tisdag 13 maj 2008

Nattbussbikt

Nu när jag redan lättat på locket är det lika bra att fortsätta bekänna mina nattbussäventyr ...

Mitt värsta nattbussupplevelse var ändå när jag var officer och jobbade på Korsö ute i Stockholms skärgård. När jag vaknade på nattbussens ändstation, började jag promenera till båten. Eftersom jag fortfarande var lite tidig tänkte jag att jag skulle gå hem till båtchefen och sova någon timme där, innan vi skulle ut till Korsö morgonen därpå. Utan att någonsin tidigare varit vid hans hus i Nacka, träffade jag mitt i prick. Jag stövlade fram och ringde på dörren. Inget svar. Jag kände på den och den var förstås låst, så jag började gå runt huset och känna på dörrar och fönster och leta något sätt att komma in. Allt var låst så jag gick tillbaka till ytterdörren igen och ringde frenetiskt på dörrklockan. En liten stund senare tittade en sömnrusig dam ut ur en ruta på andra våningen. ”Är Andersson här?” Frågar jag eftersom jag inte kommer ihåg vad han hette i förnamn.
”Va? Nä … vi heter Carlsson.” Säger den sömnrusiga damen med en effekt ungefär som när en hypnotisör knäpper med fingrarna.
”Oj, ursäkta! Jag måste gått fel.” Säger jag samtidigt som min hjärna börjar fungera igen. Det var ju lördag morgon och jag var ledig. Jag skulle inte alls ut till Korsö. Jag visste inte ens var jag var. Jag skyndade mig bort från Carlssons hus och började vandra i ett helt okänt villaområde. Var jag i Nacka? Eller var tusan kunde jag befinna mig?

Solen började gå upp och en hundägare var ute på morgonpromenad. Jag gick fram. ”Ursäkta, var är jag någonstans?” Hasplade jag ur mig. Det kändes som den dummaste frågan jag ställt mig i hela mitt liv.
”Du är i Kungsängen.”
”Tack.” Sa jag och vände mig om mycket snabbt, innan jag ens han möta hans förmodligen konfunderade blick. Planlöst började jag vandra bort, samtidigt som jag funderade på hur jag skulle ta mig hem.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2 kommentarer:

SaM sa...

haha det tror jag så mycket jag vill på =)

Johan Vastero sa...

Så bra, då kanske min trovärdighet som ansvars- och omdömesfull kitesurfinginstruktör ändå är räddad.