
Läs även andra bloggares åsikter om
stockholms skärgård,
knivar,
knivkastning,
anslagstavlan,
skärgården
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar